Spitfire
Swordsman
Medan jag alltid haft en vilja att sätta mig ner och plita fram ett rollspel så har det alltid fallerat på att jag inte kommit på en tillräckligt bra bakgrund eller "värld" helt enkelt som passar på det jag vill skriva om samtidigt som det kan tänkas vara interssant och lockande för andra att prova på.
Här är iallafall något jag kommit på och som jag funderat kring ett litet tag nu (en vecka eller så) innan jag bestämde mig för att skriva ned det. Det är lite långt, lite mer än en halv A4 men jag tror det fungerar både som en synopsis som en inledning.
VINTERLAND
”Det är nu 25-30 år sedan SMITTAN kom. Vi vet inte varifrån den kom, det kan ha varit från Afrika eller Asien… Kanske var det en ny muterad form av den årliga Hongkong influensan. Eller var det ett virus från ett laboratorie som jänkarna tagit fram som biologiskt vapen?
Det finns de som tror att den kom från yttre rymden, att det var ett virus som spred sig efter ett meteoritnedslag i Indiska Oceanen.
VI vet fortfarande inte varifrån den kom, bara att den spred sig snabbt och obarmhärtigt.
Till skillnad från andra virus så kunde den överleva ett bra tag utan värdkropp och kunde sprida sig genom luften. Dessutom smittade den bara människor, djur kunde vara bärare av Smittan, men insjuknade aldrig. Märkligt var att de hade inga problem med att tillverka antikroppar mot sjukdomen till skillnad från människan.
I paniken skedde en mängd misstag. Man dödade massvis med djur som annars kunde använts som donatorer för vaccin. Man stack byar och hela städer i brand utan att inse att värmen från bränderna bara ökade dess aktivitet.
För viruset levde på värme, från människor, från solen, från de bränder som anlades för att döda det.
Först efter flera månader när man undersökte antal sjukfall på en global nivå upptäckte man att den gemensamma nämnaren för de länder med minsta fall var de som hade vinter.
Snö och kyla visade sig vara virusets akilleshäl..
När temperaturen sjönk till minusgrader dog viruset.
Glädjen över att man gjort framsteg i att förstå hur viruset spred sig byttes till rädsla när man insåg att vintern var på väg mot sitt slut och våren började komma.
På bara några veckor skulle det försvar man hitintills haft för överlevnad vara omintetgjord.
Tiden var knapp, men i slutändan fanns det bara en lösning.
Skyddsrum
Medan våren kom till de länder och regioner som hitintills varit förskonade förutom de sjuka som flytt eller skickats dit började man samtidigt evakuera så många som möjligt till de skyddsrum som varit ursprungligen varit avsedda för kärnvapenkrig. Lyckligtvis var många av dem också gjorda för att stå emot biologiska stridsmedel och krävde då bara att man modifierade ventilationssystemet till att kyla ned luften till minusgrader.
Tyvärr räckte inte alla skyddsrum till, eller så hann man inte evakuera alla utom just de viktigaste. Vetenskapsmän, läkare, soldater, politiker, barn och därifrån upp i åldrarna så länge man hade plats.
Många var de utanför listan som försökte hitta alternativa sätt att överleva, som att bygga egna skyddsrum, fly upp i bergen för att vara så nära snögränsen som möjligt eller resa i stora fartyg norrut till Arktis (eller söderut till Antarktis för de på södra halvklotet)
Nu har nästan 30 år gått. En helgeneration eller två har vuxit upp förpassade till underjorden utom på vinterhalvåret och isolerade från omvärlden.
I början försökte man hålla kontakt mellan skyddsrummen men i takt med att andra skyddsrum infekterades bröt nätverket samman och till slut fanns det bara en handfull kvar som överlevt.
Så till slut börjar smittan avta. Det tar dock flera år innan man äntligen vågar inse att proverna som pekar på att viruset inte längre finns stämmer.
Man gör i ordning expeditioner som ska återupprätta kommunikationerna med övriga skyddsrum som överlevt och kontakta andra överlevande samhällen som utvecklat immunitet mot Smittan.
Det är där Ni kommer in damer och herrar. Ni är de vi valt ut för detta ärofyllda uppdrag….
Vårt hopp om återfinnandet och återuppbyggnaden av mänsklig civilisation ligger hos er.”
Är det värt att fortsätta på? finns det något liknande redan kanske?
Min tanke är att det är "lite" efter katastrofen men inte riktigt på samma nivå som Wastelands eller Mutant. Rollpersonerna har en mer gemensam bakgrund som gör de mer samarbetsbenägna, ett ordentligt mål än 'bara äventyra för att skaffa rikedom', dessutom har de från början bättre utrustning samtidigt som de har en realistisk motivation att bege sig ner i ruiner och gamla skyddsrum för att utforska.
Jag kan sedan variera nivån på "science fiction" inslag genom att låta RP vara utrustade med utrsutning som platsar i nutida beredskapsförråd som AK5:or (om man nu väljer spela i sverige) samtidigt som jag kan låta 'de där monstren man alltid springer på i dungeoncrawls' ha sitt ursprung i vetenskapliga experiment för att få fram ett botemedel mot viruset.
Här är iallafall något jag kommit på och som jag funderat kring ett litet tag nu (en vecka eller så) innan jag bestämde mig för att skriva ned det. Det är lite långt, lite mer än en halv A4 men jag tror det fungerar både som en synopsis som en inledning.
VINTERLAND
”Det är nu 25-30 år sedan SMITTAN kom. Vi vet inte varifrån den kom, det kan ha varit från Afrika eller Asien… Kanske var det en ny muterad form av den årliga Hongkong influensan. Eller var det ett virus från ett laboratorie som jänkarna tagit fram som biologiskt vapen?
Det finns de som tror att den kom från yttre rymden, att det var ett virus som spred sig efter ett meteoritnedslag i Indiska Oceanen.
VI vet fortfarande inte varifrån den kom, bara att den spred sig snabbt och obarmhärtigt.
Till skillnad från andra virus så kunde den överleva ett bra tag utan värdkropp och kunde sprida sig genom luften. Dessutom smittade den bara människor, djur kunde vara bärare av Smittan, men insjuknade aldrig. Märkligt var att de hade inga problem med att tillverka antikroppar mot sjukdomen till skillnad från människan.
I paniken skedde en mängd misstag. Man dödade massvis med djur som annars kunde använts som donatorer för vaccin. Man stack byar och hela städer i brand utan att inse att värmen från bränderna bara ökade dess aktivitet.
För viruset levde på värme, från människor, från solen, från de bränder som anlades för att döda det.
Först efter flera månader när man undersökte antal sjukfall på en global nivå upptäckte man att den gemensamma nämnaren för de länder med minsta fall var de som hade vinter.
Snö och kyla visade sig vara virusets akilleshäl..
När temperaturen sjönk till minusgrader dog viruset.
Glädjen över att man gjort framsteg i att förstå hur viruset spred sig byttes till rädsla när man insåg att vintern var på väg mot sitt slut och våren började komma.
På bara några veckor skulle det försvar man hitintills haft för överlevnad vara omintetgjord.
Tiden var knapp, men i slutändan fanns det bara en lösning.
Skyddsrum
Medan våren kom till de länder och regioner som hitintills varit förskonade förutom de sjuka som flytt eller skickats dit började man samtidigt evakuera så många som möjligt till de skyddsrum som varit ursprungligen varit avsedda för kärnvapenkrig. Lyckligtvis var många av dem också gjorda för att stå emot biologiska stridsmedel och krävde då bara att man modifierade ventilationssystemet till att kyla ned luften till minusgrader.
Tyvärr räckte inte alla skyddsrum till, eller så hann man inte evakuera alla utom just de viktigaste. Vetenskapsmän, läkare, soldater, politiker, barn och därifrån upp i åldrarna så länge man hade plats.
Många var de utanför listan som försökte hitta alternativa sätt att överleva, som att bygga egna skyddsrum, fly upp i bergen för att vara så nära snögränsen som möjligt eller resa i stora fartyg norrut till Arktis (eller söderut till Antarktis för de på södra halvklotet)
Nu har nästan 30 år gått. En helgeneration eller två har vuxit upp förpassade till underjorden utom på vinterhalvåret och isolerade från omvärlden.
I början försökte man hålla kontakt mellan skyddsrummen men i takt med att andra skyddsrum infekterades bröt nätverket samman och till slut fanns det bara en handfull kvar som överlevt.
Så till slut börjar smittan avta. Det tar dock flera år innan man äntligen vågar inse att proverna som pekar på att viruset inte längre finns stämmer.
Man gör i ordning expeditioner som ska återupprätta kommunikationerna med övriga skyddsrum som överlevt och kontakta andra överlevande samhällen som utvecklat immunitet mot Smittan.
Det är där Ni kommer in damer och herrar. Ni är de vi valt ut för detta ärofyllda uppdrag….
Vårt hopp om återfinnandet och återuppbyggnaden av mänsklig civilisation ligger hos er.”
Är det värt att fortsätta på? finns det något liknande redan kanske?
Min tanke är att det är "lite" efter katastrofen men inte riktigt på samma nivå som Wastelands eller Mutant. Rollpersonerna har en mer gemensam bakgrund som gör de mer samarbetsbenägna, ett ordentligt mål än 'bara äventyra för att skaffa rikedom', dessutom har de från början bättre utrustning samtidigt som de har en realistisk motivation att bege sig ner i ruiner och gamla skyddsrum för att utforska.
Jag kan sedan variera nivån på "science fiction" inslag genom att låta RP vara utrustade med utrsutning som platsar i nutida beredskapsförråd som AK5:or (om man nu väljer spela i sverige) samtidigt som jag kan låta 'de där monstren man alltid springer på i dungeoncrawls' ha sitt ursprung i vetenskapliga experiment för att få fram ett botemedel mot viruset.