Nekromanti Vråkars saga - första utkast

[Jorkii]

Vråkars saga
Den gamle utan ögon

1.
En gång i världen,
då gudar unga voro
fanns ett land vackert.
Landets namn var Söderskog;
där träden växte många
och djuren levde lyckligt.
Där fanns också människor
som kallade sig vråkar.

2.
I öster Vildland fanns
I väster gröna skogar
I norr kalla Isen
I söder bergen skymtade
Bjorn av Stenmoss blod
föddes som en jägarson.
I landets västra delar,
där träden växte tätt.

3.
Det fanns små kungadömen
fler än räknas kunde,
med varsin egen konung.
Så det varit alltid,
det skulle så förbli.
Men så en dag,
då snön stod högt
demonen anföll arma Vråkar.

4.
Den skövlade tusen liv,
gav folket svarta bölder
tömde vråkars späda kroppar.
Endast män han slukade
demonen dräpte dem alla.
Bjorn som växt upp,
blivit vis som få,
han fann demonens hemlighet.

5.
Men att uppnå detta,
krävde ock svår prövning.
Han offrade ögonen sina
i kampen mot demonen.
Lät dem ruttna bort
i drakens svarta håla.
I gengäld kunskap gavs,
demonen i gryning besegrades.

6.
När demonen besegrad var
Bjorn av Stenmoss ätt,
sedermera Bjorn den blinde
gav sig av till skogs.
Orden hans de lydde
"Nu ondskan är besegrad
men när den återkommer
jag finns i Järneskogen"

Jag vill gärna ha kritik, respons och kommentarer. Kom gärna med synpunkter på språk, ordval, story, uppbyggnad och grammatik. Förhoppningsvis kanske detta lilla kväde kan sporra till ett mindre äventyr, det var iallafall tanken. Med hjälp av er respons kan jag bygga ut, finslipa och få fram ett färdigt verk, ty jag har stirrat mina ögon blinda.

Tack för ordet!
Jacob Wallroth

 

[Insignia]

Jag tycker den är mycket bra! Den underliga ordföljden passar sammanhanget, så den ska jag inte protestera mot. Däremot borde du använda samma tempus i hela texten - i andra strofen finns ett ord i presens, "skymta", vilket stör en del.

 

[Quan'talis]

En liten detalj

Den skövlade tusen liv,
gavo folket svarta bölder

Om man sätter -o i slutet av ett verb betyder det att det är en pluralform. Det heter (nåja, hette) "de voro" men "jag var". Ett av de vanligaste misstagen då man skriver något som ska låta gammalt är att man slänger gamla former omkring sig lite väl vårdslöst.

Dessutom (och det tycker jag är viktigare) så låter det bättre med "gav folket svarta bölder". Försök läsa dikten högt ett par gånger så märker du att den där extra stavelsen (-o, alltså) inte riktigt passar in där.

Och det allra viktigaste: Jättebra! Önskar att jag orkade skriva något sånt här som förberedelse till ett äventyr.

-JPS-

 

[Morgoth]

"i andra strofen finns ett ord i presens, "skymta", vilket stör en del"

Men skymta är väl inte i presens? Det är infinitiv eller imperativ. Skymtar däremot...

 

[Jorkii]

Hum hum

Om man sätter -o i slutet av ett verb betyder det att det är en pluralform. Det heter (nåja, hette) "de voro" men "jag var". Ett av de vanligaste misstagen då man skriver något som ska låta gammalt är att man slänger gamla former omkring sig lite väl vårdslöst.

Men syftar inte verbet till subjektet, dvs folket? Detta borde väl resultera i gavo istället för gav. Eller har jag missat något?

Jacob
Vars kunskap ej är fullbordad

 

[Insignia]

Skymta

"Men skymta är väl inte i presens?"

En gång i tiden kunde det användas som presens, och det här skulle ju vara gammalmodigt. I modern svenska är det inte det, nej.

 

[Morgoth]

Re: Hum hum

"Men syftar inte verbet till subjektet, dvs folket? Detta borde väl resultera i gavo istället för gav. Eller har jag missat något?"

I det här fallet är det det i sammanhanget som är subjektivet, inte folket.

 

[Jorkii]

Vad säjs om:
I söder bergen skymtade

Jacob

 

[Insignia]

Re: Hum hum

"syftar inte verbet till subjektet, dvs folket"

Verbet syftar till subjektet, ja - men det är inte folket som är subjekt. Subjektet är den som gör något, i det här fallet ger folket bölder. Den som råkar ut för det är objekt.

 

[Morgoth]

Re: Skymta

"En gång i tiden kunde det användas som presens, och det här skulle ju vara gammalmodigt. I modern svenska är det inte det, nej."

Okej, jag kanske borde ha läst inlägget innan jag gav mig in i kommenteringsleken .

Snääälla Insignia, förlåååååt mig!

 

[Insignia]

Helt okej :) [nt]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Jorkii]

Re: Hum hum

Aha, det tänkte jag inte på (såg inte ens den övre strofen).

Ändrar

 

[Insignia]

Re: Skymta

"Snääälla Insignia, förlåååååt mig!"

Okej då, men bara för den söta bildens skull

 

[Quan'talis]

Re: Hum hum

Aha, det tänkte jag inte på (såg inte ens den övre strofen).

Hmm... du skrev den övre strofen, så jag utgick från att du skulle veta vad jag pratade om...

-JPS-

 

[Jorkii]

Re: Hum hum

Som sagt, jag har stirrat mina ögon blinda

Jacob

 

[Morgoth]

Ack, sån talang! Det här kändes verkligen helt rätt, som ett riktigt epos. Särskilt eftersom jag lyssnade på Shaman samtidigt -och det låter ju verkligen folkigt. Nä, jag rådiggar.

Du får MVG. En riktig sagoprestation utan motstycke! *applåder*

 

[Jorkii]

Tack så mycket!

 

[Sodivra]

Ser man på, ser man på..

Det finns tydligen fler historieberättare i Göteborg..

Väldigt mysig, schysst sagostämmning i ungefär hela dikten.. Den här biten diggade jag:

Bjorn av Stenmoss ätt
föddes som en jägarson.
I landets västra delar,
där träden växte tätt.

MUMS! Vilket underbart rim! Verkligen FET sagostämning!
Tråkigt nog så skär det sig mot resten av dikten, eftersom du inte använder rim i dom andra stroferna.

Jag gillar förebådande, hjältar som bestämmer sig, tid som stannar upp medans huvudpersonen sakta vrider huvudet mot sitt öde.. Och inser.. Ja, poängen är iallafall den att jag tycker du kunde förebåda demonen och draken lite mer, draken kan behöva en till strof, tycker jag. Eller ja, det kanske inte fanns någon drake, men lite mer kring offeromständigheterna, tack! Varför han gjorde det, var det jobbigt att komma dit, varför gjorde han det (Ja, för att få visdom, men hur?), gjorde det ont? Det är ju bara min subjektiva åsikt, och inte korrekt diktande förstås.

"Demonen" låter lite fattigt tycker jag. Du får som sagt gärna förebygga dess ankomst med en strof, och gärna beskriva den som "Skuggeting" eller något.. Jag tänkte mig ett ord som utstrålar skugga, förvridenhet och allmän korrumperad bestaliskhet.. Kaos och mörker så att säga. Dröj kvar lite vid dom orden så kanske du får en bild av vad jag tänkte mig.

Annars var det mycket bra, som sagt! Najs stämning, men jag gillade inte att en strof rimmade, och inte andra.. Men du skulle ju kunna rimma alla fram tills demonen kom, och byta tempo då.. Till exempel.. Det skulle kunna ge ett schysst intryck.. Nåja, du gör som du vill. Jag är redo att fortsätta diskussionen om du vill utveckla min utveckling..

 

[Jorkii]

Re: Ser man på, ser man på..

Oj då. Det var faktiskt inte meningen med rimmet, det bara blev så. Det blir att omformulera då, hmm.

Vad säjs om
Bjorn av Stenmoss blod
föddes som en jägarson.
I landets västra delar,
där träden växte tätt.
Ganska ruttet kanske, men det får nog duga (om ingen har ett bättre förslag?)

Demonen låter fattigt. "Pestens Herre", "Ondskans Furste" eller "Mörkrets Hjärta" kanske vore bättre, men de är också utvattnade. Demonen bygger på den icke fysiska demonen i Jorges Bestiarium, dvs demonen är en sjukdom. Man kan inte se den eller ta på den.

Och ja, den är ganska kort och många grejor går att utveckla. Besöket hos draken är en idè, offret en annan, "striden" en tredje. Å andra sidan vill jag inte röja mystiken, vissa saker ska man få gissa sig till själv. Men jag förstår hur du menar; en strof här och en strof där och vips så har man ett bättre verk. Så skall jag även göra, men först ska den nog få vila ett par dagar.

Tack för de vänliga orden och dina synpunkter!
Jacob

 

[Man Mountainman]

och för övrigt...

så är "folket" också i singularis.