Nekromanti Westworld

[Sapient]

Okej, att ni kan ogilla serien kan jag förstå - finns ju hur många serier som helst andra hyllat och jag avskytt eller bara "meh!". Men kritiken som framförs mot brister i storyn/skildringen har jag svårt att se resonen i.

Det finns ingen mening med Mannen i svarts resa (...)

Inte? Men... Alltså, själva grejen att han var William var ju inte så svår att räkna ut - även om det inte bekräftades förrän på slutet, så påverkade det iaf mitt sätt att se på serien från tidigt - och då har han alltså spenderat 30 år av återbesök för att uppleva allt som går att uppleva, inkl att ge sig ut på den avslutande jakten efter "labyrinten" och har hela tiden förutsatt att allt handlar om HONOM. (Och därmed, i förlängningen, om människornas "position".)

Och sen kommer Ford och visar att nä-häpp, det är det inte alls det - alla hade fel och Arnold rätt, och pga det måste alla dö, typ. "The maze is not for you".

MiBs resa var parken, var allt som var "fel" med den - och eftersom han dessutom var ägaren, hänger de sakerna samman.

Den biten tyckte jag var otroligt snygg. Istället för att han i sista avsnittet skulle hitta sin labyrint, och vinna prinsessan (hela kungariket hade han ju redan...) var allt omvänt.

Futiliteten i det han väntade sig, i resan som sådan, var ju själva poängen! MiB trodde det handlade om honom - och det trodde (i någon mening) vi också. Och han hade fel, det hade vi också.

Sjukt bra gjort, om du frågar mig.

Det finns ingen bra förklaring till att man använt två tidsperioder - mer än att poddare ska kunna lista ut det och känna sig smarta.

Jo, det tycker jag det fanns - det gav ju svaret på:

Redan i del 1 är det tydligt för alla som tittar att robotarna är levande och att liv har ett värde, att ingen i serien fattar det på tio avsnitt är ju bara sjukt. Om vi sen tänker oss att det gått 35 år i stället så är det ju ÄNNU sjukare.

"Vi" har inte fattat det på 35 år, för att "vi" har varit Man in Black hela tiden, trott att det handlat om oss.

Är det inte ett relevant perspektiv, så fråga vem som helst som kämpat för något som idag betraktas som självklart - rättigheter för någon grupp som inte haft det tex - eller som fortfarande kämpar för något som iaf ännu inte är en allmänt accepterad princip. (Har många vänner som är djurrättsaktivister av olika grad, som är sjukt besvikna på hur många som vägrar ens föra en sansad diskussion om en djupt moralisk och filosofisk fråga - som svarar "bacon är gott, hö hö hö".)

Att visa William nu och då, ger den ramen. Och Ford som tog lika lång tid på sig att fatta, och dessutom insåg att när han väl fattat hade det tagit längre tid än han skulle ha kvar i livet att överbevisa andra - och vägen han då valde.

Att det sen handlar om att robotarna har fri vilja, vilket det ju är högst oklart om vi människor har är ju också bara dumt. Särskilt när man väljer att visa fri vilja i en extremt teatral scen där Dolores gör exakt vad som förväntas av henne.

Och vad tror du poängen var att ha med Maeves parallella spår i handlingen? Hennes utveckling som slutade med att hon faktiskt gjorde tvärt emot vad hennes programmering sa?

Om det är något jag hoppas på inför säsong två, är det att det blir Dolores vs Maeve på ett intelligent sätt.

Dolores är fortfarande i många och mycket scriptad - men kanske något Ford bedömde var nödvändigt. Ett verktyg för den faktiska frigörelsen, men samtidigt (kanske) ett verktyg som också till slut måste förstöras (eller misslyckas?) för att leda fram till något bättre. Maeve är den planterade "mulan" (m referens till stiftelsetriologin), den udda händelsen som ska rubba lagbundenheten i utvecklingen...


Jag tycker det är ovanligt mycket elegans i att just använda sig av flera tidslinjer, men på ett sånt sätt att de gradvisa avslöjandena hela tiden förändrar det vi trodde att vi såg förra veckan - om och om igen.

 

[Minimoni]

Sapient: Awesome förklarat!

 

[Daniel]

Jag ligger väl nånstans mellan Jocke och Sapient vad gäller vad jag tyckte. Okej serie, men halvvägs började jag tappa intresset och det hela hade nog med fördel kunnat avklaras på fem-sex avsnitt istället för dessa utdragna tio.
Karaktärerna (mänskliga och robotar) i Äkta människor engagerade mig avsevärt mer, men Westworld var såklart en betydligt häftigare bildupplevelse - och för mig räcker snygga scenerier, kostymer och landskapsbilder långt.

 

[Jocke]

Det är klart att det fanns det detaljer som jag gillade tex flumförklaringen där en pyramid blir till en cirkel som blir till en labyrint, pianocovers, hur extremt snyggt allt var, hur saker återupprepades, när lamporna tänds, att Dolores startar upp Maeves uppvaknande genom att viska något till henne, att Mannen i Svart faktiskt hittade exakt vad han letade efter i labyrinten. SW och så vidare. Men det oändliga löftet av en högbudget tv-serie av Nolans Brorsa och Ed Brubaker som är Sci-fi och dessutom en revival på nån gammal kultigt ip.. och så får man det här.

Underwhelming

Hoppas det blir bättre 2018.


Jag orkar inte gå igenom Sapients inlägg som han gjorde med mitt, men mitt intryck av serien är mer att den visar nån som efter 35 års filosofiskt grubblande kommit fram till att "bacon är gott, hö hö hö".

Platon har bar gjort mitt argument orimligt genom att göra det till nån slags totalitär vansinnesprincip. Min åsikt att många serier blir bra först i s2 stämmer med ganska många av folks favoriter, tex The Wire, Buffy, Fringe, Arkiv X Star Trek TNG (eller det kanske är i s3 den blir bra) osv. Men givetvis kan man inte sitta och kolla på vad skräp som helst. Jag slutade tex kolla på Nip/Tuck mitt i ett avsnitt, när Julia är otrogen med Christian och väljer att gömma honom i garderoben när Sean kommer hem. Samtidigt såg jag alla avsnitt av Dollhouse bara för att det stod "Joss Whedon" i början, så nån slags fördel drar ju Platon också.

 

[Sapient]

Av princip är jag för att sluta kolla, när serierna inte "levererar" - jag slutade med "mr Robot" efter en handfull avsnitt och "Blindspot" efter 18,5.

De är visserligen inte reklamfinansierade, men de mäter ju tittarsiffrorna. De ska fasen inte få räkna in mina ögon om de inte anstränger sig lite bättre!

Men som jag sagt i tråden, det är sällan jag orkar bry mig om skvaller och spekulationer - men med Westworld har jag haft en youtube-flik öppen konstant sen avsnitt tre tror jag. Det känns verkligen som en serie där reflektioner och diskussioner kan påverka upplevelsen mer än genomsnittligt. Har väl också sett om ungefär hälften av avsnitten i efterhand, för att gå tillbaka och kolla i ljuset av ny info. Också det en rätt extrem grej för min del.

Håller med om att det kan behövas tid innan en serie hittar rätt ton (även om ju jag då tycker Ww slog an rätt ton från början och är mer orolig för säsong 2...) Men det finns dock en fara i vassen där också.

Nu var Westworld inspelad, klippt och klar långt innan premiären och vi har bara sett första säsongen hittills. Annars känns det som ett växande problem när dialogen på nätforum, sociala medier mm hotar inkräkta på seriens "integritet". Alltför många serier går från "savvy" till "pandering". Och vissa (Lost!!!) verkar bara ha gått ut på att krångla till storyn för att fnissa åt gissningar och förvirringen som uppstått...

 

[Fridigern]

Jag tycker också det var en riktigt bra serie - att den vågade plantera såpass mycket och att nästan alla planteringar fick sin förklaring, utan att vara direkt uttalade, är modigt och eftersträvansvärt av en tv-serie. Jag tycker även tidshoppen har en bra förklaring i att Dolores var förlorad i tiden och inte visste "när" hon var. Jag uppfattade att en av de slutpoängerna var att parken egentligen var skapad för robotarna och inte människorna. En "dold" slutpoäng kanske kunde vara att serien som helhet handlade om Dolores och att vi i varje tidslinje-byte följde med i hennes tidsförvirring. Således är det ok med mig, annars brukar jag också irritera mig på onödigt förvirrande tidshoppande för att det skall vara coolt.

Det skall faktiskt bli kul att kolla om den om något halvår och se om det är mer grejor man missat!

 

[olofglans]

Jag gillade också TV-serien. Den väckte frågor som knyter an till våra existentiella problem. Är vi människor också "programmerade" och fångade i ekorrhjul, och lever liksom Dolores i ett okänt antal upprepningar av lidanden. Kan vi bryta oss ur våra "mönster" och vanor, eller är vi också fångande i oss själva? Om vi är "programmerade", av vem eller vad i så fall? Knappast av en annan människa, men kanske av naturen, eller en gudom?
Vad innebär det att bli fri? Är målet att bli en diktator, eller söker vi efter en värld bortom vår, som vi kallar för himmel? En plats där inget mer lidande finns, och där vi kan på djupet vara lyckliga. Dolores hopp var enkelt, hon ville bara komma bort från cykler av lidande. Är det inte så med oss? Många av oss tror inte längre på en himmel. Får vi bara en värld där folk inte lider så blir vi nöjda. Men även det hoppet verkar omöjlig för oss att nå; i alla fall inte i detta livet.
Vi är på många sätt i samma sits som Dolores. Om vi var som djuren skulle vi glömma och inte ställa frågor; men av någon anledning har människan fått på sin lott att minnas dra slutsatser av sin tillvaro.

 

[slanfan]

Men vad var dealen med indianerna som mördade (?) han parkvakten?
Och vad hade hänt om en gäst hade blivit beskjuten av en pilbåge?

Jag har så många frågor!

Men jag var road, det var en underhållande serie!

 

[Jocke]

Men vad var dealen med indianerna som mördade (?) han parkvakten?
Och vad hade hänt om en gäst hade blivit beskjuten av en pilbåge?

Jag har så många frågor!

Men jag var road, det var en underhållande serie!

Varför hade inte säkerhetsstyrkorna sån ammo som bara funkar på robotar?

 

[Zire]

Det verkar väldigt osannolikt att ingen gäst skulle ha dött i parken. Robotarna är ju ändå väldigt fysiska, och miljön farligt. Känns som att risken är överhängande att någon gäst faller ner för ett stup, kläms mellan tågvagnar, skär sig illa på glas, eller skickas iväg bunden på en häst av en annan gäst.

 

[Sapient]

Det antyds att gäster har dött i olyckshändelser, men inte pga att de blivit mördade av robotarna. (Bla fanns det ju en rätt rolig "wavier" (blankett för "friskrivning från ansvar", är den klumpiga svenska benämningen...) för parken på den fejkade sajten. Där stod:

"The following causes of accidental death have occurred within the Delos Destinations compound: buffalo stampede, self- cannibalism, accidental hanging, drowning, 3rd-degree burns, autoerotic asphyxiation, blunt force trauma, allergic reaction to non-native plant life, falling from great heights, common manslaughter, tumbleweeds."​

Iofs finns ju "common manslaughter" med, men eventuellt är det en referens till att William låg bakom sin (då blivande) svågers död, när han skickade iväg honom naken på hästen när parkens gräns.

Hur någon lyckas dö pga "tumbleweeds" är en bra fråga. Ett väldigt, väldigt misslyckat save kanske...

 

[Fridigern]

Varför hade inte säkerhetsstyrkorna sån ammo som bara funkar på robotar?

Detta och en mängd andra konstigheter hade jag velat få fixat för att serien skulle få den där 5/5. Det känns som att parken rent logistiskt inte var genomtänkt vilket sänkte trovärdigheten lite för mig. Nu ger jag den ändå 4,5/5 för att temat av serien inte hindrades av logikluckorna, men ändå.

 

[Zire]

Varför hade inte säkerhetsstyrkorna sån ammo som bara funkar på robotar?

Fast är det inte troligt att de lika mycket ska kunna stoppa utomstående från att stjäla robotar, idéer eller förstöra upplevelsen för gästerna, som för att kunna neutralisera robotar? Scenariot att en robot skulle komma över vapnen och dessutom använda dem mot människor var nog ganska långsökt.

 

[abe]

Herregud vilken skit. Har covid och suttit hemma i fyra dagar och fått slut på serier så såg igenom säsong 2. Odrägliga karaktärer man hoppas dör så att storyn kan utvecklas, ständiga meningslösa skottlossningar,, testbildstempo, livsvisdomar hämtade från internetmemes.

Inte ens jag som är medlem i Djurens Rätt kunde uppamma ett större engagemang för robotarna.

Apropå rollspel: storyn är så rälsad att Härskarserien till DoD framstår som värsta sandboxen.

 

[PAX]

Samma situation här, men jag har sett S3 och S4 nu. Tycker de var bättre och rappare än S2. Tyvärr lider serien av att den överlevt sig själv alldeles för tidigt och att man inte orkar skriva in nya roller i större omfattning.
Fördelen med WW är inspirationen den ger till exempelvis Neotech.

 

[Rymdhamster]

Jag tyckte säsong två var jäkligt bra. Har inte kommit mig för att se 3:an, mer än ett par avsnitt, då temaskiftet inte var vad jag var sugen på, men jag tyckte den verkade lovande.

 

[krank]

Westworld lider lite av Heroes-syndromet. Alltså en väl genomtänkt och genomarbetad första säsong, och en känns det lite "whoops, vi fick en andra säsong, vad gör vi nu? Äh, vi hitt' på nå. Och nu fick vi en tredje? Ojdå…"

Jag föredrar 100% serier som redan från början har hela sin livstid planerad och skriven som en helhet, så att inte säsonger efter den första känns som bihang.

Det sagt känns Westworld fortfarande helt OK för mig, även om jag inte sett S04 än. I'll get around to it…

Det jag gillade med S02 och framåt var att det blev mindre cowboysgrejs. Jag är ju helt ointresserad av cowboy och westerngrejs… Jag inser att det kanske inte gjorde mig till den ideala målgruppen =)

 

[Franz]

Jag älskar ju som bekant cyberpunk så jag tyckte såklart att säsong 3 var överlägset bäst!!

Är säsong 4 också cyberpunkig med stora städer och neon?

 

[abe]

Jag lyssnar. Så nästa gång av covidsänk är det ok med S3?

 

[Franz]

Jag lyssnar. Så nästa gång av covidsänk är det ok med S3?

Om du gillar cyberpunk kommer du med största sannolikhet gilla säsong 3.