I know!
Oh, ett boktips på tal om solipsismen. Jag fattar vad du menar nu, och i en av "The Sandman" av Neil Gaiman så finns det ett kapitel som handlar om hur världen förändras bara tillräckligt många drömmer samma sak samtidigt. Där finns det då några individer kvar som kan vittna om vad som varit och försöka skapa drömmar hos kollektivet i ett försök att förändra hela världsordningen. Det tanken tyckte jag var lite kittlande när jag läste. Bara en parentes.
Hela den här historien med Giovanni tänkte jag att jag skulle försöka stå utanför i början. Jag lyckas hålla mig ifrån hans massaker av min klan genom att min lilla enklav uppe i bergen knappt vet om sin egen existens. Jag tänker att det kan vara överlevande cappadocier som skapar fenomenet med "klanlöshet" då de, i sin kamp för sin existens, inte avslöjar vilket ursprung de har. Tankar på det?
