Jag läste precis klart ROBOCOP2 av Frank Miller, Juan Rose Ryp och Steve Grant.
Jag är ingen fan av Frank Miller, vare sig hans skrivande (som jag ofta tycker är rent vansinnigt) eller hans tecknarstil (som jag tycker är ful), men det här gick i alla fall att läsa.
Det är en seriebok, baserad på Frank Millers manus till filmen Robocop 2, det som inte blev av. Några av idéerna användes ändå till filmen (tex. att de försöker bygga en Robocop 2 i handlingen), men det mesta andra är inte med. I alla fall vad jag minns, det är säkert femton år sedan jag såg den.
Filmen tar vid några månader efter den första filmen. Det är en stor polisstrejk i Detroit och i stort sett den enda lagman som jobbar är Robocop. Samtidigt försöker OCP att bygga en Robocop 2, men misslyckas konstant. De jobbar också på att bygga om staden till Delta City, som de utlovat, men gör det brutalt och överdrivet ondskefullt. De river till exempel hus utan att kolla om de är tomma, stänger fabriker så ingen har jobb bara för att de kan och skickar in Robocop mot strejker. Det hela gör att hans tre direktiv hamnar i konflikt med varandra och hans hjärna/programmering såsar ihop.
De bygger om honom som en PR-bot och ger honom 1681 nya direktiv om att vara en bra förebild, snäll mot barn och så vidare.
Boken är genomgående rätt trogen första filmen, en logisk påbyggnad för alla karaktärer som återvänder. De satiriska TV-inslagen ingår också och är ofta riktigt roliga. Det märks att temat "over the top" på det där härliga Veerhoeven-sättet är med hela vägen ut. Åtminstone i berättelsen de första två tredjedelarna.
Bilden är å andra sidan usel. Rakt igenom. Det är inte snyggt tecknat i största allmänhet, men i alla fall snyggare än om Miller gjort det själv. Men det som gör det sällsynt uselt är att det känns som om Millers kvinnosyn influerat Ryp helt och hållet. Det är på sin höjd en bildruta där det finns en kvinna som inte är gravt sexualiserad helt i onödan. Poserande rumpor, inzoomad urringning ner till naveln, ni fattar grejen. TIll och med Lewis, en av få totalt icke-sexualiserade kvinnor i åttiotalsaction, kutar runt i sportBH, söndersprängda byxor genom vars slamsor man ser trosorna och en polisjacka. Inget mer.
Är man intresserad av RoboCop, kan stå ut med en kvinnosyn i stil med Djingis Khans eller bara gillar ostig action med samhällskritiska inslag kan man med gott samvete läsa den här. Men jag vette fanken om jag kan rekommendera den till någon.