Nekromanti [WoD]Friform!

[Recca]

Både jag och Cissi är lite sugna på att slänga alla t10r ut genom fucking fönstret (bildligt talat) för att rulla bortåt 20 stycken vid ett tillfälle är så jävla boring och tidskrävande. Då kom Cissi med idén att vi skulle prova att friforma WoD. Jag är själv rätt förtjust i den tanken men jag undrar hur tusan går vi tillväga? Vad är SL's roll i friform egentligen? Jag vill ha berättarroll och typ avgöra konflikter och skit. Jag vill inte att alla rollpersoners statistiska värden ogiltigförklaras för att vi kör friform men då kommer jag ju sitta där som en enkvinns-jury-domare-bödel och göra bedömningar i varje konflikt. Nåväl, jag tror ju att jag kan göra det på ett sätt som alla har respekt för eftersom jag är så awesome SL men nånstans behöver jag massor av information om friform för jag har aldrig ens testat det.

 

[slanfan]

Som jag har uppfattat det är spelledarens roll i friform "den gamla vanliga", med bonusen att godtyckligt avgöra hur saker man annars hade löst med tärningar går. Det betyder att (IMHO) friform mår bäst utan action och tävlingsliknande konflikter.

WoD-rollpersoner är väldigt lätta att föra över till friform då "plupp"-systemet är väldigt lättöverslådligt. Man ser ju busenkelt hur bra någon är på saker.

Jag vet inte mer om friform, men jag tror det kommer funka utmärkt, så länge inte spelarna vill slåss, smyga och liknande hela tiden. För socialt intrigspel hindras inte på något vis, förutom att ingen kan gömma sig bakom sin rolls färdigheter.

 

[Björn Wärmedal]

Är det bara tärningspölarna ni är less på så kan ni ju välja att slå en tärning och plussa på abilities och skills.

Dvs. att köra bil för någon med Dex 3 och Driving 2 blir inte 5 tärningar, utan 1TX+5 mot en svårighet. Eller att man ska slå 1T10 under eller lika med summan av plupparna.

 

[anth]

Jag har ingen aning om det passar er, men har ni tittat på Mind's Eye Theatre?

 

[God45]

Var inte rädd för att fråga gruppen vem de tycker har övertaget i en konflikt om du inte är säker. Men var inte heller rädd för att bestämma vad som gäller.

 

[Sömniga Isaac]

Uppfattar det som slanf*n var inne på att det SL i friform blir den vanliga rollen men med ett större ansvar för bedömningen av ett handlande. Sen tror jag en komponent som blir mångt mycket viktigare som friforms SL är att verkligen höra in och och känna av vad gruppen gör liksom hur handlingen skulle förhålla sig till det som beskrivs. Med andra ord blir det precis som du säger en förskjutning mot att vara domare, eller mentor som vägleder spelarnas handlande på sådant sätt att berättelsen om rollpersonerna blir givande för de parter som deltar. Med andra ord en större koncentration på SL:s uppgift att höra till gruppen, leda gruppen genom konflikter och även ta svåra beslut när konflikten utmanar de olika värden som står emot varandra mellan spelare och spelare eller spelare och spelledare. En gyllene regel bör således bli att se sin ledarroll som att agera på sådant sätt som gynnar gruppens bästa och inte det egna bästa i större mån en vad som kan vara i annan form där spelledaren är domare. Så mentor istället för domare skulle jag säga blir den stora skillnaden då det kommer till balansen mellan maktposition spelare och spelledare men samtidigt är jag inte helt insatt i friform så allt jag säger kan lika gärna vara uppåt väggarna.

 

[Mukwa]

Om berättandet står i fokus så behövs inget regelsystem*. Strider och konflikter avgörs beroende på vad som blir coolast för storyn. Om du ska vara SL tror jag att det blir roligast om du i princip alltid låter rollpersonerna lyckas med sina discipliner och åtaganden, anpassar storyn efter vad de hittar på och ger spelarna utmaningar som iallafall inte kan lösas med tärningar (såsom deckargåtor eller sociala konflikter både inom och utanför gruppen).

WoD är ett spel jag har lirat mycket med godtycklighet från SL och eftersom det inte är särskilt mycket fokus på action i vanliga fall tycker jag att det är ett ypperligt rollspel att lira så här. Ta Svart av kval t ex. Reglerna är väldigt lätta och tärningspöler skulle bara vara i vägen för ett ananrs klockrent regelverk.

*sedan är jag inget fan av begreppet friform eftersom konventioner och regler ändå kommer styra hur spelet fungerar.

 

[God45]

eftersom det inte är särskilt mycket fokus på action

Ja... Det är exakt så jag kör vampire... subtilitet och känsla och...

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/Q5xf6Dpl1qA"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/Q5xf6Dpl1qA" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Fine, alla mina Wod spel är mer eller mindre Blade filmerna the game. Men det funkar också som friform. Ge bonusar för bra beskrivningar när de avgör vem som vinner fighter bara. Eller kör fighterna i Wushu rpg:et

 

[Lupus Maximus]

Som jag har uppfattat det är spelledarens roll i friform "den gamla vanliga", med bonusen att godtyckligt avgöra hur saker man annars hade löst med tärningar går. Det betyder att (IMHO) friform mår bäst utan action och tävlingsliknande konflikter.

WoD-rollpersoner är väldigt lätta att föra över till friform då "plupp"-systemet är väldigt lättöverslådligt. Man ser ju busenkelt hur bra någon är på saker.

Jag vet inte mer om friform, men jag tror det kommer funka utmärkt, så länge inte spelarna vill slåss, smyga och liknande hela tiden. För socialt intrigspel hindras inte på något vis, förutom att ingen kan gömma sig bakom sin rolls färdigheter.

Jag håller med. Förutom att jag inte ser något problem att även ha med våld och smygande fast man rationaliserat bort tärningarna. Vill man blanda in lite slump/osäkerhet kan man som spelledare slå en tärning som "riktlinje".

 

[Recca]

Jag känner att jag skulle eftersöka nån slags mekanik ändå. Bara för att. Men just tärningspölarna är jobbiga. Skulle kunna tänka mig att göra nåt i stil med rulla t10+plupparna och se vem som får högst och vinnaren beskriver resultatet eller jag beskriver resultatet. Skulle kunna tänka mig också att om skillnaden är väldigt hög så händer mer än om skillnaden är låg. Och den biten kan man ju friforma utefter resultatet. På så vis behöver inte gruppens brujah känna sig lurad över sina 20 tärningar i strid som han typ lagt all tid på att skaffa. Då finns det också ett skäl att lägga willpower så att man ökar sin chans att lyckas. Skada vete tusan hur jag ska hantera. Kanske bara säga att om de lyckas ordentligt så dör vanliga fiender eller rentav en grupp med fiender som i Bladescenen där han spöar upp ett rum fyllt med vakter. Det kan ju spelarna få beskriva själva: Hur spöar du upp vakterna i den här scenen?

Vi har faktiskt redan testat lite "beskrivande friform" iom att två rollpersoner slogs mot varandra. Den ena spelaren hade som mål att hans RP skulle avväpna den andra och den andra spelaren hade som mål att avvärja dessa försök samt spöa skiten ur den andra. När någon vann så sa jag bara: Hur vinner du den här delen av konflikten?

Och om den personen beskrev nåt i stil med: "När han anfaller mig så fäller jag honom så att han snubblar in i en vägg." Så beskrev jag att väggen raserades fullständigt och han tumlade vidare men tappar inte svärdet.

Skada är ju nåt jag återkommer till. Eftersom blodsmekaniken att hela sig själv är som den är så undrar jag vad som händer när man säger bara: 'Hugget snittar upp din mage och hade inte innehållet varit helt förtorkat skulle du tappat ut inälvorna på golvet', som en helbar skada?

Kan man göra så att man säger att skador är mer något man reagerar på i berättelsen och som inte påverkar ens karaktär speciellt mycket i övrigt? Eller ska det göra så att folk förlorar blod? Eller öh, hur sköter man sånt när fiktionen blir så bra av det men systemet liksom inte hänger med ordentligt?

Kontentan av det här ganska osammanhängande inlägget blir väl att jag inte helt vill ge upp tärningsrullandet men gärna ger upp det till väldigt stor del...

 

[Vicotnik]

Testa att använda Genesis svart av kval, vit av lust som regelsystem.
Lätt smidigt och vad du har för generation påverkar vem som vinner konflikten.

 

[Ymir]

Du kan minimera din domare-roll genom att låta rollpersonernas framgång i högre grad vara grader av framgång; allt som oftast är rena misslyckanden inte särdeles konstruktivt för plotten oavsett. Dvs, har rollpersonen 5 i Athletics när andra har 2, låt alla kunna klättra upp för den svåra, branta väggen, men beskriv/låt spelaren beskriva hur värde-5-rollisen formligen flyger upp för väggen lätt som en plätt, medan de andra får kämpa. Har rollisen 5 i Vamp, och alla andra 0? Låt alla SLP:er hela tiden reagera påh ur fucking hot den rollpersonen är. På så sätt används statsen fortfarande för att definiera och sätta färg på karaktären. Om något verkligen är en situation där det går att misslyckas har vi ibland, när vi friformat, gjort så att vi slår en enkel tärning, typ en T6:a, där tex 4-6 eller 5-6 kan vara framgång, beroende på åt vilket håll SL vill vikta slumpens utfall.

 

[Genesis]

När jag friformade körde vi ett system som hette G20, som vi hittat på nätet någonstans. Det funkar såhär: När någon försöker göra något, slå 1T20. Högt är bra. Så avgör du utifrån tärningen och utifrån din bedömning av rollpersonens kompetens och svårigheten hur det går. Man har inga fasta värden, men man har tärningen som kan ge en fingervisning och ta bort det där jobbiga med fiatkonflikter.

 

[God45]

När jag friformade körde vi ett system som hette G20, som vi hittat på nätet någonstans. Det funkar såhär: När någon försöker göra något, slå 1T20. Högt är bra. Så avgör du utifrån tärningen och utifrån din bedömning av rollpersonens kompetens och svårigheten hur det går. Man har inga fasta värden, men man har tärningen som kan ge en fingervisning och ta bort det där jobbiga med fiatkonflikter.

Det är så jag alltid kört D&D