Ja, jag tänker framföra mina åsikter i och med att jag anser
mig inte få plats i posten nedan - Jag vet vad jag riskerar
(ändlösa debatter) men jag kommer förklara mig så gott det
går så vi slipper evinnerliga personangrepp och löjligt
trams och kan koncentrera oss på en kostruktiv debatt.
Se det här som en liten esä över hur jag anser man spelar
Vampire bäst och i kombination med andra rollspel.
--------------------------------------------------
<B>
Skräckstämning:</B>
Det blir lätt platt spelande i Vampire, man når aldrig lika
lätt skräcken som i andra spel i schangern - Vad det beror
på eller om detta bara drabbat mig vet jag inte, men jag
anser att det är ett vanlig fenomen. Det är där som
speleldaren har det tunga ansvaret, att väva ihop något
mörkt och mystiskt (eller kanske tvärtom - Det uppenbara som
kan förändras). Jag tror vi kan stå eniga om att om inte
Spelare och Spelledare klarar av symbiosen att leverera
skräck - Då blir det banne mig inga kalla kårar. Att bryta
isen lite kring rollspelet är svårt (speciellt Vampire där
böckerna inte direkt är en hjälpande hand - IMHO). Jag
har utnyttjat det okända i ett antal spelscesioner och ju
mer jag ansträngt mig desto bättre blir det, spelet och
världen har många möjligheter man sällan utnyttjar.
Nyckelsaker jag brukar använda mig av är målande
beskrivningar på omgivningar för att ge en autentisk känsla
(det är ju trots allt i vår verklighet och vad kan vara mer
skrämmande ;-) samt att lägga till med intryck hos
rollpersonerna (kalla vindrag längs knäskålarna, skrapande
ljud mot fabriksväggen, plötsliga polissirener som kan
höras ...). Det här är i och för sig väldigt individuellt
och folk som inte tycker om miljön har jag full förståelse
för - I sådana fall, vad finns det att klaga på när det
kommer till omgivningen och stämning, när man får det så
rysligt man vill göra det ?
<B>
Regelsystemet:</B>
Krille har faktiskt pekat på att det finns buggar i systemet
och att det inte finns någon markant skillnad versionerna
emellan - Vilket har höjt debattvärdet angående Storytellers
regler. Han har dessutom i disskusioner långt tillbaka med
mig tyckt att man inte ska behöva ända redan existerande
regler när man betalat så mycket pengar för ett rollspel,
något jag kan gott hålla med om. Saken är den att systemet
är snabbt (om man kan hantera det rätt) och kan bidra till
lite fart och fläkt i spelandet, vilket är ett viktigt plus
i kanten. Att det sedan finns buggar kan i varje fall jag
leva med - Det har bara inträffat en gång under året
jag spellett WoD och det är tämligen harmlöst i grund och
botten. Är spelledaren lite vaken kan denne justera det i
just den stunden så slipper man pinsamheter - Fungerar lika
bra för mig.
--------------------------------------------------
Det här fungerar som en liten grund till fortsatt debatt,
utanför sandlådor att kasta grus i ögonen på varandra och
utanför små ankdammar att plaska i.
/Alexander Gyhlesten
"Det du inte vet har du ingen aning om"
mig inte få plats i posten nedan - Jag vet vad jag riskerar
(ändlösa debatter) men jag kommer förklara mig så gott det
går så vi slipper evinnerliga personangrepp och löjligt
trams och kan koncentrera oss på en kostruktiv debatt.
Se det här som en liten esä över hur jag anser man spelar
Vampire bäst och i kombination med andra rollspel.
--------------------------------------------------
<B>
Skräckstämning:</B>
Det blir lätt platt spelande i Vampire, man når aldrig lika
lätt skräcken som i andra spel i schangern - Vad det beror
på eller om detta bara drabbat mig vet jag inte, men jag
anser att det är ett vanlig fenomen. Det är där som
speleldaren har det tunga ansvaret, att väva ihop något
mörkt och mystiskt (eller kanske tvärtom - Det uppenbara som
kan förändras). Jag tror vi kan stå eniga om att om inte
Spelare och Spelledare klarar av symbiosen att leverera
skräck - Då blir det banne mig inga kalla kårar. Att bryta
isen lite kring rollspelet är svårt (speciellt Vampire där
böckerna inte direkt är en hjälpande hand - IMHO). Jag
har utnyttjat det okända i ett antal spelscesioner och ju
mer jag ansträngt mig desto bättre blir det, spelet och
världen har många möjligheter man sällan utnyttjar.
Nyckelsaker jag brukar använda mig av är målande
beskrivningar på omgivningar för att ge en autentisk känsla
(det är ju trots allt i vår verklighet och vad kan vara mer
skrämmande ;-) samt att lägga till med intryck hos
rollpersonerna (kalla vindrag längs knäskålarna, skrapande
ljud mot fabriksväggen, plötsliga polissirener som kan
höras ...). Det här är i och för sig väldigt individuellt
och folk som inte tycker om miljön har jag full förståelse
för - I sådana fall, vad finns det att klaga på när det
kommer till omgivningen och stämning, när man får det så
rysligt man vill göra det ?
<B>
Regelsystemet:</B>
Krille har faktiskt pekat på att det finns buggar i systemet
och att det inte finns någon markant skillnad versionerna
emellan - Vilket har höjt debattvärdet angående Storytellers
regler. Han har dessutom i disskusioner långt tillbaka med
mig tyckt att man inte ska behöva ända redan existerande
regler när man betalat så mycket pengar för ett rollspel,
något jag kan gott hålla med om. Saken är den att systemet
är snabbt (om man kan hantera det rätt) och kan bidra till
lite fart och fläkt i spelandet, vilket är ett viktigt plus
i kanten. Att det sedan finns buggar kan i varje fall jag
leva med - Det har bara inträffat en gång under året
jag spellett WoD och det är tämligen harmlöst i grund och
botten. Är spelledaren lite vaken kan denne justera det i
just den stunden så slipper man pinsamheter - Fungerar lika
bra för mig.
--------------------------------------------------
Det här fungerar som en liten grund till fortsatt debatt,
utanför sandlådor att kasta grus i ögonen på varandra och
utanför små ankdammar att plaska i.
/Alexander Gyhlesten
"Det du inte vet har du ingen aning om"