Nekromanti WotCs sugiga äventyr

[Necross]

********Varning för att denna tråd kan betyda spoilery, även om iaf jag försöker undvika det.********

WotC har börjat publicera en stor mängd äventyr. De flesta består av produkter är dungeons, dungeons och åter dungeons. De flesta verkar dessutom vara dåliga dungeons, och uppläggen runt om är bottenlöst usla.

T.ex. försökte jag just läsa "Cormyr- Tearing of the Weave", skrivet för FR. Den kostar typ 250 spänn och består till 95% beskrivningar av dungeons och stats för det som finns i dessa (stats kan vara sånt som "Onde Olle har en tandpetare i fickan och +3 i Fishing" som inte har någon alls betydelse för äventyret). Sällan finns några intriger, klurigheter eller förvecklingar runt varför och hur spelarna hamnar i dungeonsarna. Trovärdigheten runt SLP:s motiv är tveksamma eller noll (typ "Det finns en onding. Han är ond.")

Vem är det som tycker att dessa produkter är bra? Vem köper dem?

 

[Flurtis]

Alltså visst, klassen på WotC's dungeons är helt klart i en rejäll klassnedgång. Däremot ser jag inte problemet med att större delen av äventyret skulle vara grottgångar och stats, det är ju trots allt D20 och grottröj.

Men att klassen på WotC's grottröjen har blivit sämre, det kan jag definitivt hålla med om. Framförallt stör jag mig på samma sak som i dagens filmindustri. Regissörerna/Författarna resonerar: "Det här är coolt, hur får vi med det här i Storyn?" istället för "Vad är coolt till den här Storyn?"

T.ex. försökte jag just läsa "Cormyr- Tearing of the Weave", skrivet för FR. Den kostar typ 250 spänn och består till 95% beskrivningar av dungeons

Jamen alltså, det är ju fortfarande D20, böckerna förväntas inehålla stats och dungeons och det säljer beviserligen.

Vem är det som tycker att dessa produkter är bra? Vem köper dem?

Majoriteten av världens rollspelare. Vågar till och med på en gissning på 60-70% av världens rollspelare spelar WotC's äventyr.

//Flurtis som gillar grottröj till D20....

 

[Eksem]

Har inte läst det aktuella äventyret i fråga, men Eberron-äventyren har hittils haft mycket äventyrande utanför dungeons (typ smyga sig in på maskeradbal, smuggla saker, fejka sig ombord på luftskepp, hetsiga jakter i stadsmiljö, djungeläventyrande etc), ett par bra SLP, klart godkända storys och bra incitament för PCs att bli inblandade.

De är tyvärr lite knepiga att flytta till andra spelvärldar dock, eftersom de har ganska mycket setting-specifika saker i sig (som just luftskepp, städer byggda på höjder och robotar).

 

[Necross]

Alltså visst, klassen på WotC's dungeons är helt klart i en rejäll klassnedgång. Däremot ser jag inte problemet med att större delen av äventyret skulle vara grottgångar och stats, det är ju trots allt D20 och grottröj.

Visst, d20 är gjort för action, men det hindrar ju inte att det runtom själva actionen är välgjort och känns trovärdigt.

Men att klassen på WotC's grottröjen har blivit sämre, det kan jag definitivt hålla med om. Framförallt stör jag mig på samma sak som i dagens filmindustri. Regissörerna/Författarna resonerar: "Det här är coolt, hur får vi med det här i Storyn?" istället för "Vad är coolt till den här Storyn?"

Typ samma grej med kvällstidningar. Typ "Folk är idioter och gillar att läsa skit - låt oss ge dem skit!". Den som fattar sådana beslut kanske borde fundera ibland på vad som skulle hända om "folk" inte visste om att "skiten" finns, dvs om de aldrig skulle få läsa den.

Men missuppfatta mig inte - jag gillar grottröj. Men jag föredrar om PC:na motiveras att gå ned i grottan på originella sätt.

 

[Necross]

Mmm, det där har jag noterat. Den världen satsar WotC på! Spelar gärna Eberron, men gillar det inte så mkt att jag vill spelleda det. Lite för high-magic för min spelledarsmak.

 

[Dante]

Paizos o-sugiga äventyr ...

Till och med en sådan inbiten fanboy som jag själv har faktiskt låtit bli att köpa äventyren i Expedition to ...-serien – bl.a. av de anledningar du listar ovan.

Jag köpte de senaste låglevel-äventyren, vad de nu hette, för att kolla in det nya encounter-formatet. Men det var inte direkt något att skriva hem om.

Däremot hyser jag stora förhoppningar om att Paizos Pathfinder-serie ska hålla en hög kvalitet och har lagt en förbeställning på de två första hos SF-bokhandeln.

Paizo har ju med sina adventure paths i snart sorgligen avsomnade Dungeon Magazine visat sig ytterligt kapabla att göra bra och engagerande äventyr (med eller utan dungeons).

 

[Magnus Seter]

Till och med jag håller med, till viss del

Jag har börjat kolla igenom lite äventyr som jag ska ha som en backupkampanj när vi behöver nått snabbt. Och det jag har läst av de senaste alstren är inte så himla upplyftande. Inte heller den grafiska finishen är så mycket att hänga i bikupan, så på det hela taget känns det väldigt tunt.

Men om jag jämför med de mängder d20-äventyr jag har som kommer från andra källor, så är faktiskt WotC:s egna något bättre. Säger en hel del om hur mycket dåliga äventyr som prånglas ut.

Paizo har nämnts som ett bolag som gör kvalitetsprylar. Necromancer gjorde bra grejer förr, Malhavoc ... faktum är att jag inte gillar Goodman Games, fast de älskas av en del. Green Ronins Bleeding Edge borde jag ta en titt på, när jag tänker efter.

/M

 

[Hunk]

Re: Till och med jag håller med, till viss del

faktum är att jag inte gillar Goodman Games

Och jag som trodde att du hade god smak...

 

[Necross]

Re: Paizos o-sugiga äventyr ...

Ah, det är typ Shackled City och Age of Worms? Går de bra att hysta in i vicken spelvärld som helst? Och måste man köra hela serierna för att ha nån behållning?

 

[Dante]

Adventure Paths ...

Såväl Shackled City som Age of Worms och Savage Tide (som innehåller återbesök på klassiska Isle of Dread) utspelar sig – åtminstone nominellt – i Greyhawk.

Men de kan ganska enkelt droppas in i hemmabyggda världar, och Age of Worms och Savage Tide har försetts med webbsupplement med förslag på hur de anpassas till FR och Eberron.

I och med att Paizo förlorat rätten att ge ut »100% Official Content« måste de framledes följa OGL och/eller d20-licensen som alla andra tredjepartsutgivare. Detta innebär förstås att deras Pathfinder-serie inte får äga rum i vare sig Greyhawk, FR eller Eberron.

Som jag förstår det bygger de en egen kampanjvärld – men jag räknar kallt med att äventyren kommer att vara tillräckligt generella för att stoppas in var som helst med ett minimum av ansträngning.

 

[Basenanji]

Usch ja...

...jag som håller på att bli en ännu större fanboi än Dante, Magnus Seter och Caligula tillsammans ;
håller med.

Alltför många äventyr är för tunna enligt min mening.
Det är illa nog med ditt exempel; typ tråkiga dungeons med meningslösheter inuti, men dessvärre saknas ofta en bra ståry.

Mitt allra älskligaste äventyr alla kategorier är "Svavelvinter". Det innehåller allt det ett bra äventyr ska innehålla:
-En bra plot
-Att äventyret inte kräver av rollpersonerna att de säger "Ja, vi tackar ja till uppdraget!", vilket är det allra lökigaste en rollperson kan tvingas säga. Jag hatar det...
-En riktigt läskig och ond fiende, en sån som gör att man till och med som spelare känner sig lite förbannad...
-Bra utveckling. Om man meckar med Fiende A, leder det helt naturligt till att Fiende A:s allierade Fiende B också ger sig på rp.

Tja, det finns inte så mycket av den varan till D&D, som jag har sett. Men, jag skulle ändå vilja rekommendera:

* "Red hand of Doom"- jättebra äventyr. Bra utveckling. Gripande npc:s. Nej förresten, de är rätt stereotypa. Förutom att det finns en del balla brudar som kan slåss och hantera piskor så att Indiana Jones skulle vilja pensionera sig.

* En del äventyr till Dungeon. Mitt favvo fanns med i nr 134, "Home under the range". Det handlar om att driva en sorts skalbaggar genom några grottor. Låter kanske inte så upphetsande, men det är mycket i det äventyret som överraskar!

Fö gillar jag äventyr som har en handling som ger sken av att vara vardaglig och ospännande, för att sedan helt utan förvarning förvandlas till episkt stordrama. Någon som har ett bra tips?

* Annars tycker jag att man ska kolla in hur några amrikanskisar skriver sitt äventyr. De försöker kollektivt göra en äventyrsstig (är det på modet eller?) och hur de lyckas kan du läsa här!

---

OT:
Något som jag tycker gör äventyren sugiga är att det ofta bara är strid som utmaningarna kommer att handla om.
Jag skulle vilja se ett äventyr som dessutom innehåller många utmaningar av den här arten:
-Informationsinhämtning. Nej, det räcker inte med ett lyckat "Gather info". Den här utmaningen består av att spelarna förstår vemde ska försöka samla information ifrån.

-Skill checks. Ok, det är häftigt om man måste vara duktig på "Balance", "Tumble" och "Escape artist" mitt i striden, men jag skulle vilja se ett deckaraktigt äventyr där skills som "Decipher script", "Knowledge:xxx", "Speak language", "Craft", "Use rope" m fl kom att spela en viktigare roll. Ett sånt äventyr som gjorde att alla mina polare med sina kraftfulla barbar-builds satt och rullade tummarna och förbannade att de inte la ner mer tid på att välja klokare bland skill ranks. Äntligen skulle det visa sig att mitt val av två levels rogue (8+ skillpoints/level) var det rätta!

...

Någon gång har jag läst att Seter hade ett ballt uppslag på någon sorts slottsintrig i byrålådan. Jag säger bara: jag vill se den i Fenix!

/Basse

 

[Dante]

Hupp! jag glömde ...

… ju att besvara din sista fråga: »[…] Måste man köra hela serierna för att ha nån behållning?«

Svaret blir: »Njae. Kanske. Men ändå inte.«

De olika delarna i Paizos Adventure Paths är mycket mer sammanlänkade än t.ex. WotC:s äventyrsserier (Sunless Citadell, Forge of Fury, et al; och Shattered Gates of Slaughtergard, Barrow of the Forgotten King, etc.), vilket förstås gör det knepigare att köra de olika delarna som one-shots.

Men, Paizo räknar med att sporadiska lösnummerköpare av Dungeon Magazine kanske inte skaffar alla delar, så det finns några symboliska adventure hooks avsedda att dra in rollpersonerna i äventyret – även om de inte spelat igenom föregående delar.

 

[Vitulv]

Jag skiter rätt mycket i motiv och sådana grejor.

Alltså, jag vet inte hur mycket jag egentligen bryr mig om rollpersonernas motiv att gå ner i grottan. För min del räcker det rätt hyffsat med att de lockas dit av rykten om skatter. Det jag däremot är besviken på är hur tråkiga grottorna ibland är. Jag köper äventyr för att jag vill kompensera för min egen begränsade fantasi vad det gäller att inreda en fräck dungeon, inte för att få något som liknar ett gäng slumpartade rum, med likartat slumpade monster. Jag ser hellre att WotC rycker upp sig vad gäller grottdesignen, och grottans invånare, fraktioner etc. än något annat.

The Sunless Citadel var en schysst grotta, med precis lagom bakgrundshistoria imho. Barrow of the Forgotten King är däremot inte min kopp te.

- V