Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Då har jag spelat igenom det senaste i raden av datorrollspel som bygger på Dungeons and Dragons. I det här fallet handlar det om ett gammalt äventyr, skrivet till bordsrollspelet av legendaren Gary Gygax.
Inblandade i projektet är uppstickaren Troika Games, och Atari. Troika ligger bakom det uppskattade Arcanum och Atari behöver knappast någon närmare beskrivning.
Vad som är intressant i sammanhanget är att spelet använder sig av de reviderade reglerna till D&D 3:e, 3.5 alltså.
I övrigt så är spelet uppbyggt på samma princip som gamla storsäljare som Baldurs Gate och Icewind Dale med allt vad detta innebär. Man börjar med att skapa ett antal karaktärer. Man väljer själv hur många man vill ha med i sitt äventyrargäng. Det finns även pregenererade karaktärer och om man vill så kan man blanda mellan de färdiga karaktärerna och skapa egna till sin grupp. En kul detalj är att gamla bekanta som Mialee och Redgar finns att välja balnd de färdiga karaktärerna.
Utöver de karaktärer man har när man startar spelet så kan även NPC´s (non player characters = spelledarpersoner) ansluta sig till gruppen. Dessa karaktärer kan styras till viss del, men de levlar själva och är mer egensinniga än rollpersonerna. Man får i flera fall vara beredd att ge spelledarpersonerna en del av allt byte som hittas när man spöar monster. Men det kan det vara värt, då de ofta är till stor hjälp i striderna.
Gränssnitt
Spelet ses ovanifrån, liksom i Baldurs Gate, och man styr sina rollpersoner med musen. Gränssnittet är tydligt, man ser sina rollpersoners porträtt i nedkant på bilden och ett musklick på dessa markerar antingen gubben eller öppnar dennes inventarie. När en karaktär är markerad högerklickar man för att få fram en cirkelmeny där man kan välja att lägga en trollformel, använda en magisk dryck eller en färdighet. Systemet är smidigt och lätt att lära sig. Ytterligare en liten meny finns i skärmens nedre högra hörn. Denna meny reglerar kartan, spelmenyn och möjligheten att sova för att återhämta kroppspoäng och trollformler. Man kan även klicka fram en konsol som visar hur regelsystemet arbetar medan man spelar. Denna är dock väldigt begränsad och lämnar mycket att önska. Överlag är gränssnittet bra, även om jag saknar möjligheten att ha en så kallad "automap" framme hela tiden.
Grafik
Grafiken är ganska snygg. Jag kan inte riktigt sätta fingret på om bakgrunderna är förrenderade eller om det är en 3D-motor som styr det hela. Det tycks vara någon sorts blandning. Man kan i varje fall varken zooma eller snurra kameran. För att vara ett sådant modernt spel så borde bakgrunderna vara mer levande än vad de är. De känns rätt stela helt enkelt. Alla gubbar och monster är i 3D och de ser mycket bra ut och rör sig snyggt. Även besvärjelserna ser snygga ut. Överlag kan man säga att de höga systemkraven inte står i paritet med den ganska (med dagens mått mätt) simpla grafiken.
Musik
Musiken är bra. Den är stämningsfull men tar inte över på något sätt. Man hade gärna fått variera "stridsmusiken". Den är likadan i varje strid, något som blir en aning enformigt.
AI
AI:n är hygglig. Monster gör gärna tokrusher för att komma igenom gruppens krigare och komma åt de förhatliga och klent utrustade magikerna längst bak. De öppnar dörrar och kallar på förstärkning och surplar gärna i sig helande dryck när det börjar gå åt skogen. Ens egna karaktärer är dock aningen dummare och det är enerverande när de fastnar någonstans på kartan och lämnas bakom. Då får man helt enkelt ta över den frånsprungne och guida honom rätt. Irriterande så det förslår.
ToEE är fullt av buggar! För att ta ett exempel: om du vilar med gruppen i ett område där det finns fiender så får man räkna på att ens sömn blir störd av ett nattligt överfall. Allt som oftast fastnar? dock fienderna i en vägg, och utgör ingen annan fara än att du inte kan somna om. I övrigt så har spelet problem med olika muspekare. Om du skall kasta en trollformel så visas ibland muspekaren för förflyttning osv.
Story
Storyn är inte så mycket att orda om. I ett tempel lever en elak demon. Döda henne och befria landsbygden runt omkring. Passa på att få med dig så mycket skatter som möjligt. Det finns en del sidospår som man kan spela, både i templet och i de två byarna som också finns med i spelet.
Det allra största problemet med ToEE är att det är för kort! Där Baldurs Gate imponerade med över hundra timmars speltid (om man sket i sidoäventyren och bara höll sig till huvudstoryn) så klarade jag ToEE på några kvällar. Mycket, mycket tråkigt. Jag blev snopen och kände mig lurad när spelet var slut. Visserligen så finns det troligtvis en hel del kvar att utforska i templet, men det känns inte lika motiverande när jag vet att jag kan gå till slutbossen och spöa den hur lätt som helst. En besvikelse helt enkelt.
Sammanfattning
Trots bristerna är dock ToEE ett småtrevligt spel. Tyvärr utspelar det sig i Greyhawk, en värld som känns betydligt tråkigare än den mer färgstarka Forgotten Realms. Som det är nu så når det inte upp till andra favoriter som tidigare nämnda Baldurs Gate, Icewind Dale och även det underbara Neverwinter Nights. ToEE skulle må bra av ett par patchar med buggfixar och en expansion som förlänger spelupplevelsen.
Betyg; tre storugglor av fem
Inblandade i projektet är uppstickaren Troika Games, och Atari. Troika ligger bakom det uppskattade Arcanum och Atari behöver knappast någon närmare beskrivning.
Vad som är intressant i sammanhanget är att spelet använder sig av de reviderade reglerna till D&D 3:e, 3.5 alltså.
I övrigt så är spelet uppbyggt på samma princip som gamla storsäljare som Baldurs Gate och Icewind Dale med allt vad detta innebär. Man börjar med att skapa ett antal karaktärer. Man väljer själv hur många man vill ha med i sitt äventyrargäng. Det finns även pregenererade karaktärer och om man vill så kan man blanda mellan de färdiga karaktärerna och skapa egna till sin grupp. En kul detalj är att gamla bekanta som Mialee och Redgar finns att välja balnd de färdiga karaktärerna.
Utöver de karaktärer man har när man startar spelet så kan även NPC´s (non player characters = spelledarpersoner) ansluta sig till gruppen. Dessa karaktärer kan styras till viss del, men de levlar själva och är mer egensinniga än rollpersonerna. Man får i flera fall vara beredd att ge spelledarpersonerna en del av allt byte som hittas när man spöar monster. Men det kan det vara värt, då de ofta är till stor hjälp i striderna.
Gränssnitt
Spelet ses ovanifrån, liksom i Baldurs Gate, och man styr sina rollpersoner med musen. Gränssnittet är tydligt, man ser sina rollpersoners porträtt i nedkant på bilden och ett musklick på dessa markerar antingen gubben eller öppnar dennes inventarie. När en karaktär är markerad högerklickar man för att få fram en cirkelmeny där man kan välja att lägga en trollformel, använda en magisk dryck eller en färdighet. Systemet är smidigt och lätt att lära sig. Ytterligare en liten meny finns i skärmens nedre högra hörn. Denna meny reglerar kartan, spelmenyn och möjligheten att sova för att återhämta kroppspoäng och trollformler. Man kan även klicka fram en konsol som visar hur regelsystemet arbetar medan man spelar. Denna är dock väldigt begränsad och lämnar mycket att önska. Överlag är gränssnittet bra, även om jag saknar möjligheten att ha en så kallad "automap" framme hela tiden.
Grafik
Grafiken är ganska snygg. Jag kan inte riktigt sätta fingret på om bakgrunderna är förrenderade eller om det är en 3D-motor som styr det hela. Det tycks vara någon sorts blandning. Man kan i varje fall varken zooma eller snurra kameran. För att vara ett sådant modernt spel så borde bakgrunderna vara mer levande än vad de är. De känns rätt stela helt enkelt. Alla gubbar och monster är i 3D och de ser mycket bra ut och rör sig snyggt. Även besvärjelserna ser snygga ut. Överlag kan man säga att de höga systemkraven inte står i paritet med den ganska (med dagens mått mätt) simpla grafiken.
Musik
Musiken är bra. Den är stämningsfull men tar inte över på något sätt. Man hade gärna fått variera "stridsmusiken". Den är likadan i varje strid, något som blir en aning enformigt.
AI
AI:n är hygglig. Monster gör gärna tokrusher för att komma igenom gruppens krigare och komma åt de förhatliga och klent utrustade magikerna längst bak. De öppnar dörrar och kallar på förstärkning och surplar gärna i sig helande dryck när det börjar gå åt skogen. Ens egna karaktärer är dock aningen dummare och det är enerverande när de fastnar någonstans på kartan och lämnas bakom. Då får man helt enkelt ta över den frånsprungne och guida honom rätt. Irriterande så det förslår.
ToEE är fullt av buggar! För att ta ett exempel: om du vilar med gruppen i ett område där det finns fiender så får man räkna på att ens sömn blir störd av ett nattligt överfall. Allt som oftast fastnar? dock fienderna i en vägg, och utgör ingen annan fara än att du inte kan somna om. I övrigt så har spelet problem med olika muspekare. Om du skall kasta en trollformel så visas ibland muspekaren för förflyttning osv.
Story
Storyn är inte så mycket att orda om. I ett tempel lever en elak demon. Döda henne och befria landsbygden runt omkring. Passa på att få med dig så mycket skatter som möjligt. Det finns en del sidospår som man kan spela, både i templet och i de två byarna som också finns med i spelet.
Det allra största problemet med ToEE är att det är för kort! Där Baldurs Gate imponerade med över hundra timmars speltid (om man sket i sidoäventyren och bara höll sig till huvudstoryn) så klarade jag ToEE på några kvällar. Mycket, mycket tråkigt. Jag blev snopen och kände mig lurad när spelet var slut. Visserligen så finns det troligtvis en hel del kvar att utforska i templet, men det känns inte lika motiverande när jag vet att jag kan gå till slutbossen och spöa den hur lätt som helst. En besvikelse helt enkelt.
Sammanfattning
Trots bristerna är dock ToEE ett småtrevligt spel. Tyvärr utspelar det sig i Greyhawk, en värld som känns betydligt tråkigare än den mer färgstarka Forgotten Realms. Som det är nu så når det inte upp till andra favoriter som tidigare nämnda Baldurs Gate, Icewind Dale och även det underbara Neverwinter Nights. ToEE skulle må bra av ett par patchar med buggfixar och en expansion som förlänger spelupplevelsen.
Betyg; tre storugglor av fem
