Nekromanti WoD Crossover
- Thread starter PAX
- Start date
Precis som redan har frågats så är det ju frågan om WoD 1.0 eller 2.0?
För WoD 1.0 skulle jag säga att x-over är dåligt. Olika regler mellan spelen och ett inbyggt hat mellan raserna som gör det väldigt ologiskt för x-over. Vill man tweaka till det så är det såklart genomförbart. Men jag skulle inte rekomendera det.
För WoD 2.0 är jag inte riktigt säker. Reglerna för att stödja det är fasansfullt mycket bättre och som jag ser det så finns det inte samma inbyggda hat och ilska mellan de olika raserna i WoD-världen. Fast jag har spelat det alldeles för lite för att kunna ge ett riktigt utförligt svar.
C.
För WoD 1.0 skulle jag säga att x-over är dåligt. Olika regler mellan spelen och ett inbyggt hat mellan raserna som gör det väldigt ologiskt för x-over. Vill man tweaka till det så är det såklart genomförbart. Men jag skulle inte rekomendera det.
För WoD 2.0 är jag inte riktigt säker. Reglerna för att stödja det är fasansfullt mycket bättre och som jag ser det så finns det inte samma inbyggda hat och ilska mellan de olika raserna i WoD-världen. Fast jag har spelat det alldeles för lite för att kunna ge ett riktigt utförligt svar.
C.
hejsan,
jag har spelat flera crossovers i oWoD. med varierande resultat.
Vissa kombinationer funkar bättre än andra och enligt mig är de fungerande:
Wraiths och Werewolfs: Varulvarna har alltid haft mkt kontakt med andar och detta gör att denna kombo fungerar väl.
Mages och Werewolfs: Om man väljer rätt sorts mage så delar de åsikter i sin skepticism mot teknologi och har ungefär samma syn på världen. Det gör att denna kombo funkar.
Vampires och Mages: Många Vampyrer kommer väl överrens med Mages då de har lite samma roll i samhället.
Changlings och Malkaver: en kombination och vänskap som var vanligare i tidigare åldrar, kan dock funka nu också.
Vad som är viktigt att tänka på är att man undviker de mer intoleranta undergrupperna. tex Get of Fenris eller legionen där mördade människor hamnar, då dessa antagligen är rätt pissed på vampires och werewolves. Red Talons är inte så heta heller. Bland vampyrerna så hade jag undvikt Brujahs och Tremerer. Teknokrater är dåliga som tusan att ens försöka få med på något hörn. Samma sak med hunters, även om det kan funka med de mer liberala och accepterande creedsen.
Malkaver, Gangrels och Ravnos är de som jag finner lämpligast bland vampyrer.
Children of Gaia, Bone Gnawers, Glass Walkers, Silent Striders och Star Gazers(främst i öst dock).
Wraiths och Mage har jag för dålig koll på för att räkna upp Grupperingar. Viktigt med wraiths är att deras död inte bör ha något med våld eller vampyrer eller werewolves att göra om du har tänkt ha sådana i cross over gruppen..
Men ska du ha riktigt bra erfarenhets råd så ska du försöka få ymir att posta ett svar, han har en riktigt tuff och fungerande crossover grupp just nu.
jag har spelat flera crossovers i oWoD. med varierande resultat.
Vissa kombinationer funkar bättre än andra och enligt mig är de fungerande:
Wraiths och Werewolfs: Varulvarna har alltid haft mkt kontakt med andar och detta gör att denna kombo fungerar väl.
Mages och Werewolfs: Om man väljer rätt sorts mage så delar de åsikter i sin skepticism mot teknologi och har ungefär samma syn på världen. Det gör att denna kombo funkar.
Vampires och Mages: Många Vampyrer kommer väl överrens med Mages då de har lite samma roll i samhället.
Changlings och Malkaver: en kombination och vänskap som var vanligare i tidigare åldrar, kan dock funka nu också.
Vad som är viktigt att tänka på är att man undviker de mer intoleranta undergrupperna. tex Get of Fenris eller legionen där mördade människor hamnar, då dessa antagligen är rätt pissed på vampires och werewolves. Red Talons är inte så heta heller. Bland vampyrerna så hade jag undvikt Brujahs och Tremerer. Teknokrater är dåliga som tusan att ens försöka få med på något hörn. Samma sak med hunters, även om det kan funka med de mer liberala och accepterande creedsen.
Malkaver, Gangrels och Ravnos är de som jag finner lämpligast bland vampyrer.
Children of Gaia, Bone Gnawers, Glass Walkers, Silent Striders och Star Gazers(främst i öst dock).
Wraiths och Mage har jag för dålig koll på för att räkna upp Grupperingar. Viktigt med wraiths är att deras död inte bör ha något med våld eller vampyrer eller werewolves att göra om du har tänkt ha sådana i cross over gruppen..
Men ska du ha riktigt bra erfarenhets råd så ska du försöka få ymir att posta ett svar, han har en riktigt tuff och fungerande crossover grupp just nu.
v 1 eller 2? Har ingen betydelse i min mening. En crossover är en crossover och då gäller inte samma regler längre. Men jag kan hålla med om att Masquerade är mer avgränsade i spelen och att de spelas bäst åtskilda. När det gäller v2 så vet jag egentligen inte dett dyft ännu. Jag har inte satt mig in i de olika nya regelböckerna ännu.
Ett av problem jag har är att några av spelarna redan kört en kortare Vampirekampanj som spårade ur efter ett tag. Nu försöker jag finna någon sorts gemensam nämnare för de olika karaktärerna som kan vara aktuella att spela och ge dem en riktning i kampanjen.
Ett av problem jag har är att några av spelarna redan kört en kortare Vampirekampanj som spårade ur efter ett tag. Nu försöker jag finna någon sorts gemensam nämnare för de olika karaktärerna som kan vara aktuella att spela och ge dem en riktning i kampanjen.
v 1 eller 2? Har ingen betydelse i min mening. En crossover är en crossover och då gäller inte samma regler längre. Men jag kan hålla med om att Masquerade är mer avgränsade i spelen och att de spelas bäst åtskilda. När det gäller v2 så vet jag egentligen inte dett dyft ännu. Jag har inte satt mig in i de olika nya regelböckerna ännu.
Jag tycker inte du ska stirra dig blind på regler. De kan du improvisera. Vad som är viktigare är att försöka hitta kombinationer som är förlåtande världsmässigt. och DET är knepigt. Visst man kan säga att det är att generalisera att alla werewolves skulle hata alla vampyrer, men när jag är jag något av en grisodlare. Jag gillar att hålla mig till de begränsningar och inskränkningar som världen ger mig. Om jag spelar werewolf så hatar jag vampyrer för de stinker wyrm, men man kan ju komma undan det med att varulven med hjälp av logik räknar ut att det är fördomsfullt att hata en annan varelse på grund av ett sinnesintryck och att alla vampyrer inte dras över en kam. Men det känns boffrigt på något sätt, en del av werewolves charm är att de är hetlevrade varelser som litar stenhårt på sina sinnen och då sviker man liksom känslan när man börjar rationalisera bort det.
Ett av problem jag har är att några av spelarna redan kört en kortare Vampirekampanj som spårade ur efter ett tag. Nu försöker jag finna någon sorts gemensam nämnare för de olika karaktärerna som kan vara aktuella att spela och ge dem en riktning i kampanjen.
Då rekommenderar jag verkligen inte dig att crossovra, för det kommer bara skapa ännu mer förvirring om varför de egentligen är polare, alla förklaringar jag har hört känns oftast väldigt platta. Ungefär som att ha en spelgrupp där en Israelit och en Palestinier är bästa vänner och äventyrer tillsammans, verkligheten är att de hade blivit ovänner direkt och stormat ifrån varandra. Visst det finns gott om undantag i världen, judar och araber som kommer överens och bygger över sina motsättningar. Men det funkar inte riktigt så i rollspel, för att illusionen ska funka för mig och bli trollbindande så kan det inte finnas med några sådana undantag i gruppen.
Men jag är en och rollspelare är många så jag talar inte för oss alla
Men om jag var du hade jag börjat om på ny kula och istället för att stirra dig blind på vilka grupperingar som funkar tillsammans gå ner på mer personlig nivå. Ett vanligt problem jag ser bland oss WoDare är att när vi får frågan vad våra karaktärer är så svarar vi "en skiiiit tuff Ventrue Antitribu som har arbetat som kickboxare innan han blev embracad och nu arbetar han som Paladin inom Svarta handen" Ja där svarade du ju effektivt på Vad du spelar, men det svarar inte på vem. Satsa på att försöka beskriva VEM karaktärerna är så blir grupp dynamiken oftast väldigt mkt lättare att definera och utveckla.
\Marcus har nu flummat fritt och undrar om hans ens har svarat rätt
Jag tycker inte du ska stirra dig blind på regler. De kan du improvisera. Vad som är viktigare är att försöka hitta kombinationer som är förlåtande världsmässigt. och DET är knepigt. Visst man kan säga att det är att generalisera att alla werewolves skulle hata alla vampyrer, men när jag är jag något av en grisodlare. Jag gillar att hålla mig till de begränsningar och inskränkningar som världen ger mig. Om jag spelar werewolf så hatar jag vampyrer för de stinker wyrm, men man kan ju komma undan det med att varulven med hjälp av logik räknar ut att det är fördomsfullt att hata en annan varelse på grund av ett sinnesintryck och att alla vampyrer inte dras över en kam. Men det känns boffrigt på något sätt, en del av werewolves charm är att de är hetlevrade varelser som litar stenhårt på sina sinnen och då sviker man liksom känslan när man börjar rationalisera bort det.
Ett av problem jag har är att några av spelarna redan kört en kortare Vampirekampanj som spårade ur efter ett tag. Nu försöker jag finna någon sorts gemensam nämnare för de olika karaktärerna som kan vara aktuella att spela och ge dem en riktning i kampanjen.
Då rekommenderar jag verkligen inte dig att crossovra, för det kommer bara skapa ännu mer förvirring om varför de egentligen är polare, alla förklaringar jag har hört känns oftast väldigt platta. Ungefär som att ha en spelgrupp där en Israelit och en Palestinier är bästa vänner och äventyrer tillsammans, verkligheten är att de hade blivit ovänner direkt och stormat ifrån varandra. Visst det finns gott om undantag i världen, judar och araber som kommer överens och bygger över sina motsättningar. Men det funkar inte riktigt så i rollspel, för att illusionen ska funka för mig och bli trollbindande så kan det inte finnas med några sådana undantag i gruppen.
Men jag är en och rollspelare är många så jag talar inte för oss alla
Men om jag var du hade jag börjat om på ny kula och istället för att stirra dig blind på vilka grupperingar som funkar tillsammans gå ner på mer personlig nivå. Ett vanligt problem jag ser bland oss WoDare är att när vi får frågan vad våra karaktärer är så svarar vi "en skiiiit tuff Ventrue Antitribu som har arbetat som kickboxare innan han blev embracad och nu arbetar han som Paladin inom Svarta handen" Ja där svarade du ju effektivt på Vad du spelar, men det svarar inte på vem. Satsa på att försöka beskriva VEM karaktärerna är så blir grupp dynamiken oftast väldigt mkt lättare att definera och utveckla.
\Marcus har nu flummat fritt och undrar om hans ens har svarat rätt
Det där med Vad och Vem vi spelar är nog ett vanligt problem. Kanske inget problem men det skapar en del förutfattade meningar hos vissa spelare som krockar med själva kampanjidén. Det blir lätt att spelarna får en bild av just den där supertuffa varulven som kickar runt vampyrer som fotbollar och det är vad jag vill komma undan lite.
Jag har snackat med en av de eventuella spelarna och han ser gärna en "äventyrargrupp" som kan bestå av RPs från Mage, Vampire och Werewolf. Det är en av anledningarna till att jag startade tråden. Jag hade först tänkt att bara utgå från Vampire men visst vore det intressant att ha flera olika sorters RPs i gruppen. Men för att lyckas med själva kampanjen tror jag det krävs någon form av gemensamhet mellan dessa olika typer av individer - mer än att de är övernaturliga väsen. Och vad är inte bättre än ett hot som riktat in sig på att förgöra övernaturkliga väsen/individer.
Jag har snackat med en av de eventuella spelarna och han ser gärna en "äventyrargrupp" som kan bestå av RPs från Mage, Vampire och Werewolf. Det är en av anledningarna till att jag startade tråden. Jag hade först tänkt att bara utgå från Vampire men visst vore det intressant att ha flera olika sorters RPs i gruppen. Men för att lyckas med själva kampanjen tror jag det krävs någon form av gemensamhet mellan dessa olika typer av individer - mer än att de är övernaturliga väsen. Och vad är inte bättre än ett hot som riktat in sig på att förgöra övernaturkliga väsen/individer.
Bridgeburner
Veteran
I min erfarenhet har det bara varit en crossover som varit lite bökigt och det är vampyrerna, och då mest för att dom sover ju så stenhårt på dagen. Vilket har antingen lett till att alla andra måste rätta sig efter vampyrerna och spela på natten hela tiden, eller att vampyrerna får infinna sig i att sitta ute och vänta om någon del av äventyret skulle utspela sig på dagen.
Ymir
Liten kantbaron
Re: WoD Crossover [Megaspoiler: Mina KotE-spelare]
Jag utlovade ett inlägg om WoD-crossover, men har inte lyckats sätta mig ned och skriva det förrän nu. Så, jag ber om ursäkt för förseningen, och hoppas att nån har glädje av det ändå.
Mastodont ahead:
(Notera att jag enbart talar om World of Darkness 2nd-3rd edition, det nya WoD spelar jag inte och vet inget om).
Jag har svårt att förstå mångas antipati gentemot crossover i World of Darkness. Ganska ofta upplever jag att merparten av spelen trots allt hör ihop, och att länkar mellan dem tenderar att uppstå i kampanjer. De olika WoD-varelserna brukar trots allt beskrivas kraftigt förenklat som antagonister i slutet av respektive settings grundbok, och det har jag svårt att se annat än som en uppmaning att använda dem. Att då faktiskt åtminstone använda en del av spelen dessa varelser hör hemma i för att bygga upp en gemensam kosmologi skapar välbehövligt djup till dem; att använda vampyrerna i Mage utan deras klaner eller varulvar i Vampire utan deras stammar vore bara att göra saker och ting tråkigare för sig, i min mening.
Själv brukar jag framförallt crossovra Vampire, Wraith och Werewolf; de settingarna passar bäst ihop och faller sig mest naturliga att mixa. Att inte använda wraiths i en kampanj där Giovanni figurerar vore att göra de senare stor orätt, medan varulvarna som eviga antagonister sätter hela vampyrsamhället i ett intressantare perspektiv. Dessutom figurerar varulvar och wraiths hela tiden i Vampires officiella ståryline, och går att hitta på alldeles för mycket roligt med; usch nej, jag skulle aldrig vilja utesluta dem. Mage är egentligen ett minst lika viktigt bakgrundselement i Vampire, *hostremerehost*, men jag upplever ofta att Mages kosmologi inte riktigt passar ihop med Vampires; vilket gör Tremere-biten väldigt märklig. (Om Tremere var ett fucking jävla tidsorakel som det lär ha stått i nån Mage-modul, vad f-n behövde han då vampyrernas odödlighet till? Snacka om dålig tradeoff). Mage är lite för fantastiskt och bygger lite för mycket på mind-over-matter-konceptet och den väldiga konspirationsgrejen med teknokraterna. Men, jag skulle aldrig få för mig att utesluta trollkarlarna ur WoD; jag brukar bara tona ned deras egen 'setting' rätt kraftigt när fokuset ligger på någon annan. Magi-reglerna använder jag fortfarande, men jag skulle dra mig för att låta någon magiker göra alltför fantastiska grejer.
Mummy skulle jag inte dra mig för att använda, det är häftigt och hade tillfört en del intressanta element tex i en Cairo by Night-kampanj, men Changeling och Demon har jag för dålig koll på. Hunter slutligen avskyr jag, så imbued skulle jag aldrig ha med i någon kampanj. Changelings kan lätt blandas in med vampyrerna dock; om inte annat lär väl de och malkaver tendera att trivas ihop. Tremeres taumaturgi är ett annat bra crossover-verktyg; man kan tänka sig att de flesta märkliga ting kan manipuleras med eller användas som kraftkällor i den. Och så ska man inte glömma Kiasyd-blodlinjen, med changelingblod i sig.
Men, i allt ovanstående har jag talat om varulvar, mages, spöken etc som element i Vampire; dvs en kampanj där fokuset ordentligt ligger på en setting. Så behöver man givetvis inte göra, man kan blanda till en salig gröt och involvera ungefär lika mycket från alla spelen; även låta rollpersonerna vara olika sorters väsen; men då får man ta sig en rejäl funderare på hur ens kosmologi funkar och vara beredd att täppa igen en del luckor. Lycan spelledde en gång en sådan kampanj i en 1400-talssetting, där grundplotten kretsade kring att de opportunistiska Giovanni hade allierat sig med de tidiga teknokraterna och inlett veritabla utresningar av andra väsen; framförallt, såklart, Kappadocerna. Den gången tacklade Lycan det hela genom att gå lös på WoD med glödtång och blåslampa dock; han tog bort mer än han behöll av settingen, för han ville ha en lite annorlunda stämning och kosmologi och kraftigt skära ned de övernaturliga varelsernas antal och makt. Nå, om någon är intresserad så skrev jag en anekdot om början på den kampanjen i det här inlägget, det kanske kan ge några tips.
Så, i huvudsak finns det två approacher att ta:
Använda andra settingar som relativt perifera bakgrundselement i en kampanj som är hårt nischad mot någondera settingen, eller att helt och fullt blanda settingarna i en lekfull sörja och modda och fudgea så man får ut ett vettigt resultat.
Mitt favorit-WoD-spel, som jag för tillfället SL:ar en ganska så storslagen kampanj i, komplicerar dock det hela lite - Vampire: Kindred of the East. Även om det är tänkt att man ska spela kuei-jin, så har dessa vampyrer intima band till andra WoD-settingar, som kainiterna helt saknar. Alla kuei-jin kan se in i umbran och dödsriket (Yang- och Yin-världarna), kommunicera med spöken och andar, har krafter för att färdas mellan och på olika plan, och drar av kraftkällor också var-varelserna är intresserade av. Så, om man inte stympar Kindred of the East blir det crossover med åtminstone Werewolf och Wraith hur man än gör, och också hunters (inte imbued, dock) och magiker är mycket lätta och tacksamma att involvera. Dessutom skiljer sig ju österländska och västerländska WoD, så det blir crossover däremellan också. En salig gröt, men en rolig sådan om man hanterar den på ett vettigt sätt. I min kampanj valde jag approachen att lägga fokuset på vampyrerna, eftersom det var tänkt att rollpersonerna skulle vara kuei-jin, men läste på Werewolf en hel del eftersom werewolf-elementen är de allra viktigaste för kompletteringen. Jag tänkte också involvera varulvarna en hel del; så deras klaner och sådant behåller jag oförändrat. Wraith-delarna kommer inte vara lika centrala för min kampanj, men det finns en del plottelement där det har relevans, så jag använder spelets regler och grundläggande kosmologi, men skippar de olika fraktionerna. Dessutom älskar jag spöken och dödsrikets negativa energier; det är utmärkta ångestboosters och dystra stämningsskapare. Demoner och andar kommer också att spela en viss roll; också där tillför information från Werewolf och Wraith en hel del till mina idéer. Changelings däremot, kör jag nog mitt eget race med, för jag har inte koll på hur de asiatiska sådana funkar, och magikerna tonar jag som brukligt ned något även om jag behåller åtminstone den grundläggande konflikten traditionerna-teknokraterna och den österländska doulou'laoshi-fraktionen; för de elementen vill jag spinna lite plottrådar med. Så, jag tar de element jag gillar från de olika spelen, och väver en egen crossover-mix med en nivå och en stämning som jag känner passar mina idéer för en lite drömsk och fantastisk östasienkampanj; snarare angstig urban fantasy än personal horror.
Grundkonceptet är, att rollpersonerna är återfödda kuei-jin-boddhisattvor som dog i forntiden, och förflyttade sina själar till nuet för att bekämpa en fruktansvärd fara som hotade att bli mänsklighetens undergång. Kanske delvis på grund av sina särskilda platser i ödets väv, lyckades rollpersonerna redan i sina mänskliga liv stöta sig med övernaturliga fraktioner dock, mördades och dumpades i plastsäckar i havet; från Tokyo, Shanghai och Hongkong respektive. Ödet förde dem alla till öde stränder på ön Ishigaki söder om Okinawa, där de vaknade upp som kuei-jin och cyklen således slöts ändå.
Men, en spelare ville verkligen inte spela vampyr, så jag lät honom slippa. Istället vävde vi ett koncept som lär ge dem flesta ortodoxa woddofiler rysningar: han är den mänskliga sonen till en kvinnlig kuei-jin och en glasswalker-varulv. Dhampyrer, yang-aspekterade kuei-jins egentligen dödliga avkomma, brukar ha en enorm tur och ett märkligt förhållande till ödet; för det här unika barnet blev det givetvis än mer så. Vad som hände med både hans far och hans mor är dock en gåta för honom; han hittades på ett barnhem av den flummige tibetanske stargazer-varulven Tenzin Wangyal, som förutspått hans ankomst till världen och tog hand om honom från den dagen.
När kampanjen började hade Tenzin och Kai-Shen, som rollis heter, hållit till i Hongkong i många år, och Kai-Shen hade vunnit en viss ställning bland alla skumma övernaturliga fraktioner i egenskap av mäster Tenzins underhuggare. Sin dhampyrnatur höll han inte särskilt hemlig; medan varulvsdelen av honom är något han länge dratt sig för att utforska, och därför hållit tyst om. Den första utomstående som fick veta det var Kazuko, en liten japansk vampyr som fått Tenzins hjälp att leta efter ett förbannat svärd som förstörde hennes familjeheder; och i förläningen kostade både hennes far och henne själv livet. Hon var ute på en spontan dejt med Kai-Shen, då fem skumma japaner lika spontant angrep dem. de visade sig vara varulvar allihop, och paret undkomm med nöd och näppe. Två av varulvarna hann dock upp Kai-Shens motorcykel via umbran, vräkte omkull den och kastade av föraren och hans passagerare. Kazuko sårades direkt av mysiga varulvsklor, och Kai-Shen fick ta till sin crinosform, och således avslöja sin hemlighet för henne, för att överleva.
Kazuko var inte alltför chockad; kuei-jin tenderar att ha ett rätt öppet sinne, utan såg på Kai-Shen med skräckblandad nyfikenhet som så småning ledde till ett schysst one-night stand när hon fått lite mera yang i kroppen och hans primal urge-attraktionskraft gick igång. Enter kampanjens första crossover-sex
Men, även om Kai-Shen är rätt mycket av en tillbakalutad slacker tvingades han acceptera faktum; de där japanska varulvarna hade varit ute efter honom, inte vampyrtösen; och det kunde bara betyda att någon del av hans föräldrars gåtfulla förflutna hunnit ikapp honom.
Men inte nog med det. En skum gammal kuei-jin-gubbe hade dykt upp och hjälpt till i den korta och brutala striden, och sökte nu upp Kai-Shen igen. Kazuko vart väldigt imponerad, för det var tydligen Hou Luwan, nån tusen år gammal legend från Shanghai, och tydligen kände Kai-Shens mentor Tenzin också denne på något vis. Kontentan av gubbens mystiska antydningar var att Kai-Shen skulle följa med honom och hämta några kuei-jin som tydligen var på väg att vakna upp någonstans på Okinawa, och att det var en del av Kai-Shens 'öde'. Det lät rätt tossigt alltihop, men det verkade väldigt lägligt att lämna stan eftersom Kai-Shen uppenbarligen hade en japansk varulvsklan i hälarna, så på sin mentors inrådan följde han med den gamle vampyren.
De beger sig med båt till Ishigaki-ön, där Luwan direkt hittar en plastsäck uppsköljd på en strand, som om han visste att den skulle finnas där. Den börjar snart röra på sig, och en förvirrad, rädd och hungrig ung kvinna tar sig ut, naken, blek och blodig; återfödd som vandöd. Hon minns endast fragment av sitt liv som anställd på en tankesmedja i Hongkong, och efter att hon lugnats ned och getts lite kläder går sällskapet för att hämta upp de andra två rollpersonerna; vars på stranden upphittade lik vid det här laget vaknat upp i det lokala sjukhusets bårhus, uppslukade av sina demoniska P'o-själar. De har ställt till med ett schysst blodbad, men det bereder inte Luwan och Kai-Shen några problem att tukta dem och föra dem därifrån till säkerheten av en avskiljd strandplätt där Luwan förklarar vad som hänt dem.
Hmm, det här var kanske i babbligaste laget, men kontentan är alltså som följer:
De tre kuei-jin-rollpersonerna har mördats på något sätt och av någon anledning, men har alla egentligen ett storslaget förflutet bakom sig i tidigare liv, innan deras senaste. En av dem, ex-fotomodellen Ida Hisakwa, är på fädernet arvinge till ett uråldrigt tibetanskt gudafolk, och har ända sedan barndomen haft skumma visioner och märkliga minnen av sin fader, ursprungligen hemmahörande i just Tibet. Denna gudakraft, det tredje ögat Chi'u Muh, stals för länge sedan av gudafolket, som nästintill utplånades. Asvariga för detta var just Luwan och hans väninna, den uråldriga barnvampyren Zhao, och nu vill de utnyttja Idas kraft för egen vinning. (Däremot ligger de inte bakom mordet på henne, som gjorde henne tll kuei-jin...eller?). Hursomhelst, som vandöd manifesterade hon direkt Chi'u Muhs profetiska krafter; vilket Luwan och Zhao säkert räknade med.
Exakt vad dealen är med de andra två rollpersonerna, ovan nämnda Xiaotian och Shanghaigangstern Angnu, har jag inte riktigt spikat; att de bara var mäktiga bodddhisattvor i tidigare liv låter inte riktigt intressant nog. Hursomhelst har de alla tre stora minnesluckor och många gåtor från sitt mänskliga liv, som Luwan kommer att be dem att ta itu med då deras tärning är fullbordad. I detta ska Kai-Shen bistå dem, för också han har en del saker och ting att rota i angående sina föräldrar, och Luwan har en del information att erbjuda honom.
Det som svetsar samman rollpersonerna, trots att en är dhampyr/varulv och de andra tre kuei-jin, är alltså inledningsvis att Kai-Shen är hjälpreda åt de andras mentor, och att denne sedan sänder ut dem alla fyra att bistå varandra i att rota i sina förflutna. Omsider kommer massor av märkliga ting att uppdagas; och också att Luwan och Zhao egentligen har haft ganska så egoistiska ambitioner i att lära upp och ta sig an rollpersonerna. Kanske kommer det att komma till att rollpersonerna ställs i öppen konflikt med sina mäktiga mentorer; och det är det jag hoppas definitivt ska svetsa samman dem om det inte skett av sig självt innan dess. Trots deras skilda naturer har rollpersonerna ett gemensamt öde och ett gemensamt förflutet i andra kroppar i en annan tidsålder; och en stor del av kampanjen kommer att gå åt till att upptäcka och utforska den saken.
Utöver Kai-Shen, har ett par crossoverelement redan hunnit figurera, trots att rollpersonerna bara tillbringat några dagar som vandöda med att läras upp av Luwans oortodoxa och drakoniska metoder. Xiaotian, en liten kylig och pacifistisk kinesiska, råkade misshaga ett av öns mäktiga andeväsen då hon försökte suga blod ur en kille hon raggat upp i ett tempel; och kidnappades i samma veva av en lokal kuei-jin som ansåg sig härska över hela ön. Luwan och de andra rollpersonerna besegrade fort denne och räddade henne, men Xiaotian kom inte undan Luwans order att genomgående söka upp anden, Jigoku-kami, och be om ursäkt på sina bara knän. Hon hade upptäckt en förmåga hos sig själv att klyva den rationella och den demoniska delen av sin själ, och låta endera färdas ut på yin- eller yang-planet. Det har hittils bidragit till de flesta crossoverelementen; då Xiaotian råkat på en del andeväsen. Hon fick ensam färdas ganska djupt in i umbran, men Jigoku-Kami godtog hennes ursäkt, så hon lärde sig inte bara lite om andevärlden utan också lite anakronistiskt asiatiskt knäfallande för överheten. Wee
För den svårmodige och tankfulle ex-gangstern Angnus del har crossoverelementet hittils mest utgjorts av ett par spöken han upptäckte då han använde sin yin-syn för första gången i ovan nämnda kidnappares grotta. Tillsammans letade rollpersonerna upp spökenas fetters på Luwans begäran, och hjälpte dem således att få frid - det var en flicka och en pojke som mördats av grottas innehavare; nu reducerad till aska.
Ida, passionerad och känslomässigt instabil, stötte på de första crossoverelementen som en ren chock. Helvetesfurstinnan Tou Mu letar nämnligen efter henne, och sände sina tjänare; fasansfulla hummerliknande demoner, att släpa henne till helvetet genom en portal. Rollpersonerna kom med tur och samarbete ifrån demonerna med blotta förskräckelsen; men både Ida och Xiaotian höll på kuppen på att hamna för djupt in i den portal demonerna öppnat, och då hade deras själar för gott förlorats till Yomivärldens flammor.
(Helvetesfurstinnan Tou Mu var en gång del av det gudafolk som förbannades och blev kuei-jin, och hatar därför både dessa och det rivaliserande(?) gudafolk som Ida härstammar från tämligen passionerat).
Så, rollpersonerna har haft en rätt hektisk vecka. De har redan stött på varulvar (Kai-Shen om inte annat), en elak fellow kuei-jin, spöken, respektkrävande andar och otäcka demoner. Det är kanske inte så konstigt, givet deras spektakulära bakgrunder och det faktum att deras läromästare är totalt übermäktig, men Ishigaki är också en liten ö som fem nyanlända övernaturliga snabbt vände upp och ned på. Nu är de på ett plan till Taipei, där Luwan hoppas kunna undervisa dem utan att få påhälsning från helvetet, och där kommer jag nog tona ned de skumma övernaturligheterna ett tag och fokusera på människomyllret. Men, och det är ett stort men, det här är tänkt att vara en fantasybetonad och rätt så fantastisk kampanj där jag sedermera kommer kicka igång apokalypsen själv; så jag valde helt enkelt en crossovernivå som passade det jag ville uppnå. Utmaningen blir att hålla idéerna och olika fraktioners mål och mening i styr, och inte överexploatera andeplanen så att de slutar kännas mystiska, läskiga och främmande. Sådant är nog ganska lätt hänt när man har en såpass utblommad crossover som jag kör nu, så det gäller att ha tungan rätt i mun. Lite utrymme för misstag finns där ju alltid; men lyckas jag bara utnyttja en del av potentialen i varje setting och kombinerad dem till en någotsånär intressant och sammanhängande helhet kan den här kampanjen bli alla tiders. Och det ska den bli, så det så.
- Ymir, älskar Kindred of the East
Jag utlovade ett inlägg om WoD-crossover, men har inte lyckats sätta mig ned och skriva det förrän nu. Så, jag ber om ursäkt för förseningen, och hoppas att nån har glädje av det ändå.
Mastodont ahead:
(Notera att jag enbart talar om World of Darkness 2nd-3rd edition, det nya WoD spelar jag inte och vet inget om).
Jag har svårt att förstå mångas antipati gentemot crossover i World of Darkness. Ganska ofta upplever jag att merparten av spelen trots allt hör ihop, och att länkar mellan dem tenderar att uppstå i kampanjer. De olika WoD-varelserna brukar trots allt beskrivas kraftigt förenklat som antagonister i slutet av respektive settings grundbok, och det har jag svårt att se annat än som en uppmaning att använda dem. Att då faktiskt åtminstone använda en del av spelen dessa varelser hör hemma i för att bygga upp en gemensam kosmologi skapar välbehövligt djup till dem; att använda vampyrerna i Mage utan deras klaner eller varulvar i Vampire utan deras stammar vore bara att göra saker och ting tråkigare för sig, i min mening.
Själv brukar jag framförallt crossovra Vampire, Wraith och Werewolf; de settingarna passar bäst ihop och faller sig mest naturliga att mixa. Att inte använda wraiths i en kampanj där Giovanni figurerar vore att göra de senare stor orätt, medan varulvarna som eviga antagonister sätter hela vampyrsamhället i ett intressantare perspektiv. Dessutom figurerar varulvar och wraiths hela tiden i Vampires officiella ståryline, och går att hitta på alldeles för mycket roligt med; usch nej, jag skulle aldrig vilja utesluta dem. Mage är egentligen ett minst lika viktigt bakgrundselement i Vampire, *hostremerehost*, men jag upplever ofta att Mages kosmologi inte riktigt passar ihop med Vampires; vilket gör Tremere-biten väldigt märklig. (Om Tremere var ett fucking jävla tidsorakel som det lär ha stått i nån Mage-modul, vad f-n behövde han då vampyrernas odödlighet till? Snacka om dålig tradeoff). Mage är lite för fantastiskt och bygger lite för mycket på mind-over-matter-konceptet och den väldiga konspirationsgrejen med teknokraterna. Men, jag skulle aldrig få för mig att utesluta trollkarlarna ur WoD; jag brukar bara tona ned deras egen 'setting' rätt kraftigt när fokuset ligger på någon annan. Magi-reglerna använder jag fortfarande, men jag skulle dra mig för att låta någon magiker göra alltför fantastiska grejer.
Mummy skulle jag inte dra mig för att använda, det är häftigt och hade tillfört en del intressanta element tex i en Cairo by Night-kampanj, men Changeling och Demon har jag för dålig koll på. Hunter slutligen avskyr jag, så imbued skulle jag aldrig ha med i någon kampanj. Changelings kan lätt blandas in med vampyrerna dock; om inte annat lär väl de och malkaver tendera att trivas ihop. Tremeres taumaturgi är ett annat bra crossover-verktyg; man kan tänka sig att de flesta märkliga ting kan manipuleras med eller användas som kraftkällor i den. Och så ska man inte glömma Kiasyd-blodlinjen, med changelingblod i sig.
Men, i allt ovanstående har jag talat om varulvar, mages, spöken etc som element i Vampire; dvs en kampanj där fokuset ordentligt ligger på en setting. Så behöver man givetvis inte göra, man kan blanda till en salig gröt och involvera ungefär lika mycket från alla spelen; även låta rollpersonerna vara olika sorters väsen; men då får man ta sig en rejäl funderare på hur ens kosmologi funkar och vara beredd att täppa igen en del luckor. Lycan spelledde en gång en sådan kampanj i en 1400-talssetting, där grundplotten kretsade kring att de opportunistiska Giovanni hade allierat sig med de tidiga teknokraterna och inlett veritabla utresningar av andra väsen; framförallt, såklart, Kappadocerna. Den gången tacklade Lycan det hela genom att gå lös på WoD med glödtång och blåslampa dock; han tog bort mer än han behöll av settingen, för han ville ha en lite annorlunda stämning och kosmologi och kraftigt skära ned de övernaturliga varelsernas antal och makt. Nå, om någon är intresserad så skrev jag en anekdot om början på den kampanjen i det här inlägget, det kanske kan ge några tips.
Så, i huvudsak finns det två approacher att ta:
Använda andra settingar som relativt perifera bakgrundselement i en kampanj som är hårt nischad mot någondera settingen, eller att helt och fullt blanda settingarna i en lekfull sörja och modda och fudgea så man får ut ett vettigt resultat.
Mitt favorit-WoD-spel, som jag för tillfället SL:ar en ganska så storslagen kampanj i, komplicerar dock det hela lite - Vampire: Kindred of the East. Även om det är tänkt att man ska spela kuei-jin, så har dessa vampyrer intima band till andra WoD-settingar, som kainiterna helt saknar. Alla kuei-jin kan se in i umbran och dödsriket (Yang- och Yin-världarna), kommunicera med spöken och andar, har krafter för att färdas mellan och på olika plan, och drar av kraftkällor också var-varelserna är intresserade av. Så, om man inte stympar Kindred of the East blir det crossover med åtminstone Werewolf och Wraith hur man än gör, och också hunters (inte imbued, dock) och magiker är mycket lätta och tacksamma att involvera. Dessutom skiljer sig ju österländska och västerländska WoD, så det blir crossover däremellan också. En salig gröt, men en rolig sådan om man hanterar den på ett vettigt sätt. I min kampanj valde jag approachen att lägga fokuset på vampyrerna, eftersom det var tänkt att rollpersonerna skulle vara kuei-jin, men läste på Werewolf en hel del eftersom werewolf-elementen är de allra viktigaste för kompletteringen. Jag tänkte också involvera varulvarna en hel del; så deras klaner och sådant behåller jag oförändrat. Wraith-delarna kommer inte vara lika centrala för min kampanj, men det finns en del plottelement där det har relevans, så jag använder spelets regler och grundläggande kosmologi, men skippar de olika fraktionerna. Dessutom älskar jag spöken och dödsrikets negativa energier; det är utmärkta ångestboosters och dystra stämningsskapare. Demoner och andar kommer också att spela en viss roll; också där tillför information från Werewolf och Wraith en hel del till mina idéer. Changelings däremot, kör jag nog mitt eget race med, för jag har inte koll på hur de asiatiska sådana funkar, och magikerna tonar jag som brukligt ned något även om jag behåller åtminstone den grundläggande konflikten traditionerna-teknokraterna och den österländska doulou'laoshi-fraktionen; för de elementen vill jag spinna lite plottrådar med. Så, jag tar de element jag gillar från de olika spelen, och väver en egen crossover-mix med en nivå och en stämning som jag känner passar mina idéer för en lite drömsk och fantastisk östasienkampanj; snarare angstig urban fantasy än personal horror.
Grundkonceptet är, att rollpersonerna är återfödda kuei-jin-boddhisattvor som dog i forntiden, och förflyttade sina själar till nuet för att bekämpa en fruktansvärd fara som hotade att bli mänsklighetens undergång. Kanske delvis på grund av sina särskilda platser i ödets väv, lyckades rollpersonerna redan i sina mänskliga liv stöta sig med övernaturliga fraktioner dock, mördades och dumpades i plastsäckar i havet; från Tokyo, Shanghai och Hongkong respektive. Ödet förde dem alla till öde stränder på ön Ishigaki söder om Okinawa, där de vaknade upp som kuei-jin och cyklen således slöts ändå.
Men, en spelare ville verkligen inte spela vampyr, så jag lät honom slippa. Istället vävde vi ett koncept som lär ge dem flesta ortodoxa woddofiler rysningar: han är den mänskliga sonen till en kvinnlig kuei-jin och en glasswalker-varulv. Dhampyrer, yang-aspekterade kuei-jins egentligen dödliga avkomma, brukar ha en enorm tur och ett märkligt förhållande till ödet; för det här unika barnet blev det givetvis än mer så. Vad som hände med både hans far och hans mor är dock en gåta för honom; han hittades på ett barnhem av den flummige tibetanske stargazer-varulven Tenzin Wangyal, som förutspått hans ankomst till världen och tog hand om honom från den dagen.
När kampanjen började hade Tenzin och Kai-Shen, som rollis heter, hållit till i Hongkong i många år, och Kai-Shen hade vunnit en viss ställning bland alla skumma övernaturliga fraktioner i egenskap av mäster Tenzins underhuggare. Sin dhampyrnatur höll han inte särskilt hemlig; medan varulvsdelen av honom är något han länge dratt sig för att utforska, och därför hållit tyst om. Den första utomstående som fick veta det var Kazuko, en liten japansk vampyr som fått Tenzins hjälp att leta efter ett förbannat svärd som förstörde hennes familjeheder; och i förläningen kostade både hennes far och henne själv livet. Hon var ute på en spontan dejt med Kai-Shen, då fem skumma japaner lika spontant angrep dem. de visade sig vara varulvar allihop, och paret undkomm med nöd och näppe. Två av varulvarna hann dock upp Kai-Shens motorcykel via umbran, vräkte omkull den och kastade av föraren och hans passagerare. Kazuko sårades direkt av mysiga varulvsklor, och Kai-Shen fick ta till sin crinosform, och således avslöja sin hemlighet för henne, för att överleva.
Kazuko var inte alltför chockad; kuei-jin tenderar att ha ett rätt öppet sinne, utan såg på Kai-Shen med skräckblandad nyfikenhet som så småning ledde till ett schysst one-night stand när hon fått lite mera yang i kroppen och hans primal urge-attraktionskraft gick igång. Enter kampanjens första crossover-sex
Men, även om Kai-Shen är rätt mycket av en tillbakalutad slacker tvingades han acceptera faktum; de där japanska varulvarna hade varit ute efter honom, inte vampyrtösen; och det kunde bara betyda att någon del av hans föräldrars gåtfulla förflutna hunnit ikapp honom.
Men inte nog med det. En skum gammal kuei-jin-gubbe hade dykt upp och hjälpt till i den korta och brutala striden, och sökte nu upp Kai-Shen igen. Kazuko vart väldigt imponerad, för det var tydligen Hou Luwan, nån tusen år gammal legend från Shanghai, och tydligen kände Kai-Shens mentor Tenzin också denne på något vis. Kontentan av gubbens mystiska antydningar var att Kai-Shen skulle följa med honom och hämta några kuei-jin som tydligen var på väg att vakna upp någonstans på Okinawa, och att det var en del av Kai-Shens 'öde'. Det lät rätt tossigt alltihop, men det verkade väldigt lägligt att lämna stan eftersom Kai-Shen uppenbarligen hade en japansk varulvsklan i hälarna, så på sin mentors inrådan följde han med den gamle vampyren.
De beger sig med båt till Ishigaki-ön, där Luwan direkt hittar en plastsäck uppsköljd på en strand, som om han visste att den skulle finnas där. Den börjar snart röra på sig, och en förvirrad, rädd och hungrig ung kvinna tar sig ut, naken, blek och blodig; återfödd som vandöd. Hon minns endast fragment av sitt liv som anställd på en tankesmedja i Hongkong, och efter att hon lugnats ned och getts lite kläder går sällskapet för att hämta upp de andra två rollpersonerna; vars på stranden upphittade lik vid det här laget vaknat upp i det lokala sjukhusets bårhus, uppslukade av sina demoniska P'o-själar. De har ställt till med ett schysst blodbad, men det bereder inte Luwan och Kai-Shen några problem att tukta dem och föra dem därifrån till säkerheten av en avskiljd strandplätt där Luwan förklarar vad som hänt dem.
Hmm, det här var kanske i babbligaste laget, men kontentan är alltså som följer:
De tre kuei-jin-rollpersonerna har mördats på något sätt och av någon anledning, men har alla egentligen ett storslaget förflutet bakom sig i tidigare liv, innan deras senaste. En av dem, ex-fotomodellen Ida Hisakwa, är på fädernet arvinge till ett uråldrigt tibetanskt gudafolk, och har ända sedan barndomen haft skumma visioner och märkliga minnen av sin fader, ursprungligen hemmahörande i just Tibet. Denna gudakraft, det tredje ögat Chi'u Muh, stals för länge sedan av gudafolket, som nästintill utplånades. Asvariga för detta var just Luwan och hans väninna, den uråldriga barnvampyren Zhao, och nu vill de utnyttja Idas kraft för egen vinning. (Däremot ligger de inte bakom mordet på henne, som gjorde henne tll kuei-jin...eller?). Hursomhelst, som vandöd manifesterade hon direkt Chi'u Muhs profetiska krafter; vilket Luwan och Zhao säkert räknade med.
Exakt vad dealen är med de andra två rollpersonerna, ovan nämnda Xiaotian och Shanghaigangstern Angnu, har jag inte riktigt spikat; att de bara var mäktiga bodddhisattvor i tidigare liv låter inte riktigt intressant nog. Hursomhelst har de alla tre stora minnesluckor och många gåtor från sitt mänskliga liv, som Luwan kommer att be dem att ta itu med då deras tärning är fullbordad. I detta ska Kai-Shen bistå dem, för också han har en del saker och ting att rota i angående sina föräldrar, och Luwan har en del information att erbjuda honom.
Det som svetsar samman rollpersonerna, trots att en är dhampyr/varulv och de andra tre kuei-jin, är alltså inledningsvis att Kai-Shen är hjälpreda åt de andras mentor, och att denne sedan sänder ut dem alla fyra att bistå varandra i att rota i sina förflutna. Omsider kommer massor av märkliga ting att uppdagas; och också att Luwan och Zhao egentligen har haft ganska så egoistiska ambitioner i att lära upp och ta sig an rollpersonerna. Kanske kommer det att komma till att rollpersonerna ställs i öppen konflikt med sina mäktiga mentorer; och det är det jag hoppas definitivt ska svetsa samman dem om det inte skett av sig självt innan dess. Trots deras skilda naturer har rollpersonerna ett gemensamt öde och ett gemensamt förflutet i andra kroppar i en annan tidsålder; och en stor del av kampanjen kommer att gå åt till att upptäcka och utforska den saken.
Utöver Kai-Shen, har ett par crossoverelement redan hunnit figurera, trots att rollpersonerna bara tillbringat några dagar som vandöda med att läras upp av Luwans oortodoxa och drakoniska metoder. Xiaotian, en liten kylig och pacifistisk kinesiska, råkade misshaga ett av öns mäktiga andeväsen då hon försökte suga blod ur en kille hon raggat upp i ett tempel; och kidnappades i samma veva av en lokal kuei-jin som ansåg sig härska över hela ön. Luwan och de andra rollpersonerna besegrade fort denne och räddade henne, men Xiaotian kom inte undan Luwans order att genomgående söka upp anden, Jigoku-kami, och be om ursäkt på sina bara knän. Hon hade upptäckt en förmåga hos sig själv att klyva den rationella och den demoniska delen av sin själ, och låta endera färdas ut på yin- eller yang-planet. Det har hittils bidragit till de flesta crossoverelementen; då Xiaotian råkat på en del andeväsen. Hon fick ensam färdas ganska djupt in i umbran, men Jigoku-Kami godtog hennes ursäkt, så hon lärde sig inte bara lite om andevärlden utan också lite anakronistiskt asiatiskt knäfallande för överheten. Wee
För den svårmodige och tankfulle ex-gangstern Angnus del har crossoverelementet hittils mest utgjorts av ett par spöken han upptäckte då han använde sin yin-syn för första gången i ovan nämnda kidnappares grotta. Tillsammans letade rollpersonerna upp spökenas fetters på Luwans begäran, och hjälpte dem således att få frid - det var en flicka och en pojke som mördats av grottas innehavare; nu reducerad till aska.
Ida, passionerad och känslomässigt instabil, stötte på de första crossoverelementen som en ren chock. Helvetesfurstinnan Tou Mu letar nämnligen efter henne, och sände sina tjänare; fasansfulla hummerliknande demoner, att släpa henne till helvetet genom en portal. Rollpersonerna kom med tur och samarbete ifrån demonerna med blotta förskräckelsen; men både Ida och Xiaotian höll på kuppen på att hamna för djupt in i den portal demonerna öppnat, och då hade deras själar för gott förlorats till Yomivärldens flammor.
(Helvetesfurstinnan Tou Mu var en gång del av det gudafolk som förbannades och blev kuei-jin, och hatar därför både dessa och det rivaliserande(?) gudafolk som Ida härstammar från tämligen passionerat).
Så, rollpersonerna har haft en rätt hektisk vecka. De har redan stött på varulvar (Kai-Shen om inte annat), en elak fellow kuei-jin, spöken, respektkrävande andar och otäcka demoner. Det är kanske inte så konstigt, givet deras spektakulära bakgrunder och det faktum att deras läromästare är totalt übermäktig, men Ishigaki är också en liten ö som fem nyanlända övernaturliga snabbt vände upp och ned på. Nu är de på ett plan till Taipei, där Luwan hoppas kunna undervisa dem utan att få påhälsning från helvetet, och där kommer jag nog tona ned de skumma övernaturligheterna ett tag och fokusera på människomyllret. Men, och det är ett stort men, det här är tänkt att vara en fantasybetonad och rätt så fantastisk kampanj där jag sedermera kommer kicka igång apokalypsen själv; så jag valde helt enkelt en crossovernivå som passade det jag ville uppnå. Utmaningen blir att hålla idéerna och olika fraktioners mål och mening i styr, och inte överexploatera andeplanen så att de slutar kännas mystiska, läskiga och främmande. Sådant är nog ganska lätt hänt när man har en såpass utblommad crossover som jag kör nu, så det gäller att ha tungan rätt i mun. Lite utrymme för misstag finns där ju alltid; men lyckas jag bara utnyttja en del av potentialen i varje setting och kombinerad dem till en någotsånär intressant och sammanhängande helhet kan den här kampanjen bli alla tiders. Och det ska den bli, så det så.
- Ymir, älskar Kindred of the East