Det låter som en dröm!Så, två tre flödesscheman och en entusiastisk spelkreatör/spelare som muntligt guidar en genom vad som förväntas. Det kan jag köpa!
Det låter som en dröm!Så, två tre flödesscheman och en entusiastisk spelkreatör/spelare som muntligt guidar en genom vad som förväntas. Det kan jag köpa!
Det här är modellen som jag förstår är den vanligaste formen att lära sig ett brädspel (oavsett om det är playthroughvideo eller en annan spelare).Jag tänker att tydliga flödesscheman tillsammans med tydliga modeller kan göra att den som läser produkten och ska leda mötet kan ta den engagerade kreatörens roll som påhejare och motivator till att komma igång med spelandet. För läsa, även om jag gillar det, är inte den roligaste aktiviteten i rollspel. Så allt som underlättar för den som läser att förmedla det som blivit läst till övriga gruppen är guld värt.
Ett annat alternativ kan vara moves att utföra. Man har en mekanik för något folk ska utföra i spelet och så ger mekaniken några förslag på effekter som den kan utföra. Sedan får man sätta detta i en cirkulär process:Jag tänker att tydliga flödesscheman tillsammans med tydliga modeller kan göra att den som läser produkten och ska leda mötet kan ta den engagerade kreatörens roll som påhejare och motivator till att komma igång med spelandet.
Också väldigt bra!Ett annat alternativ kan vara moves att utföra. Man har en mekanik för något folk ska utföra i spelet och så ger mekaniken några förslag på effekter som den kan utföra. Sedan får man sätta detta i en cirkulär process:
Spelledaren beskriver ---> spelaren beskriver --> [mekanik används] --> spelledaren beskriver --> spelaren beskriver --> [mekanik används] ...
Dikter är intressegivande på grund av att de inte är fullt sammanhängande, utan låter läsaren tänka.Jag uppskattar mycket bilder och beskrivningar när jag spelar. Beskrivningar behöver dock inte vara detaljerade och sammanhängande, de mer poetiska ger mig lika bra känslomässigt intryck, om inte bättre.
Den här sortens tvetydighet tycker jag om i samberättarspel. Jag tänker mig en liten kyrkbyggnad i sten, säger ”tempel” och nästa person beskriver hur hen passerar de enorma träpelarna till den snirkligt ornerade porten. Jag blir överraskad och scenen får en ny mening. Lek och utbyte av idéer som ger saker ingen kunnat förutspå. Har inte tänkt på det så, men där kan ju otydliga och korta beskrivningar vara en dygd.Problemet jag stött på i mitt beskrivande har oftast berott på när spelare har olika referensramar från varandra. Beskriver jag bara ett ”tempel” kanske någon tänker en liten kyrkliknande byggnad i sten, medan jag tänker på en jättestor snirkligt inristad träpagoda. Mer specificitet minskar de missförstånden (men tar förstås mer tid).