Flurtis
Hero
Efter att spellat en helg på GothCon med många nya spelledare och personer har jag insett en sak: Vikten av agerande och ansiktsutryck när man spelar, framförallt spelleder. Har två bra exempel som inträffade på GothCon.
Den första var scenariot Dold Kärlek där spelledaren döck upp i randig kostym med hatt och klassiskt 30-tal stuk. Detta gjorde hans gestaltning av ministermän och direktörer mycket mer levande. Dessutom ställde han sig upp och agerade, vilket fick oss andra att agera också.
Den andra var slutscenen i The De Menthe (Tror inte jag har stavat det rätt nån gång) där spelledare använde ansiktutryck när han spelade känslokall guds monster i slutet, ansiktsutrycket gjorde hela scenen där.
Hur mycket av viseuellt spelledning använder ni er av? Använder ni mycket kroppsspråk, ansiktsuttryck, kostymer, agerande? Tyckte defenetivt det ökte spelupplevelsen,
Den första var scenariot Dold Kärlek där spelledaren döck upp i randig kostym med hatt och klassiskt 30-tal stuk. Detta gjorde hans gestaltning av ministermän och direktörer mycket mer levande. Dessutom ställde han sig upp och agerade, vilket fick oss andra att agera också.
Den andra var slutscenen i The De Menthe (Tror inte jag har stavat det rätt nån gång) där spelledare använde ansiktutryck när han spelade känslokall guds monster i slutet, ansiktsutrycket gjorde hela scenen där.
Hur mycket av viseuellt spelledning använder ni er av? Använder ni mycket kroppsspråk, ansiktsuttryck, kostymer, agerande? Tyckte defenetivt det ökte spelupplevelsen,