Nekromanti [WoD]Diablerie mania

[Mukwa]

Det finns ju bara en sak att göra för de andra spelarkaraktärerna som vill diablerisera en gen 6:a men samtidigt inte vill göra sig själv till utstötta... Diablerisera Cissi! Skvallra till prinsen, få en bloodhunt utlyst och sätt tänderna i henne. Hon kommer aldrig se det komma!

Det här hade jag också använt mig av. Med fördelarna och powergejmandet kommer komplikationer komplikationer komplikationer. Att de andra diablerikåta vampyrerna i coteriet börjar känna vittring i närheten av Cissis karaktär är ganska logiskt. Känslor och lojalitet i ordens rätta bemärkelse existerar bara för vampyrer som verktyg för att få som de vill. Cissi blir en bricka i den politiska maktkampen och kan ge de andra spelarna mumsigt mycket att spela på. Cissi får mycket att spela på eftersom hon måste försöka förutse alla andras drag hela tiden, och hon vet inte vem hon längre kan lita på. Men så gillar jag att spela med konflikter och intriger inom gruppen också. Vill ni hålla ihop är det här inte rätt väg att gå.

 

[Cissi]

Spoiler

En fråga till Cissi som just nu spelar en diablerist: Hur manifesterar sig paranoian att bli upptäckt och blodsjagad? Hur påverkar handlingen din karaktärs psyke? Vilka mardrömmar har du nu som du inte hade innan? Hur tar du itu med den hemska gärning du utfört? Vad får dig att inte bara ända ditt meningslösa liv efter att du för första gången verkligen har blivit uppmärksam på vad ditt mörka inre faktiskt är kapabel till? Hur tar du itu med ångesten du fått efter att du släppt in någonting mörkt i din själ? Hur känns det att inte längre vara hel och intakt utan befläckad och smutsig? Hur känns kollisionen mellan din egen och ditt offers själ? Vilka delar av själen håller du krampaktigt tag om?

Jag kände aldrig något behov av att diabolisera de kindred som föll offer för detta i mina armar. Min RP rättfärdigade handlingen för sig själv som det enda hon kunde göra för att i all framtid kunna skydda sagda kindred från världen som ville dem illa.
Hennes största oro är att det ska komma ut att det var De Corazons childer och att ingen av de elder som ska döma henne förstår hennes ståndpunkt att hon gjorde det av barmhärtighet och inte utav illvilja eller maktbegär.

Jag spelar aldrig för att min RP ska få en massa makt eller häftiga förmågor så egentligen är diableri helt ointressant för mig som spelare men jag kommer ju aldrig att backa från fördelarna det ger mig att vara gen 6 i en WoD-kampanj.

En konsekvens jag har fått är att själarna jag dibbade bryter fram och ger mig "anfall" då jag inte är kontaktbar. Starka själar således, som pressar undan min. Och jag låter det hända och har tillochmed använt det som en handelsvara.

Just "mitt" diableri är lite svårt att använda för att svara på dina frågor med. Eftersom min RP inte anser att hon gjort fel. Hon kände sig tvingad och fann det som enda utvägen på en situation som redan var tragisk och oundviklig.

Det går ju att döda en vampyr utan att dibba den, så att det var nödvändigt köper jag inte. Snarare vore det mer logiskt att bara låta vampyren dö och totalt förinta själen istället för att bevara den. Att en bit av deras själar fortfarande lever i din rollpersons medvetna torde ju te sig extremt vidrigt om din rollperson nu avskydde dem. Det ger godis att spela på, så det är bra. Anledningen till att jag ställde alla de där frågorna är för att det är så jag hade tacklat det här powerproblemet. Jag skulle fråga mina spelare sådana frågor som får dem att tänka över hur dibbandet har påverkat deras rollpersoner och vilka problem som nu uppstår. Att dibba någon ger inte bara fördelar. De dibbade själarna tär på diableristens medvetande. Det är värre än ett mord, det är som Fritzel och Engla-historien kombinerat i form av råhet. Att leva med en annan själ inom sig kan liknas vid känslan av att ha blivit våldtagen. Man känner sig nedsmutsad och äcklig. Vissa perversa diablerister kan givetvis finna njutning i det, men då har rollpersonen redan issues som kan generera spel

En konsekvens jag har fått är att själarna jag dibbade bryter fram och ger mig "anfall" då jag inte är kontaktbar. Starka själar således, som pressar undan min. Och jag låter det hända och har tillochmed använt det som en handelsvara.

Så din karaktär är med andra ord mindre stabil och har mindre kontroll över sig själv. Det är guld och det tycker jag Recca ska spinna vidare på. Se till att sätta din rollperson i knipa på grund av rösterna i huvudet som du inte motstår. Att du vaknar upp på underliga platser och inte har något minne av vad som har hänt osv. Det här är hot stuff!

Nej, nej. De två kindred som min RP dibbade stod henne väldigt nära. Det som föranledde dibbningen var en rad händelser som till slut slutade med att hon fattade beslut om att diabolisera dem. Hon gjorde det för att hon inte kunde tänka sig en värld utan dem, att låta dem leva vidare genom henne, för i den här världen skulle de dö. Diableriet var en barmhärtighetesritual för henne. Hon gjorde det för att skydda dem med sin kropp och låta deras själar leva vidare, för hon kunde inte skydda dem i den fysiska världen.
Nu bär hon för evigt med sig dem och kan skydda dem. De lever kvar genom henne och kärleken hon känner för dem är lika stark som den någonsin var när de fortfarande var här i fysisk form.
Det är därför det här diableriet är dåligt som jämförelse när man pratar om dibbning som ett sätt att skaffa sig förmåner eller "levla".

Den enda anledningen som hon vill skydda sig själv från en blood hunt nu är för att om hon blir blood huntad och dödad så har hon ändå svikit de två hon diaboliserade. Då klarade hon ändå inte av att skydda dem och allt var förgäves.

 

[Mukwa]

Det låter helt awesome tycker jag! Och då förstår jag att de negativa sidorna från diableriet inte helt är applicerbart i det fallet. Kanske hade dina älsklingar mörka hemligheter som du börjar bli varse och som gör det mindre angenämt att vara ett med dem? Kanske börjar du bli dem? Annars finns ju alltid de mer utomstående komplikationerna som redan presenterats i tråden, såsom att försöka hemlighålla diableriet (vilket givetvis ska misslyckas, för det genererar mer att spela på) och då följer utpressning, intrigerande och hemlighetsmakeri! Hur tacklar du problemet att dina så kallade vänner i coteriet när som helst kan förråda dig och lämna in dig till furstinnan? Blodsbind dem, uppsök en mäktig Tremere och skriv ett blodskontrakt, dibba dem också... oändliga möjligheter är oändliga