Nekromanti Vinnare i Neogames tävling!
- Thread starter Sereg_UBBT
- Start date
LordTengel
Swordsman
Re: Mitt bidrag
Skickar in min favorit av de tre texter jag skrev... Inser dock att den har patetiskt lite med fältslag och sådant att göra!
- - -
Sirion ryckte lite prövande i handfängseln, så att det klirrade om den grova, knappt fotslånga kedjan. ”Kan någon vara snäll och berätta en gång till hur vi hamnade här?” sade han med en uppgiven suck.
Hans båda mänskliga kamrater tittade trött på honom, men valde att inte kommentera; detta sista skilde dem från Grönbräken, som först såg förvirrad ut men raskt började försöka hjälpa den tydligen glömske soldiern. ”Jo, det berodde nog egentligen på att vi sov, medan trukherna var vakna”, inledde han. Efter en kort paus, som om han ville se att Sirion lyssnade, fortsatte han. ”Och så var trukherna mycket större än ni var, så Lendel tyckte att vi skulle ge oss.” Han gav Lendel ett uppmuntrande leende, som för att visa att han inte ifrågasatte den gamle legosoldaten med det grånande håret och det rynkiga ansiktet. ”Och det var säkert klokt, för annars hade de nog slagit ihjäl oss, och då…”
”Hemma i byn gick vildkaninerna hårt åt odlingarna för några år sedan”, avbröt den gänglige Darged syrligt. ”Då kunde man få en slant för varje kaninöra man gav till byäldsten.” Han fäste en mycket vass blick på Grönbräken, och fick åtminstone Sirion och Lendel att dra svagt på munnen.
Misslan nöjde sig med att vrida på huvudet och nyfiket titta bakom sig, som om han trodde att Darged fått syn på en vildkanin där. Efter att ha konstaterat att där bara fanns gräsbevuxen slättmark och den nu sorgligt välbekanta gruppen av vilt diskuterande trukher fortsatte han dock att redogöra för hur han och hans vänner blivit tillfångatagna.
Skickar in min favorit av de tre texter jag skrev... Inser dock att den har patetiskt lite med fältslag och sådant att göra!
- - -
Sirion ryckte lite prövande i handfängseln, så att det klirrade om den grova, knappt fotslånga kedjan. ”Kan någon vara snäll och berätta en gång till hur vi hamnade här?” sade han med en uppgiven suck.
Hans båda mänskliga kamrater tittade trött på honom, men valde att inte kommentera; detta sista skilde dem från Grönbräken, som först såg förvirrad ut men raskt började försöka hjälpa den tydligen glömske soldiern. ”Jo, det berodde nog egentligen på att vi sov, medan trukherna var vakna”, inledde han. Efter en kort paus, som om han ville se att Sirion lyssnade, fortsatte han. ”Och så var trukherna mycket större än ni var, så Lendel tyckte att vi skulle ge oss.” Han gav Lendel ett uppmuntrande leende, som för att visa att han inte ifrågasatte den gamle legosoldaten med det grånande håret och det rynkiga ansiktet. ”Och det var säkert klokt, för annars hade de nog slagit ihjäl oss, och då…”
”Hemma i byn gick vildkaninerna hårt åt odlingarna för några år sedan”, avbröt den gänglige Darged syrligt. ”Då kunde man få en slant för varje kaninöra man gav till byäldsten.” Han fäste en mycket vass blick på Grönbräken, och fick åtminstone Sirion och Lendel att dra svagt på munnen.
Misslan nöjde sig med att vrida på huvudet och nyfiket titta bakom sig, som om han trodde att Darged fått syn på en vildkanin där. Efter att ha konstaterat att där bara fanns gräsbevuxen slättmark och den nu sorgligt välbekanta gruppen av vilt diskuterande trukher fortsatte han dock att redogöra för hur han och hans vänner blivit tillfångatagna.