Hej! Jag har spelat tre korta äventyr till WFRP 3rd ed nu, och jag är i färd med att skriva ett äventyr som jag ska spelleda om några veckor. Mina erfarenheter och insikter hittills är: (de jag kommer på så här lite hastigt)Eagle said:
* Det är verkligen ett rollspel, inte ett brädspel. Det "brädspeliga" är bara yta. Men det är verkligen ett rollspel, det är bara det att det använder sig av osedvanligt många hjälpmedel (kort, markörer, skalor, formulär).
* Strider liknar inte ex.vis DnD 4e eftersom förlyttning och position i WFRP är abstrakt. Det förekommer inga skalenliga rutade figurstridskartor. Man använder gärna figurer men främst för att tydliggöra vem som är "engagerad" med vilken motståndare.
* WFRP kräver sin bordsyta. Det tar en hel del plats med alla formulär, kort och markörer som är i spel. Och detta känns som en nackdel. Det är inte ett rollspel för dig som gillar att sitta bakåtlutad i en fåtölj med endast ett litet rollformulär i hand.
* Att har så mycket regler på kort är dubbeleggat. Å ena sidan så är det väldigt smidigt att varje spelare kan ha exakt de regler (förmågor etc) som de behöver, lätt tillgängliga. Det blir enkelt och snabbt. Men eftersom informationen på korten bara finns på korten, så måste man leta igenom alla kort om det är något man är nyfiken på. Regelböckerna innehåller inte reglerna på korten.
* Vi spelar med 1 spelledare och 4 spelare. Vi har bara en grundlåda - och det räcker. Däremot har vi köpt ett par extra uppsättningar tärningar. Det funkar bättre då. Men jag skulle ändå påstå att grundlådan räcker gott och väl att börja med.
* Byta-yrke-för-att-bli-bättre-cirkusen har ändrats jämfört med tidigare utgåvor. Den finns fortfarande där, men det har gjorts flexiblare. Om det är bra vet jag inte. Jag tyckte nog ändå att det trots allt var roligare i de tidigare utgåvorna, även om det kunde vara väldigt orealistiskt och konstigt ibland.
* Det nyskapande tärningspölsystemet fungerar bra. Det är dock ingen revolution på alla plan. Men det är ett fullgott system som har sina fördelar (och nackdelar). På plussidan ligger att man kan få sidoeffekter. Utöver att lyckas/misslyckas så kan man få en positiv/negativ sidoeffekt. Det är skoj. Och utmanande för intellektet. Det bidrar till storyn, tycker jag. Tärningssystemet har andra egenskaper också, och jag gillar det. Enda nackdelen kan vara att det alltid tar ett dussin sekunder eller så innan det fulla resultatet har uttytts.
* Rollpersonernas stance är också ett trevligt påhitt som är integrerat på ett bra sätt med tärningssystemet. Spelaren kan välja att spela försiktigt eller oförsiktigt. Det har sina risker, men vinsterna kan bli stora. Och jag tycker det bidrar positivt till storyn.
* En sak till: WFRP ger makt åt spelledaren. WFRP litar på spelledaren. Samtidigt så är det uppenbart att de som skrivit reglerna och speltipsen har hängt med i moderna diskussioner. Jag får känslan av att det är ett traditionellt rollspel vad gäller t.ex. berättarmakt, men att de värsta misstagen är bortfilade och att det finns vissa öppningar för modernare eller mer indie-liknande spel. Men detta är mest en känsla från min sida. Har inga bevis att visa upp. (GM's Toolkit innehåller dock en del positiva tongångar.)
Vi kommer att spela WFRP 3rd ed några äventyr till. Men jag tror inte att det kommer att bli alenarådande i spelgruppen. Nej, det finns flera andra rollspel vi också vill prova. WFRP 3rd ed har varit en trevlig ny bekantskap, men det blir ingen livslång kärlek. I alla fall inte monogam!
Kanske kommer jag på mera. Fråga gärna.
Mvh Calle
Tillägg: Just nu håller jag på att gå igenom (recensera) WFRP GM's Toolkit på min blogg. I äldre poster kan du också läsa lite om mitt första möte med WFRP 3rd ed.
Du rätar ut en hel del frågetecken. Förmodar att många med mig är nyfikna på detta rollspel, men som ännu inte vågat satsa på det. Du bidrar till att hjälpa dem komma fram till ett beslut om detta är ett rollspel som passar för dem.
