WRNU:s filmklubb 2021 v18

[DeBracy]

Detta är WRNU:s filmklubb för v18 2021 – #435 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Krank brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Krank tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film Krank inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om Krank har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När Krank sett en film skriver Krank något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Krank skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Krank kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som Krank knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Kranks betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom Krank främst ser till att se film Krank redan vet att Krank gillar eller har god anledning att tro att Krank kommer att tycka om.

Betyg Krank satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[DeBracy]

Mitt internet var nere igår så jag såg om två filmer jag har på DVD.

Heavy Metal 2000 (2000). Tuttar och pang. Inte lika charmig eller intressant som filmen från 1981, men ändå en krankisk trea för mig tydligen.

The Host (2006). Koreansk monsterfilm som är riktigt spännande. Ett monster norpar en ung flicka, hon räknas som omkommen men lyckas ringa till sin pappa, som ingen utanför familjen tar på allvar... Den som bryr sig mer om visuella effekter kanske tycker den börjar se daterad ut, men jag tycker överlag den funkar fint än. Jag rekommenderar den varmt, vilket gör att betyget blir en krankisk fyra.

 

[Franz]

Jag har sett Thunder Force, en superhjältekomedi med Melissa McCarthy och Octavia Spencer. Handlar om två forma vänner som får superkrafter och nu måste lägga sina gamla meningsskiljaktigheter åt sidan för att bekämpa brottslighet ihop.

Detta är en superhjältefilm som är skriven av en person som aldrig verkar ha sett en superhjältefilm. Det känns verkligen som att filmskaparna bara liksom tyckte att de där superhjältefilmerna verkar ju vara poppis bland kidsen så vi testar göra en sån. Här hade kunnat finnas möjlighet att skämta om klassiska superhjälteteman, eller varför inte göra en massa kul easter eggs till kända superhjälteföreteelser? Inget sådant här. Superhjältekrafterna är dessutom rätt trist presenterade. Melissa McCarthy har superstyrka och det gör dem en del kul grejer med. Men Octavia Spencer kan göra sig osynlig, vilket nästan aldrig sker och när det sker gör de inget kul med det. Det finns även en massa saker i filmens mythos som aldrig förklaras. Förutom huvudpersonerna är det bara psykopater som får superkrafter, men det förklaras aldrig varför trots att de gör en grej av att nämna det.

Trots att storyn är dålig finns det vissa saker jag tycker var rätt underhållande här. Jag är svag för både McCarthy och Octavia Spencer och de gör ett bra jobb. En del av skämten är rätt kul (och en del andra är det inte). Jag tror att om du inte är överförtjust i superhjältefilmer så kommer du nog kunna garva åt delar i den här filmen, då kan den vara värd att se en söndag om du vill ha något väldigt lättsamt. Gillar du superhjältefilmer kommer du nog att störa sig på hur mycket out of touch filmen är med genren och då kan du skippa den.

 

[Henke]

Jag har sett The Secret Life of Words från 2005 av Isabel Coixet
Filmen handlar om den tystlåtna Hanna (Sarah Polley), en fabriksarbetare som tvingas bort av sina arbetskamrater och börjar arbeta som sjuksköterska på en oljerigg där hon vårdar den brännskadade Josef (Tim Robbins) efter en olyckshändelse. Med tiden så börjar de dela med sig av sina erfarenheter till varandra där Josef berättar om orsaken till olyckan och Hanna slutligen berättar om det fasansfulla kriget i forna Jugoslavien som hon blev ett av många offer för.

Det här är en tung film, och Hannas berättelser från kriget och dess fasor är som ett stenhårt slag i magen. Jag är osäker på om något i berättelsen baseras på verkliga händelser och jag hoppas verkligen inte det. Att "vanliga" människor kan visa sådan grymhet är för mig helt ofattbart och jag ryser när jag tänker på vilka människor i min vardag som skulle förvandlas till tortyrälskande monster om kriget någon gång skulle komma hit.

 

[Henke]

Jag har sett Netflix-dokumentären The Sons of Sam: A Descent into Darkness från 2021.

Serien handlar om journalisten Maury Terry och hans sökande efter sanningen kring den ökände seriemördaren David Berkowitz (även kallad Son of Sam eller .44 killer) som under mitten av 70-talet dömdes för att ha skjutit ihjäl ungdomar i New York. Enligt Terrys egen utredning så finns det en stor mängd oklara omständigheter och motstridiga vittnesuppgifter vilket landar i hypotesen att Berkowitz inte agerade ensam utan i anknytning till en satanistsekt med kopplingar till bl.a. Manson familjen. Terry´s utredning uppskattas dock inte av NYPD.

Det här är en ganska intressant dokumentärserie på 4 delar på runt en timme styck. Vissa delar känns smått osannolika och Terry upplevs bitvis aningen konspiratiorisk, men samtidigt finns det såpass mycket oklara omständigheter i fallet (vilket dessutom styrks av intervjuer med Berkowitz själv) att den helt enkelt inte går att avfärda.

 

[Rickard]

Revenger
2018

Fortsätter min avbetning av min Netflix-lista och denna gång är det en koreansk fightingfilm. Handlingen utspelar sig på en fängelse-ö, där fångar har skapat läger och slåss mot varandra för överlevnad. En polis släpps av på stranden som en fånge. Om du läser titeln igen så förstår du hans motiv. Den trettionåriga tjej som är med är den som skådespelar bäst, vilket säger en hel del om filmen, även om hon är ruskigt duktig. Det är en by som är i princip en hel comic relief, men på det där Långbens-aktiga sätt som är vanligt hos östasiatiska fightingfilmer. Normalt kan jag ignorera comic relief som detta men här blir det lite för mycket, även om det kommer en intressant twist på dem.

Bruce Khan finns i huvudrollen, har skrivit filmen, jobbat som stuntman och är fyrfaldig mästare i koreansk karate, även om jag tycker jag ser en del thaiboxning i fighterna också. Han rör sig på ett väldigt precist och smidigt sätt och det är riktigt schysst att se en film där kombattanterna är i helbild, utan vare sig korta klipp eller shaky cam och bara gör sina akrobatiska konster.

Jag vill se mer av Bruce Khan och han vill visa mer av koreansk fighting. Hoppas det blir mer av detta i framtiden, men möjligtvis med någon annan som skrivit manus. Filmen funkar om du vill softa.

BETYG: 3/5

 

[Rickard]

Wonder Woman 1984
2021

Nu har jag sett om filmen, vilket jag normalt brukar behöva göra för att minnas filmer. Jag ska vara ärligt att på den korta tid sedan jag sett filmen så hade jag glömt bort det mesta av den. Jag påmindes om varför jag glömt bort filmen. Något jag reflekterade över, vilket bidrog till den dåliga tredjeakten i första filmen, är hur campig båda skurkarna är. Jag funderar över om "campig" egentligen är uppskattad idag. Jag vet att Pedro Pascal är en kompetent skådis, men när både han och (den sämre skådisen) David Thewlis (från första filmen) spelar över så kan det inte bara vara ett dåligt skådespelarval - de måste ha blivit regisserade att vara på det sättet.

Gal Gadot har blivit en bättre skådis. Jag funderar vad Wonder Woman inte kan göra med sitt rep. Fler av hennes förmågor (och föremål) introduceras, men det känns mer som en checklista än något som kommer naturligt. I alla fall, se filmen om du verkligen måste se någon superhjältefilm och inte har något annat, för där första filmen var riktigt skön på ett par punkter är denna bara värd en desperat slökollning.

BETYG: 2/5

 

[Gamiel]

Le Mans '66 (2019) Berättelsen om hur Ford bestämde sig för att vinna Le Mans, för att få varumärket att framstå som coola / sexiga och få ungdomarna att köpa sina bilar, och hur de skapade bilen för att göra det med. Med fokus på en Carroll Shelby, ex-racer o bilförsäljare som är chef för projektet, och Ken Miles, projektets egensinniga och temperamentsfulla huvudförare och mekaniker.

Det här är inte riktigt en racingfilm, det handlar mer om skapandet av bilen och de grejer männen på marken måste göra för att få männen på toppen för att ge dem vad de behöver för att skapa en vinnande bil.

Det här är en riktigt bra film, med riktigt bra skådespelare som har bra roller och har utmärkt kemi. Jag rekommenderar det starkt.

----------------

Le Mans (1971) Till skillnad från Le Mans '66 är det här en riktig racingfilm, filmens huvudperson är egentligen inte någon av människorna utan Le Mans-loppet i sig. Med hjälp av faktiska bilder som tagits under 1970-loppet som hölls föregående juni visar den här filmen loppet från alla slags sidor och perspektiv, och spenderar tid på att bara visa vad folk gör när de inte tittar på racing eller sitter bakom ratten.

Jag gillade det verkligen och rekommenderade det men tror att det kanske inte passar alla.

----------------


Kapten Apache (1971) en Västern rulle med Lee Van Cleef som en amerikansk kavalleriofficer som försöker ta reda på varför den lokala indian agenten (som också var hans vän) dödades och betydelsen med hans sista ord.

Bortsätt från öppningssången och den skurkens välklädda tvillingvakter är den här filmen inget man lägger på minnet.

 

[Dr_Dängrot]

A dangerous place ifrån 1994

Så generic fighting film det bara kan bli

Martial arts kid tränar karate med the Lions men martial arts kids brorsa som tidigare var Lions champion har gått över till dom elaka karateskurkarna the Scorpions som styrs av ingen mindre än corey feldman känd som mouth ifrån the Goonies .

Scorpions är ute på nätterna och gör massa jävelskap och det ena leder till det andra och martial arts kids brorsa blir mördad av corey feldman och the Scorpions framställer det självmord men martial arts kid tror inte på att det är självmord och går med i Scorpions för att hämnas .

Betyg 2/5

 

[krank]

Jag har sett Dark Star, en scifi-"komedi" från 1974.

De tre dumhuvudena Doolittle, Talby, Boiler och Pinback åker runt i scoutskeppet Dark Star och spränger planeter som riskerar att bli instabila. De har varit isolerade i tre år och är ganska nihilistiska och deprimerade hela bunten.

Den här filmen misslyckas kapitalt som komedi, för dess typ 5-6 skämt är inte roliga. Den misslyckas också som scifi-film eftersom den helt saknar röd tråd eller egentlig story; det är mest "först händer den här grejen, sen händer den här". Scener som staplas på varandra utan att något intressant eller sammanhängande händer. Det finns ett par idéer som har potential – som att använda fenomenologi för att desarmera en smart bomb – men på det hela taget är det bara 82 bortkastade minuter.

Inte riktigt vad jag hoppades på av en film regisserad av John Carpenter, får jag väl säga. Men visst, det är ett studentprojekt som fick en massa extra runtime för att kunna funka som feature film… "We had what would have been the world’s most impressive student film and it became the world’s least impressive professional film" som en av upphovsmännen sagt.

Den enda anledningen att se den här filmen är egentligen som historisk kuriosa. För sin tid var specialeffekterna snygga givet budgeten, och både Carpenter och Dan O'Bannon gick ju vidare till greater things.

BETYG: 2−

 

[Rymdhamster]

Jag har för första gången någonsin sett Mulan.

Nej, inte den nya från förra året. Den från 1998. Den var jäklig bra, jag skrattade stup i kvarten! Gillade till och med Eddie Murphy, som gör sig bäst som bifigur eller sidekick, snarare än huvudroll tycker jag. Vet inte varför det tagit så här lång tid för mig att se den, den blev genast en favorit.

Betyg: 4/5 på krankskalan.

 

[DeBracy]

Efter att ha läst om den här tog jag och tittade på Revenger igår kväll. Precis Rickard konstaterar jag att:

Filmen funkar om du vill softa.

BETYG: 3/5

En fängelseö som flera nationer använder gemensamt känns i alla fall som ett rätt schysst äventyrsfrö. Nåt jag hade spunnit loss på för typ 18 år sen när jag hade för mig att jag skulle spela coola actionäventyr med D20 Modern och Rammstein-soundtrack (det bidde inga såna kan jag avslöja).

 

[Vimes]

Krank skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.

Konstig begränsning för Krank, men ok!

 

[DeBracy]

Konstig begränsning för Krank, men ok!

Ja, väldigt knepigt. Gå tillbaka och klaga på honom i förra tråden jag startade också!

 

[Max Raven]

Jag har sett The VVitch: A New-England Folktale

Handlingen i kort: Stöddig Puritansk Vit Man kallar andra kristna otillräckligt hardcore kristna, drar iväg för att klara sig på egen hand med sin familj i civilisationens utkant. Saker Går Fel. Äldsta Dottern behandlas som möbel och beskylls när saker går fel. Fadern ägnar mer tid på att hugga bort sin frustration än att lösa problem. Och på den vägen är det - överlag känns det som en hyfsat korrekt simulation av hur det skulle gå om en familj puritanska kristna på 1500-talet råkade ut för en häxa.

Hade de velat ha mer regelrätt thriller så hade de kunnat skruva upp osäkerheten mer och skippat en del scener, men här kör de rakt på "Ja, det finns en häxa, det är vad filmen heter" och så kör de på det. (Black Death från 2010 kör lite mer åt osäkerhet om man vill ha det)

Överlag: Jag gillar den här. Den påminde mig en del om The Lighthouse av samma regissör. Jag föredrar science fiction som genre men SF-filmer kan sakna fantasi eller undvika att ta ut svängarna, förmodligen kopplat till att folk inte ser SF för att de saknar fantasi och inte tar ut svängarna men det tolkas som att folk är livrädda för komplexitet... Men det är en annan diskussion.