Nekromanti Visuellt spelledande!?

[Flurtis]

Efter att spellat en helg på GothCon med många nya spelledare och personer har jag insett en sak: Vikten av agerande och ansiktsutryck när man spelar, framförallt spelleder. Har två bra exempel som inträffade på GothCon.

Den första var scenariot Dold Kärlek där spelledaren döck upp i randig kostym med hatt och klassiskt 30-tal stuk. Detta gjorde hans gestaltning av ministermän och direktörer mycket mer levande. Dessutom ställde han sig upp och agerade, vilket fick oss andra att agera också.

Den andra var slutscenen i The De Menthe (Tror inte jag har stavat det rätt nån gång) där spelledare använde ansiktutryck när han spelade känslokall guds monster i slutet, ansiktsutrycket gjorde hela scenen där.

Hur mycket av viseuellt spelledning använder ni er av? Använder ni mycket kroppsspråk, ansiktsuttryck, kostymer, agerande? Tyckte defenetivt det ökte spelupplevelsen,

 

[MrG]

Hur mycket av viseuellt spelledning använder ni er av? Använder ni mycket kroppsspråk, ansiktsuttryck, kostymer, agerande? Tyckte defenetivt det ökte spelupplevelsen,

Mycket kroppspråk, rörelse och handouts, sällan annat, förutom på konvent... På GothCon inkluderade det spelarsamlingens prestentation av lag och spelledare med extra cirkusmanér, Dirktörskostym under spelledandet, popcorn i pausen och tutflärp till en av clownerna... Och var så impad av The de menthes bjällror, så snygg detalj! Vår CoC spelledare slänger in rätt mycket sånt och vi båda har ett stort intresse för snygga handouts (fast han, till skillnad från mig, är bättre på att skapa dem).

-Gunnar (som tror att Dold kärleksspelledaren helt enklet kom i sina vanlgia kläder, killen som alltid klär sig snyggt)

 

[solvebring]

Att SL skapar äkthet och stämning = ALLT!

Jag själv som SL försöker vara så levande som möjligt.
Jag gestikulerar olika beroende på vem jag föreställer, jag försöker ha andra röster på de flesta, jag kan ha olika kvaliteter på rösten, jag har olika ansiktsuttryck, mina blickar är annorlunda. Allt detta försöker jag tänka på. Varje ny person jag skall gestalta har ju en annan personlighet, och det finns alltid något markant i varje personlighet - detta försöker jag skapa så bra jag kan, och när jag har betett mig riktigt väl med detta har de flesta (de oblyga) av mina spelare gjort samma sak - gått in för en roll till 100%. Det heter ju rollspel, det är ju vad det går ut på, att gestalta en visuell roll. Ett tag kallades vi skådspelargänget, för det var nära på rätt av teater än rollspel.
Jag har ett speciellt minne från Drakar & Demoner då jag skapade två grisfarmare, bröderna Silferherne. Ett par lustiga gamla gubbar som var gravt bortkomna, och RP älskade att möta dem. Den ena var sur, muttrande och otrevligt - fast på ett sådant där skojigt vis, att man själv inte tar illa upp. Den andre var halvdöv och övernaiv - han var speciellt kul att prata med. Tror han hette Lothwarell...
Rp kunde t.ex. säga:
- Goddag där Lothwarell, hur mås han, och hur står det till med grisarna.
Svaret kunde bli:
- Måsar?! Nej fyfarao... Vad säger du pojk, skall jag gå in med grisarna?!

Det var skojigt. Enda nackdelen med dem var ett de hade så gravt underbett och kisade så hårt dessa gubbar att jag nästan fick kramp i ansiktet efter en halvtimmas konversation. Och rösterna var så pipiga och hutlöst knarrande att mina stamband ibland stakade sig.
Men oj så kul spelarna tyckte att det var, och det var ju för deras skull - jag vill förmedla stämningen så gott jag kan.

Jag tycker detta är A och O, kan du inte reglerna fullt ut - så ja vadå, kan du däremot förmedla olika platser med jättebra beskrivningar, och försöker gestalta SLP:s så bra du bara kan så är det ju det som räknas och är super.

 

[Flurtis]

-Gunnar (som tror att Dold kärleksspelledaren helt enklet kom i sina vanlgia kläder, killen som alltid klär sig snyggt)

Nja, det gick lixom inte att mista sig på stilen, den var menad för NOIR, och det fungerade. Tror han hette Daniel eller så..?

 

[MrG]

När jag tänker efter använder jag lite samma knep i andra fall än rollspel. Senast när jag igår för första gången skulle pröva tango, stramade spontant upp ryggen, la lite attetyd i nacken och slutade lee (som jag gjort under foxtrottandet tidigare). Det får mig kanske inte bättre, mer än att det får mig att tro att jag är bättre (men det kan hjälpa när man ska lyckas föra).

-Gunnar (och Daneil har jag för mig är namnet på den bekanta som alltid är oklanderligt klädd med femtiotalstouch, men det funkar ypperligt till Noir)

 

[Bunny]

Ytterligare en "ledtråd"

Apropå berättaren Daniel och hans kritstrecksrandiga kostym.

Jag snackade lite med honom om den, och han menade att han hade sytt upp den för att ha när han dansade quickstep. Han tog med den till konventet för att han tyckte att den passade utmärkt till Noir (vilket den gör).

Nu tänker jag fortsättningsvis undvika att föra denna tråd mer Off Topic.

 

[w176]

Rumsligt

Jag är lajvare så för mig tar de nte liksom stopp någonstans.

Men något jag tyckte vad grymt kul i vår Its only a Myth spelgrupp var att vi använder rummet visuellt. Vi spelade i en liten etta, med en trång hall, bred säng, en hög stabil soffa och en fäck ren golvyta.

I den där lilla lägenheten använde vi verkligen rummet. Man satt på soffkantan och dinglade med benen om man satt på en mur. I den mörka lilla hallen hade man skumma möten då man blev bjuden på cigaretter a skumma typer, och sängen kunde man ligga på när karaktären låg och slappade i parken.

Vi satt på golvet, soffan, sängen och vi låg på dom och vi stod på dem och ibland befann sig någon högre upp än någon annan osv.

Att bara rumsligen förhålla sig på olika sätt gör så mycket för en scen, och ger andra visuella intryck. Att ha någon som faktiskt ligger ner gör att man måste förhålla sig till den på ett helt annat sätt.

Dessutom är fejkblod det bästa som finns

/Elin vill spy fejkblod.

 

[Johan K]

Hur mycket av viseuellt spelledning använder ni er av? Använder ni mycket kroppsspråk, ansiktsuttryck, kostymer, agerande?

Jag använder alldeles för lite av denna vara, tyvärr.
För det är verkligen stämmningshöjade meda lla dessa små ting som höjer stämmningen. Varför jag inte gör det, vet jag väll inte. Jag kanske borde göra det mer än vad man gör nu. För det funkar ju.

/ Johan K, som ska träna mer på de här sakerna.

 

[Flurtis]

Mer beröm till bjällrorna (OT)

Och var så impad av The de menthes bjällror, så snygg detalj

Kan bara hålla med dig där. Trevligt tema, men framförallt att utnyttja bjällran vid scenbytena och skapa den där spännande tysheten...