Nekromanti "Wow, vad häftigt!"

[Rising]

Rant [trams]

Tvärtom, Rising, du är utpräglat intellektuell

Nähä! Jag... jag... jag tycker din mamma är intellektuell!

Nä vänta...

/Rising
suger på "dinmamma"-riposter

---

Ämen, mitt akademikerförakt är mer av en gimmick än en fördom; och att udden är riktad mot mig själv gör det hela bara ännu roligare.

Men jag tror att principen är sund. Alltså inte principen att hata akademiker, utan principen att sluta köpa rollspel rutinmässigt om man nu börjat tappa det där wow-suget.

 

[olaberg]

När jag återupptäckte original-krångelfritt D&D. Vi pratar 70-tal, versionen innan AD&D 1ed.

Det blev: "Wow, just det, det var så hääär det skulle kännas!"

 

[Krille]

Mutant: Undergångens Arvtagare: Waow! Så här ska det göras! Det slår an på mina nostalgitarmar samtidigt som det gör det så mycket bättre! Det är inte utan att jag gång efter annan kallade Mutant för Sveriges bästa rollspel, och i synnerhet bästa nybörjarrollspel.

Engel: Waow! En sån bakgrund! En sån kool miljö! Ett sånt koolt koncept! Och hur kommer det sig att mitt favvohatföretag White Wolf lyckas knåpa ihop ett så här bra spel med mitt favvohatregelsystem d20? Ja, faen vet, men Engel är den starkaste waow-känslan som jag har haft på länge.

Lord of the Rings: Waow. Inte för regelsystemet, eller layouten, eller ens att det är bilderna, utan för att grabbarna har tittat djupare in på magin och faktiskt gjort något annan än "bara Gandalf hivar magi" och fått in den tolkienska känslan ändå.

 

[Nightowl]

Du är en akademiker fångad i, tja, någonting annat och du kommer aldrig kunna slå i någon att du inte är det, åtminstone inte här på WRNU.

Precis - ju snabbare han skaffar sig ett fil-kand-implantat och en prostetisk manchesterkostym, desto bättre!

Erik

 

[Simon]

Svår fråga. Jag vet inte om svaret "jag är för gammal för att gå igång på nånting" eller "jag går igång på allt jag bläddrar i (eller i alla fall i hälften)" ligger närmast sanningen. Antagligen båda samtidigt, paradoxalt nog.

Fast några exempel finns det nog på wow-möten. Aberrant, Mutants&Masterminds, D6 Space(!) och M:UA är alla upplevelser från de senaste åren. Och fjärde utgåvan av Shadowrun.

Men starkast "WOW!" på länge var när jag fick korrläsa en råtext till Terone, det var helt outstanding på fan alla sätt jag kunde tänka mig.

 

[Ulfgeir]

För mig var det nog följande spel.

Mutants & Masterminds 2nd editionför dess point-buy system. Allt köps för poäng. Ja, det är ändå d20, men utan elände som klasser och levlar och hp. Sedan är det förbaskat snyggt.

Skymninghem: Andra imperiet Jag gillar koncpetet, men att få andra att spela det är värre.

Buffy the Vampire Slayer Är man Buffy-nerd så är man. Dessutom är systemet rätt smidigt. Ok, jag har en del synpunkter på alla förbannade manövrar i stridssystemet samt magisystemet. De har dock lyckats bra med att få in känslan från serien.

edit:
Götterdämmerung Koncpetet var något jag gillade skarpt, men när jag började titta på systemet så la sig min wow-faktor betydligt.

/Ulfgeir

 

[Bjorn]

Broncosaurus Rex - Dinosaur Planet tyckte jag var rejält coolt.

Champions/Hero system blev man ju också rätt blown away av en gång i tiden.

Annars så är ju Eon ett spel som jag kan få en återkommande Wow-känsla i. Tycker fortfarande att stridsystem är revolutionerande och kanske det bästa på marknaden. Händer fortfarande ibland att jag får "gåshud" när jag spelleder strid i Eon och annars brukar ju strid vara extremt tråkigt att spelleda.

/Bjorn

 

[Zire]

Drakar och Demoner Chronopia: Då det var det första rollspelet jag köpte. Jag hade en bild av att rollspelsregler rymdes i ett häfte lika stort som brädspelsregler, inte en fet bok. Sen blev jag dock rejält besviken över miljön, jag ville ju ha "riktig" fantasy i skogar, berg o.s.v.

Gemini: Det var sådan häftig känsla att bläddra i den i butiken. Så otroligt lovande. Tyvärr var den ganska jobbig att läsa och svårt att spela.

Västmark: Reglerna var så simpla, men ändå grymt smidiga. Jag fick på nått vis en Nintendo TV-spels känsla över dem. Den Wow-känslan finns nog fortfarande kvar lite grann.

Drakar och Demoner 6 (1 rev): Jag blev fullständigt såld på framsidan. Det var ju precis sådan stämning som jag ville ha. Jag visste i övrigt inte mycket om boken, men chansade och köpte den. Värre kunde fallet inte ha blivit: det fanns ju ingen värld, bara ett dåligt, levelbaserat stridssystem! Dock fortsatte jag drömma om framsidan och köpte så småning om Vildhjarta när det kom ut, och då återkom Wow-känslan igen.

- Zire