Nekromanti [Western] Trubbel i Tularosa

[Ymir]

Spelmöte #5: A Desire for Fire

Cassidy kommer tillbaks mitt i natten, urförbannad, och uppmanar César och Alodia att låsa in sig med gevär utifall det blir skjutande av. Han letar sedan upp Josephine hos Brahms. Det blir ett litet intermezzo där Brahms blir pistol whipped innan han och van Horns förman, Wadlow, blir tagna gisslan och fastbundna. Josephine har ganska dålig koll på vad Cassidy egentligen sysslar med, men är trots det redo och villig att haka på vilken galen plan som helst som för undersökningarna framåt. När Brahms och Wadlow är ordentligt ihopbuntade lämnar Cassidy Josephine att vakta dem medan han själv går för att konfrontera Burl van Horn. Ranchägarens sovrum är dock tomt, och två kofösare har dessutom börjat misstänka nåt och gått för att undersöka saken. Josephine lyckas dock distrahera dem så att Cassidy kan smyga sig upp bakom dem, och snart är de också bundna i Brahms rum. Josephine och Cassidy förhör Brahms, som motvilligt spiller bönorna om ett rum i källaren där förklaringen på familjen van Horns samröre med Baumann ska finnas. Burl van Horn har dock samtidigt börjat misstänka att Cassidy har något fuffens för sig och har börjat skicka ut sin karlar att leta efter honom när han inte återfinns på sitt rum. När en av karlarna, lyckligtvis inte den mest slipade av dem, knackar på dörren lyckas Josephine kollra bort honom med sin briljanta ljudimitation av Brahms röst. Cassidy har lugnat sig en smula, och nu när han är någorlunda övertygad om att även om van Horns har långt ifrån rent mjöl i påsen är det osannolikt att de ligger bakom Baumanns försvinnande överväger han att försöka släta över situationen och ursäkta sig med att de var oroliga för deras gemensamma vän. Tyvärr hinner han inte agera på detta innan det tar hus i helvete.

Lite tidigare på kvällen börjar Cesár och Alodia bli allvarligt oroliga när van Horns karlar, beväpnade till tänderna, börjar stryka runt och leta efter Cassidy och Josephine. De kläcker planen att hjälpa sina vänner, vad de nu sysslar med, genom att anordna en liten … distraktion.
Alodia smyger iväg i mörkret och strax står van Horns stall i ljusan låga och kalabalik utbryter. Folket på gården rusar snabbt dit för att få ut hästarna och släcka elden. Det senare går katastrofalt snett när Chester, den mindre slipade karlen från tidigare, råkar kasta en hink fotogen (som “råkat” hamna bland vattenhinkarna) på elden. Stackars Chester! Cesár har tagit plats i langningskedjan från brunnen och gör sitt bästa för att både se oskyldig ut och inte för uppenbart mysa vid åsynen av flammorna. Gårdskarlarna lyckas få ut hästarna, men stallet går inte att rädda. Tyvärr har några av dem fått fatt på Alodia och bestämt att, mer ledda av fördomar än beviskedjan, det måste varit indianen som satte eld på stallet. De är mer eller mindre redo att lyncha henne på plats, något som Cesár lyckas avstyra genom att dyrt och heligt lova van Horn att Alodia smög runt i syfte att hitta mordbrännaren, på Cesárs order. van Horn är skeptisk, men är inte redo att anklaga en präst för att ljuga... riktigt än.

Cassidy och Josephine utnyttjar kalabaliken för att släpa ned Brahms till källaren, efter att Josephine drogat de andra med morfin. Brahms visar dem ett rum med utrustning för att prägla mynt och början till en tryckpress. Han hävdar att det från början bara handlade om att omvandla guld som Baumann lämnat hos van Horn till en mer diskret form, men nu när de fått kläm på myntslagningen kändes det synd att sluta bara för att guldet börjat tryta. Exakt varför de fått guld av Baumann, och för den delen vad Baumann fick gudet ifrån, säger han dock inget om. Bland myntstämplarna hittas dock en med årtalet 1877, så där är ett mysterie förklarat, men samtidigt - varför ville Baumann prägla mynt för framtiden? Hur hamnade hans mynt under stenarna utanför Tres Rios?
Josephine och Cassidy blir sedan varse att folket på ranchen hämtat sig från kalabaliken och nu stövlar runt och letar efter dem i huset ovanför dem. De roffar snabbt åt sig diverse myntstämplar och dokument och låser in Brahms och flyr. Cassidys häst står redan sadlad på baksidan och de stjäl en fin Appaloosa till, eftersom van Horns mannar snällt placerat flera hästar där efter att ha fått ut dem ur stallet. Med van Horns folk i hälarna kastar Cassidy upp Josephine och bevismaterialet på sin trogne springare, Ajax. Hon hinner knappt iväg innan en cowboy störtar upp ur källaren med ett gevär och tar sikte på henne. Cassidy försöker skjuta geväret ur händerna på honom men träffar honom i bröstet och dödar honom. Cassidy kastar sig upp på Appaloosan, när en annan karl öppnar eld mot Josephine från ett fönster. Cassidy skjuter ned denne skytten också innan han följer efter Josephine, barbacka, och innan någon hinner stoppa dem har de försvuniit ut i mörkret i full galopp.

César gör sitt bästa för att försöka förvirra Burl van Horns försök att samla ihop hästar och förfölja tjuvarna och mördarna som satt hans ransch i lågor, och blir bara milt mordhotad för besväret. Men Burl ger sig av med alla tillgängliga mannar, och pigan, köksan och stallpojken har fullt sjå med att försöka plocka Cassidys kula ur en blödande och skrikande cowboy, och ingen har längre tid med César. Han och Alodia tittar på varandra och tänker uppenbart samma sak, och snart har de lastat upp Lofty på en häst och lämnat Oscuro bakom sig.

Cassidy och Josephine rider hela natten, raka vägen till Tularosa utan att stanna i Tres Rios. Vid countygränsen blir de upphunna av van Horns förtrupp; Wadlow, Thomas och John Russell. Wadlow visar sig inte bara ha ett bra gevär, utan vara en god prickskytt också, och har uppenbarligen skakat av sig det värsta av sitt ofrivilliga morfinrus. Med det lyckat långskott skadeskjuter han Cassidys häst, som snubblar. Cassidy gömmer sig i buskarna och manar på Josephine att fortsätta i full fart, vilket hon gör trots att Wadlow sätter en kula i benet på henne. Medan förföljarna är upptagna med att skjuta efter Josephine lägger sig Cassidy desperat i bakhåll, tills Thomas och Russel har kommit tillräckligt nära för att bli nedskjutna. Thomas har lyckligtvis tappat sin karbin som Cassidy lyckas få tag i och kasta sig i skydd, sedan Wadlow sårat honom i benet med ännu ett långskott. Nu följer en spännande duell mellan Cassidys fjösiga Yellow Boy och Wadlows mäktiga Sharpsgevär. Men Cassidy har tagit skydd medan Wadlow är till häst på en sluttning, och sedan Cassidy träffat honom i armen tar Wadlow till flykten. Cassidy snor Thomas häst (men lämnar vattenflaskan, han är inte säker på natt Thomas och Russel är döende) och lyckas även få med sig den sårade hästen till Tularosa, för han är blödig.

Uppe på höjden där Wadlow sköt ifrån går även countygränsen, där Burl van Horns huvudtrupp stannar och i vredesmod betraktar scenen. Cassidy och Josephine är utom räckhåll, åtminstone för nu, och man samlar bittert ihop sina sårade och vänder tillbaka.

En utmattad men begeistrad Josephine stormar haltande in på Tularosa Tom Taylors kontor med famnen full av bevis och lovar TTT ära och berömmelse om han agerar på det här. Den luttrade sheriffen kliar sig i det grånade skägget och tittar eftertänksamt på henne med sitt enda öga.

César och Alodia har stannat för att vila i Tres Rios, där den åldrade fru Guttierez, lite av en institution i trakten, är och hälsar på en yngre släkting. Lofty blir genast ompysslad, och även Alodia, som ådrog sig en smärre blessyr när van Horns mannar fångade in henne efter att hon satt fyr på stallet. Så långt allt väl. Sedan rider van Horn in med flera sårade mannar, beväpnade till tänderna, och det är tydligt att Tres Rios lilla befolkning är outmatched. van Horn klampar in hos Diego Callistro och spänner ögonen i César;
“Vi är inte färdiga med varandra”.

 

[Ymir]

Spelmöte #6: A collapse, and a few cookies

I sheriffkontorets dunkel harklar sig Tularosa Tom Taylor sedan han skummat bevisen mot van Horns falsksmyntarliga, och förklarar för Josephine att han inte har jurisdiktion över Burl van Horns trakter, eftersom Oscuro minsann ligger uppe i Lincoln County. TTT och tänker därför fullständigt skita i ärendet, utöver att lägga beslag på bevisen, såvida inte van Horn själv kommer inridande i staden. När Josephine har gått verkar han dock ändå få åtminstone ett sting av dåligt samvete och fundera på att nysta lite i saken, eller i alla fall skicka det högre upp i jurisdiktionskedjan.

I Tres Rios är stämningen minst sagt laddad, och gamla fru Guttierez har gått och hämtat geväret. Burl hotar César som fortfarande ljuger röven av sig om att han eller Alodia skulle ha något med branden att göra. Han blir då rådd, i starka ordalag, att göra vad han kan för att reda upp situationen genom att se till att “materialet” Cassidy och Josephine stal åter hamnar i van Horns händer. Sedan hettar stämningen upp igen, när några av van Horns mannar hittar Lofty, som gömt sig med Alodia. Lofty är hyfsat klar i huvudet nu, emellertid, och gör tydligt att han vill följa med César. van Horn är rosenrasande, men Bhrams talar honom till rätta - César hör inte hela samtalet, men det innehåller något om att bida sin tid och att Tularosas sheriff ändå inte har jurisdiktion i Lincoln county. van Horn ger således helt sonika Lofty sparken, och försvinner norrut med sina mannar för att slicka sina sår. César och hans följe åker vagn med fru Guttierez och hennes sonson tillbaka Tularosa, med gevären redo, just in case. Guttierez delar, som alla gamla människor, frikostigt med sig av lite anekdoter om trakten och dess historia, och kände mycket riktigt gamle Sancho, vars deformerade skelett nyss grävdes upp under Baumanns hus.

I Tularosa tar sig Cassidy fram till hyrstallet och inkvarterar hästarna och ser till att veterinären tillkallas, innan han haltar iväg för att själv få läkarvård i Celestial Alley.

Josephine har under tiden däckat i en gränd, utslagen av sömnbrist, blodförlust och abstinensbesvär. Där hittas hon av två mexikanska barn, en pojke och en flicka, som stannar och stirrar på henne en stund innan pojken hämtar en skottkärra.

I Celestial Alley får Cassidy en kula omilt utplockad ur benet av kineserna och undrar om han inte borde bett veterinären istället. I ett töcken av smärta och språkförbistring försöker han få någon av kineserna att hitta och hämta dit Josephine, och kanske en flaska smärtstillande whiskey.

Pojken, som ett tränat öga hade känt igen som samma pojke som extraknäcker med kistbyggande hos Delacroix, har rullat Josephine rakt in över dennes farstu, till Adéle som sitter och broderar. Hon är uppenbarligen ensam hemma; Delacroix är ute på nåt begravningsrelaterat, medan Francine visst har begivit sig ut i vildmarken för att leta silver vid en gammal gruva - Adéle är lite vag på detaljerna, men det verkar som att detta är något Francine gör ibland (har hon bråkat med Delacroix?). Hur det än är så är Adéle fortfarande skeptisk mot Josephine, men inte tillräckligt för att kompromissa med gästfriheten, och bjuder snart på återställare i form av fruktte och småkakor. Det blir ett märkligt möte, en skarp kontrast mellan den strama tonårsflickan och Josephines luggslitna uppenbarelse. När Josephine berättar om händelserna på van Horns ranch blir Adéle intresserad, närmast nervös. Hon erbjuder sig att, om Josephine kan ordna tillbaka bevismaterialet från TTT, själv se till att de kommer till countysheriffen i Mesilla. Han kan gripa van Horn, och Adéle säger sig ha en kontakttill honom via sin sällan nämnde och mystiskt försvunne bror. Josephine tycker det låter bra, men tepartyt kraschas av några kinesiska karlar, som till Adéles förskräckelse släpar iväg Josephine till Celestial Alley.

César anländer till staden lagom för att medla i en dispyt om vilken församling som ska få begrava en död karl, Emil Bauer. Det är oklart vad som orsakat mannens frånfälle, men fader Alberto och Delacroix står i gruset utanför kyrkan, bokstavligen över hans döda kropp, och bråkar med en sval kvinna, Melinda Cadwell, som tydligen leder Tularosas protestantiska församling. Emil själv var protestant, men hans fru var mexikanska, och det råder ytterst delade meningar om vad hans sista vilja egentligen var. Efter att ha påpekat att församlingen som står för begravningen också får stå för kostnaden vinner César liket åt den katolska tron, och även ett visst mått av respekt från mrs Cadwell. Den sjuke men tillfrisknande Lofty tilldelas en bädd i kyrkans annex, där Alodia vakar över honom, för César måste sammanstråla med Cassidy och Josephine och reda ut allt som hänt.

En sömndrucken César och haltande Cassidy möts utanför sheriffkontoret för första gången sen Cassidy stormade in på Césars rum med ett gevär i högsta hugg. De går direkt till Celestial Alley, där Josephine har fått (gratis!) sjukvård av tvivelaktig kvalitet, och även erbjudits (gratis!) opium av tvivelaktig kvalitet, men tackat nej till det senare. Efter ytterligare shackerande med kineserna via Jiejie (som är det enda namn på Hsiao-yen som icke-kineser verkar kunna snappa upp) fixas ett hotellrum och klädtvätt åt Josephine, under tämligen shady former (det är en öppen fråga om något alls av betalningen faktiskt går till hotellägaren, eller bara rakt i fickan på Hsiao-yen och en korrupt hotellpiga). Cassidy tar tillfället i akt att praktiskt taget trycka upp Hsiao-yen mot en vägg och göra det tydligt bortom all språkförbistring att opiumpipor åt Josephine hädanefter är förbjudet. César är vill helst bara falla in i medvetslöshet men blir ivägdragen till middag med kinespatriarken som fyller honom med kycklingbitar, dumplings och alkohol och säger obegripliga saker en bra bit in på kvällen.

Josephine blir av någon anledning insmusslad på hotellet bakvägen. Efter ett synnerligen misslyckat försök att skaffa en sängkamrat går hon in i paranoia-mode fuelat av lika delar abstinens och vidskeplighet och riggar upp rummet så att inget kan gömma sig under sängen eller i garderoben innan hon somnar.

Morgonen efter går César och Josefine på mässa och imponerar en rätt skral församling med skönsång. César tar bikten, vilket leder till Adéle bestämmer sig för att inte bikta sig den här gången heller (det är även notervärt att hennes fostermor Francine fortfarande är frånvarande). Istället får César höra av en av flickorna från Godfredos cantina att hon försökt förgifta en ond man för att han inte ska kunna skada folk, kvinnor i synnerhet. César tänjer på biktens principer för att försöka luska ur den uppenbart uppskakade kvinnan vem mannen kan vara, och lyckas snappa upp i alla fall ett namn - Ciracio. Josephine biktar sig sedan, men verkar mest se det som en chans att nöjt deklarera att hon knappt syndat alls jämfört med sist, vilket får César att frustrerat muttra något om högmod.
När bikten är avklarad för alla andra passar César på att själv bikta sig för fader Alfredo. Han erkänner att han känt högmod då han för ett ögonblick känt att det var hans egen förtjänst att hans böner räddat livet på Lofty. Han erkänner mindre besvärat att han ljugit för van Horn och när frågan om lust kommer upp inser César något besvärat att synen av van Horns stall i ljusan låga kan ha väckt problematiska känslor i honom.

Cassidy väcks i sitt källarhål av ett besök från Flossie, Muggeridges saloonflicka, som fortfarande inte fått ge honom badet hon blev lovad. Hon kan dock inte vara alltför förorättad, för hon kommer för att varna honom för sin chef, som tjänat grova pengar på van Horn och hans folk. När hon frågar om det är sant att Cassidy skjutit van Horn förklarar han utan omsvep att han istället skjutit fyra-fem av van Horns karlar, men inte boskapsbaronen själv. Givetvis i självförsvar. Detta imponerar på Flossie och efter lite flörtande fram och tillbaka (och nedsättande kommentarer om Cassidys val av bostad) är de redo att ta en vända i sänghalmen… när sheriffen knackar på.

När Cassidy motvilligt masat sig ut är Tularosa Tom mycket nyfiken på hur det kommer sig att Cassidy lämnat två hästar märkta med van Horns märke i hyrstallet. Cassidy förklarar att det givetvis ABSOLUT inte rör sig om häststöld, och att han inte har något som helst anspråk på djuren. Situationen är helt enkelt den att han tagit de bortsprugna hästarna i försvar och inkvarterat dem på egen bekostnad tills deras ägare behagar hämta dem, efter att van Horns mannar försökt mörda honom. Tularosa Tom låter sig blidkas av denna förklaring, men hotar med att dra ihop ett uppbåd om Cassidy försöker lämna stan med hästarna. Med det avklarat pustar Cassidy ut och återvänder in till Flossie.