WRNU:s filmklubb 2021 v31

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v31 2021 – #448 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Bolongo]

Eftersom jag skall på bio i helgen och se den nya Självmordspatrullen, tänkte jag ta igen att jag hoppat en film om en av karaktärerna som ingår där.
Så jag har tittat på Rovfåglarna och yada yada yada Harley Quinn.

Den var medioker.

Alltså, jag gillar enstaka scener, särskilt några av fajterna, och budskapet är förstås behjärtansvärt. Men strukturen är åt helvete. Alltså, enligt min bedömning är första akten hela 45 minuter av en film på 1:40. Med det menar jag att brytpunkten är när Harley accepterar uppdraget att hitta diamanten åt skurken. Och den består nästan helt och hållet av Harleys voice over och flashbacks, vilket är ett val man inte skall göra om man inte bestämt sig för att adaptera Moment 22. Andra akten är bättre, även om vi får åtminstone en ytterligare flashback, men här stöter vi på problemet att filmen inte tycks veta hur den skall avsluta scener om de inte berättas av Harley - många av dem fortsätter flera sekunder efter att de egentligen borde vara slut. Tredje akten - som jag menar börjar när tjejerna bestämmer sig för att slåss tillsammans mot skurken - är den bästa, men så är den också bara en enda lång fajtscen på 15 minuter och sedan en liten epilog.

Så... ehhh? Den var nog inte så nödvändig att se för kontinuiteten, för jag tror inte den nya filmen tar upp något ur denna, utom möjligen faktumet att Harley inte är ihop med Jokern längre.

P.S. Ljudläggningen är märklig också. I synnerhet i fajtscenerna spelas musik som nog är tänkt att den skall få publiken pumped... men det är rätt dassig musik, och den ligger alldeles för lågt i mixen. Skumt.

 

[Henke]

Den här veckan blev jag sugen på att se om thriller-klassikern Basic Instinct från 1992.
Filmen handlar om polisdetektiven Nick Curran (Michael Douglas) som utreder det bestialiska mordet på den fd. rockstjärnan Johnny Boz. Boz flickvän den frispråkiga femme fatal:en Catherine Tremell (Sharon Stone). Det som först verkar vara en ganska rättfram mordhistoria utvecklas till att bjuda på oväntade vändningar enda in i filmens slutscen.

Den här filmen börjar närma sig 30(!) år på nacken och jag minns att jag såg den när den släpptes på VHS. Precis som då tycker jag fortfarande att den är ruskigt bra även om den fick mer uppmärksamhet för sina vågade sexscener än för berättelsen.

 

[luddwig]

Jag har sett Alien vs. Predator för första gången sedan sent 00-tal. Mindes den som en okej film och tycker nog att den till och med var ett strå vassare än så. Första halvan är en trevlig uppbyggnad för det som komma skall. Andra halvan är schysst action av det kladdigare slaget, helt i linje med tidigare Alien- och Predator-filmer. AVP håller dock inte samma klass, främst för att överraskningsmomentet är borta. Underhållande är den ändå och det finns några riktigt fina passningar till föregångarna. CGI:n får även godkänt trots att den har 17 år på nacken. Jag noterar dessutom att filmens huvudperson är en stark, mörkhyad kvinna. Undrar om det skapade diskussioner när filmen kom - vissa tycks ju bli provocerade av sådant - eller om det sågs som naturligt i Ripleys fotspår?

Betyg 3,5 av 5 på den krankiska skalan.

 

[krank]

Jag tror inte att jag sett Jurassic Park iom filmklubben tidigare, och nu har jag sett om den i 3D.

Överlag har den åldrats med ganska mycket värdighet. Visst finns vissa tidsmarkörer – all teknik är sådär 90-talsdum som teknik kunde vara på film när vanligt folk knappt hade slagit på en dator – men det tycker jag mest är charmigt. CGI-effekterna funkar till övervägandce del väldigt bra än idag, vilket man väl måste säga är en fucking triumf. Det här var 1993, liksom. Samma år som Groundhog Day, Turtles III och Super Mario Bros. Datoreffekter i film var inte riktigt en grej än, utom i filmer specifikt om datagrejer, typ Lawnmower Man. Och även i många scener i sådana filmer – typ som i Hackers – användes fysiska props för att datorerna inte ens klarade av datormiljöer ordentligt.

Såhär i efterhand slår det mig att jag inte riktigt förstår varför InGens genetiker använder VR-teknik för att analysera DNA-kedjor, men oh well… Technobabbel's gonna technobabbla antar jag.

Jag hade väldigt svårt att hitta sympatiska karaktärer i filmen. Jag tenderar ju att tycka att karaktärer är sympatiska inte så mycket för att de är snälla utan för att de är rationella, håller huvudet kallt, kommer med genomtänkta argument, gör långsiktiga planer, tänker efter innan de agerar och tänker på risker och fallgropar innan de gör grejer. Nästan alla karaktärer i den här filmen är, med de måtten, osympatiska. Värst är nog Hammond tror jag, med hans mer-entusiasm-än-vett, hans fullständiga obryddhet om "detaljer" och ovilja att bry sig om några perspektiv än hans egna. Impulsiv, och dessutom en ren lögnare. "Spared no expense" indeed – hade han "spared no expense" hade Dennis Nedry aldrig anställts. Nedry hade varit ett litet team av kompetenta proffs.

Malcolm stör jag mig också på. Jag menar, det är ju Goldblum så jag kan inte tycka helt illa om honom, men han är otroligt flummig med sitt naturdyrkartrams. Ändå verkar det vara tänkt att han ska vara lite "voice of reason". Jag menar, han har en poäng i att man inte kan ha kontroll i ett alltför komplext system, men måste han vira in det i en massa naturmytologiskt nonsens?

Nej, det är nog bara Muldoon och doktor Sattler som är någotsånär sympatiska i den här röran…

Men ja, är det en perfekt film? Nä. Men man bör se den.

…kanske inte som 3D-konvertering dock. Jag vet inte om det är konverteringen eller bara begränsningarna med aktiv 3D, men det här funkade inte jättebra alla gånger.

BETYG: 4/5

 

[Franz]

Värst är nog Hammond tror jag, med hans mer-entusiasm-än-vett, hans fullständiga obryddhet om "detaljer" och ovilja att bry sig om några perspektiv än hans egna. Impulsiv, och dessutom en ren lögnare. "Spared no expense" indeed – hade han "spared no expense" hade Dennis Nedry aldrig anställts. Nedry hade varit ett litet team av kompetenta proffs.

såvitt jag förstår är Hammond i boken en girig egoistisk typ som snålar och sparar in på allt, och då blir det ju lite mer logiskt att han anställer Nedry. I boken vägrar han även att ge Nedry ordentligt betalt vilket är orsaken till företagsspionaget. I filmen med en Hammond som ska vara snäll känna ju inte denna plot point lika logisk.

 

[Dr_Dängrot]

Jag fick ett infall och bestämde mig för att plöja igenom mighty ducks filmerna på Disney+

Jag såg första filmen och Någon närmare introduktion behövs inte, alla känner till storyn om Gordon Bombay the Minnesota miracle man som genom samhällstjänst blir tvingad att ta hand om ett hockeylag fullt med lovable losers som han coachar till framgång i distriktsmästerskapen

Jag var 10 år när första filmen hade premiär 1992 och den är definitivt en product of its time och en hel del skämt och populärkulturella referenser är idag helt outdated men det finns ändå något charmigt i en underdog/feelgood story som mighty Ducks ändå är i slutändan . Man gillar att routing for the underdog , det känns skönt när David spöar Goliath och får sin upprättelse.

3,5/5 på grund av nostalgi/feelgood faktorn

 

[krank]

såvitt jag förstår är Hammond i boken en girig egoistisk typ som snålar och sparar in på allt, och då blir det ju lite mer logiskt att han anställer Nedry. I boken vägrar han även att ge Nedry ordentligt betalt vilket är orsaken till företagsspionaget. I filmen med en Hammond som ska vara snäll känna ju inte denna plot point lika logisk.

Jag tycker att Hammond ändå känns ganska logisk i filmen – jag har stött på såna här "visionärer" själv, såna som blåser upp allting och bygger luftslott, men som aldrig riktigt har täckning för vad de säger. Hammond vill visa en fin yta, men är inte kapabel att betala vad det faktiskt skulle kosta. Han har ju problem med investerare etc. Jag tycker ändå att de får plot pointen att funka.

Men bara om man accepterar Hammond som en jobbig och farlig typ snarare än en ren mysfarbror. Eller ja, mysfarbror är han ju, men en farlig och dum i huvudet mysfarbror.

 

[Franz]

Jag tycker att Hammond ändå känns ganska logisk i filmen – jag har stött på såna här "visionärer" själv, såna som blåser upp allting och bygger luftslott, men som aldrig riktigt har täckning för vad de säger. Hammond vill visa en fin yta, men är inte kapabel att betala vad det faktiskt skulle kosta. Han har ju problem med investerare etc. Jag tycker ändå att de får plot pointen att funka.

Men bara om man accepterar Hammond som en jobbig och farlig typ snarare än en ren mysfarbror. Eller ja, mysfarbror är han ju, men en farlig och dum i huvudet mysfarbror.

Jag borde se om filmen. När jag såg den som 9-åring var jag långt ifrån så nyanserad att jag kunde se Hammond som något annat än en snäll mysfarbror, vilket nog har färgat framtida tittningar. Det vore kul att se om den med öppet sinne!

 

[Bolongo]

Så, nu har jag sett Självmordspatrullen (2021). Inte att förväxla med Självmordspatrull (2016).

Och, tja, vad kan jag säga? James Gunn är ett geni som gör allting rätt. Han kan ta karaktärer som ingen brydde sig om och få oss att älska dem. Han kan ta ett koncept som ingen trodde på längre och återuppväcka det från de döda. Han kan blanda ultravåld och humor i så perfekt dosering att vi mest skrattar bort det när våra anti-hjältar råkar mörda en massa folk som egentligen är på deras sida. Jag kan nog inte säga så mycket mer utan spoilers.

Om det finns någon liten strukturell svaghet så skulle det vara att Harley Quinn får sin egen lilla kortfilm mitt i filmen för att fortsätta hennes karaktärsutveckling, som inte har jättemycket med resten av filmen att göra. Ett par andra saker angående Harley. 1) Det är uppenbart att hon är den enda i filmen som har plot armor, eftersom hon är en av DC-film-universats få populära karaktärer och så länge Margot Robbie vill fortsätta spela henne kan hon inte dö. 2) Just PGA denna popularitet har hon knötts in i en story som egentligen inte behöver henne, och det erkänns TOM kortfattat i dialogen att det är konstigt att hon är med i den här gruppen igen efter vad som hänt i Birds of Prey. Men whatever, hon är väldigt underhållande, så det rättfärdigar beslutet för mig. Åtminstone till 90%.

OK, det finns några små tidshopp här också, och ni kanske minns att jag just ondgjorde mig över sådant i den förra filmen jag såg. Men det är inte en teknik som är dålig i sig själv, den är bara extremt svår att använda väl. Här används den på rätt sätt.

Rekommenderas till alla som har en tolerans för serietidningsnonsens, underhållningsvåld och svart humor!

 

[Rickard]

och så länge Margot Robbie vill fortsätta spela henne

...och tänk ändå att Emma Roberts är den som först var tilltänkt att spela Harley.

 

[Bolongo]

...och tänk ändå att Emma Roberts är den som först var tilltänkt att spela Harley.

Tja, en snabb sökning säger mig att hon nog kunde passa utseendemässigt, men jag har faktiskt aldrig sett något hon varit med i - så jag kan inte gissa hur bra hon hade varit i rollen. Jag vet bara att Robbie sätter den perfekt.

 

[DeBracy]

Jag har tittat på film!

Eftersom @terje skrev en rad på fejjan om att han kikat på Akelarre (aka Coven, aka Coven of Sisters, 2020) så blev jag nyfiken och tog och kollade. Mycket kort sagt blir några unga kvinnor i en baskisk by blir anklagade för att vara häxor. Den är snygg i sin enhelhet och jag tyckte det var spännande att se var det skulle ta vägen. Den får 4 Lucifer av 5 på den krankiska skalan.

Jag har också kikat på Birds of Prey (and the Fantabulous Emancipation of one Harley Quinn) (2020). Jag är knappt mer än ytligt bekant med ett par av namnen som förekom (Black Canary har jag nog hört liksom), så jag hade ingen förmåga att störa mig på några vilda omtolkningar eller så. Jag tyckte den var charmigt rörig i början, och så nånstans halvvägs kom jag på mig själv med att vara oväntat underhållen.

När Hearts Barracuda började spela i en fightscen tänkte jag "Det här blir nog en krankisk fyra" men kände att det kanske var lite billigt. I filmen klimax, när

Spoiler

Cass säger "Förlåt för att jag stal din ring" och visar upp granatsprinten och storskurken snöpligt exploderade

skrattade jag rakt ut och fyran var cementerad.

 

[Franz]

Jag har sett Jungle Cruise, en äventyrsfilm från Disney i samma andra som The Mummy, Pirater of the Carribean, Indiana Jones och en liten skvätt av Afrikas Drottning. Filmen handlar om den äventyrliga Lily som tillsammans med sin stroppige bror ger sig ut i Amazonas floder på en båt som ägs av Frank, en sliten och cynisk bedragare.

Filmen är riktigt trogen sin genre och om du gillar äventyrsfilmer på kommer du nog att gilla denna. Skådespelarna gör ett duktigt jobb, framförallt Jesse Plemons som galen skurk med en ubåt. Actionscenerna är kompetenta och tematiskt högt. Jag är svag för äventyr i exotiska miljöer och filmen levererade.

En del mindre bra saker finns här också. För det första är alla djur dataanimerade och inte särskilt trovärdiga. Dettacär ganska distraherande i en film vars selling point är dess flora och fauna.

I slutet av andra akten kommer en twist rörande skepparen Frank. Denna twist gör karaktären mindre intressant, den introducerar ny tematik och nya motivationen alldeles för sent och den annars duktige The Rock klarar inte av att bära upp twisten på ett trovärdigt sätt.

En tredje sak som retar mig är att Disney kör med någon slags halmesyr-progressivitet där de antyder att karaktärer är homosexuella med inte säger det rätt ut. Om de inte ens kan säga ordet "gay" rätt ut i någon film antyder de ju att det är något fel med att vara det, och jag tycker därför att de förolämpar istället för att inkludera. Karaktären som är gay är dessutom en ganska grov stereotyp.

Dessa tre brister till trots gillade jag filmen! Om du har en fäbless för äventyr så tycker jag absolut att du ska ge den en chans!

 

[Franz]

Jag har sett Aftermath, en skräckfilm på Netflix. Filmen handlar om ett par med relationsproblem som flyttar in i ett hus där ett par tidigare bott och mannen dödat sig själv och hustrun. Allteftersom börjar en massa underliga saker hända i huset kring det nya paret. Kvinnan är den enda som lägger märke till detta och ingen tror henne.

Just skräckfilm är ju lite knepigt att skriva om då det är väldigt individuellt vad som skrämmer en. Min fästmö tyckte att denna film var superläskig och hade hon skrivit denna recension hade nog filmen rekommenderats. Jag tyckte dock inte att den var särskilt läskig. Konceptet med personen som är den enda som upptäcker att något är skumt med att ingen tror hen tycker jag bara är irriterande. Man vet liksom att handlingen inte kommer att ta sig framåt förrän i slutet då alla kommer fatta att personen hade rätt. Filmen är dessutom full med situationer där karaktärer uppträder superkorkat och helt ologiskt. Och jag räknade ut vad som egentligen hände väldigt tidigt.

Filmen är dock kompetent gjord, jag kan inte klaga på hantverket. Och skådespelarna gör bra ifrån sig. Så om du gillar konceptet att ett par flyttar in i ett hus, en massa konstiga saker händer och personen som fattar det blir inte trodd, då kan du nog ha en trevlig filmupplevelse här

 

[Daniel]

Jag har sett Jungle Cruise, en äventyrsfilm från Disney i samma andra som The Mummy, Pirater of the Carribean, Indiana Jones och en liten skvätt av Afrikas Drottning.

Jag såg också denna igår på bio, och det var nog den film jag sett fram emot mest denna sommar, just pga nämnda favoritgenre i Mumien/Pirates/Indiana Jones-anda. Plus att jag jobbar med just denna sorts åkattraktioner & spökhus (filmen är ju precis som Pirates baserad på en av Disneys åkattraktioner), och jag såg filmen med en kollega i branschen.

Filmen är riktigt trogen sin genre och om du gillar äventyrsfilmer på kommer du nog att gilla denna. Skådespelarna gör ett duktigt jobb, framförallt Jesse Plemons som galen skurk med en ubåt. Actionscenerna är kompetenta och tematiskt högt. Jag är svag för äventyr i exotiska miljöer och filmen levererade. En del mindre bra saker finns här också. För det första är alla djur dataanimerade och inte särskilt trovärdiga. Dettacär ganska distraherande i en film vars selling point är dess flora och fauna.

Som grinig bakåtsträvare som tycker allt på film var extremt mycket snyggare och coolare på förra halvan milleniesskiftet, innan datoranimering började totaldominera hantverket, håller jag bara halvt med om kompetenta actionscener. Jag håller till 100% med om att det är helt värdelöst med datoranimerad djungel. Det blir bara ospännande, ofarligt och själlöst.

I slutet av andra akten kommer en twist rörande skepparen Frank. Denna twist gör karaktären mindre intressant, den introducerar ny tematik och nya motivationen alldeles för sent och den annars duktige The Rock klarar inte av att bära upp twisten på ett trovärdigt sätt.

Håller med. Oväntad vändning, men det punkterade Frank som karaktär. Dock lite snyggt i efterhand med de små hintarna.

En tredje sak som retar mig är att Disney kör med någon slags halmesyr-progressivitet där de antyder att karaktärer är homosexuella med inte säger det rätt ut. Om de inte ens kan säga ordet "gay" rätt ut i någon film antyder de ju att det är något fel med att vara det, och jag tycker därför att de förolämpar istället för att inkludera. Karaktären som är gay är dessutom en ganska grov stereotyp.

Jo. Men jag tyckte samtidigt det var lite snyggt tidsmässigt att den engelske gentlemannen bara talar i pryda viktorianska antydningar.

Spoiler

Då var det märkligare att den rimligtvis extrem-katolske ex-conquistadoren var helt bekväm med det, eller hade 400 år spolat bort all medeltida kristenhet kanske?

Dessa tre brister till trots gillade jag filmen! Om du har en fäbless för äventyr så tycker jag absolut att du ska ge den en chans!

Jo, klart sevärd. Skurkarna var ju extremt coola! Men som min kollega sa: "den var ju absolut inte i nivå med Pirates 1, men bättre än Pirates 5."

2,5 av 5

 

[Franz]

Jo. Men jag tyckte samtidigt det var lite snyggt tidsmässigt att den engelske gentlemannen bara talar i pryda viktorianska antydningar.

jag håller med, om de bara gjort så i denna film hade det inte gjort så mycket, det passar bra in i kontexten. För mig handlar det mer om att de gör så varje gång de ska ha med hbtq-representation. Tillslut blir det lite förolämpande tycker jag.