WRNU:s filmklubb 2021 v17

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v17 2021 – #434 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Khan]

Igår såg jag nyversionen av Mortal Kombat.

Några tankar:

• Prologen, som till största delen finns på youtube, är skitbra! Bra våld, bra filmat, oväntat mycket patos och bra skådespeleri, och fantastiskt välgjorda vinkningar till en större värld.
• Tyvärr faller det sen. Akt 1 är rätt kass.
• När akt 2 börjar dyker Kano upp, och han äger resten av filmen. Bättre energi än resten av skådisarna tillsammans. Så jäkla kul att se!
• Fighterna når aldrig upp till samma nivå som introt, men sista fighten är bra nära.
• Även om jag saknar Christopher Lambert som Raiden är alla skådisar rakt av bättre än sist - inklusive just Raiden. Mer majestätisk än tramsig.
• Sub-Zero är genuint läskig. Många sekvenser är filmade som rena slasherfilmer, och hans iskrafter är ruskigt välgjorda.
• Många småsaker jag ser som kunde gjort filmen bättre retar mig, bla. den stora plotdump som Sonya delar ut i akt 1 kunde skurits betydligt. Eller att vår nya huvudperson ska ha fru och barn - jag klockade dem först som hans (alldeles för unga) mamma och lillasyster och det hade passat mycket bättre. Eller allt tjat i mitten av akt två, där ordet "arcana" nämns femtioelva gånger per minut. Det funkar inte.
• När de slåss mot specialeffekter är det ganska kasst, även om effekterna är snygga. Det syns liksom att skådisarna slåss mot luft. Särskilt fajten mot Goro är rent pinsamt uppenbar.
• Kul att de kunde ge Kung Lao och Liu Kang egna personligheter! De är annars så gott som exakt likadana för det mesta i spelet.

Såatte... Klart bättre än filmen från 1995. Men inte fantastisk. Många av scenerna där de vågar bara låta karaktärerna tjôta och ta plats utan att slåss är riktigt bra. De har något bra på gång här, och hade de bara itererat manus något varv eller två till tror jag den hade varit bra på riktigt, istället för bara helt okej.

6/10, inte dålig, men inte riktigt bra. Men varje scen med Kano är 10/10.

 

[Feuflux]

Jag har sett Guardians of the Galaxy. Eftersom jag är rätt mycket normativ svensson och inte så mycket lore-nörd så hade jag inte fattat att det var Marvel och att Thanos var en del av galaxen. Det gjorde mig lite mindre pepp i filmens inledning av nån anledning, antagligen för att det finns lite för mycket Marvelhjältefilm och jag trodde jag skulle få nåt fristående typ.

Men filmen växte på mig och nu så här direkt efteråt känner jag mig glad och nöjd. Att vara glad efter en film är alltid ett stort plus, och nöjd är ju bra, men jag hade väntat mig mer, och jag hade väntat mig gilla väktar-personerna mer.

Gissningsvis har alla här redan sett filmen så att rekommendera den eller ej lär ju inte spela så stor roll.

 

[Henke]

Jag har sett V for Vendetta från 2005 med bl.a. Natalie Portman, Hugo Weaving och John Hurt.
Filmen handlar om ett dystopiskt Storbritannien där överkanslern Adam Sutler (Hurt) och hans fascistiska parti Norsefire styr folket med järnhand. Evey Hammond (Portman) räddas från ett våldtäktsförsök av den mystiske och maskerade "V" som har som målsättning att störta Norsefire och göra frigöra det förslavade folket.

Jag började se den här filmen i anslutning till att den släpptes på DVD en gång i tiden, men somnade ifrån och såg aldrig klart den. Såhär många år senare så kan jag dock kryssa av den på min lista över viktiga filmer. Filmen ger mig tydliga Fantomen på Operan-vibbar vilket är en ganska märklig mix i denna dystra "superhjältefilm".

Klart sevärd för dig som (precis som mig) missat den, och klart värd besväret för den som känner för att se om den.

 

[Henke]

Jag har också sett The Mitchells vs. the Machines från 2021 som släpptes på Netflix i fredags.
Animerad äventyrskomedi om den dysfunktionella familjen Mitchell som under en roadtrip för att köra dottern Katie till college hamnar i en hysterisk situation då galna robotar tar över världen.
Den här filmen har på många sätt ett förutsägbart händelseförlopp, och budskapet om människors skadliga skärmtittande är övertydlig. Det hindrar den dock inte från att vara väldigt snygg i sin utformning och ha ett rappt och roligt manus med en hel del roliga sekvenser.

Kul och snygg film för hela familjen.

 

[krank]

Jag har sett Stowaway, den nya rymdfilmen från och på Netflix. Varför? Well, jag skrev att det var en rymdfilm, eller hur? Jag är en enkel man: jag ser rymdfilm – jag lägger till i listan över filmer jag vill se.

Hur som helst, det här är premissen: En erfaren, kompetent och kunnig astronaut ska färja över två forskare till en koloni på Mars. Allt är ganska NASA och liksom hård SF; allt känns trovärdigt och det är liksom inte artificiell gravitation och laserstrålar eller så. De som gjorde filmen verkar ha byggt upp stationen snedstreck skeppet de åker med; det etableras tidigt med long shots där folk går igenom hela stället. Coolt och snyggt.

Tolv timmar efter att de åkt upptäcker de att de i själva verket är fyra i farkosten: med på resan är en ofrivillig fripassagerare som legat halvdöd och avsvimmad i modulen som skrubbar CO2. Han minns inte hur han kom dit och det sista han minns är att han joxade med något på landningsplattan. Nu är de plötsligt fyra i en farkost för tre – och CO2-systemet är trasigt så resurserna räcker nu definitivt inte för fyra.

OK, här är två saker jag ville se, utifrån den här premissen:

• Kompetenta vuxna människor som rationellt samarbetar för att lösa problemet med de bristande resurserna. Lite The Martian men på en rymdfarkost. Det skulle vara coolt.
• Något slags twist kring fripassageraren – att någon gjort det här för att bli av med honom, att det visar sig att han i själva verket iscensatt det här för att han alltid drömt om att få komma till Mars, att han var en spion, eller whatever. Eller att vi åtminstone skulle få rent konkret veta hur det faktiskt kommer sig att han är ombord.

Om du hörde premissen och tänkte som jag – se inte den här filmen. Du kommer att bli besviken. Fokus ligger verkligen inte på varken problem- eller mysterielösning, utan det här manuset är skrivet av något slags drama-indiespelare som tror att det viktigaste är liksom att folk är ledsna och brottas med det moraliska problemet i att man bara har resurser för tre som ska räcka till fyra. Framför allt handlar det om att Anna Kendrick ska gå runt och vara dum i huvudet i två timmar, och vara en sån där naiv "det finns alltid en lösning"-person.

Så jag är lite besviken, får jag väl säga, men jag erkänner att det var för att jag gick in i filmen med felaktiga förväntningar och sedan lät filmens början bekräfta de förväntningarna. Köper man att det här är en känslofilm och inte en tänkafilm, och vill se en sån, så misstänker jag att det här funkar bättre. Då kanske man t.ex. inte funderar på ifall inte olika sätt att sänka folks syreupptagning skulle kunna funka rätt bra. Lägga folk i medicinsk koma, eller bara hård reglera mängden fysiskt arbete. Sen visade det sig ju att det egentligen var ganska lätt (barely an inconvenience… sorry, har binge:at pitch meetings hela veckan) att klättra upp och hämta mer syre, så egentligen hade de bara kunnat göra det från början.

Men ja, det här var inte en film med mig som målgrupp, trots att det är en rymdfilm som är väldigt fin. Estetiskt gillade jag den skarpt, och det görs generellt för lite benhård SF med Nasa-känsla tycker jag. Jag blev definitivt sugen på att fortsätta spela Observation…

BETYG: 3/5.

 

[Max Raven]

Låter som någon hörde om The Cold Equations och tänkte att den behövde ett lyckligt slut. (Jag stör mig direkt på att de inte märkte de 70 eller så extra kilona redan under avfyrning)