Re: Kapitel 3, vad händer på ett värdshus? (hjälp!
Stämningsfullt så det förslår.
Ett förslag:
En ung halvalvisk dam dyker upp med ett mindre sällskap trötta vandrare. De bär med sig en halvt medvetslös äldre man som nästan har förfrusit av kylan, han ligger mest på en bår och nynnar för sig själv. Vandrarna håller sig undan och syns inte gärna bland de andra gästerna.
Men efter några dagar börjar Thonming (korpikalla) fråga Hogmod (värden) om dessa underliga resenärer. Han kräver att få tala med dem.
Då Hogmod går för att hämta dem visar det sig att de hastigt givit sig av. Det enda som finns kvar är en handske som mannen burit. Då Hogmod visar den för Thonming, lämnar alven huset i panik. Thonming och Symarir försvinner raskt iväg i mörkret, bort till alvbyn, utan ett ord.
Hogmod blir högst oroad och kontaktar en grupp nyanlända gäster som är vid förhållandevis gott mod och skick (RP). Han ber dem om en annorlunda tjänst. De slipper de vanliga sysslor om de kan finna på vad som står på med handsken. Han berättar om vad som skett och att vandrarna förmodligen inte hunnit långt, innan han beger sig av mot alvernas by.
Det som har skett är att den skadade mannen i själva verket hade funnit alvernas gravplats djupt nere i en dal i en vid grotta. Han hade då gripits av girighet och börjat söka efter skatter och rikedomar. I sin oförsikt väckte han liv i en uråldrig Ioi som för längesedan slumrat i kroppen av den alvhövding som försökte dräpa henne. Mannen, som var en förvirrad stormländsk soldat som flytt undan ett slag mot arker, blev omedelbart besatt av demonen.
Halvalviskan och hennes grupp vandrare (pilgrimmer) finner honom halvdöd i en snödriva. Hon finner ett märkligt ljus i hans ögon som ger henne värme. Hon blir övertygad om att Gave är förkroppsligad i mannen och tar honom med sig.
Vid alvbyn vägrar någon att släppa in Hogmod, och det syns överhuvudtaget inte till någon form av liv. Detta beror på att alverna upptäckte soldaten i närheten av grottan på väg i riktning därifrån, men upptäckte tillsist att han varit inne i gravkammaren. De söker då efter mannen utan att finna honom. Vänder mot Hammidrid (värdshuset) för att se om någon sett honom, och inser då att han fått hjälp och att vem som helst i byn kan ha smittats. De låser in sig bakom sina utsmyckade stenportar, tänder ljus och blickar upp mot den stjärnbeströdda himlen, nu kan de bara vänta.
Ioin har ingen fysisk form utan uppträder istället som en urgammal sång. Den kan när som helst ta kontroll över den besatte och driva denne till vansinniga handlingar. Det värsta är att Ioin sprider sig till andra varelser som hör sången. Ioin kan besätta många kroppar och fungerar som olika varelser. Men alla instanser av demonen drivs av samma hat mot alverna och önskan efter hämnd...
- Zire
Stämningsfullt så det förslår.
Ett förslag:
En ung halvalvisk dam dyker upp med ett mindre sällskap trötta vandrare. De bär med sig en halvt medvetslös äldre man som nästan har förfrusit av kylan, han ligger mest på en bår och nynnar för sig själv. Vandrarna håller sig undan och syns inte gärna bland de andra gästerna.
Men efter några dagar börjar Thonming (korpikalla) fråga Hogmod (värden) om dessa underliga resenärer. Han kräver att få tala med dem.
Då Hogmod går för att hämta dem visar det sig att de hastigt givit sig av. Det enda som finns kvar är en handske som mannen burit. Då Hogmod visar den för Thonming, lämnar alven huset i panik. Thonming och Symarir försvinner raskt iväg i mörkret, bort till alvbyn, utan ett ord.
Hogmod blir högst oroad och kontaktar en grupp nyanlända gäster som är vid förhållandevis gott mod och skick (RP). Han ber dem om en annorlunda tjänst. De slipper de vanliga sysslor om de kan finna på vad som står på med handsken. Han berättar om vad som skett och att vandrarna förmodligen inte hunnit långt, innan han beger sig av mot alvernas by.
Det som har skett är att den skadade mannen i själva verket hade funnit alvernas gravplats djupt nere i en dal i en vid grotta. Han hade då gripits av girighet och börjat söka efter skatter och rikedomar. I sin oförsikt väckte han liv i en uråldrig Ioi som för längesedan slumrat i kroppen av den alvhövding som försökte dräpa henne. Mannen, som var en förvirrad stormländsk soldat som flytt undan ett slag mot arker, blev omedelbart besatt av demonen.
Halvalviskan och hennes grupp vandrare (pilgrimmer) finner honom halvdöd i en snödriva. Hon finner ett märkligt ljus i hans ögon som ger henne värme. Hon blir övertygad om att Gave är förkroppsligad i mannen och tar honom med sig.
Vid alvbyn vägrar någon att släppa in Hogmod, och det syns överhuvudtaget inte till någon form av liv. Detta beror på att alverna upptäckte soldaten i närheten av grottan på väg i riktning därifrån, men upptäckte tillsist att han varit inne i gravkammaren. De söker då efter mannen utan att finna honom. Vänder mot Hammidrid (värdshuset) för att se om någon sett honom, och inser då att han fått hjälp och att vem som helst i byn kan ha smittats. De låser in sig bakom sina utsmyckade stenportar, tänder ljus och blickar upp mot den stjärnbeströdda himlen, nu kan de bara vänta.
Ioin har ingen fysisk form utan uppträder istället som en urgammal sång. Den kan när som helst ta kontroll över den besatte och driva denne till vansinniga handlingar. Det värsta är att Ioin sprider sig till andra varelser som hör sången. Ioin kan besätta många kroppar och fungerar som olika varelser. Men alla instanser av demonen drivs av samma hat mot alverna och önskan efter hämnd...
- Zire
