Hans E Magnusson
CAPS LOCK
Jag fullkomligt älskar serien, är fan det bästa fantasy som man kunnat se på tvn
Om det är äventyr och fantasy är jag inte så brydd om ekonomin eller demografin i en by inte är logisk. Då hade Lord of the Rings för övrigt varit totalt värdelös då Minas Tirith är en fullkomligt ologisk stad. Däremot är den cool och fantasieggande och det är viktigare för mig.För det andra behriper jag mig inte på hålans ekonomi eller denografi.
Framtidsspaning: det är en överhängande risk att denna typ av avvägningar kommer att sänka serien på längre sikt. Med det menar jag att böckernas komplexa intrigväv (som Jordan/Sanderson ändå får ihop hyfsat rent logiskt om än inte alltid dramaturgiskt) kommer serien aldrig kunna återge utan den måste göra ganska många hårda val, inte minst eftersom flera av sidotrådarna är meningslösa för huvudintrigen. Men samtidigt kan val att inkludera eller exkludera en karaktär/berättelsegren snabbt få återverkningar som är svåra att överblicka. Valet kan vara rätt för avsnitt 4 i säsong 1 men helt fel för hela säsong 5. Jag har faktiskt svårt föreställa mig att det kommer att gå utan att man till sist tvingas att ta till nödlösningar som kommer göra tittarna besvikna.Vilket de kanske gör, men det tror jag kommer komplicera saker längre fram. Vi får se, de har kanske tänkt på det. Men jag är skeptisk
Ja, det är nog mer som Star Wars man får tänka sig världar av just Wheel of Time karaktär. Iallafall serien, böckerna kanske är mer logiska när det gäller saker som hur byar och liknande beskrivs. Jag kan njuta av Star Wars trots att mycket absolut inte är logiskt för jag ser Star Wars som ”high fantasy in space”. Hur är Wheel of Time böckerna när det gäller själva känslan och tematik? Är det mer Dungeons and Dragons eller Westeros, eller kanske något helt annat? Jag frågar då jag inte har en aning om världen utöver det serien visar och serien behöver ju inte vara en direkt reflektion av känslan som böckerna förmedlar.Om det är äventyr och fantasy är jag inte så brydd om ekonomin eller demografin i en by inte är logisk. Då hade Lord of the Rings för övrigt varit totalt värdelös då Minas Tirith är en fullkomligt ologisk stad. Däremot är den cool och fantasieggande och det är viktigare för mig.
Det är samma med t.ex. Star Wars för mig. Det finns helt ologiska saker i de filmerna, till exempel ljud och gravitation i rymden. Men det har aldrig stört mig, filmerna är underhållande (eller, några av dem i alla fall) och inte menat att vara realistiska.
Ja precis. Då böckerna som du säger lämnar en del att önska rörande dramaturgi så tycker jag om att de smalnar av och förenklar, jag hoppas bara inte att de skriver in sig själva i ett hörn. Jag tycker det funkar nu, så jag hoppas att de tänkt till längre fram.Framtidsspaning: det är en överhängande risk att denna typ av avvägningar kommer att sänka serien på längre sikt. Med det menar jag att böckernas komplexa intrigväv (som Jordan/Sanderson ändå får ihop hyfsat rent logiskt om än inte alltid dramaturgiskt) kommer serien aldrig kunna återge utan den måste göra ganska många hårda val, inte minst eftersom flera av sidotrådarna är meningslösa för huvudintrigen. Men samtidigt kan val att inkludera eller exkludera en karaktär/berättelsegren snabbt få återverkningar som är svåra att överblicka. Valet kan vara rätt för avsnitt 4 i säsong 1 men helt fel för hela säsong 5. Jag har faktiskt svårt föreställa mig att det kommer att gå utan att man till sist tvingas att ta till nödlösningar som kommer göra tittarna besvikna.
Ja det funkar än så länge, men som sagt bok 1-3 är enklast och kräver minst sådan eftertanke.Ja precis. Då böckerna som du säger lämnar en del att önska rörande dramaturgi så tycker jag om att de smalnar av och förenklar, jag hoppas bara inte att de skriver in sig själva i ett hörn. Jag tycker det funkar nu, så jag hoppas att de tänkt till längre fram.
Jag personligen tycker att världen i Wheel of Time inte är särskilt realistisk, men djup och komplex, framförallt för sin tid. En grej böckerna gjorde som var nytt då, men som de allra flesta gör idag, är att folkslag inte är essentiella. Det finns liksom ingen "ond nation" där alla i nationen är onda. Sådant hade ju Eddings, Brooks och även Tolkien. I länderna i Wheel of Time var det mer att det kan finnas länder med sunkig politik, men personer från det landet kan ändå vara schyssta och landet som har mestadels sunkig politik kan ha bra politiska grejer också. Som sagt, det kanske ses som självklart idag, men när jag var ung och läste det så var det något helt nytt.Hur är Wheel of Time böckerna när det gäller själva känslan och tematik? Är det mer Dungeons and Dragons eller Westeros, eller kanske något helt annat? Jag frågar då jag inte har en aning om världen utöver det serien visar och serien behöver ju inte vara en direkt reflektion av känslan som böckerna förmedlar.
En vän till mig som tyvärr avled 2015 endast 35 år gammal, älskade Wheel of Time böckerna. Han hade massa rp som jag i efterhand förstått är väldigt influerade av böckerna. En karaktär han spelade i flera år i EON hette liksom Rand Vandraren. Så ni som läst böckerna, hur är världen i böckerna i förhållande till hur världen i serien presenteras? Alltså inte själva handlingen utan settingen!
Det skulle vara jättetråkigt om de tog bort senchan tycker jag, men jag tror ändå att du har en poäng. Samt att minska antalet Förlorade, det skulle nog bli lite för många att hålla reda på, samt att hålla koll på deras olika agendor.För att spekulera tror jag för egen del att det mest konstruktiva valet vore att till att börja med klippa seanchan helt. Deras närvaro är essentiellt en sidointrig och ta bort dem skulle frigöra mycket berättelseutrymme.
Hmm, sant. Tycker du berör det bra i din post ovan. Mycket av förvecklingarna tappar liksom koppling till huvudintrigen. De kan framstå som coola, logiska och spännande där och då men de avancerar inte berättelsen och tre böcker senare har 300 sidor ägnats åt hur Perrin slår ner ett lokalt uppror någonstans. Så renodla är svaret, serien har ändå tillräckligt många konflikter som "måste" gestaltas och det kommer vara utmanande nog.EDIT: Även havsfolket kan nog tas bort, de tillför inte så mycket.
Absolut! Det väckte också en massa nya frågor, men jag skall försöka läsa in mig lite på det och se om lite bakgrundskunskap gör även serien lite lättare att förstå och uppskatta. Det du berättar låter ju onekligen som en rätt unik typ av fantasy-värld, och då speciellt med tanke på att böckerna inte är direkt nya. Jag tror också att serien blir intressantare för mig när de som du säger, inte reser så mycket och mer är bundna till platser där de utför något. Det är nog en sak jag gillar mest med fantasy och sci-fi oavsett medium, att utforska platser på djupet och lära känna karaktärerna som finns där. Just resandet är en av de saker jag ogillar även i Game of Thrones och alla böcker som utspelar sig på Planetos. Men jag kommer säga emot mig själv nu, jag ogillar också när karaktärer till synes teleporterar sig mellan platser, så jag är svår att behaga på den fronten. Det är svårt att göra resor intressant oavsett om det är en serie, film, bok, rollspel eller annat, inte ens Frodos resa efter att han och Sam bryter upp med resten av sällskapet är vidare intressant för mig.Jag personligen tycker att världen i Wheel of Time inte är särskilt realistisk, men djup och komplex, framförallt för sin tid. En grej böckerna gjorde som var nytt då, men som de allra flesta gör idag, är att folkslag inte är essentiella. Det finns liksom ingen "ond nation" där alla i nationen är onda. Sådant hade ju Eddings, Brooks och även Tolkien. I länderna i Wheel of Time var det mer att det kan finnas länder med sunkig politik, men personer från det landet kan ändå vara schyssta och landet som har mestadels sunkig politik kan ha bra politiska grejer också. Som sagt, det kanske ses som självklart idag, men när jag var ung och läste det så var det något helt nytt.
Annars så har ju settingen ofta benämnts som ett så kallat lapptäcke, och i viss mån kan jag hålla med. Varje land har liksom sin egna grej, men de är inte så influerade av varandra. Däremot är det mycket politiska intriger länder emellan och det politiska systemet är väldigt dynamiskt. I många böcker från samma tid så är all politik som det pratas om saker som hände för hundratals år sedan, men sen har allt stått stilla. I Wheel of Time pratas det som saker som hänt för tusentals år sedan, för hundratals år sedan, för tiotal år sedan och grejer som händer nu.
Jämfört med serien så känns världen i böckerna mer bebyggd. De kommer till flera städer och byar och är inte bara ute i vildmarken. Producenterna har sagt att de gärna skulle vilja ha med fler städer, men att det är väldigt dyrt att bygga upp en hel stad, så då hade det blivit sämre kvalitet på allt. Med tanke på att alla inte verkar gilla kvalitén som den är nu så tror jag att det var rätt beslut. Men det gör ju också att världen i serien kanske känns lite tom. Längre in i serien kommer det inte vara lika mycket "ute på färd" utan alla har liksom en plats där de är, så då tror jag att det kommer satsas mer på att bygga städer.
Jag tycker nog att det varken är Dungeons & Dragons eller Westeros. Det senare är mer grim med blod, död och sex, så är det inte i Wheel of Time. Men settingen är närmare 1700-talet än Dungeons & Dragons. Krut är inte uppfunnet, men inte långt ifrån, forskare börjar planera att uppfinna luftballonger och tåg, men det har inte riktigt slagit igenom än. Värjor är ett vapen som föredras framför tvåeggade svärd. Det som dominerar böckerna, framförallt längre fram, är väldigt episk magi och mycket politiska intriger. Det är liksom magi på den nivån att de mäktigaste är starka nog att krossa berg och sätta städer i brand. Samtidigt tycker många att politiken tillslut blir så rörig och invecklad att den blir seg och tråkig. Och åtminstone i några böcker kan jag hålla med. Det är typ tre böcker där handlingen blivit så invecklad att huvudpersonen knappt är med. Det är inte så farligt nu när man kan lyssna i Storytel, men där och då, när man var tonåring och fick vänta i år på att nästa bok skulle komma ut och sen hände ingenting, då var man pissed off! Jag tror många läsare har med sig det minnet än idag. Jag hade det och mindes böckerna som rätt dåliga, men jag blev liksom nykär vid en omläsning.
Detta blev kanske ett lite rörigt svar, hoppas att det ändå fick saker att klarna lite?
Lyssnar du på svenska eller engelska? Är det en vettig uppläsare?Det är inte så farligt nu när man kan lyssna i Storytel, men där och då, när man var tonåring och fick vänta i år på att nästa bok skulle komma ut och sen hände ingenting, då var man pissed off! Jag tror många läsare har med sig det minnet än idag. Jag hade det och mindes böckerna som rätt dåliga, men jag blev liksom nykär vid en omläsning.
Jag lyssnar på svenska. De första tio svenska böckerna har en uppläsare som är väldigt bra. Efter det är det en uppläsare som är bra men inte lika bra som den förra.Lyssnar du på svenska eller engelska? Är det en vettig uppläsare?
I böckerna så möts de alla upp i Camelyn, men jag gissar att de kommer att mötas i Tar Valon i serien. Men jag håller med, det är segt och tomt vad gäller innehåll. Jag gillar samtalet Perrin har med kvinnan, men det för liksom inte storyn vidare.Nu har jag sett fjärde avsnittet. Aningen bättre är tredje men, tja, fortfarande rätt svagt. Tycker alltjämt att Egwenes och Perrins tråd skildras bäst men den är samtidigt den tydligast utan innehåll och riktning. Var är det de vill ta sig? De följer så klart med Tinkers att för att de skulle vara ensamma utan mat och vatten annars, men karavanen ska alltså korsa ödemarken i rak linje mot Tar Valon? Känns konstigt. Var det så i böckerna?
Håller helt med, han borde varit medi åtminstone ett till avsnitt innan detta hände. Framförallt när de etablerar någon slags fadersrelation mellan honom och Mat. Måste dock säga att jag gillar allt de gör runt Mat och hans dolk i avsnittet! Gillar att han har god hand med barn, det kommer att ge en payoff senare, och gillar att de visar att dockan är så ond att Myrdraalen gömde sig för Mat.Också lite konstigt att introducera Thom för att sedan skriva ut honom.
Ja, kärleksrelationerna är mycket bättre skildrat i serien. Gillar även att Nynaeve hänger med väktarna istället för aes sedaierna, det är ett smart subtilt sätt att säga något om hennes personlighet.Nyaneves och Lans relation får dock ett litet lyft. Skönt. I övrigt är Aes Sedai-lägret dugligt skildrat men inte mer.
Ja alltså just detta med att kvinnor utropar sig till drakar och att de tror att en kvinna kan vara Drake är nog det som jag tycker minst om hittills, av den anledningen att jag inte förstår hur det logiskt ska hänga ihop med all övrig lore. Om det ska vara hemligt vem som är Draken så är det helt okej med mig, men då hade det varit bättre om det bara varit publiken som misstänkte alla, men inte karaktärerna i serien (utom huvudpersonerna från Tufloden möjligtvis, de har ju inte så bra koll).Till sist, jag tycker det är konstigt att de håller fast vid att en kvinna kan vara Draken. Till och med att det funnits kvinnliga falska Drakar genom historien. Serien har väl inte uttryckligen sagt att den manliga sidan är smittad än men det har ju starkt antytts. En lösning skulle kunna vara att faran med Draken är dess person i sig, att vem det än visar vara är dömd till att bli galen. Eller vore en kvinnlig Drake bara bra då den inte kommer bli knäpp? Vad betyder smittan då? Och vad gör det för intrigbasen med profetiorna, Den sista striden, balansen mellan att låta Draken vara och kontrollera honom (i orginalversionen)? Jag vågar inte ge mig på en analys men det känns som det borde bli problem.
Va, nu är jag inte med. Vad är grejen med dockan? Det måste helt fallit ur minnet från böckerna (det är ju ändå 20+ år sedan jag läste nr 1).och gillar att de visar att dockan är så ond att Myrdraalen gömde sig för Mat.
Dolken menade jag, skrev på mobil och rättstavningen strularVa, nu är jag inte med. Vad är grejen med dockan? Det måste helt fallit ur minnet från böckerna (det är ju ändå 20+ år sedan jag läste mr 1).
Sämre. Egentligen bara häx-spåret som är intressant.Är det bättre eller sämre än the Witcher?
Om jag mins rätt så är det något som även är med i boken, att värdshuset är stort och fint alltsåOmgivningen är knappast tjänlig för jordbruk. Ett klassisk värdshus med plats för 50-100 personer ute i ingenstans