Nekromanti [WFRP2] Berätta om Paths of the Damned!

[DeBracy]

Jag har kampanjtrilogin Paths of the Damned stående i ett skåp tillsammans med flera kilo böcker till andra utgåvan av Warhammer Fantasy Roleplay. Jag har knappt tittat i någon av de tre böckerna som ingår utöver att skumma materialet om städerna (Altdorf, Nuln, Middenheim).

När nu Paths of the Damned nämnts två gånger i tråden om huruvida folk lyckas avsluta kampanjer (och har blivit färdigspelad!) så blev jag plötsligt lite nyfiken på att höra vad ni som spelat har tyckt om den. Berätta gärna lite! Kul anekdoter från spelandet är välkomna.

 

[rjonas]

Jag spelade en hedge wizard. Minns att det var ganska rälsat. Vi dök upp på rätt ställe vid rätt tillfälle och spelade häpna när NPC visade sig vara skurkar. Wfrp2 sitt rykte till trots är ganska ofarligt eftersom man skyddas av en osynlig sköld av Fate points. PoTD har inte lämnat några djupare spår men jag minns att vi var ganska uppe i det när vi spelade.

Spelsystemet är ju dråpligt eftersom man har så låg chans att lyckas på allting. Vi clownade runt en hel del och tappade vapnet eller högg varandra. Vi blev styckade i varje fajt men vad gör det när man har så många Fate points man behöver? Antingen var vi oinspirerade eller också hade vi för höga förväntningar.

Jag vill verkligen avsluta med att skriva något positivt. -Med en bra grupp är det alltid roligt!

 

[Necross]

Jag måste hålla med rjonas i typ allt, verkligen huvet på spiken där. PotD är en bra kampanj tycker jag, men man måste veta att det är tokrälsat och den spelstilen måste passa gruppen. Det finns liksom inget utrymme för egen initiativ, alternativ måste spelledare jobba en massa för att anpassa.

Själva kampanjen tar inte nån större notis om vilka pc:na är heller. Det kvittar liksom om man är ett gäng lobotomerade thugs eller Sherlock Holmes smarta trillingbröder.

Och WFRP är ju ett spel för självplågare. Typ motsatsen till D&D. Man kommer ingen vart om man undviker alla strider, och man får stryk i nästan varje strid, så det är bara Fatepoints som håller en flytande. När vi gick i mål fanns bara 1 av de ursprungliga pc:na vid liv.

Men kampanjen är bra, inget snack om det. Så länge man köper spelstilen. Och så länge man gillar Warhammer-världen - kampanjen är skräddarsydd för den. Vill inte säga så mkt mer av hänsyn till spoilande