Nekromanti "When in doubt, ninjas attack."

[Marcus J]

"When in doubt, ninjas attack."

Från en tråd om spelledartips på rpg.net, tydligen så var det någonslags författare som sagt det.

Tydligen så menade personen ifråga att om man inte kunde komma på vad som skulle hända härnäst (aka skrivkramp) så kommer det in någon genom dörren som sjuter vilt omkring sig. När striden är avklarad så brukar resten av historien komma av sig själv.

han som citerade ville poängtera det viktiga med att hålla uppe farten på historien.

Nu till den fråga som ploppade upp i mitt huvud när jag läshte det här. Funkar det verkligen? Är det så viktigt att historien har ett bra tempo, i litteratur så kan jag förstå det men i rollspel så kan jag själv tycka att det är bra ifall vissa partier håller ett lägre tempo, mest eftersom rollspel är ett akrivt medium och därför behöver man ibland tänka efter, själv är jag en ganska impulsiv människa men behöver ändå betänketid ibland.

Så flipp eller flopp?

/marcus ska sova nu, skola imorgon.

 

[Storuggla]

Raymond Chandler sa det. Och det var en karl med pistol, inte en ninja. Men tanken är densamma. Har funkat för mig. Nu ska man inte göra det så fort det blir tyst i två sekunder utan när spelarna börjar få slut på idéer, då funkar det.


Storuggla, double snuggle

 

[wilper]

Mmm, själv har jag somnat under segare spelmöten så när jag spelleder så låter jag inte spelet stanna upp i mer än max femton minuter, sedan går jag in med yttre händelser som tvingar spelarna att agera.

Och än har ingen kommit och klagat på att de inte har fått tillräckligt med tid att tänka igenom saker. (Och de har vågat komma med synpunkter, på andra saker.)

 

[Feuflux]

Tja... i mitt DoD6-gäng (som inte lirat på 1.5 år ) så har vi en spelare som funkar sådär. Så det behövs inget särkilt... blir det lugn och ro så gör han nåt galet och så har man fullt upp med att reda ut situationen.

 

[Pom]

Hm, det är väl lite två olika saker du tar upp.

Dels tempot och dels om SL inte har en aning om vad hon skall utsätta rollpersonerna för härnäst.

Tempot tycker jag är mycket viktigt. Mina spelare har stulit sig tid från sina familjer, hushållssysslor och andra nöjen för att spela några timmar. Då är det bra trist om ingenting särskilt händer en hel session. En liten bonusstrid då och då är inte dumt, men det finns miljöer där just strid blir fånigt och där andra slags plötsligheter är mycket roligare.

Sedan beror det på spelledarstil hur viktig skrivkramp är. Jag brukar styra vad som händer i världen i stort och sedan intresserad se vad spelarna förändrar i den. Men strid och framför allt krig är utmärkt för att sätta fart på saker, så även här håller jag nog med författaren.

 

[w176]

Nå frågeställningen kanske rör tempot i e berättelse, men citat berör som någon annan sa i tråden att skapa en händelse i en berättelse och sedan sätta in den i sitt sammanhang för att undvika kreativa låsningar.

Till exempel kanske man ar låst sig och inte kommer på vad som ska komma näst i berättelsen. Man har rollpersonerna, man har sina stora politiska konspirationer i bakgrunden, men man har ingen aning om ad som ska hända näst och varför. Då låter man en grupp ninjor anfalla, eller de kanske ske en gasläcka så att en sektor på rymdstationen måste utrymmas, eller så kan man låta en viktig slp försvinna, eller vad som helst. Man har fortfarande ingen aning om varför de ske, men plötsligt händer något och de ända du behöver komma på nu istället är att hur denna händelse passade i förhållande till dina hemliga konspirationer i bakgrunden. Vem skickade ninjorna? Är gasläckan kanske ett sabotage, eller är det en sken manöver för att något lömskt pågår i den sektorn? Och varför försvann den viktiga slp, är hon kidnappad eller har hon gett sig av någonstans eller har hon gått under jord av någon anledning. Osv.

Som kreativ metod funkar de i alla fall för mig. De är väl upp till dig om de funkar för dig att först sätta igång händelseförloppet och sedan komma på varför de sker.

Sen kanske vi kan återvända till de här med tempo. Jag tycker tempot inte är så viktigt i sig skälv. DE kan vara ett medel till en bra berättelse och en viss stämning men tempo av sig själv ger inget,.

Det jag tycker är viktigt är snarare att alla scener skall ha en riktning sedan kan de ha lite olika tempo. Med riktig menar jag någon slags dramatisk poäng. Att inget händer och alla stirrar in i elden och inte säger något, är en scen som är dålig, men inte för att den har lågt tempo utan att den saknar riktning.

Hade alla däremot suttigt uppgivna och misstänksamma kring elden och vägrat prata för att de misstänker att en är förrädare bland dem kan de mycket väl vara en jättebra scen trots att den har ett lågt tempo och inte speciellt mycket händer, utan för att den förmedlar en känsla och en stämning och ett läge. Även om den också kan vara skitkass den med som en görs fel.

Att lågt dämpat tempo i scener är också jättefint och kan i mitt tycke vara lika intressant/ointressant som en scen i högt tempo så länge de finns en mening, poäng och riktning med scenen.

 

[Dante]

[…] de ända du behöver komma på nu istället är att hur denna händelse passade i förhållande till dina hemliga konspirationer i bakgrunden. Vem skickade ninjorna? Är gasläckan kanske ett sabotage, eller är det en sken manöver för att något lömskt pågår i den sektorn? Och varför försvann den viktiga slp, är hon kidnappad eller har hon gett sig av någonstans eller har hon gått under jord av någon anledning. Osv.

Ofta behöver man inte ens tänka ut detta själv. Det brukar funka bra att bara luta sig tillbaka i spelledarstolen och lyssna på rollpersonernas olika teorier. När de kommer med en som känns rätt, som passar in i din övergripande plan, är det bara att bestämma sig för att den teorin stämmer.

Denna approach har två distinkta fördelar: Du låter dina spelare göra tankejobbet åt dig, och du får dem dessutom att känna sig smarta för att de »listade ut« din »lömska plan« alldeles på egen hand.

 

[Lambi]

Fuska rätt

Så det är inte bara jag som kör den fulingen

Framför allt när jag är dåligt förberedd/kör improvisation/lallar runt så är det min ledstjärna. Att lyssna på spelarnas konspirationsteorier kring något för äventyret helt oviktigt område är tokigt roligt. Bland det bästa med att spelleda

 

[Johan K]

Alltså, jaooo.. jag tror nog att det skulle funka. Eller ja, jag hoppas iaf det..
Man kan ju allftid hoppas påa tt slp:na spinner på med frågaor om vem det var som kom in & började skjuta hej vilt, vem som skickat ut denne person & sådana saker.
Visst, jag tycker att det är ganska viktigt att ha nån form av tmpo i äventyyren. Ananrs så känns det bara som om man står & stampar vatten. Vilket är ganska trist. Docl så får det gjärna var lite lugnar tempo inimellanåt & lite snabbare inimelalnåt. Bara tempot finns där.

/ Johan K, som hoppas kunna sammla sin grupp snart !

 

[Ichabod_UBBT]

Tja, för mig handlar det väldigt mycket om vilken typ av grupp och äventyr man spelleder.

I mitt fall är det två distinkta typer av grupper jag spelleder.

I den enga gruppen är rollspelet det viktigaste, och där spenderar jag någonstanns mellan 25%-75% av spelmötet med att bara sitta och lyssna när karaktärerna i gruppen bråkar och disskuterar om allt möjligt. Allt från vem som går att lita på i gruppen till vem som ska gå och handla mjölk (sann händelse). Den typen av grupp har både för och nackdelar. Den klara nackdelen är såklart att tempot har en tendens att bli ganska lågt ibland, och man kan inte bara slänga in händelser i omgivningen för att dra upp tempot när det är bra rollspel. Men i mitt tycke vägs det upp av det enormt bra rollspelet.

Den andra gruppen är inte lika kvicka att komma till rollspel, de behöver händelser i omgivningen att reagera på för att kunna komma igång i rollspelet. Men det funkar bra med tanke på vilken kampanj det är. I en episk fantasysaga passar det bra att bli anfallen av diverse lönnmördare och onda nekromantiker i varje gränd, speciellt i de delar av kampanjen när "tiden håller på att rinna ut".

Dock är min favorit att hindra rollspelarna i stressade situationer med totalt oviktiga saker.

Ett exempel kan vara när spelarna har fruktansvärt brottom, deras älskade konung håller på att bli lönnmördad och de måste skynda sig till slottet för att hindra honom. Vad är det då som försöker hindra dom på vägen, det är inte ninjor eller onda konspirationer. Utan påträngande kolrotsförsäljare eller en liten ficktjuv som råkar stjäla den heliga budkavlen. Tänk er lite senen från Life of Brian när den stackaren försöker fly från de romerska soldaterna men fastnar hos en försäljare som vägrar släppa honom förrens han bråkat lite om priset.