Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.
Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
Krank brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
1) Krank tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film han inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När krank sett en film skriver han något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Krank skriver bara om filmer han sett innevarande vecka.
4) Krank kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som han knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
(Kranks betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom han främst ser till att se film han redan vet att han gillar eller har god anledning att tro att han kommer att tycka om).
Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.
* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:
[/ spoiler]
fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!
Jag kommer att gå bredsida på filmen, men tro inte att jag tyckte den var dålig. Jag ger den fyra av fem, så får vi det överstökat. Med det sagt...
Där finns en hel del problem med filmen. Jag pratar inte om "Åh nej, den superstereotypiska asiaten blev ersatt med en vit kvinna, Gud så hemskt"- typ av problem. Filmen hade ju blivit ännu mer korvfest om det inte var för det.
Nä, jag pratar om strukturella och klassiska film-problem. Tex.
Filmen har en öppningingsscen i ett bibliotek där en ond danskjävel hugger huvudet av någon filur och fångar huvudet i en skål. Sen flyr han och hans hantlangare ut ifrån biblioteket, ut på New Yorks gator, också plötsligt blir allt inception när en orange munk börjar nita hans hantlangare innan han flyr med en sida riven från en bok. Huvudet nämns aldrig i filmen igen, för övrigt. Vi får anta att det är sånt som danskar bara gör.
Hela den här scenen kunde klippts bort. Ingenting etablerades som vi inte kunde få höra genom konversation. Enda som hände var att filmen slösade bort första WOW-upplevelsen av deras coola vända-på-hus-och-vägar magi på en strid som vi inte visste varför vem slogs mot vem.
Och det leder mig till nästa punkt: Magi. Alltsåsåatteh... Fan vad tråkig den är, förutom husbändaväggar. Den är bokstavligen talat "Trolla fram ett basebollträ och slå varandra i huvudet". Det är inte särskilt mystiskt eller coolt, utöver just "vända och vrid på allting och få våra animatörer att jobba byxorna av sig." All annan magi är verkligen dyngtråkig. Med undantag för sista-uppgörelsen-magin, som var lite finurlig.
Och det leder mig till nästa punkt... Urtråkiga villains.
Var det någon som tyckte det var övertygande när dansken hamnade i någon slags BDSM-suit och skulle förklara varför han gjorde som han gjorde? "Jo jag vill allierade mig med en entitet som bokstavligen talat kallas för MÖRKRET och vi ska bli kompisar och då kan alla leva för evigt".
Värsta är att det fanns gott om utrymme att jobba med här, för The ancient one hade ljugit för sina elever. Han kunde bara ha velat lära sig "dålig" magi och blivit förförd och tagit fel beslut. Istället är han evilface mr. evil-dansk och hans försök att övertala vår huvudkaraktär att byta sida ter sig nästan komiskt.
Och på något sätt blir huvudskurken ännu sämre. Han är bara ondskan, okey, fine, whatever. Men måste han ha ett ansikte? Måste han vara dum-arg-skallig-man, som skriker och slår på sina problem som en övervuxen bebis istället för att vara slug och ondskefull? Så jävla svårt är det inte att göra coola onda karaktärer.
Så, nu har jag rantat klart. Trots problemen ovan nämnda så är filmen underhållande för vad den är. Jag gillar inte ens "superhjälte-filmer", jag har inte sett några av de nya Batman filmerna, jag tyckte Batman v. Superman var strunt, jag tyckte Civil war var "okey" och har inte sett någon av de andra Marvel-filmerna. Men jag tyckte den här var underhållande för vad den var och humorn var helt okey i den också.
3D-effekterna är som alltid mest en gimmick som jag hoppas att de slutar upp med väldigt snart. Det var inte kul första gången det hände och det är inte kul nu iheller
För att bygga vidare på superhero-temat så har jag sett Captain America:Civil war, vilket borde ha varit en avengersfilm och inte en Captain America film... Men Disney gör som de vill och ofta blir det bra och ibland mindre bra.
Jag kan säga att jag är svag för det Marveluniversat som skapats genom alla olika filmer som tydligen hängde ihop och på något sätt kulminerade med Avenger-filmen. Nog pratat om de andra filmerna, "Captain America Civil war" är inte dålig, jag gillade nog helt enkelt inte filmens koncept om att mina favoriter ska slåss mot varandra. Jag vill ha ett enat Avengers och nu ser det ut som att jag måste vänta till 2018 innan nästa riktiga Avengers-film blir klar.
Storyn tänker jag inte berätta något om utan det uppenbara att våra favoriter slåss mot varandra samt att nya hjältar introduceras i storyn. Tänk er att alla hjältar som Disney och Marvel kan och har råd med introduceras i filmen så talar jag i alla fall delvis sanning. Coolast av de nya är Spiderman! Detta ska motiveras med bakgrund att jag hatar Spiderman för att de tidigare filmerna med honom och en reboot och allt som verkligen sög. Den nya Spiderman behöver ingen egen introfilm då han är precis så awesome som jag minns att jag tyckte han var när jag läste serietidningar som tio-åring. Spiderman är det coolaste och absolut häftigaste med den nya filmen, älskar varje sekund som han är på skärmen och det räddade nog filmen för mig.
Än en gång, filmen är inte dålig men den är mörk och jag är lättpåverkad så jag mådde dåligt på grund av slutet även om slutet i den här filmen förmodligen inte är konstigare än någon annan film i serien.
Jag kommer med spänning vänta på "Avengers: Infinity war" som jag tror nästa riktiga film heter och där hoppas jag på mer utav metaplotten i serien och mindre mörker.
Det är vinter och jag behöver det glada jag kan få! Filmen får 4/5 på grund av att den är bra och följer de andra filmerna även om metaplotten får ta en paus samt att jag är snuskig och kan inte få nog av Scarlett Johansson
Jag upptäckte att Viasat Film visade Star Wars-filmerna, och till råga på allt i Machete Order. Nu har jag sett Star Wars-serien i Machete Order sedan tidigare, så det var ju inte aktuellt. Däremot har jag faktiskt inte recenserat Star Wars Episode 1: The Phantom Menace eftersom den inte ingår i Machete Order, och efter en hård uppackningssession kollapsade jag i soffan och råkade se den.
Så det är inte krig och inte inbördeskrig i galaxen, utan bara lite trubbel med skattesatser på handelsrutter. Därför har Handelsfederationen lagt planeten Naboo i blockad, och jedi-riddarna Qui-Gon Jinn (Liam Neeson) och Obi-Wan Kenobi (Ewan McGregor) har skickats på uppdrag av överkansler Valorum (Terence Stamp) för att förhandla någon form av lösning. Det går åt helvete, invasion inträffar ändå, och drottning Amidala (Natalie Portman) tvingas fly Naboo med jedi-riddarna.
---
Prequel-filmerna är allmänt avskydda och av dessa riktas störst avsky mot The Phantom Menace. Därför blev jag rätt förvånad när jag upptäckte att jag faktiskt tyckte om The Phantom Menace.
Så vad var skillnaden den här gången? Jag vet inte. Kanske gick jag in med lägre förväntningar. Kanske accepterade jag helt enkelt att barnskådespelare är träiga, punkt. Kanske fokuserade jag bara på hur snygg filmen är.
Jag tror dock att det är två specifika saker som påverkade mitt intryck. Å ena sidan kan det vara den här artikeln om hur George nästan skrev perfekt prequel-trilogi utan att märka det. Å andra sidan kan det vara den här fan-teorin att Jar-Jar var avsedd att vara seriens skurk. Så när jag satt och tittade på filmen så låtsades jag att fan-teorin var sann och "önskade bort" missarna som gjorde att prequel-filmerna inte är de bästa nånsin.
Fast det var nog inte det. Det var nog bara att jag gick in med minimala förväntningar och bara njöt av hur snygg filmen var.
Post-Halloween: 'Among the living' (Aux yeux des vivants, 2014). En fransk skräckfilm om tre skolpojkar som skolkar, hämnas på en (vuxen) "fiende" (vilket resulterar i misshandel och bränning av dennes lada) och snubblar över ett par psykopat-typer vilka inte vill bli avslöjade. Det blir lite blandning av pojkboksäventyr, slasher-thriller och standardskräckfilm där jagande mördare med speciell bakgrund beter sig effektivt dödande ena ögonblicket, för att i nästa bara gå på tomgång och göra något dumt (det finns en halv förklaring till detta, men den gör inte filmen bättre). Filmen har en del bra skräckmoment, som inte har med äckeleffekter att göra, och har lite mera drama än vad många andra, liknande filmer orkar ta med. Fast att gå så långt som att kalla den bra är för mycket, den största bristen är (som vanligt) att man inte riktigt bryr sig om dem man ska bry sig om. Men det var ändå bättre att se den här filmen, än att se om 'Friday the 13th' eller 'Halloween' en gång till: 3/5.
Eftersom jag sett och skrivit om den förut så räknas den inte, men jag har sett om Edge of Tomorrow, som till och med PR-nissarna som skötte filmens reklam insåg borde ha hetat "Live, die repeat" istället.
Jag har nämligen köpt hem ett antal 3D-filmer som jag sett på bio och därmed vet att jag gillar, men jag har inte riktigt haft tiden att beta av dem förrän nu.
Hur som helst, Edge of Tomorrow är fortfarande en riktigt skön mix av Starship Troopers och Groundhog Day ("Måndag hela veckan"). Den är riktigt bra i 3D, och 3D gör sig bäst hemma i TV-soffan.
Det här var nog den gång jag sett den som jag gillat den mest. Första gången förstördes lite av huvudvärk + folk som pratade i biosalongen, andra gången såg jag en apkass camversion. Den här gången klaffade allt, och helhetsintrycket blev mycket bättre. Rekommenderad film för alla som gillar scifi-action.
Filmen har en öppningingsscen i ett bibliotek där en ond danskjävel hugger huvudet av någon filur och fångar huvudet i en skål. Sen flyr han och hans hantlangare ut ifrån biblioteket, ut på New Yorks gator, också plötsligt blir allt inception när en orange munk börjar nita hans hantlangare innan han flyr med en sida riven från en bok. Huvudet nämns aldrig i filmen igen, för övrigt. Vi får anta att det är sånt som danskar bara gör.
Jag gick också och såg Doktor Knas, och upptäckte att vissa formuleringar här var väldigt spot on, närmare bestämt första delarna av de två första meningarna.
Men liksom: tokgalna effekter. Hur fan hittar man på sånt där? En krankisk... trea säger jag nog. Jag kan se den igen. Äta snask. Bli förvånad över hur mycket komedi det är tänkt att vara eftersom jag inte tittar på så många Marvel-filmer (senaste Marvel-grej jag såg var Daredevil, som jag kikade på rätt nyligt... skillnaden i ton var rätt slående).
Bli förvånad över hur mycket komedi det är tänkt att vara eftersom jag inte tittar på så många Marvel-filmer (senaste Marvel-grej jag såg var Daredevil, som jag kikade på rätt nyligt... skillnaden i ton var rätt slående).
Ja, Marvel har en ganska schysst bredd. Jag placerar Doctor Strange mer i klump med Thor och Thor 2, som ju är knasiga situationskomedier med rymd-asagudar plus actioninslag.
Såg ju Doctor Strange på bio också, på premiär dagen faktiskt (28'onde tror jag det var... för att jag inte kunde vänta till helgen för att kolla på den... XD ).
Jag har nog inte allt så där mycket igentligen att säga om filmen som helhet. Ta inte det som något dåligt dock. För jag gillar filmen väldigt skarpt. Den känns som en Marvel film (så mer eller mindre vad jag ville ha utav den/dem), fast med en annorlunda smak då så klart (med hela magi grejen). Storyn fungerade för mig, bovarna fungerade för mig, och alla andra karaktärer fungerade för mig också. Visuellt fungar filmen för mig också, med en viss asterisk på det dock (anledning kommer i botten av mitt inlägg... det handlar om 3D, så inte filmens fel). Den är inte det bästa jag sätt utav Marvels egna filmer, men helt klart uppe där bland den högre tredjedelen utav deras filmer. Så filmen fungerade helt enkelt för mig, den ger mig vad jag vill ha från en Marvel film.
Benedict Cumberbatch är som gjord för rollen också känns det som. Inte på samma sätt som t.ex Robert Downey Jr för Tony Stark... eller Chris Evans som Steve Rogers/Captain America... eller Ryan Reynolds som Wade Wilson/Deadpool... för att inte tala om som Hugh Jackman som James Howlett/Logan/Wolverine (även om han snarare har definierat och gjort den rollen till sin egen, snarare än tvärt om som med de andra skådisarna jag nämnde som mer har lyckats stöpa sig själva i rollen utav sin karaktär... såg både greenband och redband trailerna för Logan filmen för några dagar sedan, SO pumped för den filmen)... men fortfarande en oerhört passande casting för Dr Steven Strange.
Nu kan jag ju inte igentligen påstå att jag vet så där himla mycket om just karaktären Dr Strange, för de enda gångerna jag har stött på honom i serietidningarna var när han var med i några av de karaktärers serietidningar som jag faktiskt läste och var intresserad utav. För Dr Strange var aldrig en karaktär som jag var intresserad utav (samma gäller ju igentligen för allt Avengers baserat grejs också... jag var alltid en Spider-Man, X-Men och Death's Head fantast när det gälde Marvels grejer, allt annat var aldrig riktigt lika intressant för mig (med vissa undantag))... men... utefter det lilla jag vet om karaktären, så känns Cumberbatch oerhört passande. Kommer se fram emot honom spela rollen igen.
Den får en 4 utav 5 i betyg av mig.
DeBracy;n208120 said:
Bli förvånad över hur mycket komedi det är tänkt att vara eftersom jag inte tittar på så många Marvel-filmer (senaste Marvel-grej jag såg var Daredevil, som jag kikade på rätt nyligt... skillnaden i ton var rätt slående).
Ja, Marvel har en ganska schysst bredd. Jag placerar Doctor Strange mer i klump med Thor och Thor 2, som ju är knasiga situationskomedier med rymd-asagudar plus actioninslag.
Ändan sedan jag började läsa, och prenumerera på, Marvel serietidningar 1992... fast igentligen ännu längre tillbaka som till 80-talet där jag minns att jag läste några enstaka Marvel baserade tidningar när tillfället gavs... så är detta... komedi, humor... något som jag alltid har förväntat mig från Marvel's grejer. Komedin/humorn är nästan minst lika viktigt, ur min mening, i en Marvel baserad grej, som allt annat som definierar Marvel baserade grejer. Att ta bort humor från Marvel grejer är nästan som att ta bort Marvel namnet från sagda grejer tycker jag.
Med det sagt, det är ju inte så att jag känner att där måste vara humor/komedi all the time, every time, eller något bland Marvels grejer. Och det betyder ju inte att Marvel aldrig har skapat grejer som var oerhört seriösa och humor fria. Vissa karaktärer är helt enkelt mindre benägna till att passa in om där är för mycket humor, eller humor passa in med vissa karaktärer... som t.ex The Punisher. Och vissa storys som t.ex den vi får se i Jessica Jones tv-serien, och Daredevil tv-serien, passar bättre om där är nästan ingen, eller oerhört begränsade, nivåer/mängder utav humor.
Men till och med bland sådana typer av karaktärer, serietidningar, tv-serier och film, så brukar där vara åtminstone en gnutta utav humor... det kan vara något så simpelt som att Jessica Jones och Luke Cage hade sönder sängen när de hade sex, en av de få scener där man fick en gnutta utav humor i den serien... jag förväntat mig inte heller så där himla mycket humor från t.ex den kommande Wolverine filmen "Logan", men lite är jag säker på att där kommer vara... som det borde vara också ur min menig.
För mig är det en av de många grejerna som gör att Marvel är... Marvel (den andra, och större grejen... men som också är del utav humorn... är ju att för mig så har jag alltid tyckt och känt att Marvels karaktärer känns som "riktiga människor/personer" som går att relatera till (vilker ju är varför t.ex Spider-Man och the X-Men blev så pass populära som de blev när de dök up första gången)... vilker är något som jag nästan aldrig har känt från DC's karaktärer, åtminstone inte i serietidnings form). Humor är något som jag nästan alltid förväntar mig när det kommer till Marvel... och utan humorn så känns det inte alltid som att vad man tittat på är Marvel. Sen vilken typ av humor det är, det har ingen betydelse... typen av humor är mer beroende på vilken eller vilka karaktärer det handlar om, snarare än något annat.
Och nu till den där asterisken * jag nämnde ovan när det gällde det visuella i Dr Strange, 3D'n
Först och främst... detta är helt enkelt mitt eget fel totalt, och det har inte med filmen i sig att göra, utan med tekniken som användes. Jag var för otålig för att vänta och kolla på filmen på söndagen efter filmens premiärdatum, så när den 28'de rullade runt så kunde jag inget annat än gå online och reservera min biljett. För igentligen skulle jag ha sätt filmen på Söndagen den 30'de. Söndagen var den första, och enda (så långt jag kunde se) dagen där filmen visades utan 3D i salong 1 (största salongen och filmduk i min stad)... alla andra dagar och tider i den specifika salongen visade filmen i 3D, alla de mindre salongerna visar utan 3D också.
Så på morgonen utav den 28'de så resonerade jag mig fram till att inte vänta, där jag kände att "Ja... men... detta är ju Dr Strange, det visuella i denna är väl nästan som gjord för 3D ju!"... så pga att jag igentligen inte ville vänta 2 extra dagar på att se den utan 3D, och för att jag lurade mig själv till det, så såg jag den i 3D. Och det är det som är det enda problemet som jag har med filmen, precis samma problem som jag har haft med andra filmer jag sätt i 3D. Det ger mig helt enkelt inget, och om något så drar det min focus ifrån filmen och vad jag ser... just för att 3D'n är för "noticable" på ett dåligt sätt för mig. Som bäst så känns det som de där dåligt greenscreenade grejerna (så där där man är extremt medveten om "kanterna" av de individuella bilderna som har satts in i filmen).
Med just Dr Strange filmen dock också så var där ett problem med det visuella som jag inte kände att jag såg i varken Star Wars The Force Awakens eller de andra jag sätt i 3D (åtminstone inte på den nivån som jag såg det i Dr Strange). Och det var att allt som oftast så kändes det nästan som att bildkvaliten som helhet var kraftigt nedsatt i filmen också... för när grejer började hända, specielt med strider och allt kalejdoskopande utav världen, mm, så tyckte jag att det kändes som där var ett lager utav suddighet (blurirness) lagd över bilden... jag hade svårt att ibland avgöra vad det var som jag faktiskt såg pga det.
Jag vet inte om det är felet på mina ögon (brytningsfel, jag kan dock fortfarande se 3D och de flesta bildillusioner typer av grejer ändå) som gör att det ser så dåligt, och uppenbart fejkat ut, som det gör för mig... där jag inte vet om andra utan synfel ser exakt samma som jag gör... eller om det är mitt brytningsfel som gör att jag inte ser vad andra utan synfel ser. För om andra utan synfel ser samma typ av dålig kvalite som jag ser med mitt synfel, men inte tycker det ser dåligt ut... då vet jag helt enkelt inte var problemet ligger. För bildkvaliten som helhet i 3D verkar allt som oftast vara drastiskt dåligt i mina ögon...
Så igen... detta var helt mitt eget fel att jag såg Dr Strange i 3D. Men jag tror att vad som nu har hänt, tack vara att jag sätt ytterligare en film i 3D där jag tyckte det försämrade filmen för mig, är att jag har tillslut nått en nivå där jag inte känner att jag kan bli övertygad om att 3D kommer kunna se bra ut inom den närmsta framtiden (om änns någonsin).
Så hädanefter så kommer jag vara totalt medveten om att när jag väljer att se en film i 3D... för att jag var otålig och ville inte vänta några dagar extra på icke 3D varianten i min biografs stora salong, eller ville inte se filmen på en mindre filmduk i min biograf (som alltid är icke-3D) för att jag ville se den på den stora bioduken... så för jag skylla mig själv.
Det är ett val jag kommer får göra vid varje ny film hädanefter (åtminstone de som faktiskt visas i 3D)... vara otålig och se filmen så fort den kommer ut på den största filmduken, men få en sämre erfarenhet pga dålig bildkvalite då, för att inte tala om dyrare också för den delen... eller vara tålmodig och vänta någon/några dagar extra, och/eller vara otålig och se filmen på en mindre filmduk (om de visar den i de mindre salongerna på första dagen också), men då ha bättre bildkvalite och tagit bort en stor faktor som effekterar min enjoyment av en film, och betala lite mindre också för den delen.
Av högst oklar anledning valde jag att se Gremlins ikväll.
Om man inte är försiktig och rationell och följer de av nödvändighet uppsatta reglerna när man har roligt, så finns det risk för att man får barn. Barn kan verka gulliga till en början, men förr eller senare kan de bli som förbytta, och bli som små elaka monster som verkar aktivt försöka förstöra saker, jävlas med andra, vara allmänt elaka.
Det finns de som tycker att Gremlins är rasistisk, att gremlin-varelserna symboliserar svarta. Jag ser, som man kan läsa ovan, en annan symbolik...
Hursomhelst, den här filmen handlar - för de som inte vet - om en tokig uppfinnare som köper en "mogwai", en söt liten gosedjursliknande varelse, åt sin vuxna son som jobbar på bank och, vad det verkar, är den ende i familjen med något slags riktig inkomst. Med djuren kommer strikta regler: Inget solljus (det skadar/dödar), inget vatten, ingen mat efter midnatt. Av mycket oklara skäl förklaras aldrig de två sista reglerna; till skillnad från den första förväntas man bara ta de två sista on faith.
Givetvis hamnar det vatten på mogwaien. Givetvis händer det i filmen att minst en mogwai äter mat efter midnatt.
Och en mogwai som äter mat efter midnatt... blir ett ganska korkat, antropomorft odjur som gillar att jävlas med folk.
Det här är alltså en PG-märkt film, alltså en film som är tänkt att kunna ses av barn med förälder i närheten. Det är en komedi-action-splatter-pastisch på julfilmer och splatterskräckfilmer och allt möjligt... Slemmiga monster, söta monster, ET-referenser...
Det är inte en speciellt bra film, och jag kan inte rekommendera den. Men den har några ljuspunkter:
- Gremlinsarna och mogwaierna är välgjorda. Mycket välgjorda för 1984.
- Det är framför allt kvinnorna som är handlingskraftiga. Den manlige huvudrollsinnehavaren är mer av en mes, men framför allt hans morsa men också hans kärleksintresse är de som verkligen gör processen kort med de små monstren. Köksscenen, jag säger bara det!
- Det är roligt med lite splatter, även om de delvis tycks tappa bort den delen mot slutet.
Men nä, se inte den här om du inte gillar medioker film, eller är specialintresserad av fysiska monstereffekter från 80-talet.
Krank: Såg nyligen Gremlins igen på grund av att du sett den och sagt att det finns de som uppfattar den som rasistisk mot då främst svarta. Hur? Jag ser det personligen inte och blir förvånad över hur någon kan se filmen som rasistisk mot svarta!?
Nä, jag håller med dig i din tolkning om något och anser att det är en rätt kul film för min egen nostalgis skull men annars rätt seg. Uppföljaren skall vi inte tala om då den verkligen är så dålig en film kan bli.
Krank: Såg nyligen Gremlins igen på grund av att du sett den och sagt att det finns de som uppfattar den som rasistisk mot då främst svarta. Hur? Jag ser det personligen inte och blir förvånad över hur någon kan se filmen som rasistisk mot svarta!?
I dunno. Jag tror att det ligger i porträtteringen av gremlins som lustdrivna, primitiva, "pratar inte riktigt", etc. Till stor del samma förfrämligande attribut som applicerats på svarta genom historien. Men å andra sidan också samma attribut som applicerats på till exempel arbetarklassen eller som jag nyss gjorde med barn...
Krank: Din Gremlinsbeskrivning stämmer överens med mer eller mindre hela mänskligheten som generalisering. Vi är alla lustdrivna och primitiva oavsett färg, kultur eller etnicitet ;-)
Ja då har man slutligen sett Osaka Tough Guys, som jag haft på att se-listor sen säkert 10 år tillbaka. Det hade man gott kunnat fortsätta med i tio år till, det här var inte nån av Takashi Miikes bästa, det var snarare precis vad man hade kunnat vänta sig av det japanska omslaget (se ovan). Ska ni se nån av hans rullar, se istället Dead or Alive II (nej, man behöver inte se Dead or Alive I först, de har inte speciellt mkt med varandra att göra).
Alltså den här klubbens pro-marvel propaganda har aldrig blivit tydligare än när flera skribenter dissar så bra filmer som gremlings och gremlings 2.
Jag tror jag m¨åste ta och se dem igen, bara så att jag kan gå in och visa er på er plats
På tal om Marvel så passade jag på att se om Captain America: Civil War eftersom den givetvis var en del av den hög med nyköpta 3d-filmer som låg och väntade på mig. Om jag hinner så ska jag försöka se en film i morgon också; troligen blir det då Days of Future Past eller kanske möjligen Megamind...
Hursomhelst, jag skrev lite om Civil War här men jag tyckte nog faktiskt bättre om den den här gången. Kanske för att jag hade korrekta förväntningar, vad vet jag. Överlag tycker jag om skådespeleriet, insåg jag - både Robert Downey Jr och Chris Evans är väldigt bra på att föra fram känslor och stämning med minspel och kroppshållning.
Det är fortfarande lite trist att filmens centrala ideologiska fråga slarvas bort, dock. Det finns ju en intressant frågeställning där, och den förtjänar mer än att reduceras till att Tony Stark är en känslomässig egoist. Jag hade verkligen önskat att de båda sidorna framställts som mer jämbördiga; det FINNS bra argument för Tonys sida men det är lite som om filmmakarna antingen inte fattar det eller helt enkelt inte är intresserade. Jag fattar ju att den amerikanska kulturen rent generellt är emot government oversight och så, men det betyder ju inte att den har rätt. Och som om det inte vore nog slänger de in general Ross på den sidan också; karln som allmänt är känd för att ha fel om det mesta.
I och för sig är de lite mesiga vad gäller kritiken av Tonys sida också. Det finns relevanta invändningar mot att låta alla beslut gå genom en kommitté - det blir svårt att fatta snabba beslut till exempel, så det skulle behövas något sätt att godkänna grejer i efterhand, eller göra preliminära bedömningar, eller whatevs.
Nu får jag det som att låta som om jag hade velat se en Civil War-film som mestadels handlat om politiskt manövrerande och ideologi. Kanske det. Hade det varit så fel? Vi har redan haft en ww2-krigsfilm med superkrafter och en 60-talsagentfilm med superkrafter, kunde inte tredje filmen ha kunnat vara kul som en typ politisk film med superkrafter? Äh, jag fattar ju att det nog bara är jag som velat se det, men jag tycker ändå att man kunnat göra mer av det ideologiska. Även om det här antagligen kändes bättre för amerikaner och liberaler, när de fick se sina motståndare gestaltade som emotionella vrak...
Jag har sett Pojkarna (2015). Idag upptäckte jag nämligen att det gjorts en filmatisering av den ballaste svenska ungdomsboken, ja, någonsin (samma namn, skriven av Jessica Schiefauer och utgiven 2010). En bok som lyckas sticka ut språkligt och tematiskt, inte minst i och med att den lämnar den sedvanliga diskbänksrealismen åt sidan. Som tur är fanns filmen tillgänglig på en streamingtjänst nära mig.
Det här är ingen perfekt film. Gällande produktionsnivå så når den inte mycket högre än vad som kan ses som svensk medelstandard, vilket innebär stundtals knaggligt skådespel, lite mindre lyckade klipp- och effektlösningar och liknande. Den som gillar tematiken kan givetvis ha överseende med detta, och det gör ju jag.
Filmen centrerar kring tre tajta men hunsade svenska tonårstjejer. Mot områdets killar har de inget att sätta emot. Deras utsatthet och vänskap håller dem samman. Sedan upptäcker de ett sätt att tillfälligt kunna förvandla sig till pojkar. Första upplevelsen är positiv. Erfarenheten gör dem starkare, mer förmögna att sätta hårt mot hårt mot dem som plågat dem. För en av dem, Kim, betyder upplevelsen något mer. I sin nyfunna form kan hen bekanta sig med områdets hårdaste (men också trasigaste) kille, Tony. Är det kärlek som drar hen till honom, eller är det för att hen allt mer vill vara honom? Förvandlingen blir en drog, men den förblir också tillfällig. För vänskapen mellan de tre blir den allt mer problematisk.
Frågar du mig vad det mest frekventa temat i svensk ungdomsfilm är så svarar jag mobbing. Den mest typiska etableringen är givetvis scener i eller nära en skola där mobbarna får vara elaka och kalla sina offer fula saker, som "fitta" eller "hora" eller "bög". Visst, Pojkarna startar föga originellt i det avseendet, men berättelsen växer snart ur det här spåret och vinner i mina ögon avsevärt på det. Berättelsens premisstwist, förvandlingen, driver istället fram mer existentiella frågor i dess ställe.
I filmens allra starkaste del, vilken börjar ungefär en tredjedel till halvvägs in, följer en serie tungt laddade, mångbottnade och intensiva scener efter varandra. Här njuter jag på riktigt. Pojkarna lyckas också väl med att förvalta sina karaktärer, i alla fall de som verkligen räknas. Dit hör de tre vännerna och Tony. Filmens avslutning är kanske inte lika stark som uppbyggnaden till dess klimax, men jag gillar att den inte återvänder till någon harmonisk plats utan vågar vara disharmonisk och tvetydig.
Allt som allt förvaltar alltså filmen sin förlaga väl.
Lite svensk gender bender, se på fan! Hade det inte i övrigt låtit så diskbänksrealistiskt story-wise (mobbing, elände, etc) hade man närapå kunnat bli lite intresserad. Men kul att se att sånt här faktiskt görs i Sverige!
Lite svensk gender bender, se på fan! Hade det inte i övrigt låtit så diskbänksrealistiskt story-wise (mobbing, elände, etc) hade man närapå kunnat bli lite intresserad. Men kul att se att sånt här faktiskt görs i Sverige!
Jag hann faktiskt se en till film, så jag såg X-men: Days of Future Past. Jag skrev om min ursprungliga bioupplevelse här, och sedan skrev jag om Rogue Cut-versionen här. Och nu har jag helt enkelt sett om den helt vanliga versionen i 3D, eftersom det inte finns någon Rogue Cut 3D. Rogue Cut lade ju till en hel del bra skit, men 3D är också bra skit. Tyvärr måste man välja. Eller det behöver man väl inte, man kan äga och se båda. Men inte samtidigt.
Jag har nog inget att tillägga som jag inte redan skrivit. Kanske att James Mcavoy är mycket imponerande som skådespelare här, liksom Fassbender. Överhuvudtaget gör alla ett mycket bra jobb. Det här är en filmserie som med ett par snubblande undantag hållit sig väldigt bra till sina centrala, och ganska snåriga, konflikter. Charles har rätt. Men Magneto har också rätt. och nu kommer Bolivar Trask och också har rätt. Och sentinelerna följer bara sin programmering. Den här filmen visar att det går att göra vrålhäftig superhjälteaction utan att för den sakens skull fördumma sitt budskap. Singer kan sina X-men, helt enkelt.
I den här filmen är det också en perfekt avvägning mellan introduktion av fläskmånga nya karaktärer å ena sidan, och ett laserlikt fokus på en liten cast å den andra. Visst slängs ett gäng nya mutanter in, men de flesta är en del av en förhållandevis anonym "fighting force" vars främsta uppgift är att slåss i framtiden. De ges inget storyutrymme utöver det, men ändå känns de inte skohornade. De är som individer "oviktiga" ur storysynpunkt, men erbjuder godis åt oss som läst serierna och känner igen X-man, Bishop etc. Och i filmens huvudspår, 1974, är det stort fokus på de "viktiga"; Charles, Eric, Beast, Wolvie, Mystique, Trask. Med ett uppskattat inhopp av Quicksilver.
Den här filmen äter sin kaka och har den kvar. Mycket imponerande.
Det är så synd att nästa film, som jag lär se om till veckan, inte alls lyckas bibehålla den balansen utan ramlar mer ner i den klassiska "Last Stand"-fällan...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.