"Jag har själv kommit på mig med att försöka improvisera fram sånger de senaste gångerna vi har spelat och funderar nu på att verkligen ta tag i saken och skriva ihop några ordentliga visor. Hur gör ni? Har ni kanske några gamla låtstumpar på lager eller flyr spelarna så fort ni öppnar munnen?"
Well, det underlättar om man gör det tokroligt. En dålig bard är rolig att spela, medan det mest blir pinsamt om man ska gestalta en skönsjungande alvjungfru.
Jag är mest van vid att freestyla som hip hop:are i ghettoäventyr (i t.ex. Kult.) men visst, en och annan trubadur brukar jag ha på lager. Jag brukar ha några mördarrim färdigskrivna innan, och sedan använder jag simpla "funkar i alla lägen"-rim för att fylla ut texten. -on är min favoritändelse i svenska språket. "Här har vi riddar'n, med finess, takt och ton/ kraftfull på slagfältet som en kanon// Leder till seger våran bataljon/ stor som en björn men klipsk som en melon//" osv.
Nidvisor är roliga, man vet att man gjort en bra rollperson när det går att sjunga elaka skämt om dem.
När man spelar partyrollspel i Chronopia funkar det bra med snapsvisor och sånt. Det bästa är "Dvärgiska ölsånger" som man ska sjunga runt långbord. De är långa sånglekar där man stampar takten under bordet, slår stopet i bordet och sjunger i olika stämmor. Jag skrev en text -om- dessa visor som mina spelare gillade, men det blir väl sisådär när vi försöker oss på det på riktigt.
Den bästa är "råttan i grottan/frugan i gruvan", som har ett komplext system om vem som ska sjunga vad, och fungerar som en sorts minneslek. När man sjungit färdigt en vers så hamnar man i lekmode och skall sjunga sig igenom ett antal "timmar". Första gången räcker det med en "timme", nästa gång betar man av två "timmar" osv. Om vi låtsas att vi har sjungit tre verser så skall vi alltså beta av tre "timmar": Omgången börjar med att alla ropar "första timmen!" och stampar en gång i golvet medan Hackan (en person är alltid Hackan, (inledningsvis personen vid ena kortsidan (oftast förmannen))) ropar vad som skett då (alltid "bet han repet!") sedan ropar man "andra timmen!" och han slår stopet två gånger i bordet, på det sista slaget stampar alla i golvet, och under tiden fortsätter personen till höger om honom hojta vad nu råttan gjorde andra timmen (då gäller det att komma ihåg vad man sjöng förra gången.) och sedan slår han stopet i bordet tre gånger (och på sista slaget stampar alla i golvet) efter att man ropat "tredje timmen!" Därefter får nästa person hitta på något själv, som det alltså gäller att komma ihåg framöver.
Sedan ropar alla "Slå han/ flå han/ Stampa på han/ Ge han vad han tååål!! HEJ!" (det där är pompigt och kul att sjunga, och när man ropar HEJ så skålar man med varann, dricker en skvätt medan personen till höger om den sista personen nu övertar rollen som Hackan och sjunger dennes vers, och sedan fyller man på åt höger. Medan man sjunger versen ser man till att ens stop är fyllt.
Nå, till slut blir det många timmar och inte så lätt att hålla reda på allt som skett. Så fort någon tabbat sig så ska alla ropa "Råttan i grottan, frugan i gruvan! Se upp, så fort det gååår!" och då måste den stackars klanten springa runt hela långbordet medan alla börjar dricka ur sina stop. Så fort någon druckit ur vänder han stopet upp och ner, ställer sig upp och sjunger "Slå han/ flå han/ Stampa på han/ Dränk han i en skåål!! HEJ!" och alla som inte druckit ur vid det laget tar stopet och ställer det upp och ner på huvudet, så att allt rinner ut över en. Ofta är det den stackars "frugan" som inte hinner runt riktigt och blir lika blöt som råttan i historien, men tja, allt möjligt kan hända.
Dock, jag har ännu inte spelat i en lokal där man kan spilla öl över golvet, så vi har fått låtsas om det sistnämnda momentet. Men som kul lek på en midsommar utomhus, typ, då vore det helt klart skoj.
/Rising