Eksem said:
Jag gillar bara inte den sortens kampanjpremiss, alltså varken "Vi jobbar för Satan!" eller "Vi jobbar för Pelor!". Jag kan liksom gå med på "Vi jobbar för stadsvakten" för då samsas flera olika typer, men att ha en gemensam moralisk kompass som premiss för kampanjen tycker jag helt enkelt inte är en rolig idé. Det känns tvingande utan att ge något i gengäld.
Man kan leka ganska mycket med den moraliska kompassen även om alla är tex LG. Ta riddarna runt det runda bordet som exemepl. Vi har Lancelot, Galahad och Gwain. Alla tre är lawful good och paladins (Lancelot kanske är en fighter men här är det LG biten som är poängen
) och "kampanjen" handlar om hur de jobbar för den supergoda Kung Arthur.
Men de är ändå helt olika. Gwain är god rakt igenom och har inga skugor i sin personlighet, han gör det rätta eftersom det känns bra att göra det och han är egentligen aldrig frästad att göra någonting annat. Han följer Kung Arthur för det är rätt sak att göra.
Galahad är mer komplex, han filosoferar ofta om vad som är det rätta att göra men han är fast besluten att göra det rätta om han kommer på vad det är. Han följer Arthur för att han ser mest potential för att sprida maximal godhet på det sättet.
Lancelot är ett sadistiskt monster men han vet om det och följer riddarskapets och Arthurs strikta moralisk kod som ett sätt att hålla tillbaks sina mörka sidor. Lancelot är också intressant eftersom han misslyckas och förråder Arthur men efter det försöker bli en bättre man igen.
Eller så kan vi jämföra med Justice League där Batman, Superman och Wonderwoman alla är Lawful good men har helt egna metoder och gränser. Wonder woman är tex helt ok med att bryta en killes nacke om det är vad som krävs medan Batman inte ens kan döda Jokern.
