Jag tror det är rätt klokt att spelet saknar den sortens koppling som du talar om. Warhammer Fantasy är nämligen helt klart mer av en värld - med trovärdighetsanspråk - än en skådeplats för en viss typ av berättelser.Och som jag ser det, WFRP som system är helt frikopplat från WFRP som värld, det finns ingen koppling dem emellan
Fast, har jag sagt något om det? Jag menade bara att Måns skäl att inte köpa spelet och istället göra ett helt eget (som iofs verkar riktigt bra!) inte kändes helt väl underbyggt. Jag har läst WFRP3 och har dessutom läst en massa actual play-rapporter och foruminlägg och mitt intryck är att det är ett strömlinjeformat spel som verkar vara riktigt enkelt att spelleda. Nu har jag inte spelat det så jag kan naturligtvis ha fel.Kraven på spelsystem bör komma på en bred front, inte enbart från att det är en förbättring från tidigare version av samma system
Bara för att D&D4e är ett lyft från D&D3.5 (om man nu tycker det) betyder ju inte att Storming the Wizard's Tower inte är ett bättre system som lämpar sig än mer för vad man vill göra när det kommer till äventyrare som dödar monster och räddar sin familj och hemby undan en säker undergång?
Det är mitt intryck också men med samma reservation som du, alltså att jag inte provat att faktiskt spela det. Så där har mr Rodney Thompson mer på fötterna än vi. Jag misstänker att han sitter och jämför med D&D.Lord Hubba said:...mitt intryck är att det är ett strömlinjeformat spel som verkar vara riktigt enkelt att spelleda.
Vad med WFRP gör att vi inte kan sträva efter att använda ett system som stödjer de historier vi vill berätta? När jag har läst det finns det inget någonstans som skriker efter ett tradigt simspel som den enda lösningen.Jag tror det är rätt klokt att spelet saknar den sortens koppling som du talar om.
Jag syftade inte på något annat än att hur enkelt något är att spelleda är kopplade till hur väl spelen stödjer det sätt vi närmar oss dem på. StWT och D&D4e är relativt lika i koncept om vi målar med stora penseldrag, men radikalt olika sätt att organisera spelledarens arbete på. Så säger inte att WFRP3 är svårt och meckigt att spelleda, jag säger bara att det inte nödvändigtvis behöver vara enklare utan att det beror på hur vi vill närma oss spelet i fråga.Jag menade bara att Måns skäl att inte köpa spelet och istället göra ett helt eget (som iofs verkar riktigt bra!) inte kändes helt väl underbyggt.
Risings poäng är väl att WFRP är inte gjort för att begränsas till en viss genre. Vilken typ av historier menar du att regelsystemet skulle stödja då? Och WFRP3 känns ganska långt ifrån ett tradigt simspel. Har du läst det?Vad med WFRP gör att vi inte kan sträva efter att använda ett system som stödjer de historier vi vill berätta? När jag har läst det finns det inget någonstans som skriker efter ett tradigt simspel som den enda lösningen.
Nej, jag tycker inte att Old World är en värld. Det är en plats där man alltid kämpar mot dåliga odds, stående upp till knäna i lera och blod - och förlorar.Rising said:Jag tror det är rätt klokt att spelet saknar den sortens koppling som du talar om. Warhammer Fantasy är nämligen helt klart mer av en värld - med trovärdighetsanspråk - än en skådeplats för en viss typ av berättelser.
Well, jag klamrar mig fast vid det iaf så jag slipper känna att jag måste köpa det.Lord Hubba said:Många andra har ju i spelrapporter och recensioner pekat på att det blivit just enklare att vara SL så jag vet inte om du bara ska gå på en persons åsikt i det här fallet. Dessutom har han ju lirat spelet två gånger bara. Jag har läst det och det känns som att det kommer vara mycket lättare att spelleda än gamla versionen
Jag tycker det du skriver är ascoolt, men på vilket sätt menar du att detta är canon, egentligen? Det vimlar ju av framgångsrika, goda hjältar i WFRP's värld, och på hemsidan så står det urtypiska hjältegrejer i stil med "For every age, there are heroes willing to stand up and fight, or common folk for whom destiny has its own unseen plans. [...] Fortune favors the brave, and these heroes will need all the fortune they can muster", bla bla. Inte alls den hopplösa vision som du lyfter fram; där varje berättelse är en tragedi.Nej, jag tycker inte att Old World är en värld. Det är en plats där man alltid kämpar mot dåliga odds, stående upp till knäna i lera och blod - och förlorar.
Nja, jag förivrade mig kanske något, men tidiga Warhammer var precis så här. Det är väldigt tydligt i Shadows over Bögenhafen och en bunt moduler och artiklar därefter. Sedan var det någon slags oskriven lag att SL altid skulle se till att skatten söps upp, eller stals, att de magiska föremålen gick sönder eller visade sig var smittade av kaos - så hur väl man än ville, och hur väl man än kämpade så slutande man sina dagar på ett kloster, döende av Nurgles Rot.Rising said:Jag tycker det du skriver är ascoolt, men på vilket sätt menar du att detta är canon, egentligen?