Nekromanti We played after play

[RasmusL]

Igår spelade vi Polaris och det var, som vanligt, fantastiskt som helhet. En av spelarna kände dock att vi lite missat hans flaggor och försatt honom i ett skeende som han inte kände var det han ville utforska. Vanligen är vi ganska noga med att spela för att se vad som händer men den här gången gick vi tillbaka och skrev om berättelsen (med lite inslag av konfliktsystemet för att spetsa till det en aning) och det känns i stort som att det i slutändan blev mycket bättre för alla.

Vad har ni för erfarenheter av play after play? Dåligt? Bra? Har ni spekulationer som inte är grundade i faktiska händelser så får ni gärna dela med er av dem också men markera då att det är teorier snarare än erfarenhet ni delar med er av!

 

[God45]

Medan jag i teorin inte har något emot att gå tillbaks så har jag alltid haft det i praktiken. Det blir någon skum retcon som känns fel och oförtjänt. Speciellt som de alltid i de fall där jag varit med om det varit någon som gnällt och fått GM:en att gå med på att göra så här efter att de antingen inte fått som de velat eller för att de rakt upp och ner förlorat eller misslyckas.

Jag tror det känns bullshigt när folk försökt gå stort och sedan dött eftersom då betydde inte döden något (och jag älskar en bra död!) och det tar bort känslan av risk. De som inte fått som de vill eftersom spelet inte gick det hållet borde vara mer ok... men det känns inte så. Det känns oförtjänt och fel likförbannat. Det känns bättre att bara fortsätta och så kan vi göra saken någon ville i nästa session eller nästa spel.

 

[RasmusL]

Jag håller med om känslan: det känns liksom inte rätt att ändra på det som skett, som om det vore någon form av fusk. Mitt kalla och logiska resonemang är att det som skett egentligen inte är viktigt så länge det som sker i framtiden blir awesome men känslan är ängslig och förmanande.

 

[God45]

Samma uppdelning här. Logiskt tycker inte jag det är någon skillnad men det känns fel.