Mogger
Hipsteranka
(Den här krönikan kommer att ha ett annorlunda perspektiv. Jag kommer inte i någon större utsträckning redogöra för våra rollpersoners äventyr, utan vill snarare undersöka hur det är att spela en rollperson vars åsikter och handlingar jag verkligen inte kan respektera, och förhoppningsvis lära mig lite på vägen. )
Jag har inte spelat rollspel sedan...Jag minns inte. Så länge jag kan minnas har jag varit SL. Nu ser det ut som att jag faktiskt ska få spela lite! Vi kommer att köra Warhammer, 2nd edition. Det är ett system vi kan och som funkar hyfsat. Jag kommer att spela en agitator, alltså en uppviglare. Det är en klassiskt ingrediens i Old World, en värld där den snåriga byråkratin tillåter orättvisa och absurda lagar och skatter, där adelns förtryck är omåttligt och där köpmännens profithunger inte har några gränser. Kort sagt, det är en ganska mörk värld med stora orättvisor. Med monster! Alltså inte så trevligt.
Det kan vara värt att tillägga att vi kör 1st ed syn på settingen, vilket innebär att Kaos-hotet är betydligt mer subtilt, att byråkratin är snårigare. Kejsaren är ingen Fantasy Battle-hjälte, utan en ganska normalbegåvad härskare, där makten ligger i händerna på kyrkan, rådgivare, småfurstar m.m. Jag funderade lite och bestämde mig snabbt för att jag inte ville spela någon med moderna upplysningsidéer. Demokrati, jämlikhet, slut på korruption m.m. Det kändes lite för...lätt. Vi snackade lite och jag nämnde Il Duce, synen på kejsaren som enväldig furste. Och med det föll allt på plats.
Jag slängde ihop det här bladet: Jag ska alltså spela en fascist, med tydliga rasistiska tendenser. Och det känns lite läskigt
Jag har inte spelat rollspel sedan...Jag minns inte. Så länge jag kan minnas har jag varit SL. Nu ser det ut som att jag faktiskt ska få spela lite! Vi kommer att köra Warhammer, 2nd edition. Det är ett system vi kan och som funkar hyfsat. Jag kommer att spela en agitator, alltså en uppviglare. Det är en klassiskt ingrediens i Old World, en värld där den snåriga byråkratin tillåter orättvisa och absurda lagar och skatter, där adelns förtryck är omåttligt och där köpmännens profithunger inte har några gränser. Kort sagt, det är en ganska mörk värld med stora orättvisor. Med monster! Alltså inte så trevligt.
Det kan vara värt att tillägga att vi kör 1st ed syn på settingen, vilket innebär att Kaos-hotet är betydligt mer subtilt, att byråkratin är snårigare. Kejsaren är ingen Fantasy Battle-hjälte, utan en ganska normalbegåvad härskare, där makten ligger i händerna på kyrkan, rådgivare, småfurstar m.m. Jag funderade lite och bestämde mig snabbt för att jag inte ville spela någon med moderna upplysningsidéer. Demokrati, jämlikhet, slut på korruption m.m. Det kändes lite för...lätt. Vi snackade lite och jag nämnde Il Duce, synen på kejsaren som enväldig furste. Och med det föll allt på plats.
Jag slängde ihop det här bladet: Jag ska alltså spela en fascist, med tydliga rasistiska tendenser. Och det känns lite läskigt
