wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
I den här tråden bad jag om hjälp att bygga ett äventyr i julstämning, jag fick en massa kul ideer, så det vore väl skam att inte berätta hur det gick.
Jag var SL, spelet var Itras By, fast i Witch Quest världen. RP var två häxor med katter, och en häxa som fortfarande letade efter sin katt.
Det började i en främmande stad, i mitten på december, de tre häxorna Kornelia (med katten Tuva), Kiki (med katten Karl-Otto) och Gertrud var på jakt efter en katt åt Gertrud. I WQ måste en häxa ha en katt som är född samma datum som hon själv, i det här fallet var det en katt född 13 juli som eftersöktes.
Det var sent, och det snöade, häxorna parkerade kvastarna bakom en busskur och prommenerade in till centrum. Där de genast blev antastade av en 6årig flicka som undrade vad de var för ena, och vad de gjorde på hennes gata. Karlo-Otto sköt rygg och fräste så argt att flikan sprang där ifrån. Episk strid, visst?
Efter ett tag hittade de en djuraffär, men den var stängd (äventyret handlade ju om kattjakten, så jag la in lite plottveto här för att få ett aaaningens längre äventyr). Då kände häxorna på sig att något inte stod rätt till med kvastarna, och mycket riktigt, när de kom tillbaka var kvastarna stulna! Två par fotspår ledde mot den mörka skogen.
När de gick in i skogen försökte Gertrud trolla sig osynlig eftersom skogen var så läbbig, men det gick fel och när den magiska röken lättade hade hon förvandlats till en kråka (och fick därefter inleda alla sina repliker med "Kra, kra!")
Sen blev de omringade av hungriga vargar, men lagom till att vargarna skulle kasta sig över dem hittade vargarna något annat att äta, dessutom såg Karl-Otto rätt farlig ut när han sköt rygg.
Då hittade häxorna en krossad flaska trollbryggd, uppenbart en dryck som förvandlade drickaren till en björn, vilket förklarade varför spåren de följde blivit allt större och ludnare. Karl-Otto lapade i sig det som var kvar och förvandlades till en isbjörn.
Sedan hittade häxorna en grotta, och när de utforskat grottan ett tag hittade de en sal där det var sommar, och mitt på dagen, uppenhart trolleri i görningen. På ängen fanns en OND häxa (vilket man kunde se på att hon hade en vårta på näsan), och hennes isbjörnsfamilar som just för stunden höll på att pröva en stulen kvast.
Häxan Kiki försökte göra "accio kvast", men grottans magiska egenskaper förvred förtrollningen och hämtade i stället alla häxor som fått sina kvastar stulna av den onda häxan. Fem hundra arga häxor materialiserade sig på ängen, och snart var det en väldig kalabalik när de beskyllde varandra för att vara kvasttjuven. Saker lugnade sig inte förrän en av våra hjältehäxor trollade fram en lugnande doft av lavendel så alla somnade. Utom hjältarna då, förståss, och isbjörnen.
Häxorna dealade lite med isbjörnen som kunde tänka sig att byta bort de tre häxornas kvastar mot lite av det goda isbjörnsgodiset (torkad säl) som Kiki hade i fickan på sin kappa. Det gick häxorna med på. Eftersom björnen var född den 13 juli frågade Gertrud om han ville bli hennes familar, men det gick inte eftersom han var bunden till den onda häxan, men han visste iaf att det fanns en kattunge i djuraffären som var född samma dag som han själv.
Med den informationen flög häxorna tillbaka ut genom grottan och tillbaka till staden, SOM STOD I LJUSAN LÅGA! Ett kort deklarerade att något dåligt och något bra hade hänt, och att det goda skulle stå i proportion med det dåliga. Spelaren förklarade att hela staden hade börjat brinna.
Tja... vad gör man för bra sak av det?
Katastrofen hade svetsat samman stadsborna och så snart elden var släckt dukade de till julbord runt kyrkan (tiden hade förflutit konstigt medan de var i grottan, så det var julafton när de kom tillbaka). Och alla hade lyckats rädda något att äta eller dricka, så det blev ett jättestort kalas!
Dessutom kom det en brandman med en liten kattunge i sin hjälm, precis den katt som isbjörnen talat om. Den kunde mycket väl tänka sig att bli Gertruds katt, och tillsammans trollade de tillbaka Gertrud till häxa.
Slutet gott...
---
Right... det vart asmysko. Och det är nog inte bara allt vinet som står att skylla. Jag körde Lady Blackbird-spelledande och ställde i stort sett bara (mer eller mindre ledande) frågor som spelarna fick besvara. Efter ett tag blev det som när man spelar LB, de spelade rollspel själva och tittade bara till mig ibland för att kolla att allt var ok. Jag gjorde ett litet inhopp och spelade isbjörnen och senare brandsoldaten.
Ruskigt långt från de historier det brukar bli när jag domderar fritt, men spelarna var nöjda, och häxan Kornelias spelare förklarade att detta var det bästa rollspel hon någonsin spelat (i konkurrens med D&D 4e, vanilj Itras By, Polaris och MVGU).
Jag var SL, spelet var Itras By, fast i Witch Quest världen. RP var två häxor med katter, och en häxa som fortfarande letade efter sin katt.
Det började i en främmande stad, i mitten på december, de tre häxorna Kornelia (med katten Tuva), Kiki (med katten Karl-Otto) och Gertrud var på jakt efter en katt åt Gertrud. I WQ måste en häxa ha en katt som är född samma datum som hon själv, i det här fallet var det en katt född 13 juli som eftersöktes.
Det var sent, och det snöade, häxorna parkerade kvastarna bakom en busskur och prommenerade in till centrum. Där de genast blev antastade av en 6årig flicka som undrade vad de var för ena, och vad de gjorde på hennes gata. Karlo-Otto sköt rygg och fräste så argt att flikan sprang där ifrån. Episk strid, visst?
Efter ett tag hittade de en djuraffär, men den var stängd (äventyret handlade ju om kattjakten, så jag la in lite plottveto här för att få ett aaaningens längre äventyr). Då kände häxorna på sig att något inte stod rätt till med kvastarna, och mycket riktigt, när de kom tillbaka var kvastarna stulna! Två par fotspår ledde mot den mörka skogen.
När de gick in i skogen försökte Gertrud trolla sig osynlig eftersom skogen var så läbbig, men det gick fel och när den magiska röken lättade hade hon förvandlats till en kråka (och fick därefter inleda alla sina repliker med "Kra, kra!")
Sen blev de omringade av hungriga vargar, men lagom till att vargarna skulle kasta sig över dem hittade vargarna något annat att äta, dessutom såg Karl-Otto rätt farlig ut när han sköt rygg.
Då hittade häxorna en krossad flaska trollbryggd, uppenbart en dryck som förvandlade drickaren till en björn, vilket förklarade varför spåren de följde blivit allt större och ludnare. Karl-Otto lapade i sig det som var kvar och förvandlades till en isbjörn.
Sedan hittade häxorna en grotta, och när de utforskat grottan ett tag hittade de en sal där det var sommar, och mitt på dagen, uppenhart trolleri i görningen. På ängen fanns en OND häxa (vilket man kunde se på att hon hade en vårta på näsan), och hennes isbjörnsfamilar som just för stunden höll på att pröva en stulen kvast.
Häxan Kiki försökte göra "accio kvast", men grottans magiska egenskaper förvred förtrollningen och hämtade i stället alla häxor som fått sina kvastar stulna av den onda häxan. Fem hundra arga häxor materialiserade sig på ängen, och snart var det en väldig kalabalik när de beskyllde varandra för att vara kvasttjuven. Saker lugnade sig inte förrän en av våra hjältehäxor trollade fram en lugnande doft av lavendel så alla somnade. Utom hjältarna då, förståss, och isbjörnen.
Häxorna dealade lite med isbjörnen som kunde tänka sig att byta bort de tre häxornas kvastar mot lite av det goda isbjörnsgodiset (torkad säl) som Kiki hade i fickan på sin kappa. Det gick häxorna med på. Eftersom björnen var född den 13 juli frågade Gertrud om han ville bli hennes familar, men det gick inte eftersom han var bunden till den onda häxan, men han visste iaf att det fanns en kattunge i djuraffären som var född samma dag som han själv.
Med den informationen flög häxorna tillbaka ut genom grottan och tillbaka till staden, SOM STOD I LJUSAN LÅGA! Ett kort deklarerade att något dåligt och något bra hade hänt, och att det goda skulle stå i proportion med det dåliga. Spelaren förklarade att hela staden hade börjat brinna.
Tja... vad gör man för bra sak av det?
Katastrofen hade svetsat samman stadsborna och så snart elden var släckt dukade de till julbord runt kyrkan (tiden hade förflutit konstigt medan de var i grottan, så det var julafton när de kom tillbaka). Och alla hade lyckats rädda något att äta eller dricka, så det blev ett jättestort kalas!
Dessutom kom det en brandman med en liten kattunge i sin hjälm, precis den katt som isbjörnen talat om. Den kunde mycket väl tänka sig att bli Gertruds katt, och tillsammans trollade de tillbaka Gertrud till häxa.
Slutet gott...
---
Right... det vart asmysko. Och det är nog inte bara allt vinet som står att skylla. Jag körde Lady Blackbird-spelledande och ställde i stort sett bara (mer eller mindre ledande) frågor som spelarna fick besvara. Efter ett tag blev det som när man spelar LB, de spelade rollspel själva och tittade bara till mig ibland för att kolla att allt var ok. Jag gjorde ett litet inhopp och spelade isbjörnen och senare brandsoldaten.
Ruskigt långt från de historier det brukar bli när jag domderar fritt, men spelarna var nöjda, och häxan Kornelias spelare förklarade att detta var det bästa rollspel hon någonsin spelat (i konkurrens med D&D 4e, vanilj Itras By, Polaris och MVGU).
