Det här ska vi egentligen ta i podden och inte i en forumstråd, men...
- Jag ligger nog betydligt närmare Rob än XM i spelstil - för jag är ju uppväxt med ADnD (det första rollspel som jag spelade), så mina spelares rollpersoner blir ganska bra, men min kampanj är nog dödligare än Robs och XMs.
- För mig ligger OSR-fashinationen i att gå tillbaka till rötterna - att få spela på det enkla sätt som jag spelade för 30 år sen (eller ännu enklare eftersom jag började med Advanced). Det är att det är rules light.
- Jag har inget emot Story games i sig, men Stockholm är inget stort "Story game"-fäste. Får man inte tag på spelare blir det inget spel.
Sedan kanske jag har haft otur med de Story games som jag kommit i kontakt med, men de har saknat all känsla för pedagogiska regler (de har varit på samma nivå som ODD74 som fullständigt saknar pedagogik) och har dessutom varit regeltunga jämfört OSR-spel. Kort sagt har jag sällan kommit längre in än ett par sidor i reglerna när jag slängt dem mig i ren frustration.
Till sist skadar det inte att nämna att jag inte tycker om tärningspölar eller exploderande tärningar - detta är givetvis inte ett utmärkande drag för Story games, men jag tycker om att nämna min aversion.
- Hur mycket murderhobos man är beror på spelgruppens sammansättning. Men OSRs brist på regler gör att rollpersonerna får göra vad som helst - vilket de ofta gör. För mig handlar OSR-spel om att träffa vänner ett par timmar och ha kul så jag har inga moraliska dubier - det är bara ett spel. Kort sagt tar jag det inte så seriöst när jag spelar, just därför går jag nog inte in på alltför vidriga detaljer.