Bra svar av Gurgeh. Vissa saker är snorhäftiga på film för att rätt sak görs på rätt sätt vid rätt tidpunkt (och dessutom till passande filmmusik). Rollpersoner tenderar att ha en massa egen vilja och göra saker som SL inte tänkt på, saker som är mindre smarta eller vad som helst bara det inte är det som SL hade tänkt. De har också usel timing, dramatiska grejer göra för fort eller inte alls.
Min favoritscen i matrix är tunnelbanefighten mellan Neo och Mr Smith. När Neo först ska börja springa men väntar, vänder sig om och så hör man Trinity "What's he doing?" och Morpheus "He's beginning to believe." Asbra. Jag älskar det. Hur får man nu in det här i rollspel?
Nisse spelar den frihetskämpande fightern Neu och har hamnat på en tunnelbanestation där han inser att agenten Smutt har kommit ikapp honom. En strid här är bättre än att fly.
Neu kommer försöka skjuta agenten, Nisse kommer gnälla på regelsystemet om han missar, SLs plan kommer att skita sig om han träffar. Tanken var ju att de skulle hamna i handgemäng.
Neu kanske springer iväg om han missar med pistolen, "den här killen har ju för hög Dodge, jag drar". Han kanske har nån förmåga som gör det omöjligt för Smutt att greppa honom och kasta ner honom på rälsen som SL hade tänkt.
OSV.
Poängen är att man ska ge fan i att planera sådana här grejer. Det kommer aldrig bli precis som man planerade ändå. Sätt upp lösa premisser istället.
Jag har också stört mig på det här en massa. Jag kommer på en massa häftiga scener som jag vill ha med men inser att det krävs så väldigt lite för att de ska bli trista, meningslösa eller whatever. Det går inte att lite på rollspelare.
Så se till att få ur dig dina idéer som inte passar i rollspel på annat sätt (för om du är som jag kommer de gnaga på dig tills du gör det). Jag har en serie att få ur mig grejer i, det borde du också ha. Alla borde ha en egen serie. Eller skriv ner alla idéer på papper. En dag kanske du kan göra en novell av det hela.
Och lycka till med rollspelandet.