Villka äventyr har du haft den bästa upplevelsen med?

[krank]

Ska jag skriva det igen? Ja, det ska jag.

Tatters of the King. Mer exakt del 1. Med lite modifikationer kommer det här väldigt nära idealformen för ett äventyr för mig, och det har i olika grupper skapat väldigt många väldigt intressanta och givande situationer och upplevelser. Vissa av dem relaterade till äventyret – utredningsscenerna och skräckscenerna i äventyret lånar sig bra till karaktärsspel och är lätta att fylla med stämning. Andra uppstod liksom organiskt av kombinationen tidseran plus miljön äventyret utspelar sig i.

Det finns många skäl till att Tatters är det första jag drar fram när jag ska spelleda något med en ny grupp, och bara några av skälen handlar om att jag vid det här laget kan del 1 utan och innan och har alla handouts redo…

 

[krank]

Anledningen till att jag själv inte nämnde egenskapade äventyr/scenarier är för att de sällan har uttalade namn.

Det här tycker jag är intressant, och kanske värt en egen tråd nån gång… Jag skapar själv nästan uteslutande avgränsade, namngivna äventyr. Jag funderade ett tag på om det är någon rollspelsproducentskada och att det kanske handlar om att jag alltid har i bakhuvudet att det jag skriver kanske kan skrivas ihop och ges ut – men jag minns att jag gjorde det i princip från dag 1 som spelledare. Inte sällan börjar jag med namnet och har det som utgångspunkt och inspiration; inte sällan är namnet en referens till något, en del av en låttext eller en dikt eller så. Och så får äventyrets tematik och centrala konflikter växa mer eller mindre organiskt ur någon association jag får.

När jag spelledde min More than Human-kampanj, som utspelar sig 1987, så hade äventyren såklart namn från låtar som gavs ut just 1987. "You give love a bad name" till exempel, eller "Engine 999" eller "It all starts with an earthquake".

 

[God45]

Way of the wicked kampanjen till Pathfinder!

 

[Lawgiver]

Mutant Genlab Alpha -Flykten från paradiset. Spelade med min gamla spelgrupp plus min flickvän (nuvarande fru). Det var så jävla bra och väkte liv i rollspelsintresset hos mina vänner som legat lågt i 10-15år. Det var sjukt bra och passade min spelgrupp perfekt.

 

[Ram]

Järnringen - Vi fick flow i lager på lager i denne. Vår då ganska unga spelgrupp (15-16-ish) utvecklade riktiga, djupa och äkta relationer med SLPs, hade kärleksrelationer med de översexualiserade trilling-klonerna, hade riktigt häftiga explorations både i staden, ute i skogen och på hotellet och sedan därtill så hade vi ett antal riktigt EPISKA firefights. En av de där konstiga gångerna där allt syncar.

Endgame till det aldrig släppta Britannia 1914 - Tiden har gått och det är 1942. Vi hade spelat en kampanj som sträckte sig över fyra år i spelet, ett tjugotal spelmöten. Philippe Pétain hade alierat sig med den ärkeängel Gabriel och Den helige ande från den kirstna fyrenigheten, skapat en allians med Tyskland, manövrerat ut Hitler och skapat en totalitär kristen fascistisk stormakt som tagit kontroll över bättre delen av europa. Spelarna sluter en pakt med djävulen och har med hjälp av Modern från den kristna fyrenigheten stulit artefakter från de fyra stora kyrkorna. I ett desperat sista anfall strider de mot Pétain på Versailles borggård. Alla spelare utom en har tidigare pakter som de svarar upp mot och ger sina liv för att förinta Pétain och Gabriel. Djävulen stiger upp och förseglar porten till himmelriket och ger mänskligheten tillbaka sin frihet. Den siste överlevande spelaren blir Shaitans grå ärkeängel. Fade to black.

 

[luddwig]

Isle of Dread. En mycket intressant plats att utforska. Skön pulpkänsla och spännande möten med alla möjliga märkliga varelser.

 

[Henke]

Bästa upplevelserna för mig är:

Konfluxsviten / DoD/Svavelvinter RPG
Nu är vi iofs inte klara med den, men det har hittills varit en helt fantastisk upplevelse, dels utifrån hur själva världen har en logik, men också utifrån skuggspelets metaspel som slog igenom i karaktärsspelet när vi började köra med Svavelvinter RPG.

Mörkret mellan stjärnorna / Upsalasviten
Som nämnt ovan är det här en favorit. Det har vi inte heller avslutat riktigt (bl.a. eftersom en av spelarna fick ett mindre psykbryt under spelmötet). Otroligt stämningsfullt, smygande, hårresande.

Grå Döden / Mutant
Det här har vi spelat om på senare år från start till slut och i all sin enkelhet och rälsning så är det ändå väldigt bra känsla i den här "spionthrillern".

The Doors Beyond Time / Cthulhu Dark
Det här är en personlig favorit då regelmekaniken är så enkel och trots att spelarna bara hade sina rollpersoner på varsin post-it lapp så blev det ett djup i dem,. Otäck historia som jag tror gick rätt in i märgen på spelarna.

Touring Rockband / Fiasco
Hade otroligt kul med detta playset när det avdankade punkbandet "av misstag" får en spelning på Nya Ullevi.

 

[entomophobiac]

Tror det enda äventyr jag kan nämna på rak arm är Uppdrag i Mos Mosel. Har spelat det ett oräkneligt antal gånger och minns ändå knappt något av det utöver dråparträd och frökapselfolk. Fenomenalt äventyr!

 

[Bifur]

Konfluxsviten / DoD/Svavelvinter RPG
Nu är vi iofs inte klara med den, men det har hittills varit en helt fantastisk upplevelse, dels utifrån hur själva världen har en logik, men också utifrån skuggspelets metaspel som slog igenom i karaktärsspelet när vi började köra med Svavelvinter RPG.

Mörkret mellan stjärnorna / Upsalasviten
Som nämnt ovan är det här en favorit. Det har vi inte heller avslutat riktigt (bl.a. eftersom en av spelarna fick ett mindre psykbryt under spelmötet). Otroligt stämningsfullt, smygande, hårresande.

Undergångens arvtagare: Som SL är det nog det roligaste jag kört. Så färgstarkt och alla i gruppen hittade sina roller (även om en del strök med under resans gång). Det var ett spel och en kampanj som passade oss extremt väl. Tiden på Järnringens forum bidrog till stor del och gjorde det väldigt lätt för mig att behålla fokus och driva på kampanjen. Att jag började skriva officiellt material hjälpte naturligtvis också.

Känner mig alldeles illojal som inte nämnde alla de kampanjer jag i grunden tycker mest om så jag gör bot här. @Henke och @Måns beskriver ju dem bra så jag citerar dem. I tillägg:

Tatters of the King Som vi spelar nu. Lätt att SLa och ständigt intressant för spelarna. Många utmaningar med lite ovanliga möjliga lösningar. Bra SLP med djup (fast egentligen vänder jag mig mot den beskrivningen, jag vet inte om jag tycker att de har så mycket mer djup än flera andra i liknande scenarion, däremot är kampanjen väldigt bra på att skapa situationer där deras komplexitet Kan belysas).

I nålens öga som jag självgott tar med eftersom den ju ändå finns tillgänglig för den som vill. Ska vara ärlig var det mycket för att upplevelsen av att SLa den (som visserligen var trevlig) var precis som jag hoppades på förhand - att se det man planerat klaffa precis som det var tänkt är ändå något speciellt.

 

[Christoffer]

Mutant Genlab Alpha -Flykten från paradiset. Spelade med min gamla spelgrupp plus min flickvän (nuvarande fru). Det var så jävla bra och väkte liv i rollspelsintresset hos mina vänner som legat lågt i 10-15år. Det var sjukt bra och passade min spelgrupp perfekt.

Jag ägde boxen för väldigt länge sedan men sålde av den, men kom på att jag aldrig hann läsa igenom och se hur mycket den hade att göra med det gamla sinkadusäventyret, någon som har koll på det?

 

[Swedish Chef]

Enemy Within egentligen väl mest för att det är så fantastiskt att befinna sig i Old World, sen så spelade vi aldrig del 4 och 5 vilket man ju om man får tro alla recensioner var lyckat då de skall vara kass..

Undergångens Arvtagare: Lite samma här härlig värld, bra kemi mellan rollpersoner, ok story, spelade dock aldrig sista delen, började spela annat itsället.

Oraklets 4 ögon: Detta är det äventyr som jag Sl:at flest gånger (3) tycker själv det är det bästa i konfluxsviten, Svavelvinter har alltid varit en ok upplevelse men Oraklet har varit fantastiskt alla tre gångerna.

 

[Organ]

Som spelledare The Edge of Darkness till Call of Cthulhu. Det är ett relativt enkelt scenario som återfunnits i grundboken till flera utgåvor av CoC sedan det tidiga 90-talet och publicerades senast i starter-setet till den sjunde utgåvan. Det är som sagt enkelt men mycket välskrivet och kan göras mycket stämningsfullt med mycket små medel. Som introduktionsscenario funkar det ypperligt, utan att för den delen inte fungera lika bra med erfarna spelare. Jag har kört den ett flertal gånger, alla med nagelbitande spänning som följd. Jag körde den för första gången i mitten av 90-talet och de av spelarna jag fortfarande har kontakt med talar fortfarande med skräckblandad förtjusning om upplevelsen där bara en av rollpersonerna faktiskt överlevde. Senaste gången var förra året där en blandning av gamla rollspelsrävar och nybörjare tog sig igenom scenariot utan förluster men med samma förtjusning.

 

[Magnus Seter]

Ravenloft. Många saker som sammanföll. Max intresse för rollspel, perfekt synk med gruppens fokus, perfekt stämning i källaren hemma i radhuset. Superbra spelledare. Roliga medspelare. Tid att spela mycket under kort period.

Och så stämningen i själva äventyret. Magiskt.

 

[kwarnberg]

Jag har spelat väldigt få färdiga äventyr, och nästan inga färdiga kampanjer. Men det färdiga äventyr som jag har haft roligast med är utan team Oakwood Heights till nya Kult.

 

[.Per.]

Masks of Nyarlathotep (med Trail of Cthulhu)
Tatters of the King (med Solar System)
Egenskriven kampanj i Red Markets baserad i ett post-apokalyptiskt Göteborg
Ravenloft//Curse of Strahd
Svavelvinter (var då 13 år)

 

[Rangertheman]

@Organ Vi är på sluttampen (tror jag) av Edge of Darkness och jag kan bara hålla med. Det hamnade på min lista av alla de anledningar du räknar upp, fast ur ett spelarperspektiv. Mycket bra äventyr!

 

[Organ]

@Organ Vi är på sluttampen (tror jag) av Edge of Darkness och jag kan bara hålla med. Det hamnade på min lista av alla de anledningar du räknar upp, fast ur ett spelarperspektiv. Mycket bra äventyr!

Kul att höra. En sak jag gillar är att det ur spelledarsynpunkt är oerhört pedagogiskt. Det är ypperligt som nybörjarscenario då det verkligen håller spelledaren i handen under hela scenariot. Det finns bitvis en tidtabell man bara behöver hålla med detaljerade beskrivningar av händelserna på vägen. Det är en baggis för en SL skapa stämning.

En grej som var till stor hjälp för mig senaste gången jag körde det var att jag precis innan hade lyssnat på podcasten How We Roll och deras genomspelning av scenariot. Deras SL hade med en hel del fiffiga egna grejor som jag raskt snodde. T ex så fick den döende vännens son mycket större utrymme än hur det är skrivet. Det som bara är en kort paragraf i äventyret blev en jättelång härva med undersökningar, sjukbäddsvakande, skuggningar och diverse inbrott. Vi gjorde hela scenariot på tre sittningar och hela det första speltillfället tillbringades i Arkham med detta.