Har iaf läst Samuel R Delanys The Jewels of Aptor, som är en typ fantasy-efter-apokalypsen-grej. Riktigt juste, om inte precis lysande. En massa spring i jungler och radioaktiva ruiner av folk som inte begriper vad de ser, och en del filofoserande och funderande, framförallt mot slutet. Jag ser på wikipedia såhär efter jag läst den att det visst var Delanys första publicerade roman och ja, man får nog säga att den generellt sett är väldigt lovande - man ser talang, stora teman, osv - men kanske faller inte allt ut fullt så väl som det skulle ha kunnat. Allt i allt, läsvärd helt klart! Den finns dessutom gratis på Project Gutenberg för de med läsplattor e.d., jag läste den på mobilen. Nu får vi se vad jag läser härnäst av Delany, för mersmak fick man absolut!
Jag tycker faktiskt att den här serien bara blir bättre och bättre ju mer jag läser. Första boken var tänkt som en fristående roman och det var inte förrän frammåt tredje boken som H:r Stross började tänka på The Laundry Files som en serie. Och är det en serie så har den en metaplot med ett definierat slut. Redan i första boken, som utspelades c:a 2003, så nämndes CASE NIGHTMARE GREEN - vilket beskrevs som den Cthulhuida apocalypsen då stjärnorna står rätt och att den skulle börja om c:a ett decennium. Nu har det gått ett decennium i bokserien och gissa vad...
Dock visar det sig att undergången är av en annan natur än jag trodde. Antalet människor på jorden ökar explosionsartat, vilket gör det lättare att använda magi - det ställer till lite problem för en hemlig ockult organisation som gör allt i sin makt för att dölja magi för den vanliga människan.
Även om Strauss nu övergett pastisherna så följer böckerna samma mönster som tidigare: de är romaner om hemliga agenter med magiska som arbetar under "need to know basis" mot Cthulhuida monster och kultister. Och The Laundrys ledning anser sällan att agenterna behöver veta vad deras nuvarande uppdrag egentligen handlar om samtidigt som agenterna måste kämpa mot den Kafka-byråkrati som The Laundry är, ofta för att det finns en förrädare/mullvad i Laundry-organisationen som motarbetar våra hjältar. Det betyder inte att böckerna liknar varandra, tvärt om: enligt mig är seriens styrka just att böckerna är så olika att man inte tröttnar på dem.
The Rhesus Chart "Vampyrer finns ju inte."
Är det inte konstigt att i organisationen The Laundry, där man dagligen slåss mot tentakelförsedda monster, så finns det ingen som tror på vampyrer... för vampyrer finns ju inte?
Dr. Alex Schwartz är en nyexaminerad matematiker som jobbar på en affärsbank med att utveckla nya algoritmer för High-frequency trading (sekundsnabb aktiehandel). Eftersom magi i stort sett drivs av matematik så lyckas han istället konstruera en magisk formel som förvandlar honom till vampyr.
Vampyrer fungerar lite annorlunda än vi är vana vid: de är supersnabba, superstarka, ser i mörker, har "mind control", måste dricka blod och brinner upp i solljus. De bryr sig dock inte alls om religiösa symboler, vitlök, fladdermöss och annat trams. De är heller inte vandöda, utan bara odödliga och enda sättet att bli vampyr är att genomföra den magiska ritual som Alex just upptäckt. Ritualen gör att magikern/matematikern blir besatt av "vampyrparasiter", mikroskopiska Cthulhuida varelser som äter hjärnor. Vad som händer när en vampyr dricker blod liknar woodoo: en länk skapas mellan vampyren och offret och parasiterna börjar äta offrets hjärna. Resultatet liknar galna kosjukan eller Creutzfeldt–Jakobs sjukdom och offret dör inom ett halvår med en hjärna som ser ut som en schweizerost - om inte flera vampyrer dricker blod från samma offer och döden därför inträffar liite snabbare. En vampyr kan givetvis avstå från att dricka blod, men vampyrparasiterna är hungriga och kommer istället äta upp vampyrens hjärna.
Alex, som än så länge är helt omedveten om magi och Cthulhu Mythos, visar sin matematiska upptäckt för sina kollegor och snart är alla på deras lilla avdelning omvända och London har fått en ny liten Vampyr-klan.
Samtidigt i The Laundry:
Bob har avancerat till att bli den yngste medlemmen i den mystiska del av The Laundry som kallas för Mahogny Row. Han har fått i uppdrag att samköra flera sjukdomsregister. Vampyrparasiter är inte de enda som äter hjärnor. Faktum är att de flesta Cthulhuida parasiter gör så. Och det som The Laundry kallar för K-syndrom (den magiska varianten av galna kosjukan) är en av de vanligaste dödsorsakerna bland magiker och är en av de främsta orsakerna till att magiker inte vill utföra magi "i huvudet", utan brukar använda magiska cirklar eller datorer istället.
När han startar upp sitt program räknar han med att hitta ett par fall av Creutzfeldt–Jakobs sjukdom i månaden (efterdyningarna av galna kosjukan). När han istället hittar 7 fall under den senaste månaden i centrala London, varav de flesta på samma städfirma (som av en händelse städar på en viss affärsbank) utlyser han CODE BLUE och The Laundry sätts i krisberedskap.
Även om man snabbt "löser" vampyrproblemet på banken kvarstår massor med frågor som måste besvaras:
- Vem startade egentligen matematikavdelningen på banken?
- Vem var den anonyme tipsaren som fick Bob att börja samköra sjukdomsregister?
- Och varför tror fortfarande ingen på vampyrer?
Med den här boken så kan man säga att Stross har startat jordens undergång och detta är början på slutet. Det här är också första boken där Stross börjar ta livet av viktiga huvudpersoner som följt oss från första boken. Och han är inte rädd för "kill your darlings".
The Annhilation Score
Denna bok skiljer sig från tidigare. Den börjar inte utspelas ett par år efter den förra boken (som brukligt), utan dagen efter. Och huvudpersonen (och berättaren) är Bobs fru Mo. Ni vet hon som är beväpnad med fiolen från helvetet. Hon är The Laundrys Exorcist, eller bödel, eller lönnmördare - exakt vad hon är beror på vem man frågar, men man vill inte möta henne när hon är på dåligt humör.
I förra boken utlyste Bob CODE BLUE, som senare eskalerade till CODE RED med flera dödsfall på The Laundry som följd och Mo blixtinkallades från en internationell konferens med Deep Ones på en oljeplattform i Nordsjön.
Antalet personer som kan använda magi ökar lavinartat så det inte längre går att dölja för allmänheten - dessa kallas i dagligt tal för superhjältar (eller superskurkar) och polisen står maktlös. Mo kallas till Trafalgar Square där hon måste "neutralisera" en osynlig superskurk som med hjälp av telekinesi sliter kläderna av folk och staplar dem på hög. En tjugometers hög. Och på toppen av högen ligger Londons borgmästare. Naken.
Operationen slutar lyckligt då ingen dör, men Mo med hennes fiol in action sänds live i Brittisk TV så hennes dagar som hemlig agent är räknade.
Istället beslutar man att hon ska bli chef för en ny organisation för Storbritanniens superhjältar. Men Mo har flera problem än så. Bobs och Mos äktanskap knakar i fogarna då Bob inte längre är helt mänsklig, utan är besatt av ett spöke och det finns en risk för att han dödar Mo i sömnen. Samtidigt får Mos fiol mer kontroll över henne och det finns en risk för att hon dödar Bob i sömnen. Under de förhållandena är det inte lätt att dela säng. Dessutom sänds Bob ut på uppdrag över hela jorden som följd av vad som hände i förra boken så de har inte så mycket tid att reda ut sitt äktenskap.
Dessutom får Mo ett par gamla bekanta som nya medarbetare:
- Vampyren Mhari som var Bobs flickvän innan han träffade Mo.
- Deep One-hybriden Ramona som Bob hade ett väääldigt nära samarbete med.
Det är inte helt lätt för Mo att leda en nystartad organisation när hennes två närmaste medarbetare hennes makes gamla flammor.
Dessutom är den fjärde personen i den nystartade organisationen Officer Friendly: en polis som fått superkrafter, men som samtidigt är väldigt stilig, charmerande och gör allt för att bjuda ut Mo på en date.
Samtidigt är de under hård press att fånga den nya superskurken Dr Freudstein, vars första brott var den spekulära stölden av Storbritanniens sedelpressar och vars följande brott bara blir ännu mer spektakulära.
Slutet av boken är dessutom av sådana proportioner att det definitivt inte går att dölja för allmänheten längre.
Den här boken känns fräsch då vi får ett nytt berättarjag. Den största nackdelen är dock Stross inte riktigt klarar av att ändra sitt språk: Skulla man läsa upp ett stycke från antingen The Annhilation Score eller någon tidigare bok i serien för en person som inte läst dem så skulle denne inte kunna avgöra om det är Bob eller Mo som är berättarjaget. Mo låter precis som Bob. Står man ut med detta är det en väldigt underhållande bok som är minst lika bra som någon av de tidigare böckerna i serien.
The Nightmare Stacks
Detta är den senaste boken i serien och den gavs ut så sent som till Midsommarhelgen i år. Förra boken slutade med Last Night of the Proms i september 2013, denna boken utspelas under ett par veckor runt påsken 2014.
Huvudpersonen är vampyren Alex från The Rhesus Chart. Vissa delar är skriven i första person i formen "Dear Diary", men det mesta är skrivet i tredje person och det finns en anledning till detta stilbrott som man egentligen inte får reda på förrän på sista sidan i boken.
Alex skickas till sin gamla hemstad Leeds vilket han INTE tycker om då han anser att Leeds är en outhärdlig byhåla. Han tycker ännu mindre om anledningen till varför man skickat honom: efter The Rhesus Chart står det helt klart att The Laundry behöver nya lokaler och man funderar på att flytta till Leeds. Låt oss säga att Alex kämpar med näbbar och klor för att övertyga sina överordnade om Leeds INTE är rätt plats för The Laundrys huvudkontor.
Samtidigt i ett universum långt långt borta finns det... alfer... bortbytingar... unseelie... sidhe - kalla dem vad ni vill men de har långa öron och är fruktansvärt bra på att använda magi. Och just detta folk har vissa likheter med DnD-drow: de är fullständigt amoraliska och enda sättet att överleva i detta samhälle är att vara en fullblodspsykopat.
Våra långörade vänner har plötsligt fått upp ögonen för jorden (som de kallar urükheim) och människorna (som de kallar för urük, vilket ungefär betyder apor. Det säger en del om vad de anser om oss).
Så de skickar en spion till jorden. Alvspioner är lite speciella, de är de enda alver som har empati eftersom en bra spion måste kunna sätta sig in i hur de man spionerar på känner. Man skickar den bästa spionen man har, som råkar vara alvhärskarens dotter. Spionens uppdrag är att fånga en människomagiker (eftersom alverna tror att alla andra civilsationer använder magi - elektricitet, bensinmotorer och krutvapen är fullständigt okänt för dem).
Väl på jorden tar sig alvspionen identiteten "Cassie", en utåtriktad sprallig tjej som färgat håret grönt och går på teaterhögskola.
Alex möter Cassie. Alex är en matematiknörd med vissa Aspergertendenser. Han är dessutom blyg, introvert, socialt inkompetent och klär sig som en säck potatis. Inte helt oväntat har han ingen som helst erfarenhet av tjejer, så han blir blixtförälskad bara för att Cassie råkar vara den första tjejen i hans liv som tilltalar honom och kommer ihåg hans namn.
Cassie möter Alex. Hade Cassie varit en människa hade hon inte tittat två gånger efter Alex. Och hade hon tittat två gånger hade det varit för att hålla för näsan och gå en omväg runt honom. Men nu är hon en förklädd alvtjej som kan använda och se magi. För henne lyser Alex som en fyrbåk i mörkret och han är definitivt den "människomagiker" som hon fått i uppdrag att hämta (Alex har ännu inte förstått hur mäktiga vampyrer egentligen är, han har bara varit vampyr i ett halvår).
Cassie är en av de få alver som faktiskt har empati och för första gången i sitt liv stöter hon på en kille som är genuint snäll och inte konspirerar för att sticka kniven i ryggen på henne... låt oss säga att hon gillar honom lite mer än hennes uppdrag kräver.
Tillsammans får de ett problem på halsen som de till slut löser som den gordiska knuten.
Upplägget i den här boken skiljer sig rejält från från tidigare i serien. Standard är att Laundry-agenter inte får tillräckligt med info (och det får inte Alex heller), men här får vi även följa Laundrys controller som försöker styra Alex. Denne person kallas "The DM". Ja, det är en förkortning för The Dungeon Master. Ja, på hans skrivbord ligger första upplagan av ADnDs Monster Manual... men fick han välja så spelar han helst ODnD för han är en Old Schooler. ???
The DM försöker arbeta med ofullständig info: dels får han ständigt löpande rapporter från Laundrys "vädertjänst" (dess spåmän, vars spådomar är högst opålitliga), dels gör inte Alex alltid vad The DM säger åt honom att göra.
Så istället för att följa en agent som famlar i mörkret får vi nu delvis följa den andra sidan: hur ledningen famlar i mörkret när Alex "försvinner" - och där har ni anledningen till varför boken inte är skriven i jagform.
Dessutom är det som händer i den här boken på sätt och vis extremare än ungefär alla andra böcker tillsammans i serien. Och som definitivt inte går att dölja för omvärlden.
Det här är nog den bästa boken i serien: det är extremt mycket action och det finns ett kapitel som är det roligaste jag hittills läst av Charles Stross:
Alex har fixat en date med Cassie på Lördagskvällen. De ska på maskerad med temat fantasy. Tyvärr har hans jobbiga mamma bestämt sig för en familjemiddag samma kväll och hon vill å det bestämdaste att han ska ta med sin flickvän och det SKA diskuteras barnbarn - ni förstår säkert, en sån där JOBBIG mamma.
Samtidigt ringer hans syster Sarah och är alldeles förtvivlad: mamma kräver att hon ska komma på familjemiddag med pojkvän och det SKA diskuteras barnbarn. Kan snälla Alex komma och hjälpa till för hon klarar inte av deras jobbiga mamma själv.
Så Alex har ett lite problem: han har just träffat sin första tjej, de har hunnit med en fika och de har gått på bio tillsammans och på Lördag ska de gå på sin första riktiga date. SAMMA dag KRÄVER mamma att få träffa hans flickvän - och de är ju inte ens ihop ännu.
Till Alex' stora lycka säger Cassie ja till att träffa hans mossiga föräldrar på middag för att fortsätta till maskeraden efteråt... förutsatt att han lovar att träffa hennes föräldrar senare (och ni vet vilka de är).
Cassie älskar tanken på att träffa Alex' föräldrar ett par timmar innan de ska på maskerad, för då kan hon vara klädd i maskeradkostym på familjemiddagen: hon är utklädd till alvprinsessa (d.v.s. hon är inte utklädd alls och Alex får första gången se hur hon ser ut på riktigt).
Familjemiddagen från helvetet kan börja.
(detta spoilar inget viktigt i handlingen, men kan förta nöjet eftersom det är den bästa delen i boken)
Förutsättning: mamma och pappa Schwartz ska äntligen få träffa sina kära barn med deras respektive för första gången. De förväntar sig att få diskutera arbete, framtidsplaner och barnbarn - så de kan berätta om sina välartade barn för grannar och bekanta.
Först ut är dottern Sarah. Hon har inte en pojkvän, utan en flickvän. Hon ska alltså "komma ut" under middagen. Inte nog med det: flickvännen är en transvestit som genomgått könskorrigering.
När Alex och Cassie kommer lite försenade har kaoset redan utbrutit: mamma har fått ett sammanbrott i köket, pappa ligger redlös i TV-soffan efter att ha svep en kvarting gin och Sarahs flickvän Mack har låst in sig på toaletten.
Dessutom krossas den stackars mammans drömmar fullständigt när det visar sig att den duktiga Sarah, som läst ekonomi på universitet, sadlat om och nu läser historia - "hur kan man försörja sig på historia???". För att inte tala om att den duktige Alex slutat det välbetalda bankjobbet och numera jobbar som vanlig statsanställd för en tredjedel av lönen han hade.
Under själva middagen serverar mamma sin bästa lördagsstek... "men mamma jag sa ju att Mack var vegan"... eh... "jag har en lax i kylen, äter veganer fisk?"
Dessutom visar Cassie upp sin totala okunskap om hur det mänskliga samhället fungerar när hon nyfiket börjar fråga om Mack (tydligen är homo-/transsexualitet okänt bland alver - då de knappt vet vad kärlek är för de flesta alverna är fullblodspsykopater).
Faktum är att Cassie beter sig som om hon kom från en annan planet och till slut inser Alex att de där söta alvöronen inte är gjorda av latex utan är riktiga...
The Delirium Brief
Vad? En åttonde bok?
Även om den här boken inte kommer att ges ut förrän till sommaren 2017 så vet vi lite om vad den ska handla om.
Förra boken slutar abrupt, nästan som en cliffhanger, och har inte den sammanfattning/epilog som övriga böcker har haft där man går igenom och förklarar eventuella lösa trådar.
Av det följer att den här boken är en direkt fortsättning och tar vid där den förra slutar.
Huvudpersonen kommer återigen att vara Bob. Och den kommer att handla om de politiska följderna av den förra boken (som är enorma). Bl.a. kommer Bob att grillas i en TV-soffa på bästa sändningstid så vi får anta att The Laundry inte är så hemligt längre.
Jag har just läst ut "The scarlet gospels" av Clive Barker, där 'Hellraiser' återkommer igen.
Om någon med större koll än jag på (framför allt) serierna kan rätta mig om jag har fel nu, men det känns som Barker struntar i historier som kommit från andra ställen och startat om. Det har han naturligtvis all rätt att göra, men känner mig ändå lätt besviken då just de första filmerna gav en sån kick i mina tonår. Sedan tycker jag att Barker gör det lite för lätt för sig här och var i historien, framför allt i beskrivningar och händelser i Helvetet.
Men han är bra, som han brukar vara, och är man inne på Clive Barker och/eller Hellraiser är det obligatorisk läsning.
Tredje boken i Culture-sviten är troligen en av de starkaste böckerna i serien. Vi följer legosoldaten Zakalwe som rekryterats av Culture för att ingripa i mindre utvecklade samhällens konflikter så att the Culture's mål uppfylls.
Parallellt så har vi en tidslinje från Zakalwes ursprung som går baklänges i tiden.
Det fungerar ganska bra.
Boken har en del detaljer som jag vill kontrollera för att se om de håller - i övrigt är det här en solid bok med ett intressant berättargrepp som fungerar utmärkt för handlingen.
Har också läst ut Impro av Keith Johnstone.
En informativ bok om improvisation och teater som man kan få ut en del ur även som rollspelare. Hade en del delar jag tyckte var aningen tröga att ta sig igenom, kanske mest för att jag tyckte han pratade väldigt mycket kring saker han kanske kunde varit mer kortfattad kring. Rekommenderas varmt.
Har påbörjat Chasm City av Alastair Reynolds, kommer troligen att ta ett tag då jag kommer att försöka fokusera på annat ett tag, men jag gillar det jag läst så här långt.
Jag har några frågor.
Finns det nån lista över lästa böcker 2016? Om inte, kommer ni att göra en?
Får man vara med fast man inte läser sci-fi och inte har rört en Fantasybok på flera år?
Jag har några frågor.
Finns det nån lista över lästa böcker 2016? Om inte, kommer ni att göra en?
Får man vara med fast man inte läser sci-fi och inte har rört en Fantasybok på flera år?
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.