Jag brukar göra som så att om rollpersonerna stötter på fler än en utmärkande person eller varelse, beskriver jag dem i den ordning dom dyker upp. Vanligtvis så dyker denna typ av personer inte upp som *poff* från ingenstans. Alternativt väljer jag att låta fokus hamna på en av dessa personer först. Till detta adderar jag något denne någon gör och ibland säger för att ge mer liv åt bilden.
Illusterande exempel: "Ni kliver in i hamnbyggnadens kontor vilket tydligt framgår av skylten ovanför dörren. I dunklet kan ni skymta tre gestalter. En lång och kraftig man iförd en svart rock, stiger fram i ljuset från gatlyktan utanför. Mannen har en rosa tuppkam och dom spegelblanka glasögonen reflekterar era silueter.
Mannen har en dragen blank och mycket stor handkanon riktad mot er, han närmast väser fram med en uppjagad och hes röst: "Vilka är ni"
Gai svarar: "Vi är här för att tala med Toi´ram"
"Toi´ram" Svarar en annan av gestalterna som kliver fram i ljusskenet frågande. Mannen snurrar ett blänkande svärd i handen, det är ett kort och muskulös bit. Med ett par uppsjutna gogles över rastafrisyren och vitmålat ansikte. Mannen verkar otålig och tillägger: "Vad vill ni honom"
Naya svarar markerande: "Vi är här för att betala en skuld"
Den tredje personen, vilken rollpersonerna genast känner igen som Toi´ram, med den bekanta självbelåtna minen och sin nonchalanta uppsyn. Toi´rams långa fläta åker fram över den röda kavajen i samma rörelse som en surrande plasmakarbin riktas mot dem. Med sin karakteristiska klara röst säger han: "Vad för skuld skulle det vara"
Megai svarar: "En död mans skuld"
Jag hoppas detta exempel kan förklara ungefär hur jag försöker blanda beskrivande, med handling och konversation, så att scenen inte bara blir en pausad ruta som ska detaljstuderas, innan handlingen tar vid.
- Zthorm -