Typografitrixet. Fule fisk, där
När du lockar på mig med layout-knepet kan jag bara inte hålla mig borta, så här kommer jag!
Först lite kommentarer om äventyret, dock. Gillar det skarpt! Det här är ett av de få färdigskrivna scenarion jag hittat som jag själv kunde tänka mig att köra rakt av. Ofta är scenarion antingen inkompletta, allt för kompletta (känns allt för styrda, m a o) eller på annat sätt sådana att de mest blir till en inspirationskälla. Här har du visserligen inte skrivit ett fritt scenario, men det är ändå inte låst på något sätt.
Jag gillar även att du beskriver det lite luddigt. Du har beskrivit så mycket och tydligt att man får en klar bild av vad det handlar om, men själv gillar jag ändå när det är lite luddigt så att känsla och detaljhändelser inte blir helt spikade.
Förutom scenariots struktur är det även helskönt rent innehållsmässigt. Du har fångat rätt mycket av samma Trudvang som jag har, och det känns ju skönt. Sagokänslan och mysstämningen ligger tät, trots att det tydligt handlar om både rollspel och fantasy. Skön berättelse, sköna figurer och sköna uppslag. Skulle tyvärr inte tro att det passar min oftaste spelgrupp särskilt väl, men annars skulle jag lätt kunna spela scenariot.
-
Nå, typografi och layout då. Det var ju faktiskt det jag kom för ;-)
Det funkar bra, tycker jag. I grunden är det rätt, men typografi handlar om att få alla detaljpill rätt, och därför tänkte jag komma med lite kommentarer och tips om den biten.
Att du lägger upp det i två spalter är helt rätt (en av de få saker man har att välja på med A4-formatet). Ett läsligt brödtexttypsnitt, lagom stora indrag vid nytt stycke och andra rena idiotgrejer har du ju såklart rätt, men de där allra mest grundläggande sakerna vet vi ju så väl att du kan bra. Redo för detaljpill? ;-)
Först tänkte jag på lite grundläggande avvägning mellan marginaler, satsyta och avstånd mellan spalter. Det här tar tiiid att lära sig att få snyggt, så ta inte illa upp nu :-D Personligen skulle jag nog ha gjort en aning mindre marginaler i ytterkanterna av sidan, gjort lite större avstånd mellan de två spalterna och möjligen ökat satsbredden en smula. Det här går att göra bitvis med vetenskap, men den här sortens avvägningar handlar mycket om känsla och
att man över huvud taget reflekterar över saken, vilket åtminstone inte jag gjorde som nybörjare.
Sedan tänkte jag lite på rubrikerna. Spana in de bruna sansserifrubrikerna (det typsnittet som du även använder i hela äventyrets rubrik). Några av dem har rätt konstiga bokstavsmellanrum, vilket förmodligen ligger i typsnittet. Inget aktivt fel hos dig, skulle jag gissa. Är det så automatiskt skulle jag personligen dock välja att inte använda det typsnittet mer. Konstiga och ofullständiga kerningtabeller tycker vi inte om. Estetiskt funkar de bra, tycker jag (såvida man bortser från de konstiga klumparna med bokstäver som bildas).
Den andra rubriknivån var mer korrekt, men inte lika snygg. Där används ju ett "riktigt" typsnitt, vilket gör att det inte är några direkta "fel" i det, men det var inte så jättesnyggt. Eller tja, egentligen funkar det bra, men
det hade kunnat göras bättre, som allt annat vi gör här i livet. På den andra typen av rubriker har du även lyckats med
linjering, vilket är en sådan där typisk detalj som gör en del skillnad. Det handlar om att hela rubriken inklusive avstånd före och efter den ska vara jämnt delbart med brödtextens kägel (radavstånd, that is). På så sätt får man inga konstiga linjeringar där det inte går jämnt ut i nederkanten av textmassan. Detta är helt rätt hos den andra rubriknivån, men om du kollar längst ner på en sida där den bruna rubriktypen finns med (bara i ena spalten) ser du att det inte riktigt linjerar.
Vidare har jag ytterligare en liten detaljgrej för finsmakare, nämligen ordmellanrummet. Titta på texten utan att titta på orden och bokstäverna. Det är en smula gluggigt i satsen här och där, medan det på andra ställen är väldigt tätt. Texten är ju justerad för att gå över hela satsbredden, och därför varierar ordmellanrummen hela tiden för att det ska gå jämnt ut i bredd. Det andra verktyget man har för att få det att gå jämnt ut är avstavningar, vilket jag inte kan hitta någonstans i din text. De flesta sättningsprogram har ordlistor för väldigt många språk. Man kan välja rätt språk och sedan säga åt programmet att avstava (efter ordlistan så att den avstavar på rätt ställen i ordet) vid behov (och även ställa in balansen mellan avstavningar och varierande ordmellanrum).
Avstavningar är en viktig sak att ha med i sin text, men man kan (och bör oftast) även ställa in spannet för ordmellanrummens variation. Man kan oftast ställa in vilket ordmellanrum man önskar (ofta i procent), vilket som är det lägsta respektive högsta accepterade ordmellanrummet. Det vore nog nyttigt för din text att minska ordmellanrummet en smula på rätt många ställen, men det här är detaljpill som kräver vana och känsla. Olika typsnitt kräver olika inställningar för att det här ska bli riktigt snyggt, så tro inte att det är något lätt engångsgöra. Det här måste man avgöra enskilt för varje uppsättning med satsbredd och typsnitt - i praktiken varje dokument. En (mycket godtycklig) tumregel för ordmellanrum är att det ska vara precis litet som det kan vara utan att man har problem att skilja orden åt.
Det här med ordmellanrummen kan man också lösa genom att inte justera texten, utan ha ojämn högerkant. Den ojämna högerkanten finns det både för- och nackdelar med, så det är rätt mycket av en smaksak. Åtminstone något att överväga nästa gång?
För att spä på misären med detaljpill så ska vi prata om kapitäler. Det är snyggt, ett kraftfullt verktyg, sansat och vågat på samma gång - skitbra, helt enkelt. Du använder dem på ett väldigt klassiskt sätt när du skriver typ "Ett Drakar och Demoner 6-äventyr av Svante Landgraf" under äventyrets titel.
Där ska jag ge dig ett tips: man brukar alltid s p ä r r a kapitäler en smula, för annars ligger de för tätt. Om du lägger isär kapitälerna en smula - kanske mellan 4 och 10 procent - blir de mycket snyggare och mer lättlästa.
Oj. Hoppas det inte blev för tung läsning, och ta inte för hårt på det. I grunden är du helt rätt ute, men någon gång måste man lära sig alla de där små knepen, för det är de som
verkligen gör skillnad mellan bra och dålig typografi. Det gäller bara att öva, öva, öva och öva. Säg till nästa gång du har typograferat något, så ska jag vräka detaljkommentarer över dig igen!
Zap