WRNU:s filmklubb 2021 v30

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v30 2021 – #447 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Max Raven]

Jag har sett The Mitchells vs the Machines om en udda familj som på grund av omständigheter tvingas rädda mänskligheten när robotarna tröttnar på att människorna beter sig som as.

Givetvis är de familj med udda medlemmar (och en Mamma som också är grundskolelärare) och inre motsättningar, med en tonårsdotter som Inte Passar In och en Far Som Inte Förstår - du har sett den här dynamiken förr, troligen de här personligheterna också. Det är lite trevligt att det är lite mer ensemble än en huvudperson plus yngre och äldre bihang. Tillsätt en nypa självrättfärdigande (dottern är så klart filmstudent, vilket på plussidan ger en del charmiga effekter) och kritik av Silicon Valley - men inte för mycket kritik, förstås. Gillar en del av de estetiska valen, som det Tron/vapourwave-inspirerade stället.

Helt OK. Det är så klart en familjefilm, ses med fördel med familj.

 

[Rickard]

Major Grom: Plague Doctor
2021 (org. titel: Mayor Grom: Chumnoy Doktor)

Jag brukar mest kolla på filmer som fått mig rekommenderad ... eller om de har en iögonfallande titel ... eller filmomslag. Den här hade de två sista på Netflix. Vi vet vem hjälten är. Det är han som gör en Dödligt vapen 1 och springer ikapp penningtransporten. Vi vet vem hjälten är. Det är han som slänger sig i slow motion efter den kapade armerade penningtransporten. Vi vet vem hjälten är. Det är han som får hagelskott i bröstet av en av rånarna som bär clown-masker. Vi vet vem hjälten är. Det är han som ligger i en kista omringad av gråtande poliskollegor?

Den här filmen är en kombination av Lock Stock and Two Smoking Barrels, Batman, V for Vendetta, Hot Fuzz och nyaste Sherlock Holmes-filmerna. Ryska filmer brukar vara osammanhängande. Inte denna. Det är hastiga klipp, klart och tydlig struktur, schyssta miljöer - jag gillar verkligen världen som målas upp - och det är riktigt skön musik. Rollerna är karikatyriska, men jag köper konceptet för den här typen av serietidningsfilmatisering. Tänk dig ryska motsvarigheten till Vertigo och du har Bubble Comics som producerade Major Grom. Denna film är blott tio nummer av en flerårig utgivning. Jag funderade på om det var lite vinkningar till andra Bubble Comics-serier, eftersom de körde en utgivning där alla var med i samma universum. Jag hoppas att den filmatiseras.

Jag har inte sett så mycket modern rysk film, men när de kommer med sådana här budskap om att lagsystemet är brutet, att yttrandefrihet är en mänsklig rättighet och är allmänt fräsch och kickass så blir jag genast sugen på att se mer rysk film. Jag är förvånad. Jag är road. Jag skrattar åt de få skämten som förekommer. Den här filmen är verkligen skön på ett gäng punkter. Bör ses.

BETYG: 4/5

 

[Henke]

Jag har sett dokumentärerna Deep Sea 3D och Deep Water, vilka egentligen inte har några fler gemensamma nämnare än att de handlar om hav och släpptes samma år (2006).

Deep Sea 3D avhandlar en undervattensresa bland havsdjupens miljöer och varelser. Det är en ganska lättsam historia med Kate Winslet och Johnny Depp som berättarröster och dessa märkliga djur är både fascinerande, lustiga och ibland skrämmande. Några av dessa mer skrämmande för helt klart tankarna till Cthulhu mythos. En trevlig film för den med intresse för fakta i allmänhet och djuphavsdjur i synnerhet.

Deep Water är en dokumentär om Donald Crowhurst som 1968 var en av nio tävlande i Sunday Times "Golden Globe Race". Tävlingen innebar som första någonsin att ensam och non-stop segla jorden-runt vilket var ett minst sagt farligt företag. Det framkom dock ganska tidigt att Crowhurst (som i jämförelse med sina medtävlande var en amatör) var chanslös. I desperation över den situation han befann sig i där han inte kunde vinna, men inte heller förlora (då han belånat mer eller mindre allt hans familj ägde) kom han fram till ett tredje alternativ.
Det här är en film om ett tragiskt öde, hur finansiell press han få en drömmare att ta ödestigna beslut och hur ödet till sist gör hela situationen ohållbar. Filmen är baserad på vittnesmål och Crowhursts egen loggbok vilken mot slutet även den påminner starkt om Cthulhu mythos. Jag hade aldrig läst något om händelsen tidigare och blev helt fast i handlingen. Jättebra film!

 

[Franz]

Jag har sett Space Jam: A new lagacy. Det bör kanske sägas att jag såg filmen efter att jag druckit sju öl och två drinkar, vilket kan ha påverkat omdömet.

Nåväl, filmen handlar om basketspelaren LeBron James. Hans son har tillverkat ett datorspel, och är besviken på att hans pappa inte visar något intresse för detta utan hellre vill att han fokuserar på basketen. Han lierar sig därför med en ond artificiell intelligens i Warner Brothers databas och tvingar LeBron James att spela en basketmatch mot honom. Lebron lierar sig med Snurre Sprätt, Daffy Anka och de andra från Looney Tunes för att vinna matchen.

Jag har inte så mycket känslor för originalfilmen från 90-talet (såg den när jag var typ 12, tyckte den var okej, gillade titellåten mer än filmen), så huruvida denna typ uppföljare är originalet trogen kan jag inte svara på. Som barnfilm betraktad så tror jag att detta kan vara underhållande. Det är färgglatt, spännande och har högt tempo. Budskapet är positivt och någonting som jag tror barn kan ta till sig. Det var väldigt många småttingar med på den biovisning jag gick på och alla var väldigt investerade i filmen. Jag tror med andra ord att detta är en film som absolut kan bli en av ditt barns favvorullar, ni får nog en trevlig filmkväll om ni ser denna tillsammans.

Sen kommer ju frågan vad jag själv tycker om filmen, och det känns ju nästan lite skämmigt att som 37-årig gubbjävel sitta i biofötöljen och förvänta sig att denna barnfilm skulle vara gjord för mig. Men problemet är att det verkar filmskaparna i någon mån tycka. Ty där originalfilmen hade en banal men kanske lite charmig (om jag minns rätt) historia om tecknade utomjordningar v.s. Looney Tunes har man här slängt in helt Warner Brothers bibliotek av filmer och karaktärer. Detta innebär att publiken i basketmatchen består av bland annat The Mask, Pingvinen, Jokern, The white walkers, gänget från A Clockwork Orange (!!!), karaktärer från The Matrix och många många andra. Detta hade kanske i någon mån varit kul om dessa karaktärer hade haft något att göra, men nu står de bara där och säger typ ”Vi finns!” vilket bara blir distraherande. Dessutom trodde jag innan att karaktärerna från filmerna på något sätt skulle vara digitalt inklippta så att man fick se de ”riktiga” karaktärerna, det hade ju även då varit meningslöst, men kanske lite kul i någon minut. Nu spelas dock dessa karaktärer av stand-ins och då fattar jag verkligen inte grejen! Vill jag se någon som klätt ut sig till Jokern kan jag ju bara kolla in något pinterest-galleri för cosplayers eller göra en snabb bildgoogling, jag fattar verkligen inte varför någon skulle vara intresserad av att se detta på film! Det blir bara otroligt distraherande när man försöker titta på matchen.

Så för att sammanfatta, jag tycker att detta är en bra barnfilm, och det är lite synd att de misslyckas så fatalt med att försöka locka vuxna tittare med. De borde bara låtit det vara en barnfilm.

 

[krank]

Jag har sett Blood Red Sky.

Om ingen berättat för dig om den ännu, se den. Nu. Medan det fortfarande är tid. Kolla inte på Netflix' trailer. Kolla definitivt inte på Netflix' thumbnail och läs inte sammanfattningen. Be någon annan slå igång den medan du blundar, och öppna sedan ögonen när den väl är igång. Pausa inte förrän… Ja. Du kommer att märka.

Va? Räcker inte min rekommendation? Okej, lite förhandsinfo då: den är delvis på tyska, har Dominic Purcell i sig, och du borde se den. Så ja! Iväg med dig. Schas!

Spoiler

Har du tänkt på hur coolt det vore att ha sett From Dusk till Dawn utan att veta vad det var för slags film innan? Jag vet hur det var, för det var så jag gjorde. Det var väldigt coolt, och det är en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan. Vad än forskningen säger om att man "uppskattar en film mer om man känner till twisten" så är det fortfarande så att man bara kan se filmen ospoilad en enda gång.

Man kan bara se The Matrix en enda gång utan att veta vad Matrisen är för något.

Det finns dock ett problem med den här typen av grej som den här filmen gör – bait-and-switchen. "Det här är en film i X-genren… Haha! Gotcha, nej, den var i själva verket i Y-genren!". Men om man då är den typ av människa som blir glad när X byts mot Y, för att man ärligt talat inte är så förtjust i X men verkligen gillar Y – hur ska man då lockas att se filmen?

Det är verkligen ett dilemma.

Nå, hur som helst, jag gillar verkligen den här filmens premiss. Och genomförande. Den gör vampyrgrejen på ett snyggt och intressant sätt – jag gillar verkligen hur morsan, Nadja, hanterar det. Det är svårt att vara ensamstående morsa… och vampyr. Det blir schysst vardagsvampyrism utan att det blir fånigt. Bekant utan att bli blasé.

För att ge Nadja och hennes son utrymme att vara awesome och tredimensionella (framför allt hon) så får tyvärr gruppen med flygplanskapare mest reduceras till tvådimensionella klichéer, och passagerarna i stort får inte ens det. Det blir fortfarande spännande, absolut, men jag tycker att det här blivit bättre som miniserie. Säg fyra avsnitt eller något. Och så hade vi kunnat få följa olika personer i olika avsnitt, eller något. I dunno.

Nåja, jag är glad över att vi fick det vi fick, och rekommenderar filmen varmt till alla som gillar… Well. Vampyrer.

BETYG: 4+/5

 

[Max Raven]

Jag har sett Godzilla Raids Again (1955) - eller Godzilla Besöker Osaka.

Efter Godzilla förstörde Tokyo och utplånades av ett nytt supervapen i förra filmens koppling till atombomben och dess trauma så återvänder en identisk Godzilla med förklaring "antar att det fanns mer", och dessutom en fyrbent spetsig koloss. Förklaringen är att båda är dinosaurier*. Fair enough.

Så första generationens filmer går nästan direkt i "monster mash"-riktningen där Godzilla plus annat monster river städer medan de spöar skiten ur varandra. Det finns lite mer allvarliga delar byggd på människor, och till och med en och annan vettig plan (nu när supervapen-alternativet inte finns). Lura bort Godzilla från städer med mörkläggning och ljusbomber. Självklart så vore detta tråkigt, så in kom motmedlet för alla tråkiga planer - låt en tankbil ramma ett raffinaderi.

Vilket är en fullt rimlig lösning - för då får vi en jättemonsterfight. Det blir en massa explosioner (som inte skadar Godzilla eller Ankylosaurus/Anguirus), byggnadsmodeller som rivs och till och med slottet får vara med på ett hörn. Största smolken är att monstren verkar röra sig som att någon snabbat upp bandet, snarare än som stora långsamma massiva monster. Godzilla vinner och sedan tar filmen slu-va? Den fortsätter i 30 minuter till? I en helt ny miljö? Och miljön etableras och folk som inte tas upp i andra scener blir introducerade som om de var viktiga? Och hela kärlekshistorien mellan piloten och företagsledardottern som är bortlovad till annan tas aldrig mer upp utan det blir fokus på den andra piloten? Med andra ord - andra halvan är rörig. Den finns ju med för att Godzilla måste tas om hand (vi är fortfarande ena foten i första filmens tänk med att Godzilla Måste Dö) och jag vet inte om det blev någon omredigering av manus eller på grund av tidspressen (Godzilla släpptes 1954) men det känns som en andra mindre film påklistrad på den första och det blir inte riktigt bra. Nästa film skulle inte komma förrän 1962, med Godzilla vs King Kong, som är min nästa Godzilla-film.

Den har en del charmiga delar, men om man ska se den här så är det för att man ska få kontext för resten - några scener glimrar till, andra känns slarviga och manuset kunde varit mycket bättre. OK slötittarfilm.

*Ja, det är mycket större än dinosaurier var. Ingen tar upp detta - jag förmodar att ingen manusförfattare brydde sig

 

[DeBracy]

Jag har sett Blood Red Sky, trots att jag inte hade nån koll på vem Dominic Purcell var.

Den var la schysst. En krankisk fyra kan den få av mig.

 

[Henke]

Blood Red Sky… blev nyfiken utifrån Kranks inlägg. Kunde dock inte motstå frestelsen att stämma av betyget på IMDB som var något lägre än min smärtgräns, men jag valde att strunta i det. Började kolla, insåg efter någon kvart att det här inte alls var en film i min smak. Snabbspolade…

 

[Rickard]

Roll Red Roll
Våldtäktskultur och amerikansk fotboll i en småstad
2018

"Tjejen ... en död kropp. Om det här kommer ut åker du i fängelse. ... Herregud. Det här är det roligaste jag någonsin sett."

"När sådana saker hände när jag gick i skolan, då var man stygg. Blev avstängd från skolan. Nu är det fängelsestraff. Mycket har förändrats på 40 år."
​

Såg en lista på filmer som försvinner från Netflix i augusti 2021 och denna var på listan så jag passade på att se den. Jag mådde dåligt. Jag blev upprörd. Jag kommer å tänka på svenskarna som steg in under en pågående våldtäkt, där en medlem ur skolans simlag drogat en ung kvinna. Jag kommer å tänka på Åkesson som påstår att våldtäktskulturen har importerats av invandrare. Här ser vi en tydlig våldtäktskultur av unga vita män och har funnits i över 40 år; en norm som inte ifrågasätts i den lilla staden - på universitetet - utan istället både skuldbeläggs och mobbas offret. Eller som någon skrev "Be responsible for your actions, ladies, before your drunken decisions ruin innocent lives", med syftning på fotbollskillarna som åtalades som "innocent".

Just detta fall fick en oväntad vändning. Där Anynoma fick anonyma att stiga fram. Just detta fall...

BETYG: 5/5

 

[Rickard]

Mad Max: Fury Road
2015

Ännu en av filmerna som ska försvinna från Netflix. Önskade att man fick notifiering om sådant. Jag såg den på bion. Satt i princip och kippade efter andan. Lade märke nu mer på att all action är i mitten av skärmen, vilket skapar rätt häftiga kameratiltningar. Musiken känns påklistrad ovanpå bilden, förutom när elgitarreldkastarsnubben spelar. Det är schysst action, skön indirekt storytelling, Theron och Hardy har kemi trots att de hatade varandra på inspelningen och fy fan vad snygg filmen är. Varenda bildruta är ett konstverk. Det här är en av de stora bland actionfilmer.

BETYG: 5/5

 

[DeBracy]

Jag såg Lucy (2014) med Scarlett Johansson. Det var ingen otrevlig stund och ingen stor konst. En av de bästa sakerna med filmen var att den bara var en och en halv timme.

En film att slöa till. Tre underanvända hjärnor av fem på den krankiska skalan.

 

[Rymdhamster]

Breach (2020)

Så det är ju absolut inte en rippoff av Alien. Men det känns väldigt mycket som att den försöker vara "nya alien" (och "nya aliens" på samma gång). Och det hade kanske kunnat funka; de har rätt coola kulisser, rätt cool rekvisita, en del potentiellt rätt coola gamla gubbar... Men allt slösas bort.

De lägger mycket tid på att presentera karaktärer. Men det är för många av dem så det blir lite tid per karaktär, och de presenterar ingenting som får oss att faktiskt gilla eller bry oss om dem. Aliens fattade galoppen: massor av karaktärer, men de presenteras på olika nivåer. En hel drös av dem presenteras ju bara med typ 1-3 repliker, men det är exakt rätt repliker för att vi ska veta allt vi behöver om dem. I Breach är det bara nonsens. Jag känner absolut ingenting för någon av karaktärerna, utom möjligen lätt förakt för ett par av dem men inte ens det kunde de göra tillräckligt bra för att få mig att känna något engagemang när de dör.

Och dessutom:

Spoiler

de sabbar allting ytterligare genom att slänga in ett par riktigt, riktigt kassa specialeffekter på ett par ställen. Det är inte ens genomgående dåligt, jag blev sjukt förvånad när ett av monstren dök upp det kändes som att det var inklippt från en helt annan film med bråkdel av budgeten...

Och eftersom de inte ens har vett nog att lyfta fram kulisser och sånt så kan man inte ens se filmen bara för att kolla på dem. e

För mig var det här på något sätt en totalt poänglös film. Jag är inte ens sur över de 90 minuter jag la på den. Den var som den där sista skvätten cola i glaset, som är varm och avslagen och kanske lite utspädd av en smält iskub. Man slänger i sig den för det vore ju slöseri att hälla ut den, det är inte gott, men man har glömt det så fort man svalt.

Den förtjänar inte ens ett betyg. Allt jag kan säga är: jag tror att ni får ut mer av att se något annat. Vad som helst.

 

[Rymdhamster]

Jag har just sett Breach. Varför?

[...}

Så gör inte det. Se den inte.

Jag borde lyssnat på dig!

 

[Max Raven]

Jag såg King Kong (1933)

Naturfilmare ger sig iväg för att filma på Ön Tiden Glömt, rekryterar ensam kvinna för att folk tjatat att det är mer pengar i det, etc. Ni vet vad King Kong handlar om. Drygt en tredjedel av filmen är setup av sorten "vilka är de här, hur kommer de till platsen?", sedan är det en kort bit efter att de mörkhyade* byborna gör sin grej och kidnappar damen** efter att huvudpersonerna oresonligt inte gick med på att sälja henne. Sedan är det en tredjedel av filmen som är specialeffektspektakel där räddningsexpeditionen blir anfallna av diverse monster (dinosaurier) och Kong drar runt damen-i-nöd, sätter ner henne i fem sekunder och sedan bankar skiten ur monstret som hotar henne (jag är inte säker på att monstren har ordentlig självbevarelsedrift) - det är rätt välgjort än idag, men hade förstås nog sett fulare ut i färg. Efter att damen räddas och Kong fångas så spenderas sista biten i New York, Kong bryter sig loss, drar med sig damen-i-nöd och har sönder saker - och klättrar upp på Empire State Building.

Är den här värd att ses? Jag kan ärligt talat varken säga bu eller bä. Det är förmodligen den bästa versionen av King Kong-historien jag minns att jag sett, men den känns aningen lång i början. Jacksons är lång och rätt dålig, specialeffekter åsido. Naturfotografen är inte total sleazebag (vilket jag uppskattar, men jag vet att en del älskar svartvita karikatyrer av människor) och sjömanskärleksintresset är verkligen ganska otrevlig ("Men du hatar ju kvinnor?" "Ja, men du är inte kvinnor." ) - båda sakerna ger lite mer djup till deras karaktärer. Damens personlighet tappar de dock helt så fort Kong kidnappas, hon blir mestadels passivt offer efter det. Och det låter kanske lite småaktigt att hänga upp sig på sånt med en film som fokuserar så hårt på spektakel, men det är ändå rätt viktigt för att storyn ska funka.

Så... ja, antagligen är den värd att se. Det är en klassisk film på många sätt, och de som gjort remakes:en verkar ha haft svårt med att fatta vad som fick den att funka?

* Det är en del rasistkarikatyr här. Jag är rätt kluven - remaken från Steve Jackson var nog värre (där blev de rentav mer sålda som "monster" vilket känns värre för mig) men det är liksom höftskynken, spjut, människooffer och kvinnor-är-handelsvaror-mentalitet. Och deras villighet att kasta spjut på Kong efter att de vita männen skjutit lite (off-screen) kändes också lite iffy. Å andra sidan får de en del scener där deras mänsklighet säljs. Sedan har vi rasismkarikatyr-kinesen. wtf.
**(vars karaktärsutveckling kör utför ett stup och blir damen i nöd)

 

[krank]

2014 såg jag G.I. Joe: Retaliation, och eftersom jag tydligen köper nästan vad som helst som är 3D så har jag nu sett den på 3D-bluray.

Nyligen bytte jag TV; mina föräldrar köpte en ny så jag fick ta över deras, och min gamla gick till min bror. Jag kollade upp på förhand att TVn hade 3D, men jag missade att den tyvärr bara har aktiv sådan. Så nu har det tagit mig typ en månad att få hem dugliga glasögon, och den här filmen fick bli mitt första test av den aktiva tekniken.

Så hur är den då, jämfört med passiv 3D?

• Positivt: Bättre vertikal upplösning. Jag vet inte om jag tänkte på det så mycket faktiskt, men enligt vad jag förstått så halverar passiv 3D den vertikala upplösningen. Det gör inte den aktiva.
• Negativt: Mycket värre ghosting, alltså när man hela tiden ser lite av både höger- och vänsterögats bild. Det blir lite som att se dubbelt. Det funkade oftast, men i vissa scener blev det riktigt uppenbart.
• Negativt: De aktiva glasögonen är mycket dyrare (eftersom de innehåller elektronik och grejer), de är mycket mer obekväma, de måste laddas. De är dessutom specifika för TV-tillverkaren, så till en Sony-aktiv-3D-TV så funkar bara specifika Sonyglasögon. Eftersom glasögonen inte bara behöver ha polariserade linser (som vid passiv 3D), utan också elektronik som kommunicerar med TVn och synkar uppdateringen. Så om de här glasögonen pajjar så kan man inte bara ta första bästa par från valfri biograf, utan man måste leta på eBay efter de här specifika modellerna.

På det hela taget… duger det väl med aktiv 3D, men jag hade nog hellre haft passiv.


Filmen vet jag inte om jag har så mycket att säga om, faktiskt. Jag sade nog det viktigaste förra gången. Jämfört med ettan upplever jag att denna vrider upp nonsensfaktorn ett par snäpp; det är mer typ töntiga namn och scififordon, vilket ju är helt i linje med produktlinjen i stort. Jag har ingen förståelse alls för att ninjatramset får så mycket utrymme, men det är ju för att jag aldrig riktigt sett charmen i ninjagrejer. Jag tycker inte ninjor är coola, helt enkelt.

Jag vet inte om jag nämnda förra gången hur totalt personlighetsbefriat Flint är. Han är verkligen helt sjukt tråkig. Inte ens en träbock, utan som en näve blöta pappershanddukar någon knövlat ihop till något som typ liknar en träbock.

Och filmen är verkligen helt otroligt dum-macho. Men det är å andra sidan inte så att den låtsas som något annat: den som sätter sig och kollar på den här filmen vet rimligen precis vad hen ger sig in på. Tycker man sedan inte om den så får man ju skylla sig helt själv.

BETYG: 4/5

 

[krank]

För övrigt: Jag vet att perioden då det gjordes live action-versioner av 80-talsproperties som Transformers och GI Joe och Turtles mer eller mindre är över, men jag skulle verkligen vilja se att MASK fick den här behandlingen. Jag tror att det skulle kunna bli väldigt bradåligt.

 

[Max Raven]

För övrigt: Jag vet att perioden då det gjordes live action-versioner av 80-talsproperties som Transformers och GI Joe och Turtles mer eller mindre är över, men jag skulle verkligen vilja se att MASK fick den här behandlingen. Jag tror att det skulle kunna bli väldigt bradåligt.

Det hade varit enormt roande för mig om 80-tals-tecknat-som-film hade slagit igenom som genre (vilket förmodligen hade hänt om de hade varit bättre) - speciellt när vi kommit förbi de uppenbara. Jayce and the Wheeled Warriors? Carebears? Mysterious Cities of Gold? Galaxy Rangers? Dino Riders? Inhumanoids?

Vissa av dem hade kunnat vara fantastiska, på gott och ont.

 

[krank]

Det hade varit enormt roande för mig om 80-tals-tecknat-som-film hade slagit igenom som genre (vilket förmodligen hade hänt om de hade varit bättre) - speciellt när vi kommit förbi de uppenbara. Jayce and the Wheeled Warriors? Carebears? Mysterious Cities of Gold? Galaxy Rangers? Dino Riders? Inhumanoids?

Jag ser inget i den listan som inte hade blivit helt fantastiskt. Även om jag inte hade nån relation till t.ex. Jayce and the Wheeled Warriors förrän i vuxen ålder.

 

[Rickard]

Det är förmodligen den bästa versionen av King Kong-historien jag minns att jag sett,

Det var länge sedan jag såg originalet, men den har levt kvar i mitt minne, så jag håller också den som den bästa versionen.