Mogger
Hipsteranka
"Gröt"?Storuggla said:...har diarré och någon stjäl ens gröt ...
Warhammer, svartare än svart!
"Gröt"?Storuggla said:...har diarré och någon stjäl ens gröt ...
Fast, här tycker jag att du tar upp två helt andra punkter:Det är det inte egentligen, men det har pågått ett bra tag nu att WFRP grittyfieras mer och mer i anekdoter och beskrivningar för att särskilja det D&D och andra fantasyspel. Det har fått resultatet att om man inte spelar WFRP och folk inte är nakna, kryper i lera, har diarré och någon stjäl ens gröt samtidigt som ens enda sko går sönder så har man inte spelat WFRP.
Okej, jamen då är jag med. Jag försökte inte köra mitt eget race, utan det var så att jag helt enkelt inte förstod vad som var din poäng. Såsom jag begriper dig nu så kvalificerar dock det du berättar om definitivt som en typ av "berättelse", och då ger jag Poppe fullständigt rätt i att reglerna uppenbarligen inte ger något stöd för att styra upp spelupplevelsen till den här sortens händelseförlopp.Om du inte spelar WFRP och rollpersonerna blir av med minst en kroppsdel, sina pengar, sina kläder, sin heder, sin oskuld, sin frisyr, sin tarmflora och sina släktingar och dessutom inte klarar av äventyret så har du inte spelat WFRP, utan spelar D&D4. Det är så fansen ser det.
"Vi" vill berätta?Vad med WFRP gör att vi inte kan sträva efter att använda ett system som stödjer de historier vi vill berätta?
Självfallet? Vem har påstått något annat?Man kan väl ha andra anspråk med regler än att ge underlag för vissa typer av berättelser?
Jag håller helt med dig om att det är fansen som byggt upp gritty-kulturen kring Warhammer. Det har alltid varit mörk fantasy där rollpersonerna lever i en värld på gränsen till att gå under, men regler och världsbeskrivning har aldrig gett mer stöd för att spela tiggare och prostituerade än för att spela riddare och ärkemagiker.Storuggla said:Det är myten som fansen byggt upp under ett antal år, myten där varje session av WFRP är någon form av ersättning för ett sadomachistiskt förhållande. Det är min poäng. Jag struntar i mummel om tragedier och grisodlande, jag hackar på fanboysen.
Precis så var det... jag uppfattade världen (och alla yrken) i WFRP betydligt mer "realistisk" än de flesta andra samtida eller tidigare spelvärldar (som World of Greyhawk, Forgotten Realms, Ereb Altor osv) när spelet kom, var en del av attraktionen.Gordeg said:Det som gjorde WFRP1 speciellt från början var att världen och dess politik var beskriven på ett realistiskt (simulationistiskt?) sätt jämfört med samtida spel. De flesta fantasyspel på 80-talet var duktigt klyschiga - här har vi våran Mordorkopia som styrs av en ond furste som endast drivs av en vilja att jävlas med allt och alla, här har vi våran pansy alvnation som styrs av en alvdrottning som pussar enhörningar hela dagarna. Osv.
WFRP1 låg alltså före de andra spelen genom att inte vara lika naivt i sin världsbeskrivning.
Gordeg
Quoted for truth, som kidsen brukade säga när jag var en gammal gubbe.CapnZapp said:Lite som en spaghettiwestern: hjältarna och skurkarna må vara smutsiga, orakade, svettiga och klädda i slitna kläder; men det är mycket mer ett utanpåverk - en klädstil - än ett allvarligt tecken på undernäring, vitaminbrist och febersjukdomar.
Jag har spelat massor med Warhammer och myst massor med reglerna för förgyllda näsor och träben...
... men jag har undar alla dessa år bara varit med om en enda spelarkaraktär som nånsin verkligen drabbats, och då avslutades den kampanjen direkt därefter.