WRNU:s filmklubb 2021 v22

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v22 2021 – #439 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Rickard]

The Lego Movie
2014

Årets överraskning när den kom och jag tyckte den var en solklar femma. Den höll dock inte för en andra omtittning så här åratal senare, mest för att det var samma typ av skämt hela tiden. Trots det, så fick jag mig några skratt och jag tycker verkligen det här är en film man bör sen om man inte har sett den. Animationerna är helt otroliga - vissa gånger såg jag också "serietidningsstrecken" som även förekom i Into the Spiderverse. Jag uppskattade också meta-historien i filmen som verkligen omfamnar konceptet med lego, enligt min mening.

Fick The Lego Batman Movie rekommenderad. Den här filmen har dock fortfarande ett par sköna punkter.

BETYG: 4/5

 

[Rickard]

No Surrender, No Retreat
1986

JoBlo körde en Jean Claude van Damme-video och jag har länge varit på jakt efter en film som jag blev jätteförtjust i när jag var runt tio år. Trodde att det var Bloodsport tills jag såg om den. Det här är van Dammes andra film, men med honom som rysk skurk. Det är nog hans bästa rollprestation, för han har inte så många repliker. Ronan Keating sammanfattar van Dammes skådespelari bäst.

Många av de andra "skådespelarna" är riktiga kampsportare - vad de har i kraft förlorar de i uttryck. Det kändes som om regissören och kameramännen var kampsportare också, för det var otroligt amatörmässigt redigerat. Det var en lustigt att se filmen, för det kändes som om det var som Åsa-Nisse-filmerna, fast med kampsport. Jag testade ett tag och ta bort färg och ställa in kontrasten så att det såg ut mer som de gamla svartvita filmerna. Alltså, kolla bara på tio sekunder i den här scenen:

"I won't join ... bambambam! ... bambambam! ... your organisation"

Storyn känns som Karate Kid med en ny kille som kommer till området, han träffar en polare, får stryk, har en påhängd kärleksaffär och sedan spöar alla i slutet. Filmen spelades in 1984, när Karate Kid kom ut, så jag antar att manuset skrevs tidigare än då. Hjälten i filmen har Bruce Lee som ledstjärna och jag måste säga att han påminner rätt mycket om Brandon Lee. Skådespelaren som spelar kompisen till antagonisten sade att han kunde åka skateboard och dansa breakdance, trots att han inte kunde. Han ljög antagligen att han var skådespelare också.

Det som räddar filmen är de teatraliska fighting-scenerna och cyklings-scenen de rippade från Rocky. Helt OK film om man vill softa med sänkta krav. Jag hade sjukt dålig smak som barn. Lyckligtvis har jag inte ändrats.

BETYG: 3/5

Nu blev jag sugen att se Karate Kid igen.

 

[krank]

Jag har sett den första Tonårsmutantninjasköldpaddorna-filmen. Alltså den från 1990, som (inte förvirrande alls) har exakt samma namn som Teenage Mutant Ninja Turtles från 2014.

Oooookej. Bra saker:

• Ruskigt bra kostymer. Duktiga akrobatiska skådisar plus snygga kostymer ger väldigt balla scener, där turtlarna definitivt känns närvarande och fysiska.
• Öh… Nostalgivärde?

Mindre bra saker:

• Manuset är väl okej, men massor av gags och flera händelser känns otroligt inkrystade. Filmen kan inte riktigt bestämma sig för vilken ton den ska ha.
• Casey Jones har alltid varit en värdelös karaktär och är också här en värdelös karaktär. Man hade kunnat plocka bort honom helt ur storyn utan att den förlorat något. Hans introduktion är en av de mest krystade delarna av filmen, och hans romans med April är 100% onödig.
• Fotklanens masker är oerhört, oerhört töntiga.
• Jag vet att de animatroniska sköldpaddshuvudena var väldigt balla för sin tid, men tyvärr – de funkar inte numera. Ibland kan jag köpa att det är respektive sköldpadda som talar, men oftast inte. Och Splinter har ju typ inga ansiktsuttryck alls. Här är de nya filmerna mycket bättre.
• Jag tycker också, såhär i efterhand, att de nya filmerna gör sköldpaddornas personligheter och egenheter mycket bättre. Dels är det assmart att ge dem lite olika kroppsformer, men här är också manus ganska vekt på den här punkten. Framför allt Donatello ges ingen karaktär alls.

På det hela taget… Bör man se den här? Om man vill se lite hyfsat snygga sköldpaddskostymer, eller känner nostalgi, absolut. Men annars… näh.

BETYG: 3/5

 

[Khan]

Jag har sett den första Tonårsmutantninjasköldpaddorna-filmen. Alltså den från 1990, som (inte förvirrande alls) har exakt samma namn som Teenage Mutant Ninja Turtles från 2014.

Oooookej. Bra saker:

• Ruskigt bra kostymer. Duktiga akrobatiska skådisar plus snygga kostymer ger väldigt balla scener, där turtlarna definitivt känns närvarande och fysiska.
• Öh… Nostalgivärde?

Mindre bra saker:

• Manuset är väl okej, men massor av gags och flera händelser känns otroligt inkrystade. Filmen kan inte riktigt bestämma sig för vilken ton den ska ha.
• Casey Jones har alltid varit en värdelös karaktär och är också här en värdelös karaktär. Man hade kunnat plocka bort honom helt ur storyn utan att den förlorat något. Hans introduktion är en av de mest krystade delarna av filmen, och hans romans med April är 100% onödig.
• Fotklanens masker är oerhört, oerhört töntiga.
• Jag vet att de animatroniska sköldpaddshuvudena var väldigt balla för sin tid, men tyvärr – de funkar inte numera. Ibland kan jag köpa att det är respektive sköldpadda som talar, men oftast inte. Och Splinter har ju typ inga ansiktsuttryck alls. Här är de nya filmerna mycket bättre.
• Jag tycker också, såhär i efterhand, att de nya filmerna gör sköldpaddornas personligheter och egenheter mycket bättre. Dels är det assmart att ge dem lite olika kroppsformer, men här är också manus ganska vekt på den här punkten. Framför allt Donatello ges ingen karaktär alls.

På det hela taget… Bör man se den här? Om man vill se lite hyfsat snygga sköldpaddskostymer, eller känner nostalgi, absolut. Men annars… näh.

BETYG: 3/5

Har du en åsikt om den helt datoranimerade från ... 2007? 2008? Den med Patrick Stewart som skurk?

 

[krank]

Har du en åsikt om den helt datoranimerade från ... 2007? 2008? Den med Patrick Stewart som skurk?

Aldrig sett. Kanske tar den efter jag sett hela gamla trilogin?

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett Hell comes to frogtown ifrån 1988

I en postapokalyptisk värld har 68% av den manliga befolkningen dött ut och av dom som finns kvar är merparten sterila .

Våran hjälte Sam Hell (därav namnet Hell comes to frogtown) som spelas av den gamle wrestling stjärnan Roddy Piper är en av dom få män som fortfarande kan skjuta skarpt och efter att han råkat göra nån militärsnubbes dotter på tjocken så får han ett val att figurera som regeringens avelshingst för att återbefolka den postapokalyptiska jorden igen .
Dock har jorden befolkats med mutanter och i detta fall muterade grodor som kidnappat alla fertila kvinnor så Sam och random sexy nerd science babe måste rädda dom ifrån grodmännen ihop med aggressive female guard person.

I bakgrunden ligger det nån subplot om att någon förser mutanterna med skjutvapen och detta är ju förstås olagligt då mutanter inte får äga skjutvapen .

Detta är är super cheese campy C-films Mad Max ripp-off action när den är som bäst eller sämst beroende hur man ser på saken .


3/5 det är på den nivån att det är så cheesy och campy att det är underhållande .

 

[Dr_Dängrot]

No Surrender, No Retreat
1986

JoBlo körde en Jean Claude van Damme-video och jag har länge varit på jakt efter en film som jag blev jätteförtjust i när jag var runt tio år. Trodde att det var Bloodsport tills jag såg om den. Det här är van Dammes andra film, men med honom som rysk skurk. Det är nog hans bästa rollprestation, för han har inte så många repliker. Ronan Keating sammanfattar van Dammes skådespelari bäst.

Många av de andra "skådespelarna" är riktiga kampsportare - vad de har i kraft förlorar de i uttryck. Det kändes som om regissören och kameramännen var kampsportare också, för det var otroligt amatörmässigt redigerat. Det var en lustigt att se filmen, för det kändes som om det var som Åsa-Nisse-filmerna, fast med kampsport. Jag testade ett tag och ta bort färg och ställa in kontrasten så att det såg ut mer som de gamla svartvita filmerna. Alltså, kolla bara på tio sekunder i den här scenen:

"I won't join ... bambambam! ... bambambam! ... your organisation"

Storyn känns som Karate Kid med en ny kille som kommer till området, han träffar en polare, får stryk, har en påhängd kärleksaffär och sedan spöar alla i slutet. Filmen spelades in 1984, när Karate Kid kom ut, så jag antar att manuset skrevs tidigare än då. Hjälten i filmen har Bruce Lee som ledstjärna och jag måste säga att han påminner rätt mycket om Brandon Lee. Skådespelaren som spelar kompisen till antagonisten sade att han kunde åka skateboard och dansa breakdance, trots att han inte kunde. Han ljög antagligen att han var skådespelare också.

Det som räddar filmen är de teatraliska fighting-scenerna och cyklings-scenen de rippade från Rocky. Helt OK film om man vill softa med sänkta krav. Jag hade sjukt dålig smak som barn. Lyckligtvis har jag inte ändrats.

BETYG: 3/5

Nu blev jag sugen att se Karate Kid igen.

Älskade den här filmen när jag var yngre samt att jag älskade filmens titelspår hold on to the vision av Kevin Chalfant.

 

[Rickard]

...samt att jag älskade filmens titelspår hold on to the vision av Kevin Chalfant.

Ja, den är väldigt bra.

Glömde skriva det i recensionen men van Damme blev stämd av en av skådespelarna för att han hade noll kontroll över sina sparkar och träffade sina medspelare flera gånger. Bröstträffar blev till huvud-träffar, exempelvis.

 

[Dr_Dängrot]

Ja, den är väldigt bra.

Glömde skriva det i recensionen men van Damme blev stämd av en av skådespelarna för att han hade noll kontroll över sina sparkar och träffade sina medspelare flera gånger. Bröstträffar blev till huvud-träffar, exempelvis.

Är det sant alltså ? När jag var ung gick det en urban myth om att Van Damme knäckt en stuntmans käke genom att sparka för hårt. Det sades dock aldrig i vilken film eller att Van Damme blev stämd . Antar att den myten(sanningen) baserade sig på vad som skedde under inspelningen av No surrender, No retreat .

 

[Feuflux]

Passa er för van Damme

 

[Rickard]

Karate Kid - Sanningens ögonblick
1984 (eng. titel: The Karate Kid)

Jag minns att det här var, tillsammans med Nr 5 lever! (eng. Short Circuit), var de enda två filmer som jag hyrde flera gånger. Var filmen så bra? Var det bara nostalgi? Nä, till skillnad från No Retreat, No Surrender så har den här ett väldigt bra manus. Filmen har skapar tidigt sympati för den unge hjälten, har humor, bra soundtrack, vettiga skådisar och förvånansvärt jämlika och moderna värderingar, där kärleksintresset beskrivs bland annat i termer av "intelligent" och att hon inte borde behöva försvara sig som offer när hon blev antastad av sitt ex.

Jag blev glad när filmen var skitbra, än idag. För oss är det helt otänkbart att någon annan än Pat Morita skulle vara i rollen som Mr. Miyagi, men han blev faktiskt ratad först eftersom han har bakgrund som komiker. Den legendariska Toshirô (Yojimbo) Mifune läste för rollen, exempelvis. Jag älskar alla små detaljer, som djupet som Mr. Miyagi fick i scenen när han var full (något studion ville klippa bort). En trivia som är charmig är att den gula bilen som Daniel fick, fick faktiskt skådespelaren på riktigt. Tror han äger den än idag.

Det här är en toppfilm. Bör ses. Jag passade även på att se Karate Kid II - Mästarprovet (eng. The Karate Kid, part 2), som började spelas in bara tio dagar efter första inspelningen var klar. Såg fram emot mer fördjupning av Mr. Miyagi, vilket jag förvisso fick, men det dränktes i japan-stereotyper och är två poäng sämre än första filmen.

Blev väldigt sugen att se Cobra Kai-serien.

BETYG: 5/5

 

[Jocke]

Jag har gått på bio igen! HURRA FÖR BIO!
Filmen var Nobody (2021). En actionrulle på 1:36 med manus av John Wick författaren, regi av mannen bakom Hardcore Henry från här om året och Bob Odenkirk (Saul i Breaking Bad) i huvudrollen.

Det här var en bra film i genren farlig person gör illa gangsters. Bob Odenkirk är väldigt bra som titelns Nobody, han känns som en pensionerad dundermördare på ett sett som jag trodde att han kanske inte skulle göra. Connie Nilsen är bra som hans fru och RZA känns som att han inte spelar sig själv utan faktiskt en rollfigur för ovanlighetens skull. De andra är också bra, tex är han gubben från Tillbaka till Framtiden Nobodys farsa och filmens comic relief, han från Leviathan är skurken och en kille jag aldrig sett förut (var tvungen att kolla hans IMDB och det stämmer, jag har inte sett nån av de grejerna) som heter Araya Mengesha är kul som namngiven hejduk.


Jag blev underhållen av filmen, faktiskt mer än vad jag trodde att jag skulle bli.

4 av 5

 

[Jocke]

Av någon anledning tänkte jag såhär typ 20 år senare se om matrix 2 och 3.
Hittils har jag sett Matrix Reloaded (2003) för första gången sen den gick på bio.
Det här är inte en jättebra film alltså.
Dels så är effekterna markant tråkigare än i Matrix så snart de handlar om männsikor och datoranimationer tillsammans. Den "verkliga världen" funkar bra och det är snyggt att Zion tydligt ser ut som ett fängelse osv.
Men storyn är svag som bäst. Dels så har viktiga saker hänt i en kortfilm och samtidigt som filmen pågår en paralellhandligng i ett datorspel. Så det finns inte riktigt någon agens. Ingeting känns viktigt av det som filmen väljer att spendera sin tid på.

Filmens stora action nummer är att folk kör fram och tillbaka på en motorväg och jämför man med ettans räddning av Morpheus är det här platt och tråkigt - samt utan insatts efter som NEO är jesus och så länge han är i Matrisen så finns det alltid en räddning.

Över huvud taget känns den här filmen överflödig. Jag har inte riktigt hunnit se klart trean ännu, men om det hade vart nutid när filmerna gjordes så skulle den här filmen vara första akten på film tre på kanske 40-45 minuter i stället för en egen grej. Och även då skulle folk säga "Det här var en onödligt lång film, den första akten var för lång och ointresant".

Nåja, det är alltid kul att se Trinity och Morpheus spöa folk så det var inte ett totalt slöseri på tid.

2 av 5.