Nekromanti Westernspelare!

[Nässe]

Hej alla ni som brukar spela western- jag funderar på att återvända västerut efter många, många år i norden.

Hur brukar ni spela?

Jag tänker fram för allt på gruppen av rollpersoner- spelar ni en grupp "äventyrare" som drar runt och löser problem- eller har ni knutit era rollpersoner till något- så att ni alla är Pinkerton-agenter eller alla tillhör samma familj som äger ett gods?

Eller är det bara en slump att en massa olika karaktärer råkar vara på samma plats när ni börjar? - Hur har ni skapat själva gruppen av rollpersoner?

Sen undrar jag om någon har lust att tipsa om vilket äventyr som är extra grymt att börja med... Jag har grundboken, Arizona, Laglöst land, spelledarskärmen och någon bok till, tror jag...

Om man nu ska börja läsa i någon ände- vart ska man börja?

Vore kul att höra om någons Western erfarenheter!

Nils

 

[Storuggla]

"Jag tänker fram för allt på gruppen av rollpersoner- spelar ni en grupp "äventyrare" som drar runt och löser problem- eller har ni knutit era rollpersoner till något- så att ni alla är Pinkerton-agenter eller alla tillhör samma familj som äger ett gods?"

Vi har, när vi kört Western och det är på tok för länge sedan skapat gubbarna utifrån en central premiss. Alla är medlemmar av samma banditgäng, alla är vicesheriffer och en är sheriffen, alla tillhörde samma sydstatsregemente som senare anklagades för krigsförbrytelser och nu är efterlysta etc etc. Då får man en något bättre sammanhållning och lite vett i det hela, i mina ögon.


Storuggla, fearsome jack ike inkluderas

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag har fattat det som att Deadwood-boxen kommer snart. En väldigt bra start för en längre (eller kortare) kampanj som har allt som kännetecknar det typiska för Western. Guldgrävare, indianer, brottslingar, sheriffer. Ordinärt, men i smart blandning.

Annars publicerades det ett schysst bankrånaräventyr i Fenix för nåt år sen. Minns dock inte vilket nummer det var.

 

[Mogger]

Jag har redan svarat, dåligt, på det här, så nu får du ett nytt.

Jag tycker att Western kräver ett av följande upplägg för att funka:

1. Setting. Se Deadwood, ingen lämnar någonsin Deadwood (och om de gör det så försvinner de från handlingen under tiden). Men, det är väldigt viktigt att se till att settingen verkligen är knutpunkten eftersom spelgruppen kommer att engagera sig i personer och skeenden där. En och annan utflykt är ok, men de bör hållas till ett minimum.

2. Gruppen. Klassikern. Bankrånarna, barndomsvännerna, rancharbetarna...Se Young Guns eller Wild Bunch. Entrepenörerna är också coolt. Som i Den länga färden.

3. Uppdraget. Som i Unforgiven, eller Appaloosa. Kanske det mest dramaorienterade. Shoot, or give up the gun (som premissen i Dust Devils lyder).

Och, det finns inga vattentäta skott mellan dessa. Vår nyligen avslutade Westernkampanj innehöll lika delar av alla dessa.

 

[Nässe]

Bra uppspaltning- ska jag använda mig av. Kanske kan man baka ihop alla tre, som du skriver?

En grupp i en given setting och ett gruppuppdrag- förutom de individuella målen?

Du är inte sugen på att berätta vilket upplägg ni körde i er kampanj?

 

[Eagle]

Personligen så gillar jag upplägget där RP är ovänner (där det finns hatkärlek) eller varandras motsatser, men som tvingas samarbeta för att nå ett gemensamt långsiktigt mål. Av den anledningen så ser jag till att de gör sina RP oberoende av varandra vid olika tillfällen. Jag gillar kontrasterna och tycker att RPnas olikheter bidrar till en bra dynamik, till skillnad om alla är stereotypa revolvermän i långrockar eller alla är sammanbitna Clintan typer utan känslor.

Men sedan kommer utmaningen. När de träffas så får de presentera sina RP för varanadra (det de själva vill berätta... en del har hemliga agendor som de inte vill dela med sig av). Nu får de hitta gemensamma nämnare - mål och drivkrafter som förenar dem. Det kan innebära att de får kompromissa och göra justeringar i sin RP för att få det att fungera, men allt sker i ett samförstånd mellan spelarna.

/Eagle

 

[Nässe]

Personligen så gillar jag upplägget där RP är ovänner (där det finns hatkärlek) eller varandras motsatser, men som tvingas samarbeta för att nå ett gemensamt långsiktigt mål. Av den anledningen så ser jag till att de gör sina RP oberoende av varandra vid olika tillfällen. Jag gillar kontrasterna och tycker att RPnas olikheter bidrar till en bra dynamik, till skillnad om alla är stereotypa revolvermän i långrockar eller alla är sammanbitna Clintan typer utan känslor.

Hur får du spelarna att göra olika typer av karaktärer, och karaktärer som är varandras motsatser- om de inte är med när de andra karaktärerna görs?

Nu får de hitta gemensamma nämnare - mål och drivkrafter som förenar dem.

Gör ni det "i spel" eller stoppar ni spelet och justerar era karaktärer?

Vad brukar ni använda er av för att att rollpersonerna som är ovänner och varandras motsatser inte bara rider iväg åt olika håll?

Spelar ni samma grupp rollpersoner i olika äventyr? Hur brukar ni då göra för att personerna "i filmen" stannar kvar tillsammans?

Vore jättekul att få höra lite exempel på hur ni brukar lösa det.

Det verkar som om många äventyr till Western har en inledning som handlar om att RP är på väg förbi och stoppar ett bråk eller hjälper någon som är skadad eller utsatt. Brukar det räcka som start eller hittar ni på egna agendor åt rollpersonerna som de driver "under tiden"?

På den tiden jag var spelledare i Western körde vi mycket Drakar och demoner upplägget. Officieraren och revolvermannen är på uppdrag av okänd anledning, och hänger ihop av okänd anledning, och råkar stöta på någon i trångmål som dessutom är villig att betala... Det känns lite krystat att köra så nu.

Den roligaste kampanjen vi körde back in the days (15 år sedan?) var en kampanj där rollpersonerna var skurkar. Vi började med inställningen att de skulle skjuta så många som möjligt och få en massa ryktespoäng och så hög efterlysning som möjligt- men efter ett tag blev det faktiskt riktigt kul rollspel med levande rollpersoner och relationer... tills dom blev hängda så klart...

 

[Mogger]

Vi skapade först en liten håla i Arizona - Hope - och sedan befolkade vi den med våra RP och SLPs. Tanken var att det skulle vara jordnära, skitigt och drivas av våra karaktärers agendor men vi var inte helt samspelta så kampanjen fladdrade på omkring lite, men landade till slut mitt i prick (en väldigt intensiv upplevelse för mig). Jag spelade en federal sheriff/revolverman på jakt efter en förrymd mördare och de andra spelade sydstatsveteran på flykt undan sin skam resp någon form av Zeb Macahan som jag nu inte minns hur han var knuten till staden. Mycket kom att kretsa kring våra olika relationer och jobb, men vi lyckades "lösa" alla våra drivkrafter lite för fort och då tog det ett tag att hitta rätt igen. När den tog fart igen var den starkt driven av de dramaregler jag snackar om i en annan tråd.

Vår roligaste Westernkampanj (vi har spelat väldigt mycket Western) var spelarna ett klassikt gäng av revolvermän, spelare och desperados i ett road movie-koncept. Jag tror att det är en av de mest gångbara uppläggen som finns i Western.

Förresten, läs gärna massor av amerikansk westernhistoria. Det är många gånger helt sanslösa berättelser som känns fruktansvärt rollspeliga. Min egen favorit är Wesley Hardin (som bara måste vara en RP, så som han betedde sig) och den mexikanska "banditen" Cortina (som jag till min stora glädje såg fanns med som historisk person i nya Western).

 

[Fenix]

Jättekul tråd för oss att läsa. Vi har naturligtvis massor med tankar, uppslag och tips, men... Istället för att själva snacka en massa tänkte vi lyssna på er lite mer först. Vi bryr oss ju om vad ni säger!

/anders & tove

 

[Eagle]

Okay, det behöver inte vara varandras motsatser. Men när de skapar rollpersoner var och en för sig, så blir de i oftast mycket mer olika - än när hela spelgruppen sitter tillsammans - då de kanske omedvetet tar intryck av varandra.

För att RP som är "ovänner" inte ska rida åt olika håll, så behöver de ju som sagt något gemensamt som får dem att hålla ihop. Där de är beroende av varandra. Där de behöver varandra så att säga. Tänk på filmen den onde, den gode, den fule. De var ju inte direkt vänner och det fanns en väldigt stark misstro mellan dem. Det resulterade ju faktiskt i en duell i slutet där de gjorde upp. Det som trots allt fick dem att hålla ihop var att de kämpade för en gemensam sak. I rollspelssammanhang om man kör en längre kampanj, så är det nog bra att det "gemensamma" är något starkare än bara något kortsiktigt mål som att besegra en mexikansk banditledare eller dylikt. Mitt tips är att låta RP hitta gemensamman nämnare i vision, värderingar och drivkrafter. Om de slåss, blöder och strävar mot samma sak så håller de ihop lättare även om de samtidigt har ett förakt gentemot varandra. Eller titta på relatione mellan Chavez och Arkansas Dave i young guns 2. De slogs ju mot varandra... men de höll ihop ändå. På något vis så får man lägga motsättningarna åt sidan ibland. Men samtidigt är det roligt när det finns motsättningar som skapar friktion och spänning.

I min spelgrupp hade vi en gång en neger. En annan i gruppen var riktigt rasist och hatade såväl svarta som mexikaner. De andra var mer neutrala i sin relation till varandra. Men det var ändå riktigt kul att se hur relation utvecklades mellan dessa båda som så tydligt föraktade varandra. Vid något tillfälle vill jag minnas hur neger skar av sadeljorden på rasistens häst bara för att jävlas... men som hämnd la den rasistiske RP laxermedel i negerns mat som gjorde att han sket på sig. Men när det hela eskalerar och resulterar i regelrätta uppgörelser med kniv och skjutvapen så behöver kanske spelarna lugna ner sig en aning.

Personligen så gillar jag spelardrivna äventyr, där spelarna utifrån sina drivkrafter själva bestämmer vad de vill göra. De flesta har ju sett westernfilmer och kan relatera till verkligheten - så det brukar aldrig vara svårt för RP att ager på sina drömmar. Men innan man kör igång och spelar så är det ju bra att synkronisera, men det är upp till spelarna. Det ska inte SL styra över.

Även om mångas drivkraft är pengar, så får man ta det ett steg längre och fundera över vad det är som en RP vill göra med de pengar han samlar ihop. Och det är Det som är den verkliga drivkraften. Pengar är bara ett medel för att nå dit, om du förstår vad jag menar. Att spela äventyr kopplat till "uppdrag" för pengar, behöver inte vara fel. Men ofta är det det spelardrivna som verkligen engagerar. En nyckel till bra äventyr i western är att personifiera människor som RP möter, på ett sätt som väcker såväl beundran, respekt, medlidande, hat, förakt etc.

Nu kom jag nog bort från ämnet... så jag rundar av här

/Eagle

 

[Nässe]

Nu kom jag nog bort från ämnet... så jag rundar av här

Inte alls- spot on på ämnet tycker jag

Mitt tips är att låta RP hitta gemensamman nämnare i vision, värderingar och drivkrafter.

Hoppas jag inte låter tjatig, är bara nyfiken... Hur skapar ni det? Är det uttalat, eller är det nuderförstått att karaktärerna har sådana visioner.. och vad kan det handla om? Är det SL som skapar förutsättningar för visioner genom att inleda med att vara jävlig och "förnedra" RP så att ett starkt hat och hämndbegär skapas?

Personligen så gillar jag spelardrivna äventyr, där spelarna utifrån sina drivkrafter själva bestämmer vad de vill göra.

Ja, visst känns det som att världen passar jäkligt bra för det! Jag kommer nog följa Måns tips om vi kör igång i sommar- och skapa en stad och förutsättningar och sen prata rätt mycket om mål och så när vi gör RP- så att man liksom kan släppa ner "simkunnig" RP i fisktanken.. och som SL slipper hålla dem under magen och leda dem framåt i vattnet...

Fasen i mig, det känns lockande att skjuta lite revolver och fuska i spel i sommar! Hoppas det blir av!

 

[Nässe]

Förresten, läs gärna massor av amerikansk westernhistoria. Det är många gånger helt sanslösa berättelser som känns fruktansvärt rollspeliga. Min egen favorit är Wesley Hardin (som bara måste vara en RP, så som han betedde sig) och den mexikanska "banditen" Cortina (som jag till min stora glädje såg fanns med som historisk person i nya Western).

Jag har kommit halvväga i boken Blood Meridian (stavas det så?) av samma författare som skrev "No Country for old men"

Det är en otroligt tung beskrivning av världen- som är grym, häftig och jävligt skräckinjagande... jag tänkte på att någon efterlyste skräck-western... Blood meridian är verkligen skräck på western-världens egna premisser. Våldet och hemskheterna och människans inneboende grymhet är så fruktansvärt påträngande och hemskt... Verkligen ett mästerverk men lite tungläst...

Kanske kan man göra något av den- mo man har en spelargrupp som står ut med den världens ångestfyllda hemskheter... Premissen verkar vara att visa upp hur den typen av samhälle och värld skapad ett evigt lidande och eviga våldsdåd bortom alla gränser... Jäkligt häftig. Sen har den lite övernaturliga saker också med en person som jag misstänker är djävulen...

Sjuk, sjuk författarhjärna som smittar en med obehag och förundran...

 

[Eagle]

Det kommer nog bli riktigt roligt. Fisktankmodellen är riktigt bra. Det som gör att man kan känna sig trygg, är att det är ett lätt rollspel att improvisera till.

Att förnedra RP som du säger, kan vara ett bra sätt att skapa en sorts gemensam grund för RP att stå på. Men istället för förnedra så kan det räcka med att de alla är med i en traumatisk upplevelse som för deras livsöden samman. Låt oss säga att RP av olika anledningar reser i sällskap med en vagnkaravan som utsätts för ett massivt indianöverfall under natten... låt sedan ett oväder fram som gör vägarna oframkomliga. Isolera RP mitt i fiendeland med begränsade resurser av mat, utrustning och ammunition som gör att de måste dela med sig och hjälpa varandra för att överleva. Kanske finns det flera barn med i vagnståget som nu efter indianöverfallet står utan föräldrar och alla ser de upp till RP att rädda dem ur knipan. RP kan i och för sig välja att gå sin egen väg. Och det ska de då få göra utan att känna att SL bestraffar dem för det valet. En kul sak med att blanda in barn i bilden är att spelare brukar ha ett moraliskt dilemma här - hur i all sin dar tar man hand om ett spädbarn som förlorat sin mor? Hur får man barnet att sluta gråta och så vidare. Tror du RP skulle få skuldkänslor om ett spädbarn som de har "ansvar" för plötsligt insjuknar och dör? De kommer garanterat vända sitt hat mot indianerna.

En sådan här start skulle kunna vara ett bra sätt att svetsa RP närmare varandra - oavsett om de har olika social bakgrund i övrigt. Gemensamma umbäranden skapar band av vänskap.

Kanske blev en av RP av med hela sin familj i indianöverfallet? Kanske blev någon av med en jättefin häst som stals av indianerna? En annan kanske fick en fru bortrövad. Någon av RP som drivs av en längtan efter att bli ryktbar, kanske ser chansen att bli känd genom att hjälpa nybyggarna i säkerhet. Kanske reser det någon i vagnskaravanen som har inflytande eller något annat som någon RP behöver eller vill ha. Man kan hitta på hur många hooks som helst. En person i vagnståget kanske utnyttjade kaoset av indianöverfallet för att döda en rival för att kunna lägga tassarna på dennes kvinna. Tänk om samma kvinna börjar te sig till RP... och att RP då blir nästa person att röja ur vägen för att han ska få kvinnan i sina drömmar. I ett försök att mörda RP så kanske personen istället råkar mörda (genom t.ex. matförgiftning) en annan överlevande person i vagnståget. Kan bli en intressant situation - där RP plötsligt inser att de inte bara har oväder, resursbrist och indianer att kämpa mot - utan att det också finns en mördare mitt ibland dem. Kan RP då lita på varandra? Intressant

Eller kanske är det rent av så att det finns en hyrd yrkesmördare ibland dem, som hela tiden varit på jakt efter RP på grund av något som hänt i det förflutna i en RPs bakgrund? Han kanske väljer att ansluta sig till RP om de går på indianjakt.. och tar chansen att skära halsen av RP vid första bästa tillfälle när RP har sin uppmärksamhet och vaksamhet riktad mot ett annat håll.

Lek med tanken och lycka till

/Eagle

 

[Oscar Silferstjerna]

Nåt som ger gruppen en självklar samhörighet kan vara: de är alla syskon (eller kanske kusiner) eller kommer från samma etniska grupp. I exempelvis Deadwood kan få en väldigt annorlunda men mycket spelbar twist om alla RP är kineser.

En annan viktig - och äventyrsdrivande - faktor är förstås om RP är laglydiga eller inte. Tror det är bra om spelarna gör ett sådant val gemensamt när de skapar sina RP. Oavsett vad man väljer har man alltid en motpart (eller flera) som vill något annat.

Och vad gäller TV-serien Deadwood - så fort handlingen riskerar att stanna kommer det nytt folk till stan, bygger nytt hus längs huvudgatan och etablerar ny verksamhet. Och så är nya konflikter med gamla aktörer igång. Oerhört effektivt dramaturgiskt. Och lätt att överföra till rollspel. Bara att välja aktörer som matchar rollpersonernas motivationer på nåt sätt.

 

[Eagle]

Absolut. Samtidigt så är det ju kul om man har friheten att fara utanför stadens gränser, istället för att bara göra en stad där den centrala handlingen utspelar sig, varför inte satsa på ett försöka göra ett county... då har man lite rörelseutrymme och man kan få in fler typer av äventyr.

/Eagle

 

[Nässe]

Blood meridian!!

Ville återigen tipsa om den här feta Westernboken...! Bilr assugen på att spela en Blood meridian kampanj...

Det är en välskriven och bra westernhistoria med "tunga" filosofiska undertoner- bland annat kopplingar till gnosticism...

Kolla in själva!

Fy fan vad den är cool!!!! (läser som fasiken nu och kan inte sluta!!!!

Blood Meridian initially earned a lukewarm critical and commercial reception, but has since become widely recognized as McCarthy's masterpiece and one of the greatest American novels of the century.