Nekromanti William Gibson hatar Shadowrun

[God45]

William Gibson, fadern till Cyberpunk, avskyr tydligen Shadowrun. Han har bland annat sagt det på sin blogg:

http://www.williamgibsonbooks.com/archive/2003_05_01_archive.asp#200265459

SHADOWRUN: GAG ME WITH A SPOON

No relationship. No permission. Nothing. Nary a word exchanged, ever.

Except that the admixture of cyberspace and, spare me, *elves*, has always been more than I could bear to think about.

I've just been ignoring it for years, and hope to continue to.

Diskutera.

 

[Max Raven]

Ärligt?

Jag har aldrig sett poängen med troll, alver, dvärgar, drakar etc i Shadowrun. När jag var yngre så var det en anledning till att jag i princip avskydde Shadowrun.

Jag tycker fortfarande att Shadowrun inte har något egenvärde - det tillför ingenting till genren, och det finns coolare cyberpunkiga spel där ute (Cyberpunk 2020, Mutant 2089, Null State, m m). Shadowrun har dock lyckats hålla sig i blickfånget genom att ha fantasytropes så att människor slipper tänka komplicerat eller nåt (och magi är awesome?), så vad cyberpunkrollspel anbelangar så är väl Shadowrun det mest kända. Bleh.

På andra sidan av myntet så har Shadowrun åtminstone två coola cyberpunk-spel - snes-spelet och Shadowrun Returns (även om jag inte spelat klart det andra än). Det är ganska sällsynt för genren, vad jag vet.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/CzJXTbHt0MQ&list=PL2D5FC9FCF1AEF68C"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/CzJXTbHt0MQ&list=PL2D5FC9FCF1AEF68C" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

 

[God45]

Shadowrun har dock lyckats hålla sig i blickfånget genom att ha fantasytropes så att människor slipper tänka komplicerat eller nåt

Jag köper inte det här, varför skulle magin göra att man inte behöver tänka komplicerat? Världen är om något djupare än andra Cyberpunkrollspel (kanske mest på grund av fler böcker och editioner) och magin används inte för att "förklara" några Cyberpunk element.

Om något lägger magin till ett extra lager som man måste planera med i sina planer. Där är det fysiska, Matrixen och magi att ta sig förbi och hantera. Som någon som blivit fuckad av en säkerhetsmagiker borde jag veta.

Fantasy raserna är mest där som ett sätt att ha med riktigt grov och explicit rasism som ett världs element och att kunna ha handlingar om det. Det är för det mesta väldigt klart vad raserna är stand-ins för i olika sammanhang.

Och är det egentligen någon skillnad att ha med magi från att ha med psionics?

 

[Robban]

Vad finns det att diskutera, han får väl tycka vad han vill? Eller är det en diskussion om ShadowRun är cyberpunk? Eller om man får kalla något för cyberpunk om Gibson inte tycker det är det?

Shadowrun har dock lyckats hålla sig i blickfånget genom att ha fantasytropes så att människor slipper tänka komplicerat eller nåt

Jag tror att SR lyckas hålla sig kvar så länge på grund av sina böcker och hur FASA hanterar trådar/grejer för SL, inte nödvändigtvis på grund av dess fantasyelement.

Edit: vad har Cyberpunk 2020, Null State och de andra spelen som SR inte har? Jag fattar att det här är åsikter och väldigt subjektiva, men jag är nyfiken på varför du lyfter fram de spelen som bättre?

 

[Cassius]

Jag ogillar Shadowrun mest för att jag tycker det är töntigt. Den mest high fantasyn är töntig och därför blir Shadowrun det också. Allt jag vill göra med cyberpunken måste göras medhjälp av omvägar. Ta förra editionen där dom introducerade de här psykiska hackers. Det är i sig en ganska fet idé om man gör det bra(vilket dom faktiskt gjorde) men i den samhälliga kontexten blir det bara "jaha", det finns ju redan magi så detta är väl inget speciellt.

Sen tycker jag att indian grejen också är skittöntig och på snudd rasitisk.

För mig är cyberpunk socialrealism möter scifi. Det är en värld som går ihop och är skit och man är där för att fixa sin bit av kakan. Det kan bli väldigt nära och bra i en spelgrupp för det mesta känns bara ett stenkast därifrån. Men Shadowrun tar bort den biten med att skapa ännu mer distans medhjälp av sina alver och dvärgar.

 

[Arfert]

Nu var det tusen år sedan jag läste Shadowrun, men... Är det inte så att alla var människor från början? Att de förvandlats, en del blev alver, andra orcher, drakar etc? Vad var meningen med det? Kunde de inte lika gärna köpt gummimasker?

 

[terje]

Måste nog hålla med Gibson, Max och Cassius här.

Vissa typer av science fantasy gillar jag, i synnerhet "science fiction as fantasy" (any technology sufficiently advanced... osv). Jag tror jag till och med skulle kunna uppskatta nån slags blandning mellan cyberpunk och fantasy (i bred bemärkelse, nån slags övernaturligt / magiskt). Men alver, orcher och drakar? Nej tack!

 

[Eksem]

Jag som trodde han ogillade Shadowrun pga det sugiga pölsystemet. Ah well.

Alver och dvärgar och orcher slipper jag helst i fantasy, och de gör sig inte bättre i cyberpunk. Magi gillar jag i fantasy, men tycker nog att magi (och psionics) inte är lika fräscht i sci-fi-sammanhang, för i sci-fi vill jag att det ska vara teknologi som står för "what if"-delen av det hela. Kanske allra mest i just cyberpunk.

Men sen är ju cyberpunk så ballt att jag gillar Shadowrun ändå, särskilt de bra tevespelen. Men det är definitivt trots Tolkien-elementen, inte tack vare dem.

 

[krank]

Jag har aldrig sett poängen med troll, alver, dvärgar, drakar etc i Shadowrun. När jag var yngre så var det en anledning till att jag i princip avskydde Shadowrun.

Ja, om Shadowrun inte hade haft en massa töntiga standardfantasyraser hade jag varit mycket mer intresserad av att spela det. Magi och sånt har jag inte så mycket emot, men ffs... alver? Troll? Count me out. Jag kan spela vadsomhelst nästan, men SR lär jag aldrig spelleda.

EDIT: Alltså, jag säger inte att spelet är dåligt skrivet, har dåliga äventyr, eller inte är "djup" etc. Jag säger bara att fantasyraser är så avtändande för mig att ett spel får jobba tio gånger så hårt på att vara coolt om det har (standard)fantasyraser.

 

[God45]

Nu var det tusen år sedan jag läste Shadowrun, men... Är det inte så att alla var människor från början? Att de förvandlats, en del blev alver, andra orcher, drakar etc? Vad var meningen med det? Kunde de inte lika gärna köpt gummimasker?

Drakarna och många av de andra övernaturliga varelserna var inte människor utan slumrade eller var "borta" när magi nivåerna i världen var för låga. De enda som var människor var egentligen Trollen och Orcherna. Alverna och dvärgarna började födas av männskliga föräldrar 2011 när magin började komma tillbaks. Trollen och Orcherna muterades senare i vågor när magi nivåerna ökade ännu mer.

Meningen med det är att Orcherna och Trollen sattes i koncentrationsläger i många delar av världen, och det var om de inte blev försökskaniner först. Det är mycket därför de är den nya underklassen. De blev fråntagna sina männskliga rättigheter och även om det gått 50 år sedan dess så har de inte lyckats återhämta sig.

 

[krank]

Meningen med det är att Orcherna och Trollen sattes i koncentrationsläger i många delar av världen

Tja, det är jul lite coolt men jag ser ingen anledning alls till att de skulle vara just fucking orcher och troll. Kunde de inte hittat på egna sätt för folk att bli deformerade på, som kunnat leda till samma sak? Jo, det hade de. Men författarna gillade väl standardfantasy och tyckte det var "coolt" med sådana raser...

 

[Chryckan]

Kunde de inte lika gärna köpt gummimasker?

Så Shadowrun är hur framtiden kommer se ut om lajvare/furries tar över världen.

 

[Ond bråd död]

Jag håller med övriga här. Jag har aldrig brytt mig om Shadowrun just pga alla fantasyelement och har aldrig förstått riktigt hur spelet överlevt och blivit så stort. Det är samma sak jag känner för Deadlands, det är för smaklöst för att jag aldrig ens funderat på att ge det en chans.

 

[Max Raven]

Jag tycker XM och krank formulerade det bättre än jag gör kring fantasy+cyberpunk - standardfantasyraserna drar ner för mig, även om jag i vissa versioner kanske skulle kunnat gilla cyberpunk + fantasy - jag gillar Changeling t ex, så jag vet att jag inte är värst konsekvent här.

Vad gäller magi - eh, jag är inte så förtjust i psykiska krafter i cyberpunk heller. Det kan funka, men för mig ligger det lite för tidigt teknologimässigt - åtminstone att ha det som en vanligt existerande faktor. Låt mig utöka lite: Det finns en gammal serie som gick i Magnum, Outcasts, där flera av huvudpersonerna var mutanter* - en kunde skapa elektricitet och en åldrade människor med berörning (och föryngrade sig själv). Grejen är den att mutationerna var specifika - de kunde inte lära sig teleportera, eller åkalla/skapa varelser - deras krafter var vad de hade. Jag föredrar den typen av krafter för cyberpunk, snarare än att man får någon slags trollformelbok man kan expandera. Det är bara personlig åsikt, dock. Trinity är en annan rollspelsfavorit jag har där RP har psykiska krafter - även där har de begränsningar vad gäller vilken sorts krafter de har. Och det funkar - även om det är för att alla RP antas ha psykiska krafter och improvisationssystemet för psykiska krafter inte var det bästa. Jag tror jag ogillar "blank check"-varianten av psykiska krafter/magi helt enkelt.

Edit: vad har Cyberpunk 2020, Null State och de andra spelen som SR inte har? Jag fattar att det här är åsikter och väldigt subjektiva, men jag är nyfiken på varför du lyfter fram de spelen som bättre?

I det här fallet så tycker jag de fokuserar mer på grundteman i cyberpunk - dystopisk framtid, människor som gör motstånd, etc. Ja, Null Stat är världen i en nära framtid/nu - tycker ändå att känslan är mer cyberpunkig. Mest handlar det dock om att SR har en massa annat med i smeten som distraherar från cyberpunk-elementen. Människa som uppgraderats till krigsmaskin så mycket att han börjar bli osäker på sin mänskliga identitet = coolt, cyberpunkigt. Människa som är Troll med minimala uppgraderingar (för han är troll) = inte lika cyberpunkigt. IMHO då.

*(De andra två var en cyborg och en man med odödlighetsförbannelse).

 

[krank]

Vad gäller magi - eh, jag är inte så förtjust i psykiska krafter i cyberpunk heller.

Jag håller helt med. För mig är de psykiska krafterna i Akira en anomali, ett undantag i genren. Akira är bra, men jag tycker inte att det är "ren" cyberpunk, om nu det betyder något. Ghost in the Shell är betydligt närmare, tycker jag.

 

[Tony.Meijer]

Jag håller helt med. För mig är de psykiska krafterna i Akira en anomali, ett undantag i genren. Akira är bra, men jag tycker inte att det är "ren" cyberpunk, om nu det betyder något. Ghost in the Shell är betydligt närmare, tycker jag.

Det som gör att de psykiska krafterna i Akira funkar är för att de hjälper historien istället för att vara en boost för hur cool protagonisten/antagonisten är.

Och det är det som gör att Shadowrun är dåligt i min ödmjuka mening. Alla magi och sci-fi element är med för att göra rollpersoner, protagonister och antagonister coolare, men det vävs inte ihop på ett sätt som hjälper settingen bli något större än dess delar.

Akira handlar i grunden om utslagna ungdomar som filosoferar över vår samtid (ja, ja, 80-talet, men men... ), social isolering, korruption och makt. De psykiska krafterna i serien hjälper det här.

Shadowrun handlar om... ehh... att det popar upp en massa fantasy-raser som kan ge sig ut på internet och rebella mot 'the man' i form av företag. Typ.

Akira är inte cyberpunk, men det vet vad cyberpunken handlar om och har lånat de saker som passar.

Shadowrun påstår sig vara cyberpunk, men det är egentligen fantasy. Enda skillnaden är att man har bytt ut kryptorna mot skyskrapor, pusslena mot vr och svärden mot cybernetik och som väldigt mycket standard-fantasy så ställer man inga intressanta frågor och man ger inga intressanta svar.

 

[Arfert]

Ok, men jag är inte så förtjust i det upplägget. Känns som en lösnäsa. Hade hellre sett att de sagt "det här är en fantasyvärld, fast 1000-2000 år av teknisk utveckling senare", och inte blandat in jorden.

 

[StreetBushido_UBBT]

Den gode Gibson får väl tycka som han vill.

Angående Shadowrun så har jag några få saker att säga:

Dvärgar med solbrillor och automatkarbiner.

Drakar som företagsledare.

Jag har bara spelat Shadowrun Returns, men idéerna är ändå tuffa.

 

[Brokk]

Jag tycker om shadowruns värld, indianer som tagit makten, Irlandsalver, Bayerntroll. Skithäftigt, just eftersom det är vår värld och fantasy/cyberpunk. Det som få mig att inte orka SLa det längre är systemet och de olika initiativen när saker händer i vilken verklighet vare sig det är cyberrymden, astralt eller köttvärlden. Min hjärna klarar inte av det nu trots att systemet är kraftigt förenklat nu. Synd å skam

 

[krank]

Ok, men jag är inte så förtjust i det upplägget. Känns som en lösnäsa. Hade hellre sett att de sagt "det här är en fantasyvärld, fast 1000-2000 år av teknisk utveckling senare", och inte blandat in jorden.

Om jag förstått saken rätt så är väl spelet kust en fortsättning på... Earthdawn? Heter det så?

Som ju är ett fantasyspel, med den twisten att det utgår från vår historia och karta etc i vissa delar.

Alltså, jat gillar nog principiellt den grundtanken. Earthdawn verkar ganska coolt. Men jag hade nog hellre sett ett renodlat urban fantasyspel som fortsättning... Och inte en rörig cyberpunkgrej...