Nekromanti Vitsar från Mundana

[Mannen i skogen]

För ca 1 1/2 år sedan bad jag om hjälp med att hitta vitsar som kunde passa i Eons spelvärld. Det gick lite trögt, både på forumet och i spelet. Men nu har jag åtminstone två som jag kan dela med mig av.

---

Två tiggare satt i ett gathörn i Daval och tiggde med varsin hatt framför sig. Den ene höll upp en cirza-ring och den andre höll upp ett daak-kors. Alla som gick förbi rynkade på näsan åt tiggaren med cirza-ringen, men lade en slant i den andre tiggarens hatt.
Efter ett par timmar kom en daak-präst fram till tiggarna och sa till tiggaren med cirza-ringen:
"I den här staden är alla trogna mot Daak. Du kommer inte få mycket pengar i hatten om du sitter här med en cirza-ring."
Då vände sig tiggaren med cirza-ringen till tiggaren med daak-korset och sa:
"Cerec, kan du begripa att han försöker lära oss hur man sköter sina affärer?"

---

Två cirefalier gick på en liten väg genom en skog. Plötsligt hoppar ett rövarband ut ur buskarna och vrålar: "Pengarna eller livet!"
Den ene cirefaliern tar upp sin pengapung och ger till den andre och säger: "Här är de 20 silvermynten jag var skyldig dig."

 

[Svarte Faraonen]

En vacker dag var Thamas Vitfjäder ute på jakt. Han tycker sig se något mellan träden och beordar en av sina skyttar att sätta en skäkta i det. Så görs, men när de rider fram för att hämta bytet ser de att det är en hund -- antagligen tillhörande det torp som skymtar en bit inåt skogen. Thamas beslutar sig för att åtminstone underrätta torparna om olyckan och skickar dit en av sin sina lakejer, som knackar på och försvinner in i torpet.

Men lakejen tar lång tid på sig. Solen sjunker mot horisonten, Thamas blir allt mer otålig och är på väg att rida till torpet själv när lakejen plötsligt återvänder, märkbart förfriskad. "Vad hände?", undrar Thamas. "Jag har ingen aning", svarar lakejen, "men av någon anledning ställde de till med fest och firade mig." Thamas tycker förstås detta är underligt, och frågar sin lakej om han gjorde något särskilt. "Nej, herrn, jag sa bara som det var: 'Länge leve Thamas Vitfjäder! Hunden är död!'"

 

[Svarte Faraonen]

Ett kloster i Maulio hade rykte om sig för en barmhärtig prior och läkekunniga munkar. En sen kväll kom det dit en höggravid flicka i tydliga födslovärkar. "Snälla", bad hon till priorn, "ta hand om barnet, för om min far får reda på det här slår han ihjäl mig." Priorn, som mycket riktigt var en barmhärtig man, förstod, och när barnet, en välskapt pojke, var förlöst lovade han att ta hand om det.

Till historien hör också att primoden i Sor kvällen innan hade sökt sig till klostret för att få hjälp med sina magsmärtor, och nu låg och dåsade efter en kväll av kraftfulla uttömningar. På morgonen sökte priorn upp honom med det nyfödda gossebarnet och förklarade att det hade skett ett mirakel under natten: primoden hade nämligen fött en son. Primoden förvånades så klart storligen över detta, men accepterade priorns ord och tog diskret med sig gossen hem till Sor, där han fostrades väl men i lönndom.

Arton år gick, och gossen blev en välvuxen ung karl. På hans artonde födelsedag kallade primoden in honom på sin kammare. "Min son", sade han, "du är nu en vuxen man, och det är på tiden att du lär dig sanningen. Du har vuxit upp i tron att jag är din far. Det stämmer inte. Jag är din mor, och din far är primoden i Randarro."

 

[Mannen i skogen]

Jag hade ju en till

En cirefalisk handelsman hade gjort en mycket god affär och ville skämma bort sig själv lite. Därför gick han till en bordell och frågade vad de hade att erbjuda.
Bordellvärdinnan förklarade:
"Du kan få en tirakkvinna för 15 silvermynt, en mänskokvinna för 30 silver eller en alvkvinna för 45."
Cirefaliern hade spenderbyxorna på sig och lyxade till det med en mänskokvinna för 30 silver.
Åren gick, och 20 år senare dog cirefalierns fru. För att trösta sig själv gick han till samma bordell som 20 år tidigare. Där träffade han kvinnan som han varit hos förra gången, som nu blivit föreståndare för bordellen. Det blev ett kärt återseende, men när de pratat en stund kommer en biffig ung man fram och frågar: "Mor, ställer den här mannen till besvär? Ska jag kasta ut honom?"
"Absolut inte" säger förestånderskan. "Faktum är att du kan få hälsa på din egen far."
"Det kan inte vara sant!" utbrister ynglingen. "Min far kan väl inte vara cirefalier!?"
"Passa dig" säger cirefaliern. "Hade jag inte varit så generös så hade du varit halvtirak."

 

[Nero_UBBT]

Hahahaha ANT

Hund-historien är magisk!

 

[Mundo]

Älskar dem allihopa.
Det känns som om invånarna i Mundana nog ofta skulle dra till med skämt om Cirafelerna och deras "girighet".

Den med rövarna var ju helskön!