Nekromanti Visuell skräck i ett ickevisuellt medium

[Eksem]

Jag har aldrig varit bra som skräckspelledare. Mitt KULTande har blivit billig Motorsågsmassakernskräck, Call of Cthulhu ballar alltid ur i pulprollspelande och vi ska inte ens tala om vad som händer när jag vill spela ångestdarkfantasy i ELRIC!.

Det finns förstås många anledningar till det, men kan en bidragande orsak vara det faktum att jag inte kan presentera skräcken rent visuellt? Tanken slog mig nyss precis efter att jag kollade på Ring 2, där rent minspel ligger bakom flera av de mest gastkramande scenerna.

Är det någonting man bör omsätta i skräckrollspel? Att helt enkelt se jävligt rädd eller läbbig ut med hjälp av rent minspel? Är det kanske värsta grundläggande grejjen och alla riktiga skräckspelledare bara hånskrattar åt mig nu? Och om ni nu gör det, hur lyckas ni se läbbiga ut då? Jag lyckas varken se farlig, läskig, rädd eller ens arg ut, tycker jag. Övar ni framför spegeln?

Finns det något annat ni har att säga om att visualisera skräck i ett huvudsakligen ickevisuellt medium? Illustrationer? Handouts?

 

[Ithaqua]

Ack ja, det här är ett stående litet problem, även för de mest erfarna av spelledare..*S*

Mitt trick är att vara så kyligt objektiv som möjligt, jag föredrar att insinuera skräcken så att den kommer så obemärkt som möjligt, givetvis med hjälp av musik,(Soundtracks mestadels) handouts etc.. Jag har vissa planer på att införa filmsekvenser också, framför allt i mer futuristiska scenarion; det blir nog ett ganska jobbigt projekt. Jag använder mig av skådespeleri ytterst sparsamt; när man väl gör det tenderar effekten att bli desto större, vilket är en poäng i sig.



Ibland lyckas man dock inte, framför allt inte när spelarna tenderar till oseriositet och "inbördes peppande till bästa stand-up comedy act" (citerar mig själv *S*) Trots allt krävs det också ett lagom symbiotisk förhållande till, och med spelarna hjälp, de måste också vara med på agerande, det bör finnas en vilja till att "spela med". Annars fungerar det ytterst sällan. Du kanske har en oresponsiv spelgrupp?

Om du tänker öva upp agerande och minspel framför spegeln, öva då gärna på att växla humör och mimik så snabbt som möjligt, ungefär som en gycklare / mimare. Få saker är mer skrämmande än humör och minväxlingar i alltför snabb hastighet, men så är det ju också ett ganska vanligt förekommande drag hos galningar...*flin* Ditt största problem, om du är som jag, blir förmodligen att hålla dig för skratt, men se då till att snabbt växla till gråt istället, därefter till hångrin och avsluta med att se fullständigt neutral ut. Etc.. Alla former av sinnesstämningar du kan komma på helt enkelt. I't certainly takes a lot of practice..

Studera med fördel riktigt bra skådespelare och efterrapa dem till att börja med: exempel på i mitt tycke bra skådisar / filmer är tex.

1. Brad Dourif i "Exorcisten 3" (Legion). Studera hans monologer i fängelsecellen! *Asg* Sällan jag sett eller hört någon porträttera metafysisk ondska så fängslande! Btw, det är han som spelar Grima Ormstunga i LOTR, galen vetenskapsman i Alien 4 och en hel del annat.

2. Jack Nicholson i "Shining". Titta hur han ser ut när han börjar bli vansinnig.. Bara scenen när han stirrar in i väggen under en minut eller så. Ho, ho, ho...

3. Christopher Walken i filmer som "God's army" och "Last man standing". Han är dock ingen lätt sak att efterrapa..

4. Rutger Hauer i "Liftaren". Studera hans sarkastiska medlidsamhet och psykotiska vändningar parat med hans totala vansinneshandlingar. Ack ja, en sådan klassiker.

5. Willem Dafoe i "Shadow of the vampire", "Wild at heart" och mycket annat. Utmärkt skådis.

Det här är bara exempel på bad guys och mänskliga monster, men det är en ganska god start. Annars är jag även till skillnad från många andra i full beundran över såna as som Jim Carrey. Helt outsägligt bisarr mimik..

 

[Muggas]

Fasen, det är svåra grejjer. För mig funkar det bäst att endast göra små antydningar om att det är något som inte stämmer, och beskriva för rollpersonerna hur de blir alltmer skräckslagna inför en situation. Konfrontationer med skräckkällor är sällan skräckfyllda, det är uppbyggnaden av en skräckkänsla fram till en eventuell konfrontation som man kan lyckas med. Spelarna egen fantasi överträffar för det mesta ens egen beskrivning av något otäckt. Jag skulle aldrig komma undan med minspel och dylikt för att få rollpersonerna (och spelarna) rädda heller, så där sitter vi i samma båt. Man kanske ska hota spelarna med stryk (bli rädda, annars jävlar!)

 

[Ithaqua]

Också en lösning..

" Man kanske ska hota spelarna med stryk (bli rädda, annars jävlar!) "

Last resort, like..


"Konfrontationer med skräckkällor är sällan skräckfyllda, det är uppbyggnaden av en skräckkänsla fram till en eventuell konfrontation som man kan lyckas med."

Om man inte lyckas med bedriften att överraska dem förstås, det kräver dock ganska god timing och kanske rentav lite improvisation. *S* Det gäller att överraska dem vid "rätt tillfälle" så att säga, exempelvis med den gamla hederliga skräckfilmsklichén "nu är allting över... surprise, och så bryter helvetet loss på allvar".