Nekromanti "Wow, vad häftigt!"

[Dilandau]

... är det sällan jag tänker längre när jag läser/läser om rollspel.

Förut kunde jag bli helt "blown away" (som de säger i Utrike) av ett spel, eller ett koncept i ett spel. Idéerna till äventyr och rollfigurer bara exploderade.

Det händer som sagt nästan aldrig längre. Förmodligen för att jag blivit äldre.

Senast var det nog Godlike -- eller rättare sagt förhandsmaterialet till Godlike -- som kittlade min fantasi så mycket. I slutänden köpte jag aldrig det färdiga spelet. Andra världskriget är inte min grej.

Samma sak med Andra Imperiet. Gick igång som fan på det till en början, bara för att tappa intresset rätt snabbt.

D&D3E var också jäkligt häftigt. Efter att ha lirat 2E i år och dagar kändes 3E så jäkla fräscht och coolt. Nu känns D&D bara tröttsamt i allmänhet.

Så när jag väl får "Wow vad coolt"-känslan, varar den inte särskillt länge.

När gick ni senast igång på ett spel? Och varför? Vad brukar det vara som får er att känna "Wow, vad häftigt"?

 

[Arfert]

... senast var det nog.. få se nu... hmmm... Warhammer? Fast jag har GILLAT spel som Västmark, Burning Wheel, Draug, Artesia... men inte gått igång. Det kanske är ålder.. man är blasé. ;-)

 

[Johan K]

När gick ni senast igång på ett spel? Och varför? Vad brukar det vara som får er att känna "Wow, vad häftigt"?

Well, sensat jag kommer ihåg att man rikitgt fick den känslan var vär jag läste DoD6 för ett par år sedan nnär jag var på SydCon. Det var verkligen sådär att man kände WOW !!
Därför att det var en värld som verkligen sög in mig i sagan igen & det var verkligen skönt att få den känslan. Kommer fortfarande ihåg den känslan.
Just det som får mig att få den känsaln är när saker & ting passar in på vad min syn på det hela, t. ex att världen stämmer in på vad jag vill ha. Då känns det jäklligt bra !

Sedan har jag fått nästan lika känslor när man läst M:UA, mest för att det var på ett ungefär samam humor som en annan har.

 

[Dante]

Jag känner igen den där känslan (eller snarare bristen på den). Jag tror att det (som Arfert säger) beror på att »man varit med länge«.

För mig är det samma sak med musik.

Jag har åkt på festivaler i över 20 år, och sist jag räknade efter hade jag sett en bra bit över 1.000 livespelningar. Det ska mycket till för att ett band inte ska sorteras in i facket »äh, det där har man ju hört förut«.

Det senaste spelet som gav mig en upprymd känsla var faktiskt … Saga. Men (som jag skrev i min recension i senaste Fenix) jag misstänker att det har mycket med nostalgi att göra.

 

[PAX]

Jag håller med dig. Det är svårt att bli tagen av ett spel att det så pass bra stämmer överrens med deförväntningar man har haft.

Vampire tyckte jag var helt suveränt när jag läste det och vi påbörjade kampanjen. Tyvärr blommade spelet ut i en rad olika kampanjmoduler som till slut inte gjorde spelet rättvisa.

Western tycker jag har just det som gör att man blir inspirerad till att lära sig mer om tidsepoken. Jag hoppas nya En Garde kan förmedla samma känsla.

Fading Suns köpte jag utan att knappt veta vad det var för spel. Köpet berodde nog mer på att Andrew Greenberg och Bill Bridges var spelkonstruktörer. Här fanns den perfekta blandningen av sci-fi och fantasy. Precis som Star Wars.


Vad framtiden beträffar så hoppas jag att Noir kan ge den känslan igen.

 

[Arfert]

.. nä, det är ju för att det är BRA! ;-) ..eller nostalgiskt bra eftersom det finns gamla rollspel som fortfarande är bättre än det mesta nytt som publiceras.

 

[Rickard]

Senaste wow-känslan jag fick var av Degenesis i början av detta år. När jag flippade igenom boken så tyckte jag det var så banbrytande att jag ville ha och krama spelet.

/Han som tyckte samma sak om den här låten

 

[haltageten]

Jag kan få såna där "wow, vad häftigt"-känslor lite då och då. Jag blir jättelätt inspirerad av någonting för att efter bara någon dag tappa intresset helt och hållet.

Den senaste wow-känslan jag hade för att rollspel var när jag bläddrade i Jorges Bestarium till DoD6. Då fick jag en sån där "fan vad jag vill spela i den här stämningen"-känsla. Men jag har aldrig spelat DoD6 över huvudtaget, inte ens DoDT som jag köpte för surt förvärvade pengar.

Sen så har jag i veckan haft liknande känslor för Skymningshem. Fast de har mest varit flyktiga, jag har ju ingen att spela med här i Linköping just nu. Min spelgrupp kommer på besök lite då och då, men annars så är det ganska dött. Har planer på att förverkliga mina våta skymningshemsdrömmar med några lirare i korridoren. Men skymningshem är för mig ett sånt där spel som kryper sig på lite då och då och inspirerar mig.

- Jocke, vafan dillar jag om egentligen?

 

[Mekanurg]

Senaste "wow"-et var nog Nexus: The Infinite City som jag läste cirka 1995. Efter att ha varit branschen i sedan 1970-talet har jag väl sett det mesta så det krävs något utöver det vanliga för ett "jag gör vågen".

Största "wow"-et någonsin kom när jag läste WEG:s Star Wars RPG 1987. Costikyan var ett geni när han fixade till det där.

Men jag måste berömma Nightowls mfl Mazes & Minotaurs som gav ett "wow" i den särskilda kategorin "lyckades med det synbarligen omöjliga", nämligen att bli en precis pastisch av D&D årsmodell 1974. Särskilt gillade jag "Random island"-reglerna.

 

[Rising]

Well, hela min livsfilosofi handlar just om att gå igång på saker (snarare än att vara kunnig och oimponerad - ett särdrag som kännetecknar akademiker), så därför är det kanske inte så konstigt att jag går igång på saker titt som tätt. Jag tror det kan ha att göra med att jag köper väldigt få rollspel. Många av er andra verkar se det som någon plikt att hela tiden köpa nya rollspel även om ni bara kommer titta i dem, men jag är ingen samlare och har inget behov av att "hänga med", "veta vad som gäller" eller på annat sätt -bilda- mig om rollspelshobbyn. Detta medför förstås att jag har noll koll och är ett mofo, men det gör kanske också att jag hela tiden brinner för det jag trots allt håller på med och bara skaffar spel jag verkligen gått igång på. (Eller som i Nobilis' fall; fortfarande letar efter dem)

Vad brukar det vara som får er att känna "Wow, vad häftigt"?

En vanlig sak hos de spel jag blivit riktigt sugen på är att jag vill titta på rollpersonskoncept till spelet. Jag har exempelvis sökt en massa på Nobilis och blivit helt begeistrad när jag fått läsa om Noble of Circular Motion och Noble of Decorum. Det här häftigt att läsa om Fogges och Waliums gubber i Gurgehs Millenium, också. Och jag kan fortfarande känna efterskalv av suget jag kände när jag först såg rollpersonskoncept till Kult; de liknade helt enkelt inget som stöddes till andra spel jag tidigare sett.

 

[Nightowl]

När gick ni senast igång på ett spel?

Det märkliga spelet Panty Explosion, som handlar om japanska kvinnliga studenter med psykiska krafter. Helmyspysigt, och långt mindre porrigt än det låter. Och ångestmaffian skulle behöva spela det här spelet, eftersom det *ruskiga* är rotad i högst verkliga sociala och psykologiska problem. "Stridsexemplet" är att en rollperson vill mobba en SLP tills hon börjar grina eller gör bort sig på annat sätt...

Innan dess var det Mazes & Minotaurs, i våras. Ett helt nytt oldschoolspel... som var eminent spelbart.

Fast jag går regelbundet igång på mer eller mindre gamla spel. Jag kan läsa om ett spel jag köpte för femton år sedan och börja gråta blod över att jag inte kan spela det NU!

Erik

 

[Magnus Seter]

Blandade wowgasmer

Drakar och Demoner v1 - WOW! Vad är det här! Kan man göra så här? Och spela ... och tärningar ... och ... och ...

Dungeons & Dragons Basic Set (Elmore Cover) plus D&D Expert Set (Elmore Cover) - WOW! Fan, det finns en värld ... och en massa monster ... och bilderna ... och äventyren ... och skatterna ... och äventyren igen ... och vilka omslag ... och vilken mystiskt magisk stämning!

Drakar och Demoner v2 - WOW! Ännu bättre!

Call of Cthulhu v2 - OH! MY! GOD! Finns Necronomicon på riktigt? Nä ... eller kanske ... läskigt!

Traveller - WOW! Vad fult ... men vad coolt och avancerat och besynnerligt ... och de svarta böckerna ... inga illusar och ändå gillar jag det!

White Dwarf #68 - WOW! Vad är det här? En rollspelstidning i min lokala tidningsbutik? AAAAAAARGH! Häftigt!

Masks of Nyarlathotep - WOW! En hel kampanj! Alltså va coolt!

James Bond 007 RPG - WOW! Det är James Bond!

Stormbringer v2 - WOW! Vilket omslag. Vilka enkla regler. Vilken bisarr värld!

WFRPv1 - WOW! Fantasy fast som Call of Cthulhu! Alltså det är ju bara för bra!

Star Wars d6 - WOW! Vilket system! Vilken känsla! OCh böckerna luktar gott!

Jorges Bestiarium - WOW! Det snyggaste Dante gjort!

Fenix #1 - WOW! De klarade det! Heja Anders och Tove!

Götterdämmerung - WOW! Det här spelet hade jag velat göra!

Dungeon of Doom - WOW! De älskar det!

CORIOLIS! Fan, den presentationen på SSK har övertygat mig! Coriolis, here we come!

Och nu senast ...

Ptolus - WOW ALLTSÅ! Det är bara för mycket!

EDIT: Och Cyberpunk förstås! Och Mutant Chronicles!

Öööööh ... jag har lätt att känna WOW!

/M

 

[Sodivra]

Jag kan inte tyska..

Vad är banbrytande med Degenesis? Allt jag vet är att det är snyggt. Är det banbrytande snyggt? Banbrytande stil?

 

[Torbjörn]

Många wow! har det blivit. Vissa wow!-känslor håller i sig längre, andra går snabbt över.

Senaste riktiga wow! (som fortfarande biter sig fast!):
Forgotten Realms Campaign Setting - nästan i klass med den ofantliga wow! Ereb Altor skapade när den kom.

Torbjörn - har fortfarande också en mindre wow! över Shadowrun 4E.

 

[Storuggla]

Senast jag gick igång på ett Wow? Hmm. Senaste REIGN-previewen från Greg Stolze, tror jag. Jag har längtat efter ett fantasylir där man anskaffar sig politisk makt istället för levels och guldhögar, och REIGN verkar bli ganska så sött (med One Roll Engine dessutom!).
Men detta är ju för att jag inte köpt några järnringenprodukter sedan Pirit (jag vet, jag köper ikapp i morgon!).
Avenger Classic Traveller fick mig att utbrista WOW också, CLassic Traveller fast nu.... igen! Men bättre! Wow!
2302AD? WOW! Liksom, 2300AD fast.. nytt! Wowza!


Storuggla, we've lost that wowing feeling

Edit: Rättade ett fett stavfel

 

[Erik_N]

Jag är kanske mer lättimponerad, för jag gick igång ordentligt på Burning Wheel. Sen insåg jag snart att jag kanske aldrig kommer att få spela det, och då la sig fascinationen något.

 

[Arfert]

Ja det är ju en klar nackdel med det spelet.. skulle helst spela det med ett gäng som redan är inkörda och kan systemet... Är mycket nytt.

 

[Dewil]

Well, hela min livsfilosofi handlar just om att gå igång på saker (snarare än att vara kunnig och oimponerad - ett särdrag som kännetecknar akademiker), så därför är det kanske inte så konstigt att jag går igång på saker titt som tätt.

Tvärtom, Rising, du är utpräglat intellektuell och jag förstår inte varför du nedlåter dig till att ha en så antiakademisk inställning. Du är en akademiker fångad i, tja, någonting annat och du kommer aldrig kunna slå i någon att du inte är det, åtminstone inte här på WRNU.

(Akademiker kan faktiskt gå igång på saker. Möjligen blir den som doktorerat i rollspel inte så impad, men där är ingen av oss och fan vet om någon av oss vill dit heller...)

Dewil

 

[wilper]

Att spelleda nybörjare, deras entusiasm är otroligt smittsam. Jag har kul till jättekul när jag spelar med mina goda vänner hemma, men när jag spelleder nybörjare som verkligen går in för spelet har jag ännu roligare.

 

[Rickard]

Ich kann nicht deutsch sprechen

"Vad är banbrytande med Degenesis? Allt jag vet är att det är snyggt. Är det banbrytande snyggt? Banbrytande stil?"
De har alver utan spetsiga öron och perfektregeln är att om man slår två ettor på 3T6 så är det perfekt om spelaren gör något som härör till dennes bakgrund.

Näääääääääääääääääääääääääääääääääääääää. Nu hittar jag bara på.

Det är för mig banbrytande för att jag aldrig någonsin skulle komma på tanken att ha den miljön. Det är som att se en tavla och tänka "Jag skulle aldrig kunna tänka i de banorna för att måla det där". Därför blir aldrig ett fantasy-, SF- eller steampunkspel en wow-känsla för mig. För folk kan inte tänka så långt ifrån de klassiska banorna. Det blir mest... alver utan spetsiga öron.

/Han som undanber sig spontansvar från skapare som tycker sin produkt är speciell