Nekromanti Wilhelm: Hur får man styrsel på speltillfällena?

[Magnus Seter]

Hej!

Två omgångar Wilhelm avhandlades under DanCon. Mycket roligt, många knasiga upptåg.

Men också, från min sida, en desperat kamp att sätta en riktning på spelomgångarna, så att det inte blir pannkaka av alltihopa. Det ska ju hända saker, men hur ska jag spelleda så att alla handlingar har konsekvenser, när man egentligen bara plockar upp en gubbe som man aldrig ser igen sen.

Jag kände på nått sätt att det krävs "avslut". Alltså, Wilhelms får sitt pass, det är enkelt, men sen blir det lite diffust. What's at stake?

Hjälp mig med tankar kring detta!

/Magnus

 

[PAX]

Wilhelm?

 

[Magnus Seter]

Wilhelm?

Min drop in-kampanj där man spelar stadsvakt i WFRP. En stadsbaserad kampanj med lösa ramar.

/Magnus

 

[Sodivra]

Insats, konsekvenser och avslut alltså?

Som någon som aldrig spelat Wilhelm:
Hur funkar det nu?
Hur skulle en drömomgång Wilhelm se ut?

 

[Guest]

Hur skulle en drömomgång Wilhelm se ut?

Altdorf brinner ner till grunden.

 

[PAX]

Ok. Misstänkte Warhammer.

 

[God45]

Om det är en one-shot se till att sergeanten eller löjtnanten skickar ut dem till att hantera specifika problem som alla är en del av ett större problem. Det är på väg att bli ett upplop, där är olika saker som måste fixas så som:

Rent kravall arbetet.

Grippa uppviglarna.

Evakuera handelsmän.

Utreda mordet som startade upplopen till att börja med.

 

[RasmusL]

Jag tolkar ditt startinlägg som att du inte har ett rälsat scenarion för spelarna att ge sig ut i? Ska motivatinen till "äventyrandet" komma från rollpersonerna eller omärlden, spelarna eller spelledaren?

Lustigt nog diskuterade vi det här i bilen hem från DanCon; hur ska spelare utan mål definierade av spelledaren hitta en gemensam strävan snabbt nog att en omgång ska ta endast ett fåtal timmar? Lite av det vi pratade om där (ingen slutsats nåddes riktigt) var:
- att ha föreslagna personliga motivationer från start.
- att när plattformen är etablerad tilta ganska snabbt och på ett sätt som direkt påverkar spelarnas rollpersoner.
- att ha en aktstruktur för spelledaren att luta sig på med riktlinjer för vad som bör uppnås i varje segment av spel, lite i stil med The Mountain Witch, The Daughters of Verona, etc men givetvis fokuserad enligt tilltänkt spel.

Genom att jobba med ledande frågor kring tilten tror jag personligen att mål kan etableras om spelarna tillåts påverka fiktionen med sina uttalanden.

SL: "Ni står och vaktar porten och plötsligt bryter ett slagsmål ut mellan den besökande bonden Burman och smeden Galtor. De närvarande särar på de båda men hårda ord sägs från båda håll.

Varför har Galtor tidigare haft sådan tillit til Burman att han skulle anförtrott denne sitt liv?

Vad har hänt som får Burman att önska livet ur Galtor och orsakat en släktfejd på gränsne till vendetta?

Varför anser du att Burman är din bästa vän? Vad har fått honom att hata dig över allt i hela världen?

Varför skulle ett bråk mellan de två familjerna vara ett hot mot vaktstyrkan och Altdorf självt?"

eller liknande? Vinsten här är att om spelarna inte nappar på tanken att rådda i et familjegräl så är den förlorade investeringen väldigt liten och nästa tilt kan appliceras följd av liknande frågor utan problem. Personligen hatar jag även som spelledare att behöva förbereda händelser i spel, på det här sättet är det bara att tuta och köra, det kreativa ansvaret delas mer jämnt kring bordet.

 

[Cissi]

Hej!

Två omgångar Wilhelm avhandlades under DanCon. Mycket roligt, många knasiga upptåg.

Men också, från min sida, en desperat kamp att sätta en riktning på spelomgångarna, så att det inte blir pannkaka av alltihopa. Det ska ju hända saker, men hur ska jag spelleda så att alla handlingar har konsekvenser, när man egentligen bara plockar upp en gubbe som man aldrig ser igen sen.

Jag kände på nått sätt att det krävs "avslut". Alltså, Wilhelms får sitt pass, det är enkelt, men sen blir det lite diffust. What's at stake?

Hjälp mig med tankar kring detta!

/Magnus

Det jag funderade lite på nu är om man kan skjuta in någon form av hot mot stadsvaktsstyrkan.

Kanske har det kommit in privata aktörer på väktarmarknaden och stadsvakterna måste visa sig dugliga inför sina befäl och staden för att få ha kvar sina jobb över huvudtaget.
Ett avslut här kan ju då vara att de antingen blir enledigade från sin post (misslyckande) eller hävdar sin fortsatta rätt att arbeta i staden (lyckande).

Wilhelm/ina siktar på befordran men måste se till att lösa några sista uppdrag innan detta kan bli aktuellt. Det är lite bökigt också att alla i vaktpatrullen inte har det här målet så det blir lite intrig inom gruppen. Avslutet blir då lyckat för någon/ra i gruppen om man lyckas nå sin befordran medan det blir lyckat för andra om sagda befordran misslyckas.

Annars finns det ju brand, upplopp, flykt från fängelset, översvämning osv där målet blir att hantera situationen. Avslutet blir då såklart vinst eller förlust beroende på om Wilhelm/ina-patrullen lyckas med vad de åtar sig att göra.

Eller, rekrytera nya Wilhelm/ina. Ni ska få ihop fem nya rekryter men ni måste hitta dom först.

---------------

Annars tycker jag det var himla mysigt och super, superkul att spela som vi gjorde. Magnus, du är en stjärna!

 

[Anarchclown]

Bara att det bara finns en stadsvakt är ju egentligen väldigt modernt. Det borde ju egentligen finnas flera i en stad under renässansen. Minst en stadsvakt och brandkår per stadsdel liksom.

 

[Eksem]

Jag har spelat Wilhelm två gånger, har tyckt båda var suveräna och precis vad jag hoppats om inte mer, så "funkar nu" och "drömomgång" är samma sak för mig som spelare.

En bra omgång Wilhelm för mig är ett snitt ur en märklig vardag. Det liksom börjar mitt i någonting, och slutar mitt i något annat. För mig är det rätt fördelaktigt att inte ha något avslut, insats eller konsekvenser.

Och när Stövelkatten skriver att drömomgången slutar med att allt brinner ned så håller jag med, om det är på det här Ankh Morporkska sättet att staden kan brinna ned och ändå vara uppbyggd igen när man spelar nästa gång.

 

[Rymdhamster]

En bra omgång Wilhelm för mig är ett snitt ur en märklig vardag. Det liksom börjar mitt i någonting, och slutar mitt i något annat. För mig är det rätt fördelaktigt att inte ha något avslut, insats eller konsekvenser.

Det här är något jag håller med helhjärtat om. Jag har bara spelat Wilhelm en gång, men det var så här jag kände och det var skitroligt.

Dock kanske du som konstruktör inte uppskattar när saker spårar ur utan vill hålla det mer på en "allvarlig" nivå? I så fall skulle en bra början vara att inte nämna Pratchets böcker om stadsvakten när du presenterar spelet =) Det satte tonen för mig

 

[Magnus Seter]

Dock kanske du som konstruktör inte uppskattar när saker spårar ur utan vill hålla det mer på en "allvarlig" nivå?

Nä, det är inte "allvarlig" jag är ute efter, gärna mer "flams" och "underligheter". Gärna urspårning. Det är själva raison d'aitre för Wilhelm-kampanjen.

Det som är svårt är hur folk ska reagera på "dödligt våld". Med andra ord, stadsvakterna Wilhelm(ina) utövar ju allt som oftast väldigt grovt våld, ofta med dödlig utgång, och om jag skulle dra konsekvensen av det fullt ut skulle varje spelsession avslutas med att stadsvakten lynchas av en vildsint mobb, som sedan marscherar mot palatset.

Så hur kan jag hålla det på en rimlig våldsnivå? Alltså utan ultravåld? Hur får stadsvakterna dra konsekvenserna av sitt handlande?

Eller är det så enkelt att jag ska lyncha nästa spelgrupp, och sedan nästa, och sen sprider sig ryktet och folk börjar hålla lite försiktigare i sina hillebardar?

Jag kanske ska ta Stövelkatten på orden, och bränna Altdorf?

(Förresten, Stövelkatten ... bonden smugglade stöldgods i kossan!)

 

[Eksem]

Jag har försökt att aktivt hålla nere våldet under de sessioner jag varit med, men det är ju mest min personliga hållning i vad som underhåller mig. Tror inte att det var särskilt många dödsfall under de sessioner jag var med? En rånare som trillade ned i en brunn, på två spelmöten typ? Och då var ändå mördar-Korpen med i ena sessionen!

 

[Guest]

(Förresten, Stövelkatten ... bonden smugglade stöldgods i kossan!)

Det var ju det jag sa!
Jag ska så ta upp det här på nästa arbetsplatsträff!

 

[Magnus Seter]

Jag har försökt att aktivt hålla nere våldet under de sessioner jag varit med, men det är ju mest min personliga hållning i vad som underhåller mig. Tror inte att det var särskilt många dödsfall under de sessioner jag var med? En rånare som trillade ned i en brunn, på två spelmöten typ? Och då var ändå mördar-Korpen med i ena sessionen!

Det vart tre dödsfall med dödlig utgång senast: en pyroman, en krigsflykting och en hönsbonde.

Sen blev Wilhelmina överkörd av en hönsvagn, men sånt är ju bara kul!

/Magnus

 

[Eksem]

Lösningen på ditt problem är alltså att minst en spelare med någon som helst moralisk kompass (dvs jag) är med och spelar

 

[Magnus Seter]

Lösningen på ditt problem är alltså att minst en spelare med någon som helst moralisk kompass (dvs jag) är med och spelar

haha! Du får jobbet!

/Magnus

 

[Anarchclown]

Nu tar vi det lugnt. Hönsbonden dog inte. Han blev bara slagen medvetslös och dumpad utanför stadsmuren.

Krigsflyktingen däremot. Eh... Wilhelmina var kanske aningen övernitisk i sitt försök att skrämma resten av de som stormade.

 

[Guest]

Lite OT, men en sak jag skulle tyckte var kul den här gången vi spelade Altdorf var att få en färdig karaktär. Slippa skriva ner sina tokdåliga stats = win.

Till detta hade det varit kul att få en liten palett med personlighetsdrag, ambition och dylikt. Så att man får en liten hint om hur just den här iterationen av Wilhelm/ina är funtad i huvudet.