GW-syndromet
När jag spelade Warhammer (2500poängsarme med endast Night Goblins i tenn, det ni!) så var den största anledningen till att jag slutade att man omöjligt kunde spöa en som hade en nyare army book. Skogsalferna och Högalverna spöade russinen ur det mesta, en stackare som hade en äldre bok hade ingen nytta av sina grejjor då författaren ansträngt sig för att göra sin amrybook till den överjävligaste saken sedan rostat bröd.
Jag tror trubblet låg i att den som skrev till exempel alverböckerna älskade alver och ville att de skulle kunna spöa alla med ena handen bakom ryggen och en blöt pappkasse över huvudet. Därav überjäflischen bok efter bok.
Jag har ett förslag på hurman kan lösa alla sådarna problem. Man låter folk som hatar ett lag skriva boken om det laget. Istället för armér som gör paradsegrar så blir det en hoper folk som självdör i runda ett... ^_^
Storuggla, spelar hellre sunk än prunk... eh... det där låter fel.