Nekromanti WRNU:s Bokklubb Januari 2014
- Thread starter Max Raven
- Start date
(Ber om ursäkt att det tog mig sådan tid att starta ny tråd - har varit ganska distraherad)
Markera gärna boken ni läst i fetstil, för tydlighetens skull. Jag gillar att ha med bokomslag, men det är upp till var och en.
Just nu i min lista är Idoru, av William Gibson. Därefter är det valda delar ur en Lovecraft-antologi, Heinleins Have Space Suit - Will Travel samt noveller ur det svenska SF-magasinet Nova.
Markera gärna boken ni läst i fetstil, för tydlighetens skull. Jag gillar att ha med bokomslag, men det är upp till var och en.
Just nu i min lista är Idoru, av William Gibson. Därefter är det valda delar ur en Lovecraft-antologi, Heinleins Have Space Suit - Will Travel samt noveller ur det svenska SF-magasinet Nova.
Jag läste nyligen klart Hydrogen Sonata av Iain M Banks. Det är, vad jag vet, den sista Culture-boken och därmed har jag läst - tror jag - alla böcker i den sviten.
Jag känner nog att det var ett bra avslut. Den handlar om en ras som heter Gzilt som är typ jämnåriga med Culture. Det var rentav på tal att de skulle vara med och grunda Culture, men de drog sig ur. Gzilt ska nu Sublimera inom kort, men så dyker det upp information som eventuellt kan skaka deras kultur i grunden.
Det är väldigt mycket Banks, även om han har lite färre skumma utomjordiska raser som är sådär jättekonstiga i den här boken. Men det är poesi och metafysik, vilda koncept och häftig action i en enda röra. Och så de där schyssta perspektivsättningarna som är Banks signum, där han verkligen låter läsaren se hur stort och ändligt varierat universum är.
Ett värdigt avslut på Cultureböckerna, helt enkelt.
Jag känner nog att det var ett bra avslut. Den handlar om en ras som heter Gzilt som är typ jämnåriga med Culture. Det var rentav på tal att de skulle vara med och grunda Culture, men de drog sig ur. Gzilt ska nu Sublimera inom kort, men så dyker det upp information som eventuellt kan skaka deras kultur i grunden.
Det är väldigt mycket Banks, även om han har lite färre skumma utomjordiska raser som är sådär jättekonstiga i den här boken. Men det är poesi och metafysik, vilda koncept och häftig action i en enda röra. Och så de där schyssta perspektivsättningarna som är Banks signum, där han verkligen låter läsaren se hur stort och ändligt varierat universum är.
Ett värdigt avslut på Cultureböckerna, helt enkelt.
Jag har läst Have Spacesuit, Will Travel av Heinlein. Eller på svenska: Egen rymddräkt finnes.
Ironiskt nog är rymddräkten i boken nog mer realistisk
I korthet: Kip vinner en rymddräkt på lotto och ägnar sin sista sommar efter college åt att reparera den. En natt när han är ute och testar dräkten så blir han kidnappad av rymdfarare...
Rent handlingsmässigt är den här boken rätt tunn - det är inte direkt mycket intriger att hålla reda på, och mycket av tid ägnas åt hur rymddräkten fungerar och hur den används för att få huvudpersonen ur knipor. Det betyder dock inte att det känns ansträngt med de knipor som uppstår. Det finns också en del intressanta grejer i den.
Heinlein känns, av det jag läst så här långt, som en ganska "hard" SF-författare - fokus på hur saker fungerar, någorlunda trovärdiga miljöer. Lite som Clarke. Här är det mer åt "soft"-hållet på sina platser, men skälen känns ganska godtagbara.
Betyg: 3 av 5. Inte Heinleins bästa, men läsvärd.
Ironiskt nog är rymddräkten i boken nog mer realistisk
I korthet: Kip vinner en rymddräkt på lotto och ägnar sin sista sommar efter college åt att reparera den. En natt när han är ute och testar dräkten så blir han kidnappad av rymdfarare...
Rent handlingsmässigt är den här boken rätt tunn - det är inte direkt mycket intriger att hålla reda på, och mycket av tid ägnas åt hur rymddräkten fungerar och hur den används för att få huvudpersonen ur knipor. Det betyder dock inte att det känns ansträngt med de knipor som uppstår. Det finns också en del intressanta grejer i den.
Heinlein känns, av det jag läst så här långt, som en ganska "hard" SF-författare - fokus på hur saker fungerar, någorlunda trovärdiga miljöer. Lite som Clarke. Här är det mer åt "soft"-hållet på sina platser, men skälen känns ganska godtagbara.
Betyg: 3 av 5. Inte Heinleins bästa, men läsvärd.
Jag läste i januari The Left Hand of Darkness av Ursula Le Guin.
Ekumeniet (fri översättning) är en sammanslutning världar som står för handel, fred och stabilitet. Denna sammanslutning har en försiktig och genomtänkt metod för att locka nyfunna världar att gå med som går ut på att skicka mindre grupper till den nya planeten och långsamt bearbeta politikerna för att övertala dem att gå med i Ekumeniet. Den första gruppen jobbar helt under täckmantel och bereder vägen för nästa sändebud, som ensamt försöker övertala planeten att gå med i sammanslutningen.
Boken beskriver sändebudet Genly Ais försök att få planeten Vinter att gå med i Ekumeniet. Vinter är på många sätt en speciellt planet - dels är den större delen av året insvept i ett tjockt snötäcke och dels existerar inte män och kvinnor i vår bemärkelse. Invånarna på Vinter följer nämligen en månatlig könscykel som till största del består av ett könlöst, androgynt tillstånd. Under några dagar i slutet av varje cykel är invånarna sexuell mottagliga och ett kön bestäms slumpmässigt beroende på omständigheter och relationer. Detta faktum tillsammans med invånarnas komplicerade politiska spel tvingas Genly Ai brottas med i sina försök att få Vinter att gå med i Ekumeniet.
Boken är högst intressant, framförallt som en beskrivning av ett samhälle där ingen människa har ett fast kön. Enligt Wikipedia skrev Le Guin delvis boken som ett experiment för att utforska ett könlöst samhälle och som sådan väcker boken många intressanta tankar och det är inte svårt att dra paralleller till vår värld. Men även utan denna aspekt är det en välskriven och stark historia som presenteras. Jag läste boken med stor behållning och kan starkt rekommendera den. Utan tvekan seglar den upp bland mina favoriter.
Min nästa Le Guin-bok blir The Dispossessed, men först blir det Philip K. Dicks alternativhistoriska The Man in the High Castle.
Ekumeniet (fri översättning) är en sammanslutning världar som står för handel, fred och stabilitet. Denna sammanslutning har en försiktig och genomtänkt metod för att locka nyfunna världar att gå med som går ut på att skicka mindre grupper till den nya planeten och långsamt bearbeta politikerna för att övertala dem att gå med i Ekumeniet. Den första gruppen jobbar helt under täckmantel och bereder vägen för nästa sändebud, som ensamt försöker övertala planeten att gå med i sammanslutningen.
Boken beskriver sändebudet Genly Ais försök att få planeten Vinter att gå med i Ekumeniet. Vinter är på många sätt en speciellt planet - dels är den större delen av året insvept i ett tjockt snötäcke och dels existerar inte män och kvinnor i vår bemärkelse. Invånarna på Vinter följer nämligen en månatlig könscykel som till största del består av ett könlöst, androgynt tillstånd. Under några dagar i slutet av varje cykel är invånarna sexuell mottagliga och ett kön bestäms slumpmässigt beroende på omständigheter och relationer. Detta faktum tillsammans med invånarnas komplicerade politiska spel tvingas Genly Ai brottas med i sina försök att få Vinter att gå med i Ekumeniet.
Boken är högst intressant, framförallt som en beskrivning av ett samhälle där ingen människa har ett fast kön. Enligt Wikipedia skrev Le Guin delvis boken som ett experiment för att utforska ett könlöst samhälle och som sådan väcker boken många intressanta tankar och det är inte svårt att dra paralleller till vår värld. Men även utan denna aspekt är det en välskriven och stark historia som presenteras. Jag läste boken med stor behållning och kan starkt rekommendera den. Utan tvekan seglar den upp bland mina favoriter.
Min nästa Le Guin-bok blir The Dispossessed, men först blir det Philip K. Dicks alternativhistoriska The Man in the High Castle.