Willow, tv-serien. Hatad av många, älskad av få. Jag passade på att se klart den innan den försvann från Disney+.
För det första ska det säga att jag inte har några djupa rosaskimrande glasögon till filmen. Såg den, spelade NES-spelet och gillade båda - vilket kanske mest ärligt talat hade att höra att det inte fanns så mycket annan fantasy. Kanske är det skälet till att Willow blev en väldigt mysig upplevelse. Är det ett mästerverk? Nej. Var det mysigt med en del element som tilltalade mig? Absolut!
Det främsta är Kit förstås. Det är en typisk Robert-roll. Jag är svag för en driven kvinnoroll som kan ta vara på sig och har en egen vilja, men Kit är så mycket mer. Hon har stora karaktärsbrister som hur bortskämd och egocentrisk hon är i början, för att sedan utvecklas till en hjältinna som överkommer sina brister. Stort plus för hennes relationsexpert - fick gåshud av den i slutet.
Ett annat stort plus är genrebrotyrt i musikvalet. Ta bara slutet där ondskan visar sitt sanna ansikte och en av rollerna snärjs av den - ackompanjerat av inledningen till Dire Straits Money for Nothing. Gåshud igen.
Så Willow då? Det hade varit så lätt att göra honom till en ärkemagiker, men istället väljer det en mer oväntad väg som känns mer sann för rollen. Jag var lite tveksam i början, men tycker det blev bra i slutet då alla bitar föll på plats.
Jag får erkänna att jag tycker det är lite synd att volym 2 och 3 inte blev av. Jag hade gärna sett mer av den.
#tvserie #willow #disneyplus